fredag 19 januari 2018

Trot........ den som vill!

Det här tror ni inte på en del av er.......Men varför inte??

En lite "brusig" bild men tyvärr den enda som jag har tillgänglig

Att den här kupan står fel hade jag en känsla av. Bina var lite smågriniga trots en drottning av god härstamning. Och produktionen var för låg. Så jag flyttade kupan lite framåt; lite kakåt; och åt väster respektive höger. Men inget gjorde att det blev påtagligt bättre. Jag brukar leka med pekare för att se Curry linjerna och det fanns ingen anledning att inte testa det på det här samhället. Och här blev det mycket intressant! Det här samhället stod på linjen precis som det skulle när jag kollade första gången. När jag flyttade så gjorde jag det också efter linjerna. Samtidigt så såg jag att rötterna från den gamla furan också gav markering till pekarna.
När det blev en ledig plats i bigården så blev det sedan en flytt av samhället. !0 meter snett bakåt höger. Och... det blev ett helt nytt samhälle! Mycket mer yngelproduktion Och väsentligt mer honung.
Naturligtvis så är det här "dravel" Ett samhälle är ju inte någon bevisning! Och jag har inte tänkt att påstå något som inte går att bevisa. Men.. det här är lite spännande. Så jag kollar Curry-linjerna när jag flyttar samhällen och när jag har problem med något. För som en biodlarkolega sa en gång: "Det finns platser där man inte ska ställa några kupor"! Gidde

söndag 14 januari 2018

Tyngdlyftning och biodling...........Sant!!

En av de viktigaste momenten inom biodlingen är att ha full koll på samhällena inför invintringen och mot våren. Min egen metod för det har lite olika moment, men det viktigaste är att bedöma vikten från det att jag slutskattat till den sista rensningsflykten.

Efter slutskattningen så plockar jag i ordning ramarna för vintern. Samtidigt så kollar jag yngelsättningen och flyttar om möjligt ner ynglet i nedre lådan.  9 ramar i 10 ramars LN lådor undantaget om jag invintrar på HLS formatet då jag tänker lite annorlunda. Två lådor som regel men det har hänt att det har varit upp till 4 om jag tvingats göra sena sammanslagningar. Jag använder konsekvent täckbräder på vintern för att få en fungerande toppventilation.
 Och innan den första foderhinken lyfts på så lyfter jag i ett hörn på ena sidan på kupan. Jag behöver få en minnesbild av vikten på samhället. Ofta så lyfter jag ännu en gång på något samhälle så jag känner hur tungt det är med foder. Om... jag misstänker röveri så är det viktigt att göra en koll på både det samhället som rövar och det som blir rövat.

Det här kan verka jobbigt, men jag lovar er att om man har det som rutin så tar det bara någon sekund per gång.

Om allt fungerar som det ska så drar bina ner fodergivan på lite drygt en vecka och det är bara att hoppas att det inte dyker upp något lusdrag just när man börjat att mata. För då måste det åtgärdas om det blir mycket.

Så här års så har jag i vanlig ordning åkt runt och lyft o lyft. Hitintills så har det känts bra. Huvkuporna är i vanlig ordning något lättare och två kupor med äldre årgång på damerna är något kilo lättare.

Allt är lugnt och inga döda bin på snön i den mån det har funnits sådan. Men ...... Mina vänner! Det här vädret med fukt är det sämsta möjliga för bina. Snö dämpar ljudet från omgivningen och skapar en sympatisk isolering för vilande damer./ Gidde
Så här skulle jag vilja att det var för binas skull, men inte för mig själv. Att skotta är jobbigt för gamla gubbar!
 

lördag 6 januari 2018

Visst är det häftigt med biodlares kommentarer på olika forum!!

Visst är det häftigt med biodlares kommentarer på olika forum!!

Egentligen så är det så här! Från min sida sett!

Att alla biodlare har olika erfarenheter och olika material plus naturligtvis olika bin. Till det kommer att bina står uppställda på platser med olika förutsättningar för binas livskvalitet.

Låt mig redovisa mina förutsättningar för min biodling. Observera att jag skriver "Min Biodling"! För det jag gör och tänker det fungerar inte till 100% för någon annan.

I höstas inför invintringen så gjorde jag en stor tabbe! Jag följde receptet för sockerlagen som jag läste här på fb. 60% sockerlag gör att bina måste kämpa mer för att konvertera lösningen till foder. Man ska egentligen fodra med så mättad lösning som bina tar till sig. Det spar energi för bina. Jämför blandningen av Bifor så är det inget genialt över mitt påstående.

När jag matar så kollar jag mängden sockerlag som bina tar till sig och så lyfter jag i kupkanten alt eftersom bina tar ner fodergivorna. Om... ett samhälle är lättare eller tyngre i förhållande till givorna så ger det signaler om röveri mellan samhällena.

