fredag 30 september 2011

Som en fortsättning på Stickans inlägg i går så säger jag så här........

Som en fortsättning på Stickans inlägg i går så säger jag så här. Sluta upp med tönterierna i svensk biodling. Dra upp raka linjer för hur utvecklingen ska se ut. Ta vara på dom som kan biodling och se till att informationen blir tillgänglig. Biodlingsföretagarna la ner nybörjarspalten i sitt forum och sedan så slocknade forumet. SBR har inte ett forum värt namnet och så vidare. Det mesta i Sveriges biodling är lite ”dutta.. dutta”. Och hur ska vi då kunna få någon respekt. Det finns ingen stram ledning någonstans som drar upp raka linjer.
Kasta halmkupestuket åt sidan och presentera hur biodling ska se ut. Personligen växte jag upp med halmkupor och trågkupor men om vi ger för mycket utrymme åt det här så får vi töntstämpeln på oss från media. Och eftersom myndigheter är media fega så blir det lätt att ge fan i den lilla biodlaren.  Jag läser med förtjusning om halmkupetillverkning men det bygger upp en fel image om var biodlingen bör vara i dag.
Och varför ska gamla gubbar vara de som presenteras när det blir reportage om biodling i tidningarna.  Skitdumt och korkat!!! Töntstämpeln fastnar hårdare för varje sådant reportage.
Och varför tar inte biodlarnas högre organisationer gemensamt och satsar på att klart och tydligt tala om hur det ska se ut i biodlarsverige. 
Hälsningar
Gidde

onsdag 28 september 2011

Vi har planeringsträff i dag. Vi försöker att lista ut.........

Vi har planeringsträff i dag. Vi försöker att lista ut det som intresserar mest. Och vi diskuterar  vilket  vi ska informera  när nu bina snart har gått i vintervila.  Antalet besökare har varit mycket stort och det är roligt att se från vilka olika håll som våra läsare kommer.
Vi diskuterar också om vår framtidsplanering. För vi är verkligen inte nöjda med stillastående.  Inom Carnica så har vi helt klart för oss att vi måste gå vidare. Vi måste gå framåt!
När vi nu talar om att gå framåt så måste vi snegla lite över axeln. I Bitidningen som kom i brevlådan i dag så står det om import av Karnica-bin.  Det är en föregångsman som hette Hj. Stålhammar  Spjutsbygd. Redan år 1895 så förstod han vilka bin som är oöverträffat bäst.
Hälsningar
Marie  Stickan  Gidde

tisdag 27 september 2011

När ska vi börja tänka efter före i det här landet!

När ska vi börja tänka efter före i det här landet! Vi behöver pollineringen  för att bibehålla  mångfalden i naturen och satsningen från statsmakterna borde vara att säkerställa  att utvecklingen går åt rätt håll. Om vi studerar hur det här bör göras så förstår vi att det inte är helt enkelt. Får vi ett honungsberg lika våra grannländer  som dumpar priserna och som gör yrkesbiodling tveksam som yrkesval.  Eller vart tar det vägen med biodlingen.
Min egen åsikt är så här. Satsningen bör vara att utveckla biodlingen mot ett mer modernt håll. Visst skrivs det om olika nostagikupor men för en hållbar biodling så tror jag inte på det.  Satsningen från Jordbruksverket måste ge möjlighet för biodlarföreningar att skapa moderna demo- bigårdar så långt från trågkuporna som möjligt.
Satsningen i övrigt måste bli mot varroatolerans och dito bekämpning.  Vi behöver bekämpningsmedel med olika dignitet och det är på tiden att vi vanliga biodlare får möjlighet att yttra oss. Och att de på jordbruksverket ser sig som samarbetspartner och inte som myndighetspersoner.
Hälsningar
Gidde

måndag 26 september 2011

Sortering av ramar. Vilket dödansarjobb!! Jag tände i eldningstunnan och...

