tisdag 30 oktober 2012

Vad letar testbiodlarna efter?


Vad letar testbiodlarna efter? Det är en helt berättigad fråga! Men den enklaste förklaringen är kanske den här. Vi letar drönar och drottningmödrar till drottningar som vid friparning ger ett  fruktansvärt bra bi. Vi inom Carnica har gjort detta ännu svårare för oss! Vi har lagt till varroatolerans till de övriga egenskaperna.
Egentligen så skulle det här vi gör vara heldumt om det inte var så här att vi i många år har arbetat med avel och testbiodling. Dessutom så har vi genom anslutningen till bidatabasen i Berlin fått möjlighet att få en enormt mycket större bredd att jämföra vårt avelsmaterial mot. Eller för att vara mer konkret: Vi ingår med våra testbigårdar i den stora helheten. Och vi kan hela tiden gå in på databasen och kolla vad vi själva har hos våra olika testbiodlare och dessutom vad våra tusentals kollegor i Europa kan hjälpa oss med.
Hälsningar
Gidde       
Det finns mycket att göra inom detta med testbiodling och avel! Har du lust att vara med?

söndag 28 oktober 2012

Hur är det möjligt att en verksamhet som har så stor betydelse för samhället som biodlingen till största delen bedrivs som hobbyverksamhet.


Hur är det möjligt att en verksamhet som har så stor betydelse för samhället som biodlingen till största delen bedrivs som hobbyverksamhet. Och de flesta funktionärer inom föreningarna gör detta som ideellt arbete. Jag har svårt att föreställa mig att det är ett rimligt upplägg!
Över 70 % av bisamhällena ägs av biodlare typ hobby-biodlare. Och när nu verkligheten är så här så borde i alla fall avelsarbetet inom biodlingen ägnas mer uppmärksamhet. För verkligheten ser ut så här att utvecklingen mot bättre bin är helt nödvändig för att bibehålla och förbättra biodlingen.
Hur är det möjligt att överlämna ansvaret för Sveriges pollinering till hobbyverksamhet! Det är inte rimligt! Det är nationalekonomiskt ett risktagande att förlita sig på att verksamheten ska ske med till största delen ideella aktörer.
Rimligtvis så borde varenda krona av det stöd som finns till biodling hamna hos de aktiva biodlarna och inte som nu till diverse projekt typ ”syjunta”. Men inte! Pengarna hamnar lite varstans med de mest konstiga motiveringar. Som jag ser det så måste det vara så här att har vi en tillsynsmyndighet så har den inte bara en skyldighet att hålla koll på oss biodlare utan ännu viktigare: Att hjälpa oss att utveckla och förbättra biodlingen. Men det här har ännu inte hänt!  
Hälsningar
Gidde    

fredag 26 oktober 2012

Vi upplever att det börjar komma ett nytt medvetande till Svensk Biodling.


 Från alla håll så har det talats om toppdrottningar för drottningodlingen. Men nu börjar medvetenheten om hur viktigt drönararvet är i aveln att få fäste i biodlarnas medvetande. Inom Carnica så gör vår testavel att vi får en enorm bredd på vårt drönarmaterial. De flesta testdrottningars avelsvärde ligger väsentligt över snittet för bina som finns runt om i landet. Och med det för ögonen så är det inte konstigt att de friparade drottningarna hos testbiodlarna är oftast mycket bra. Testdrottningarna på testbigårdarna visar också en brant kurva uppåt när det gäller jämnhet i testvärdena. Ibland så talar våra avlare om att just den här tendensen är det verkligt lyckosamma i avelsarbetet.
Hälsningar
Gidde

tisdag 23 oktober 2012

Läs.... det är viktigt!!

Hej!!

Stickan och jag vädjar till er att gå tillbaka till söndagens inlägg och läsa kommentarerna.Det finns så mycket i detta vi alla borde ta till oss. Även om ni mycket uppskattade läsare inte kan ta till er allt så är det bra att försöka. I en framtid så måste aveln tas på fullt allvar och ges bättre resurser. Vi kan inte tro på att det naturliga urvalet ska göra hela jobbet. Det kan vi inte vänta på; tyvärr!

lördag 20 oktober 2012

Det är så fruktansvärt naivt att tro att utvecklingen stått stilla i alla år.