Jag invintrar med 9 ramar i 10 ramars lådor. För bättre ventilation fram o bak. När det gäller HLS formatet så har jag 10 ramar i övre lådan men ettans och tians ramar är LN ramar som når ner i lådan under. Jag vet att mitt sätt att invintra med högbotten påverkar foderförbrukningen. De med ytterhus har omkring 3 kilo mindre foderförbrukning än det som står på typ Nacka botten. De som står på Huvkupor förbrukar något kilo mer. Målet är att bina ska ha 16 till 20 kilo för vintern. Jag lyfter i kanten en sista gång när jag avslutar invintringen. Har jag då någon som är för lätt så vet jag att det har varit röveri och då gäller det att bedöma om bistyrkan kontra fodermängden är relevant.

På våren så kollar jag flygning! När andra biodlare berättar om att bina flyger så hoppas jag att det ska dröja ännu några veckor innan mina rör på sig.

Och så detta med fukten: "Har jag ramar som har mögel, så har jag klantat mig!" Och detta gäller även om ramen bara har blivit grå. Och skulle att samhälle mönstra ut utan att jag förutsett det så är det bottenbetyg för mig som biodlare. / Gidde
Och mina vänner! Det ska inte vara centimeterhöga döda bin i botten på kuporna. Har jag det så är det något grundfel som jag gjort! Klantiga biodlare inklusive mig själv har jag svårt för! DS
 
En liten plasthink och en syl ger en fungerande matare för stödmatning

torsdag 4 januari 2018

Har ni regnkappa på bina vintertid..........??

Har ni regnkappa på bina vintertid..........?? Ja det är en helt berättigad fråga! Vi har väl alla upplevt hur det fungerar med ett tätslutande ytterplagg typ regnkappa och vår egen rörelse. I början så fungerar det bra men allteftersom så blir den fuktiga luften som vi alla levande alstrar nedkyld och vi börjar att frysa. Att öppna i halslinningen för att släppa ut överskottsvärmen hjälper till en del. Men.. vi måste hela tiden hålla oss aktiva för att inte kylan ska bli obehaglig.
 När det gäller bin så har vi samma fenomen. Bina avger fukt dels från det vattnet som finns i fodret men också från förbränningen av foder. Fuktig luft leder mer värme/kyla. Och när vi får en hög fuktighet i kupan så kyls bina i  motsvarande grad och bina måste röra sig för att skapa värme. Rörelse skapar foderförbrukning för oss men också för bin. Och mer rörelse skapar mer fukt! Det blir en obehaglig rundgång!
Om... det hade stannat vid detta så hade det inte sett så illa ut! Men den fuktiga luften som vandrar iväg i kupan slår an på kalla kupväggar o kallt foder. Och det finns mögelsvampar o jästbakterier av olika dignitet och fukten startar utvecklingen. Mögliga hus är en realitet för oss människor och tyvärr så också för bina.

Utformningen av kupan har stor betydelse! Om den är byggd på höjden så att bina täcker största möjliga yta så att bina kan följa fodret uppåt så minskar problemen, men ur produktionssynpunkt på sommaren så är den utformningen mindre bra. Så jag har förstått att om man ska kompromissa med utformningen av kupan så bör kompromissen ha en fungerande verklighetsförankring för vårt klimat. /Gidde

Mina bin har alltid toppventilation vintertid

tisdag 26 december 2017

En bi- historia........

Under krigstiden så fick biodlare en extra tilldelning av socker för att kunna mata bina inför vintern. Det innebar att det fanns bin hos en del personer som för sitt liv aldrig skulle ha bin, men som deklarerade biinnehav. Men det fanns också de som skaffade ett bisamhälle trots att de i sig själv var livrädda för bina. Kalle hemomkring hörde till den sista gruppen som skaffat bin. Och säljaren hade garanterar att det var världens snällaste bin när han enligt överenskommelse ställt samhället på plats. Men Fan trot! En del bistick under sommaren gjorde Kalle lite tveksam. Kalles son var minst lika tveksam även han efter några stick. Men....Att man måste skatta bina på hösten, det hade biodlare berättat och måste man så måste man.  Så... Kalle tjatade på sonen och lovade jag vet inte vad om han bara var med och lyfte på den övre lådan.

Slokhattar och gamla gardiner blev till skyddsutrustning och skyddshandskarna var vinterns typ Lovikavantar. Och så gick de till verket! Den gamla röken Kalle köpt fungerade riktigt bra, men frågan är om inte de själva fick mer rök i sig än bina.

Men den övre lådan satt bergfast och någon kniv att bryta isär med ingick inte i utrustningen. Men skam den som ger sig! Kalle med son koncentrerade sig på ena sidan och rök o slet. Och bina blev mer och mer irriterade. Så med ens så släppte överlådan och for iväg åt sidan, underlådan får iväg åt andra håller. Och bina........... dom for rakt upp rakt emot sina plågoandar!Sonen flydde direkt och slog nytt rekord mot farstudörren. Kalle linkade efter med en svans av bin runt huvudet. När sonen hunnit in och stängt dörren så såg han efter någon halvminut hur vredet på dörren började röra sig.......... och sonen greppade vredet och höll emot.

