tisdag 30 december 2014

Nyårslöfte..................vågar jag?....... Orkar jag?

Det här året har varit turbulent. Saker som jag jobbat med i över 20 år börjar komma på plats och nu funderar jag på om jag under 2015 kommer att kunna utveckla det vidare. Så frågan är! Kommer orken att räcka till?

Det enkla är det vackra! Det är min Broder Davids uttryck. Och det har blivit mitt riktmärke de senaste åren.

Men låt mig fundera omkring en del saker!

Jano vår gamla vän på fb; berättar om att övervintra småsamhällen med ramarna på högkant. Jag undrar hur enkelt som det här går att göra? Och kanske det här är ett sätt att övervintra drottningar.

Ibland så tar inte bina ner vinterfodret. Kommer det att fungera det som jag testade i höstas och lever de drottningar som var med i det testet.

Och kanske de här sakerna skulle kombineras?

Och det där med drottningodlingen.
Fungerar det under 2015 också?

Visst är det ett helsike att bli gammal och upptäcka att inte orken är som den en gång var!

Men medan jag funderar kring det här så:
Ha ett helt underbart!
Gott Nytt År!

Vi hörs på nyår!
Hälsningar
Gidde 

tisdag 23 december 2014

God Jul Allesamman och en lååååång utvikning!

God Jul Allesamman!

Det har gått ett år och som den glädjedödare jag är så visar jag en bild från förra vinterns dörrkrans. Tänk!! Jag tycker att den är fin!

Det är spännande att följa det som skrivs på alla forum om biodling. Mycket känner man igen från sin egen start för en evighet sedan. Och visst känner man lite av avundsjuka mot de som har en massa år framför sig med något så spännande som biodlingen är. Men... Lite besviken är jag på det stillestående som jag upplever att vi hamnat i och nog är det så att varroans skador ligger mer i att den tar tid som vi bättre kunde ha lagt på utvecklingsarbete inom biodlingen än på att diskutera hur vi hanterar den parasiten.

 Nog borde vi kunna skapa en bättre teknik när det gäller drottningodling, så att fler kan arbeta med att få fram vackra produktiva Damer. Och när det gäller varroan så borde vi kunna få till enklare tester än florsockertesten som trots allt tar en hel del tid. Och inte heller är helt hundra.

Ja... Mina vänner!! Nu har jag gnällt (som vanligt), men kom ihåg att jag gör det i största välmening i varje fall påstår jag det. Kanke det är med det som när pappan agade sin son och sedan påstod att det var för sonens egen skull. Sonen tittade på pappan och säger att om inte pappa har något emot det så står jag gärna över, för jag tror jag klarar mig bra ändå! Och det gör säkerligen ni också!

Och... med det så önskar jag er alla en God Jul
                               Från
              Gidde o från Carnica Gruppen

onsdag 17 december 2014

Att gjuta ljus.......

För många år sedan så ville jag gjuta ljus och sälja på marknader. Jag upptäckte att priserna på formar var för högt ställt mot den förväntade försäljningen. Så det gällde att hitta på något eget producerat. Jag snubblade på ett antal tuber med så kallat santetssilikon. Jag testade med att använda en lagom stor plåtburk innan jag läste noga på tuben och fick klart för mig att just den sortens silikon härdar genom tillgången på luft och fukten i luften, Så läget för en egen inovation var nödvändigt.
Det blev så här. Först en bottenplatta ungefär en decimeter i fyrkant där jag drog i en skruv i mitten med skallen ordentligt försänkt på undersidan. Som modell skulle jag använda ett ljus, modell mindre. Och just i det läget så förstod jag att silikonen inte hade den konsistens att det skulle fungera. Ett för tjockt lager skulle ta flera månader att härda. och ett för tunt skulle bli för vekt. Och så var det även materialåtgången att tänka på. Men jag gjorde så här! Jag borrade 6 hål runt om ljuset där jag satte in de tunnaste grillspetten med att avstånd till ljuset på lite mindre än två milimeter. För att få det lite mer stabilt så flätade jag en ståltråd (typ korgflätning) en bit ovanför modellen.