 Vi arbetar med avel och köper bättre drottningar och samtidigt så sitter biodlare på våra träffar och påstår på fullt allvar att det räcker med två yngellådor under högsäsong. Är det inte på tiden att biodlare vaknar till. Avelsarbetet har pågått över 100 år. Och frågan då måste vara: Tror vi att det inte har hänt något? Får man som biodlare vara hur korkad som helst? I ena ändan så arbetar vi med att hitta det bästa avelsmaterialet som producerar mycket. I den andra ändan så sätter vi de här bina så trångt att de helt enkelt måste svärma. För bina har varken utrymme eller byggmöjlighet. Och då börjar vansinnet (pendeln) slå åt det andra hållet. De bin som inte svärmat borde enligt den inskränkta åsikten vara något bra. Och de bina odlar man på,men det här är att gå bakåt. Utvecklingen backas och det påstås att det är något bra. Utveckling kräver utrymme. Och vitalitet har samma inverkan. Inget konstigt eller svårt för någon att förstå! Välkommen i tankesmedjan!!
Hälsningar
Gidde

Stackars bin! Regn och fukt ända in i den första snön! Skit!
  

torsdag 18 oktober 2012

Kan någon ge mig en vettig förklaring!


 Binäringen genererar många miljarder till det Svenska samhället . Men gensvaret till biodlingen genom det Nationella Programmet är ynkliga 5 miljoner. (Varav hälften är EU Medel). Och dessutom mina vänner så försvinner det omkring en miljon till forskning som väl rimligtvis borde bekostas genom andra pengar än NP medlen.  Att sedan biorganisationerna bränner pengar på mer eller mindre meningslösa projekt med SJV-s goda minne det gör att förtvivlan bara blir större. Varför ska det finnas två bitidningar (Bitidningen och Gadden).
Varför ska det genomföras projekt typ väckelsepredikanter med tema där vi alla vet att de projekten bara fungerar i predikantens egen bigård.  Och hur kommer det sig att vissa projekt godkänns och andra förkastas trots att det rimligtvis finns större möjligheter för det som refuserats. Varför har vi inte en fullt sakkunnig som helt opartiskt ser till biodlingens bästa.

Vi begär att det skapas en strategi för hur biodlingen ska utvecklas inom Sverige. Vi begär att ett rimligt belopp avsätts för aveln. Och då menar vi verkligen avel och inte något annat. Svensk Biavels upplägg var från start riktigt och det borde vara Sjv-s skyldighet att se till att de håller sig till den raka målsättningen.  Att i ett land som Sverige inte ha någon riktig målsättning för biavel det är en skam utan motstycke. Vi får inte bättre bin om vi inte har en klar målsättning med klara regler för urval och tester som redovisas öppet på ett ärligt sätt. 
Hälsningar
Gidde
Idag är Gidde sur! Det kunde ha varit så mycket bättre inom Biodlingen! 




onsdag 17 oktober 2012

Vi närmar oss den tid på året då det är flest marknader


Vi närmar oss den tid på året då det är flest marknader. Och varje år så funderar man hur årets skörd har blivit. Det spännande är när kunderna kommer och provsmakar. Och jag minns med lite skräck  det året då honungen från den här trakten i stort sett från den första droppen  var typ hösthonung. För egen del så smakar jag gärna en sked hösthonung då och då men när hela skörden i stort sett har den lite brända karamellsmaken som jag upplever att hösthonung smakar då blir det helt enkelt för mycket. Jag vill att honung ska smaka lite av de blommor som bina har flugit på och ha en frisk och lagom söt smak.
Och så är det detta med konsistensen. Jag säljer alltid bredbar honung. För det är så jag själv vill ha den. Finns det något mer underbart än morgonmackan med en smakrik ost med ett lite lagom honung  bredd över. Det finns egentligen bara ett fel med det här: Det är starkt beroendeframkallande!
Hälsningar
Gidde
Just detta att möta kunderna på marknader är spännande och ibland så leder det till att vi värvar en ny biodlare.. Det käns verkligt roligt!

söndag 14 oktober 2012

Stickan skrev om uppfinningar och efterlyste utveckling!