Sortering av ramar. Vilket dödansarjobb!!  Jag tände i eldningstunnan och eldade upp hela sk-ten. Det tar mindre tid att göra nya än det  tar att smälta ur och koka rent. Ofta så får man ju också justera tråden.  420 ramar eldade men det finns säkert ett hundratal till att skicka.
Det börjar att bli hög tid att klippa gräs under och omkring kuporna. Det är viktigt med tanke på möss. Kan man klippa riktigt kort så är det bra. Kan man sedan till vintern trampa ner snön omkring kupan så är det ännu bättre.  Men läs först skrivningen nedan.  Ska man klippa så är det bäst på kvällar och gärna med regn i luften.
Det var en biodlare med kupor intill ett koloniområde. Han åkte iväg en morgon för att klippa gräset omkring sina kupor.  Trimmersnöret  kom åt ett av kupbenen och en stor grästorva landade på flustret. Då var det klippt i dubbel mening. Bin forsade ut och min vän fick fly hals över huvud. Han lyckades att komma undan. Men bina var så uppe i varv att de som arbetade på kolonin fick gå hem för dagen.  Bina jagade allt som rörde sig. Sådana här saker kan hända om man stressar ett samhälle och sedan till exempel tappar en yngellåda med drottningen i. Men det gör ni väl aldrig!!!
Hälsningar
Gidde   

söndag 25 september 2011

Det saknas en övergripande planering när det gäller biodlingen i Sverige.

  Om vi tittar på hur utvecklingen av biodlingen är i våra grannländer så kan vi också gissa hur det blir i framtiden här i landet. Som exempel så kan vi läsa i Gadden, juli numret, om den kris som Dansk biodling har och varför skulle vi vara skyddade i det här landet.  Att påstå att jag har lösningen på problemet vore fel men det står klart att vi måste ha en strategi för hur biodling ska se ut i framtiden. Det ekonomiska stödet måste hamna på absolut rätt ställe för att styra biodlingen mot rätt utveckling. Och absolut rätt saker måste prioriteras med en långtidsplanering i botten.
Ansvaret för det här borde vila på jordbruksverket  allt annat vore fel. Men då behövs det mer tänkande än det som visas i årets fördelning av det ekonomiska. (2010-s ansökningar).
Hälsningar
Gidde      

fredag 23 september 2011

Stickan skriver här på bloggen om vad som är bra att kunna.

Den dag som vi närmar oss varroatoleranta bin så är detta helt meningslöst om vi på gräsrotsnivå inte kan eller förstår vad som gäller vid drottning och drönarodling.
Vi på bloggen satsar på att påverka. En del kan vi berätta om direkt men mycket måste ligga lite dolt tills vi får de första reaktionerna.
Snälla låt det vara så!! Vi arbetar för att Svensk biodling ska bli bättre inte för att framstå som några världsmästare på det gebitet.
Jag lovar att om vi skulle vilja slänga skit på någon så skulle vi lyckas synnerligen bra. Men det för inte biodlingen framåt.  Det blir bara skit kvar!!
Hälsningar
Gidde

tisdag 20 september 2011

Jag tänkte berätta lite om hur upplägget kring Nationella Programmet är.

Jag tänkte berätta lite om hur upplägget kring Nationella Programmet är. Och ni kan själva gå in på Jordbruksverkets hemsida och läsa mer om det här. Sökord Nationella programmet och humlor och bin och om jag minns rätt så fungerade väl också bin för att hitta rätt.
Du kan inte söka som privatperson utan det måste vara någon form av organisation bakom. Ni måste berätta vad  ni vill uppnå och hur ni har tänkt er det hela.  Ni måste ge en tidsplan. Och ni måste berätta om vad det hela kommer att kosta. Dessutom så måste en del av projektet finansieras av er själva.  Jag garanterar att det är flera dagars jobb att skapa en bra ansökan. Ofta så blir det tidsnöd när ansökan ska sändas in för tidsgränsen ändras. Ni kan också räkna med att det kommer begäran om kompletteringar med kort repliktid. Samtidigt så klarar inte en vanlig dödlig att förstå hur SJV tänker biodling i utveckling.  Och det är så här att ännu så har inte svaren kommit på de ansökningar som gjordes på försommaren. Och F..n vet när svaren kommer.
Det här är inte enkelt att söka så att det har rasat ut några pengar till ett antal projekt som är mer eller mindre seriösa. Det finns inte på kartan.
Som ni förstår så har vi inom Carnica kollat hur verkligheten ser ut. Vi slänger inte ut några lösa antaganden. Vi  gör här liksom när det gäller biodlingen vi testar.  Och det första resultatet av de testerna börjar att dyka upp nu.  Och jag kan berätta så mycket att det inte bara vi i Carnica som arbetar med det här.   
Hälsningar
      Gidde          

måndag 19 september 2011

Vi har fyra rasgrupper här i Sverige.