Kalle stod utanför  med bina överallt som stack och stack, bankade på dörren och kämpade med vredet. Och innanför stod sonen och höll emot helt desperat: "Bina skulle, ta mig fan inte öppna dörren! Efter ett tag så avtog knackningarna och någon timma senare så smög sig sonen ut verandavägen och hittade Kalle liggande framför farstudörren.

Barnmorskan tog hand om Kalle och kylde ner sticken och baddade med Salubrin. Han låg för ankar nästan en vecka men tvingades upp av sonens klimpvälling. Och bina: Ja gubben som sålt dem hämta dem alldeles gratis! Och enligt honom så var de världens snällaste! /Gidde 


Förra årets dörrkrans Nästan lika snygg som årets som jag inte hunnit plåta ännu.

onsdag 13 december 2017

En vettig människa skulle vara livrädd.............

Jag bor omkring 3 kilometer från den närmaste bonden som besprutar sina ägor. Men... läs nu noga! Trots avståndet så var detta år hur insektsfattigt som helst. Mina 20 fingrar/tår räcker till för de humlor/getingar som jag sett. Förstår ni alla läsare om den katastrof som vi är på väg mot!! Mina parningskupor hängde 500 meter från den sprutande bonden ( Korkat av Gidde). och jag hade 4 bommar på 30 kupor och det är för mycket. Förstår ni hur illa det här är! Normalt så skulle 1 felflygning vara för mycket. Jag är beredd att låta varenda insekt överleva det år som kommer. Jag har hört om getingattacker mot bin, Men jag hoppas att slippa döda några insekter.

Till det kommande året så tänker jag så här! Jag behöver omkring 30 drottningar även 2018. Det behövs 2 drönaravläggare med 4 drottningar/drönargivare för varje. Det bör räkna med två omgångar med sexton  Apideor i varje omgång. Och jag kommer att köra det jobbet i min hembigård. Jag hoppas att mina damer har förmågan att hitta hem till Husse!

Man kan se det här från olika sidor. Och jag försöker att tänka realistiskt. Om jag flyttar de samhällen som står inom "sprutzonen" så blir det på områden där det är mest höstdrag. Den totala skörden blir med säkerhet lite lägre och med tanke på drottningodlingen och parningen så har jag ett sämre läge. Och...Ett bra drag är önskvärt vid drottningodling. Jag sitter lite i rävsaxen! Alla kupor på obesprutade områden skulle kännas bra, men... sprider sig besprutningen med vinden? Ja då hjälper varken böner eller Fader Vår!/Gidde
Jag känner mig så nästan fjantigt lycklig när jag ser att bina har skött jobbet och dragit fram drottningar. På bilden så ser ni två celler, men i verkligheten så kläcks bara den ena. Bina dödar den ena före kläckningen när man odlar i en Apidea.

onsdag 6 december 2017

Utveckling..........Evolution?

För hundra år sedan så var det en brytningstid mellan bistock och halmkupa men trots min nu höga  ålder så var det min far som berättade om detta.
I början på 40-talet så var det halmkupor som gällde hemma hos oss. Det var krigstid och biodlare kunde ansöka om extra socker för bina. Den här tilldelningen var låg, jag tror det var 6 kilo i början men höjdes till 8 mot slutet. Det här var en låg tilldelning och det säger sig själv att om man inte tajmade skattningen rätt så blev det för lite vinterfoder. Skattningen skedde med trumning och det var i sig själv ingen snabb procedur. Var man för intensiv så fick man en massa stick särskilt om bina var lite vassa. Och var man för försiktig så hände ingenting, då tog det hela dagen. Det var nog ganska så normalt med att förlora ett samhälle av tre eller ett av två. Och det var dels foderbrist och dels att det inte är så enkelt att byta drottning i en halmkupa.

Men så tillbaka till detta med fodret.Mina föräldrar var starkt religiösa och då är det detta med bibelorden som gäller: Giv åt kejsaren vad som honom tillhör och giv åt Gud vad han ska ha. Och om man lever efter detta så blir det bina som ska ha det som kriskommissionen sagt, något annat var inte tänkbart. Så pappa som annars inte kokade kaffe han stod vid spisen och lagade sockerlag. Och den får som ni vet inte koka så det var pekfingret som gällde som termometer. Att vi grabbar slickade grytan efteråt, det var lite fest för oss.En stor honungsskörd på den tiden var omkring 10 kilo och ibland så blev det ingen skörd, så lönsamheten var låg, eller ingen!
Det var över 70 år sedan och det här hände och bina ser likadana ut men vi har ett annorlunda förhållande till dem. På gott och ont!  Gidde

Låt mig lägga till en kommentar! Om...... vi inte hade varit med o rotat så hade varroan varit världens minsta parentes i bihistorien. Men.. nu har vi gjort det och kan bara hoppas att vi klarar upp problemet. Fot not: Man ska aldrig ge sig på det som man inte ser hela problembilden av!
Under taket på den här lite udda skapelsen så finns det ett livaktigt samhälle. Bin klarar även lite udda konstruktioner bara de slipper fukten.