Stickan skrev om uppfinningar och efterlyste utveckling! Och naturligtvis så är det så. Men ibland så är de tips som kommer ganska så tveksamma. 
I början på säsongen så var det en person som berättade om hur bra det var med tre-ramars avläggare/parningskupor.  Men det är så här att det mesta i biodlingen har provats och inte bara en gång utan flera gånger.  Och det här är en sak som verkligen inte faller mig på läppen! Tekniken att dela en 10 ramarslåda i fyra 3 ramars fack har de flesta av oss testat men det är inte många som anser att det är värt en fortsättning.  Det är plottrigt och det ”biter” inte om det är avläggarproduktion som vi vill uppnå i slutändan.  
I oktobernumret av Bitidningen  så visas hur biodlare lyckas att hantera varroan genom att öka ramavståndet i kupan.  Och det fungerar säkerligen på den platsen men det kommer inte att fungera här i Sverige därför att vi har ett annat klimat så att bina helt enkelt har ett annorlunda beteende. Och det här är ett av de stora problemen inom biodlingen. Vi kan inte flytta bin och förvänta oss samma resultat på den nya platsen.  Och det samma gäller att flytta teknik mellan länderna.
Vi inom carnica väljer drottningar från platser som har likartat klimat som här. Varför ska vi kämpa med att anpassa drottningar till vårt klimat när vi kan göra det enkelt för oss. Men det innebär inte att vi avlar för avsalu från dessa damer. I vår verklighet så är tester ett honnörsord.  Och i de här sammanhangen så anammar vi detsamma som våra yrkesbröder i Tyskland/Österrike. Så damerna som vi importerar testas här i Sverige mot vårt egna material och resultaten registreras i den tyska databasen.  Häftigt och spännande!
Hälsningar
Gidde
Nu har jag bara lite kvar att fixa när det gäller årets biodling. Skönt!! Det har varit ett jobbigt år! 
  

torsdag 11 oktober 2012

Det borde vara läge för att dra upp riktlinjer för hur biodlingen borde se ut i framtiden


Det borde vara läge för att dra upp riktlinjer för hur biodlingen borde se ut i framtiden. Det är helt osannolikt hur viktigt det är med en massa käbbel. Vi måste vara på det klara med att bina har funnits i miljontals år och kommer säkerligen finnas här på jorden långt efter det att vi har tagit livet av oss själva. Och med tanke på vår oförmåga att jobba gemensamt för att nå mot vettiga mål så tycker jag inte att det är synd om oss. Jag har en naiv föreställning och förhoppning om att de nya biodlarna förstår lite mer och närmar sig problemen med mer öppet sinne.  Vi måste ta till oss gammalt kunnande och sätta in det i rätt sammanhang.  Och framför allt: Vi måste förstå att bina här i Sverige lever annorlunda och utvecklas på ett annat sätt än de som förekommer på alla resereportage från varmare länder. De enda vinnarna i de sammanhangen är att resenärerna får en klädsam solbränna att visa upp för oss andra.    
Hälsningar
Gidde

söndag 7 oktober 2012

Problemet inom biodling är alla de odlare som tror att de kan det här jobbet!