Vi har fyra rasgrupper här i Sverige. Och vi träffas en till två gånger om året för att diskutera hur rasbiodlingen i respektive rasgrupper bedrivs och kan utvecklas. Det intressanta är den skillnad i tänke sätt  som det är mellan grupperna. Den här skillnaden är värdefull och den bör vi vara aktsam om.  Tyvärr så har Jordbruksverket inte förstått vad som är en biodling i utveckling.
Verksamheten bör inte vara toppstyrd. Vi har personer med ett enormt bikunnande  i det här landet och att inte utnyttja det ser jag som ett enormt tjänstefel. Det viktiga är att lyssna på ”gräsrötterna” och deras tankar på utveckling.  För det är från den nivån som framstegen kan komma.
Det skulle vara mot vår grundtanke här på bloggen att kommentera andra rasgruppers tänkande så jag får hålla mig till vårt upplägg.
Vi  inom Carnica vill satsa på avel för att hitta varroatoleranta bin. Kontakten med biodlare i Österike/Tyskland  som är några år före oss  i det här arbetet ger oss möjlighet att få avelsmaterial från deras pågående projekt.  För vår del så blir det här mycket arbete och en hel del kostnader både för den enskilda biodlaren och gruppen som helhet.
Hur vårt upplägg är och kommer att bli det tar vi längre fram.
Hälsningar
Gidde

lördag 17 september 2011

På tjugo o tretiotalet så importerades det så kallade hedbin till Sverige.

På tjugo o tretiotalet så importerades det så kallade hedbin till Sverige.  Det var de bin som sedan kallades Krainer enlig vissa. Och under åren som följt så har det kommit än det ena biet efter det andra. Den mest naturliga frågan är var de här binas arvsanlag har tagit vägen. Vi importerade Buckfast för ett antal år sedan. Det var början på Buckfast intåg i Sverige. Jag vet för min bror var med bland de första odlarna.

 Det var bin från en ö någonstans. Det togs in några hundra drottningar därifrån. Det kommer en massa drottningar in i Sverige i västfickan på inte så nogräknade odlare. Och allt det här har hamnat i den lotterifortuna som vi kallar genetik. Att under sådana betingelser tala om att man odlar en speciell ras vittnar om ett stort mått av önsketänkande. Om man inte importerar och renparar alternativt inseminerar.

Varje år så får dessa så kallade rasområden sitt tillskott av någon ”främmande ras! Och från alla dessa områden så säljs det friparade drottningar som sägs vara rasriktiga. Om vi skulle testa dessa drottningar med nya metoder typ DNA så hittas det säkerligen spår ända från de hedbin som jag skrev om i början. Eller för att uttrycka det enkelt. Inget är vad det påstås vara!!
Hälsningar
Gidde

torsdag 15 september 2011

Testbiodling är en fråga både om arbete och kostnader.

Testbiodling är en fråga både om arbete och kostnader. Och därför så har vi det upplägget som vi har inom Carnica Gruppen. Testbiodlarna arbetar i grupper om till exempel  tre  personer.  Och det innebär att var och en av de avlarna drar fram 9 drottningar som paras på station med drönare från en systerlinje.   Observera det senare!  Om inte drönarna är från en systerlinje så blir de tänkta variablerna för stora för den  eventuellt fortsatta aveln. Och här är det bra att läsa Stickans inlägg om genetik.
Det innebär att varje testbiodlare testar  tre drottningar från sin egen odling och tre från var och en av de andra två odlarna.  De sista åren så har vi dessutom importerat  drottningar till vårt varroatolerans-projekt  som också får ingå i vårt test. 
Det här innebär att kostnaden för etablering av en testbigård hamnar på mellan 15-20-tusen kronor. Detta för var och en av testbiodlarna. Detta om man räknar saluvärdena på drottningarna och inversteringskostnaden på kupmaterielen.   Att det sedan är väsentligt mer arbete med en testbigård än en vanlig bigård det säger sig själv. Vi ska senare berätta mer om hur själva testerna går till. Och till dess ha det bra!!
Hälsningar
Gidde

söndag 11 september 2011

Inom Carnica så testar testbiodlarna.....................

