lördag 18 november 2017

Kompromisser eller ..........feltänk?



Kompromisser ?


 Om man ser på biodlingen så är det mesta en form av kompromisser. I varje fall så upplever jag det så. Det som är bekvämt för biodlaren är inte det som är optimalt för binas överlevnad. Låt oss fundera omkring bikuporna! Det som är enkelt att tillverka för biodlarens leverantör är inte det optimala för bin. Plastkupor är lätta att tillverka och det är lätt att övertyga biodlare om att isolerade kupor det är det som bina verkligen behöver. Isolering där det verkligen behövs är nästan något av en slogan. Men verkligheten är att bin är insekter med helt andra livsbetingelser än oss människor. Det blir ingen stor skillnad om du övervintrar bin på träkupor eller plastkupor. Bin värmer det som de behöver värma! Det talas om värmeförluster och kondenszoner och en hel massa annat tjafs som inte har med verkligheten att göra när det gäller insekters överlevnad.
Problemet för bin är fukten och det som följer på det nämligen möglet och jäsning i foder. Det är detta som är det stora problemet i ett bisamhälle. Men om man inte vill förstå orsak och verkan då är det problem.
Om man väljer att testa med några samhällen så kommer man att upptäcka att det som skrivs i biböcker mycket väl kan ifrågasättas. Se till att det som ni nu upplever som problem i framtiden mer och mer kan upplevas som något positivt. Det är på det sättet som utveckling skapas! 
Bina utveckling kan följas med ett enda ord! "Överlevnad"! Klarar de att överleva så utvecklas de på den platsen. Och de bin som en gång utvecklades någonstans vid ekvatorn de skulle inte överleva här i Norden. Men evolutionen skapar överlevare! Gidde
Det här är en del av kompromisserna! Inte optimala för bina men rimligt bra för biodlaren. Och så ser biodlingen ut! 
 

lördag 4 november 2017

Näringskedjan...insekter...getingar.....bin!!

Jag är skrämd, verkligen skrämd! Under de sista åren så hör vi mer och mer om att getingar attackerar bisamhällen och det är ett beteende som var mycket mer sällsynt för några tiotal år sedan. Om det hände förr i tiden så var det mot samhällen som var på väg att helt klappa ihop inte mot normalstora samhällen. Bollgetingar kunde för all del skapa problem men egentligen ytterst sällan. Men.....varför märker vi en förändring? Vi talar om bin som markörer, men kanske de mindre insekterna är känsligare och tydligare.

Låt mig spekulera i lite olika scenarier. 1-an. Småinsekterna har genom giftbesprutningen nästan helt slagits ut så att getingarnas basföda har försvunnit. Då måste getingarna söka andra möjligheter. Och bina blir förlorarna.  Samtidigt så blir det allt mer vanligt med getingbillor modell större. 

Scenarie 2-an  Binas förmåga att försvara sig har minskat. Orsak avel, gifter, mindre aggressivitet.


Eller allt detta i kombination.   Kan vi påverka?

Det som är verkligt skrämmande är en tanke som jag har att vi är på väg mot en långsam förgiftning. Giftiga ämnen följer med luftströmmarna och sprids runt jordklotet. Från besprutning här och globalt. Doserna är så låga att forskarna negligerar dom, men de slår ut småkrypen och på sikt så kryper det närmare oss i näringskedjan. Vi ser mindre av insekter, våra bin skadas och snaran dras sakta åt kring vår egen hals. Och mina vänner! Det här går snabbare och snabbare! /Gidde 
Den här storleken på getingbo är inget att oroa sig för, men blir det storlek typ fotboll så är det värre!

fredag 27 oktober 2017

Biodling och ont i fingrar...........!

I Augusti så blev helt plötsligt vänster lillfinger och höger ringfinger röda och ömma omkring lederna. Och att hantera ramar blev helt plötsligt lite problematiskt. Avtäckning var ett kämpande med att hålla gaffeln rätt så att det inte smärtade i fingrarna. Gikt skulle min föräldrar kallat det, men nu tror jag det heter artros.  Så det blev att ta tag i problemet! En klick Voltaren på de aktuella lederna och en remsa hushållsplast skapade ett förband som jag säkrade med en tapebit. Jag ville inte att förbandet skulle glida av och jag skulle få salva i ögonen om händerna skulle hamna där. Efter en natt så var rodnaden borta på bägge fingrarna men höger ringfinger behövde en  natt till. Nu jobbar jag med att få tillbaka rörligheten och jag är nästan där. Högerhandens finger smärtar lite fortfarande när jag rättar det men inte i övrigt. Så mina vänner jag kan jobba i stort sett lika som tidigare, men............. ni kan inte ana vad jag håller koll på händerna nu. Konstigt nog så verkar kylan nu vara bra för smärtan i lederna.
För några år sedan så hade jag en hög med tvättade ramar. I år så blir det mer spikning!

Och.... så de där jäkla fästingarna, säkert över 20 som plockats bort och sprittvättats sticket efter! /Gidde

lördag 21 oktober 2017

Vilket skitår....igen!