Problemet inom biodling är alla de odlare som tror att de kan det här jobbet! Men då stiger riskerna för den biodlaren och alla som finns runt om kring honom. I det sammanhanget så kan vi tala om varroan och vi kan TALA OM BIODLINGEN i allmänhet. Det behövs bara att någon biodlare tror att han har lyckats bli fri från otyget varroa därför att han inte får några nedfall. Eller att han inte ser några varroer i samhällena.  Då kan det vara läge för att uppsöka en optiker ! Det kan bli billigare än att förlora samhällen! Men det kan också vara en svärm som sitter i närheten och spyr varroor över omgivningen. Det är garanterat inte roligt. Och då hjälper vare sig böner eller Fader Vår. Hur du än behandlar så är du beroende av din omgivning.
Låt oss tänka på ett annat omgivningsproblem! Ni är 20 biodlare som försöker odla renrasigt men ni har den 21-sta biodlaren som anser att han har rätt att ha vilka bin som han har lust till. Rimligtvis så borde det gå att snacka sig fram till en lösning på ett sådant problem. Vi behöver inte vara ”bonntjyvar” mot varandra!! Hjälp varandra så får ni hjälp själva!
När ni nu närmar er vintern med allt vad det innebär om utbildnings aktiviteter. Gör så här! Läs på olika  forum, det finns hur mycket som helst att läsa. Och ställ frågorna! Det finns inga dumma frågor men ibland lite dumma svar! Satsa så kommer ni att komma långt!
 Hälsningar
Gidde

fredag 5 oktober 2012

Övervintring.... Varroatolerans .Utrensning..


Hur kommer övervintringen att bli? Det är en mycket svår fråga att besvara. Yngelsättningen slutade ganska så tidigt om man inte drivfodrade och då blir frågan vart det tog vägen med varroan. Drönarna blev utknuffade ganska så tidigt och den varroan som finns i samhällena den sitter på vanliga arbetsbin. Och säkerligen så kommer allt det här att påverka.
Inom Carnica så arbetar vi intensivt med vårt projekt varroatoleranta bin. Vi importerar drottningar från  Österrikes varroa-toleransprojekt. Det här är drottningar från det bästa av det bästa som vi kan få tag på. Testresultaten från årets tester är nu klara men inte databehandlade på databasen i Berlin ännu. Så vi vet inte hur resultatet ser ut ännu.
De nya drottningarna som ska testas under 2013 är på plats i sina test-bigårdar. En sak som vi ser speciellt fram mot är resultatet från utrensningstesterna på de ny testserierna. Vi fick så höga siffror på utrensnings-testerna i år så vi funderar  om den tendensen står sig. Utrensning är en egenskap som det går att avla på och en utrensning på väsentligt över 90% det är verkligen häftigt på en drottning med höga produktionsvärden.  Får vi höga värden 2013 då börjar det bli läge för hårdtest om varroatolerans  och utrensning verkligen hänger samman lika mycket som det sägs!

Hälsningar
Gidde
Och kom ihåg! Vi inom Carnica vi inte bara snackar vi jobbar!!

tisdag 2 oktober 2012

För en evighet sedan när jag var en grön biodlare med bikuporna vid en kolloniträdgård i Jakobsberg


För en evighet sedan när jag var en grön biodlare med bikuporna vid en kolloniträdgård i Jakobsberg så var jag synnerligen stolt över den utveckling jag fick på mina samhällen. Drottningodlingen fungerade redan andra året med fin parning. Och jag var naturligtvis mycket glad!  Det var först året efter som jag fattade att en yrkesbiodlare som bodde en knapp kilometer från mig var det som hjälpte mina bisamhällen att utvecklas. Men det är ju bara att tacka och ta emot!
Det här fenomenet förekommer hela tiden över hela landet. En del skriver småstöddigt om att de aldrig odlat en drottning och nästan aldrig byter vax. Om detta nu är något att skryta om! Samtidigt så var pappan till den personen en framgångsrik drottningodlare.  Kan det här kanske hänga samman?
Det finns mycket naivitet inom biodlingen . Det talas om att bevara. Men vad ska bevaras när vi vet att det finns både drottningar och drönare inblandade. Låt oss vara realister! Vi måste använda parningsstationer med utvalt drönarmaterial när det gäller avelsmaterialet. När det gäller friparningen så kan vi vara mer generösa när vi väljer bredden på drönarmaterialet. Men vissa saker ska vi inte göra avkall på. Och det är humör och städning/utrensning.
Hälsningar
Gidde