Och så var det läge att testa formtillverkningen. Det tog lite tid innan jag fick in snitsen. Lite svordomar blev det men låt mig berätta hur jag gjorde mot slutet. Lite matolja på bottenplattan och modellen. Torka av så det blir bara lite.Klipp av spetsen på tuben så hålet blir lite större och starta sedan i vinkeln mellan plattan och modellen. Och allt eftersom man klämmer fram silikonen så snurrar man på modellen. Bäst är om man kan låta tubspetsen hela tiden kan vara kvar inne i silikonmassan för då minskas risken för luftblåsor. Den bästa vinkeln på sprutspetsen är lite lätt framåt, nedåt. När man kommit till slutet på toppen så jämnar man till silikonen med ett vattenfuktat finger. Tjockleken på silikonen där den är som tunnast bör vara mellan två och tre milimeter.

Det jobbigaste är att vänta in att formen ska härda. Räkna att det härdar max en millimeter per dygn. Så när det gått en vecka så kan man klämma utanpå. och när den känns helt stum så är det läge att jobba vidare. Ett bågfilsblad som läggs mot bottenplattan hjälper till att kapa träpinnarna och såga lös formen. Du märker då om silikonen är tillräckligt härdad.
Formen skärs sedan upp på längden med en kniv typ brytblads. Men var noga att det är tillräckligt härdat annars så blir det problem,

Det tar tid att göra formar på det här sättet. Men man kan använda allt möjligt som modeller, Till exempel prydnadspumpor, julprydnader o allt möjligt! Gidde!

lördag 13 december 2014

Allt och jag menar verkligen allt borde utredas för att få vinterdödligheten att minska i biodlingen!

onsdag 1 maj 2013  Så skrev jag detta...........

Det stora problemet är den nästan insnöade attityden när det gäller orsak och verkan inom Svensk Biodling. Allt och jag menar verkligen allt borde utredas för att få vinterdödligheten att minska i biodlingen. Det går att satsa en massa pengar på att skapa diverse konstiga projekt och tills nu så har redovisningarna för dessa ofta varit under all kritik. Men när det gäller vinterdödligheten så är det ingen som ger sig in i problematiken. Jag vet att varroaproblematiken skapar det största problemet men det finns dessutom mycket som gör att bisamhällen äter rent i kupan samtidigt som samhällena vid sidan om har många kilon kvar. Vi har i Svensk Biodling en "hurra vad vi är bra attityd" utan att det har en full substans i verkligheten. Och grundorsaken till detta är att vi på vår väg till att bli en bra biodlare så fastnar vi i tankegångar som låser oss i förmågan att tänka fritt. OK!! Jag vet att det här låter uppkäftigt! Men som Håkan Lanz uppfinnaren sa en gång på uppfinnarföreningen Implementum  när jag lyssnade på honom. "Om ni kör fast så testa tvärt emot för kom ihåg att även ett misslyckande är ett resultat".
.......................................
Nu under 2014 så gjorde vi inom Carnica en enkät och den gick vi igenom på vårt kalibrerings/testbiodlarmöte. Det blev inga pekpinnar, men de äldre erfarna kom med tips som alla kunde ha nytta av. Var och en fick just sina problem belysta och det tror jag är mycket viktigt. Vi kan alla bli bättre!  Gidde

fredag 5 december 2014

Visst hanteras saker olika-.......

Det har skrivits en massa de sista dagarna om att det funnits hunduppfödare som avlat på hundar med inte önskvärda egenskaper. Och det här skulle gå till domstol för så får man inte göra.
Men jag undrar..... Hur länge ska det dröja tills vi får en lika stark reaktion när det gäller bin! Biodlare talar här om att de är till exempel Buckfastodlare och sedan så kommer det fram att för tio år sedan så köpte den odlaren en mycket fin Buckfastdrottning, som hans bastardbin knipsade i slutet på första året. Och de bin som den mannen hade till salu var resultatet av cellerna som bina sedan drog upp i den kupan. Men..... mina vänner, det har gått många generationer sedan den första damen. Det här händer inom alla biraser, Och vi inom Carnica är verkligen inte förskonade. Men, det borde finnas någon slags moral när det gäller det här. Har jag bra bin att sälja så är det inte fel om det är korsningsbin. Men det är min skyldighet att berätta så att köparen vet vad han/hon köper. Gidde

söndag 30 november 2014

Att köpa bin...........Är som att köpa resårband per löpmeter!