Inom Carnica så testar testbiodlarna både sina egna drottningar och varandras. Det innebär att det personliga tyckandet om den ena eller den andra drottningen är helt satt ur spel. Testerna sker efter de regler som Svensk Biavel har satt upp. Och samma regler gäller för de importerade drottningarna. Helt klart så är det här upplägget både arbets och kostnadskrävande. Alla drottningar har ett marknadvärde och vi får inte på något sätt pengar för att finansiera den här verksamheten.
Men det har mycket plussvärden. Vi vet inom gruppen vad vi kan vänta oss. Och när vi nu startar upp vårt varroa-tolerans  projekt så vet vi var vi ska lägga ribban för produktiviteten på de drottningar som  importeras till detta.
Vår avelsgrupp är personer med lång biodlarerfarenhet som ställer stora krav både på sig själva och andra. Och deras beslut när det gäller avelsfrågor är inget som vi övriga ifrågasätter.
Vi söker hela tiden nya drottningodlare som kan bygga vidare på de kvalitet krav som vi ställer. Och det är i linje med detta som Stickan berättar om genetik.  Det är nödvändigt att ha i varje fall ha en del av grunderna i detta med sig i bagaget. Välkommen om du har lust att vara med! 

Hälsningar
Gidde

lördag 3 september 2011

Vilken ”mackapär”



När det gäller bins kärleksliv så framstår en Midsommardans i Bromma eller Roslagen som rena rama nunneklostret.  Det är därför som jag blev så vansinnigt lycklig när en person ringde mej i veckan och berättade om en ”mackapär” som en forskare i ”Vitryssland” arbetade med. Vissa prototyper verkade redan ha hittat hit till Sverige. Vi har ju en hel del pryltokigt folk här i landet.
Enligt min källa så hade man analyserat vingindex och Davinotekniken och fått fram en vibrationsanalysator som direkt genom en enda knapptryckning gav besked om vilken ras ett bi tillhörde. DNA släng dig i väggen!! Som referensmodul så använde man Buckfast rasen då den genom sin blandning av olika raser gav ett lagom utspritt resultat. Men för att klara de sista kalibreringarna så hade uppfinnaren planerat att helt slumpmässigt ringa en helst amatörmässig Buckfastodlare. Om uppfinnaren valt en av de verkligt kunniga av Buckfastfolket (som det finns många av) så kunde projektet helt spårat ur. Uppfinnaren trodde att han med sitt upplägg  skulle ha störst möjlighet att hitta kalibrerings tolkens referensmodul.  Och det tror jag är rätt tänkt!
Den närmaste planeringen enligt min sagesman vart att skapa appar för de smarta mobilerna så att även vi vanliga biodlare kunde ta del av det som Brommabiodlaren redan hade haft förmånen att testa. Vilken härlig ”Mackapär”.  
Nästa projekt till test är en parameterackumulator som via indexreglering och brytpunktsanalys lätt avgör om man ska ha plastramar och vilket rammått som är mest applicerbart i en teoretisk biodlingsmodell. Även denna underbara mackapär kommer som app till den nya smarta mobilen. 
 Hälsningar
Gidde

torsdag 1 september 2011

Det talas mycket om att smaken på honungen...........

Det diskuterades på Facebook om smaken på honung som hanterats på olika sätt. Intressant! för det bekräftade mycket av det jag skrivit om många gånger. Det är underbart att detta diskuteras därför att det ger den lilla biodlaren möjlighet att ta rimligt betalt för sitt arbete.

2011 så skrev jag om som så många andra gånger om honung Och varför inte! Allt är sig likt Nu som då!
Det talas mycket om att smaken på honungen ska ha kvar så mycket som möjligt av blommans  doftämnen. Och naturligtvis är det så att varje del i hanteringen tar bort sin del av den ursprungliga smaken. Men vi kan ju inte be bina att lägga honungen direkt i mun på oss. Vi har ju tyvärr inte traditionerna med kakhonung här i landet. Våra vänner från andra länder köper med förtjusning hela kakor. Men ofta så försöker dom sedan att få ut honungen med självrinning och då har dom inte vunnit något ur smakhänseendet. Nästa tempo som jag förstår att används i sammanhanget  är att honungen fryses och det intressanta är att när vi frös nyslungad honung  för något år sedan så var den helt perfekt i konsistensen när den tinade upp efter ett knappt år men smaken hade helt ”dött”. Kanske beroende på vilken sorts honung det var. Men jag vet inte.Bäst är att frysa kakhonung  3-4 dagar för att ta bort risken för vaxmal i den färdiga förpackningen. Och att sedan förvara den torrt, mörkt o svalt. Säkerligen kommer den att kristallisera olika beroende på vilken honung som det är i kakan./ Gidde

Jag testade att ympa på olika sätt, Och att röra sönder kristallerna i kanderad honung och ympa med den direkt ger ett sämre resultat än att ympa med traditionell ymp.Bilden här är från den testen.