När man nu summerar biåret så blir det fruktansvärt negativt, ännu ett år där det inte blir det utbyte som det borde ha blivit. Nu har vi tre år i rad här i Roslagen där bina inte har kommit till sin rätt. Det var segt i starten och temperaturen kom inte upp till maximalt flygväder. I sammanhanget så är det också så att när bina inte kan flyga på nektar så blir det lite för mycket pollendrag. För pollen får bina loss vid lägre temperatur än nektarn. Så för min del så blev det många pollenramar att rensa ut nu till hösten. Jag låter inte bina ha mer än en pollenram kvar till invintringen.

Och det finns ett antal pollenramar att smälta ur nu till hösten. Jag hoppas att jag får nog energi att lägga ramarna i regnvatten före ursmältningen. Gör man det så drar kokongerna till sig vatten och vaxet fastnar inte i kokongerna. Ok skillnaden blir inga mängder, men lite gör det.

Min gamla klyvsåg har fått en ny klinga, knappt 200 på biltema, det är mindre än hälften mot vad en omslipning kostade för 10 år sedan. Stackars de som tillverkar!!

Egentligen så lönar det sig inte att tvätta ramar. Tiden för att tvätta ramar mot att göra nya är helt marginell. En tryckluftsdriven spikpistol och en hyfsad mall hjälper till och framför allt så blir måtten så bra som det bara går.

Och nästa år så kommer jag att byta drottningar ännu ett år tidigare på en del av samhällena för trots allt så skiljer det mycket på den tid som en del drottningar har full produktion och de som är minst ett år sämre.

Och oavsett att det varit ett skitår ur perspektivet honung och avläggarproduktion så börjar jag förstå vad som händer när drottningar i avläggare/bisamhällen inte "blir äggläggande". I min sinnesvärld så är det fel uttryck! Mer rätt skulle vara "det förvirrade samhället"!! Drottningen får inte lugn att skapa en plats för äggläggning. / Gidde
Omsmältning!

Den här brädan, blev


till de här ramlisterna som räcker till omkring 40 LN ramar eller några fler HLS ramar



onsdag 11 oktober 2017

Hur mycket kan vi lita på information.......Min eller andras?

I Bitidningen och på olika forum så har det cirkulerat en skrivning om "Binas drömbostad". Jag ifrågasätter starkt resonemanget! Som jag ser det så är bina och allt annat levande i ständig utveckling. Det bi som en gång lämnade Afrika eller var nu "Vaggan" stod någonstans är inte samma bi som vi har i våra kupor. Allt eftersom bina flyttade så anpassade de sig till vad de klarade i fråga om överlevnad. Och min mentor Joel påstod att för honom så var detta det vackraste ordet i universum. Och när vi läser Hannes Bonhoff  skrivning så verkar det som om att det bara skulle vara att skapa en kupa med den modellen och bina skulle vara glada och lyckliga. Men..... jag tror inte på det. Bina har anpassat sig till att gå i vinterklot! De har anpassat sig till det sättet att överleva och att komma med något annat det tar tid för bina att anpassa sig till.

Bevisa gärna att jag har fel!!!

Men jag skulle vilja att vi biodlare diskuterade och försökte skapa något helt annat. Vi har väl alla hört talas om så kallad"stadsbiodling" och det är ett intressant projekt. Och om vi flyttar ner det till trädgårdarna runt om i städernas villabebyggelse så hade vi något helt nytt. Men vi behöver mindre utrymmeskrävande kupor och delvis andra bin.  Och kom nu inte och snacka om TBH kupor, de kräver för mycket utrymme.

Kom ihåg Komikern Birgitta Andersson hon sa apropå höghus: Det är väl ingen konst att få statarlängor att stå upp! / Gidde

Vi kan skämta om det här, men på sikt så hamnar vi där. Vi behöver pollinering i trädgårdarna och grönare områden runt städerna.

Det här är maximalt längst ifrån "Binas Drömbostad", men bin är lite knäppa. De överlever och mår bra!
 

tisdag 3 oktober 2017

Det här jobbet har jag kvar............

Att fixa till marken intill och under kuporna det gör jag med grästrimmern och det jobbet är kvar i bigårdarna.
 Jag slår gräset ända ner till rotnivå för att inte det ska finnas något gräs som håller upp snötäcket. Möss har ju en benägenhet att krypa under snön  och komma under kuporna där det är mindre snö. Förr i tiden så brukade biodlare trampa samman snön så att de tog bort den möjligheten för mössen att nå kuporna.

Det är ju så att möss helst inte visar sig ovanför snön på grund av risken att bli bytesdjur.

När man slår gräset ända ner mot marken så ser man att mössen har byggt gångar i del långa gräset, så arbetet är säkerligen viktigt.

Jag vädjar varje år till markägaren att de ska hålla koll på kuporna. Blåsten och busgrabbar kan lyfta taken och det kan dröja flera veckor mellan mina besök. Vildsvin finns men inte så frekvent just här och i så fall är grävling ett större hot. Det har hänt att grävling dragit loss spärrgaller som jag har som musspärr, men sedan inte kommit längre./ Gidde

Snön är inga problem för bina. Så länge den inte töar och fryser till is i flustret. Med huvar och toppventilation så har det aldrig varit något problem för mig. 



torsdag 21 september 2017

Palett för flytt av kupor

Om man måste hantera paletten på ett vanligt släp så bör den se ut så här. 

Pallett  för flytt av kupor observera öglan för vinschen