Det var länge sedan som jag skrev det här inlägget.....Att köpa bin!

Är det svåraste som finns för en nybörjare. Oftast är ”fyndet” det dyraste och sämsta du kan köpa. Du ska vara kritisk!!
Fråga säljaren om bina är besiktade och vilken bitillsynsman som har gjort det. Be om telefonnumret till den personen och ring sedan upp. Är de här frågorna  besvärande för säljaren så bör du bli tveksam. Det är ont om bin men dåliga bin är värre än att leta ett tag. Fråga bitillsynsmannen och ägaren om varroan. En dålig behandling gör ett köp tveksamt. Smutsiga och dåliga ramar ger också tveksamma signaler. Liksom gamla drottningar.

Tveksamma samhällen bör man vara erfaren för att ta hand om. Det är inget för nybörjaren!

Det är många biodlare som i starten fått betala dyrt för bin som kommer från skorstenar och gamla murkna trädstammar. Det säger sig själv att sådana bin har ingen kvalitetsstatus. Så om ni ska skaffa bin så är det läge att redan nu ta kontakt med en seriös biodlare och beställa för leverans till försommaren.  Lycka till!  Gidde

Att köpa bin...........Är som att köpa resårband per löpmeter! Det fodras karraktär från säljaren!



måndag 24 november 2014

Vi väntar på snön och sommaren!

Det här är två kontrast-bilder. Och vi är verkligen långt ifrån vädermässigt just nu. Vinterbilden visar att binas ventilation tinar snön framför flustret och oavsett om så hade risken för kvävning varit noll. Men... Ännu inte någon snö i sikte!

Och den pampiga tallen. Den är vårt landningsmärke på en av våra parningsplatser Västra Högholmen

Gidde

onsdag 19 november 2014

Det är nu som den stora ängslan börjar............

Ibland så har berättat om att jag går omvägar omkring mina kupor så här års! Och det har sina förklaringar. Om jag gick nära så skulle jag känna mig frestad att titta. Ja ni vet: Bara så där lite, absolut inte störa. Men om jag inte ser några bin så frestas jag att öppna lite mer, och lite mer ända tills jag ser antingen döda bin eller bin i högönsklig välmåga.

Oavsett vad jag ser så kan jag inte hjälpa bina så här års. Så det är bättre att inte störa. Blir bina störda så kanske de dör på vårsidan. Och detta bara för att jag var så klåfingrig. Så blåser inte kuporna omkull så har jag ordentligt avstånd till mina bin vintertid. Det är bättre att känna lite ängslan än att ställa till det. Så den stora ängslan har börjat, men är under kontroll! Gidde

torsdag 13 november 2014

Det regnar ........ Och jag vill tänka på annat!


Det här är tre olika kupor!


Och alla tre fungerar bra sommar som vinter. Men det blir en del skillnad i foderåtgång över vintern. Pallramskupan är den som förbrukar minst med foder och de andra två förbrukar ungefär lika mycket båda två. Skillnaden mellan pallramskupan och de andra är omkring 3kilo men samtidigt så kommer som regel pallramskupans bin att vänta med rensningsflykten omkring två veckor längre än de andra. När det gäller foderåtgång så berättade en god vän att foderåtgången skillde omkring 4 kilo mellan en trågkupa och en Nacka-kupa. Där... tro det eller ej trågkupan var mest sparsam.
Och varför så visar jag de här bilderna?
Jo det här är hemsnickeri hela köret. Från ramarna och till huvar och pallar. Pallramarna var en god vän som hittade i en kontanier. Gidde


onsdag 5 november 2014

Lycka är att ha en trädgård och ett bisamhälle!

Lycka är att ha en trädgård och ett bisamhälle!

Det var en tänkare som kom med den visdomen, men det fodrar trots allt en hel del kunnande både när det gäller trädgård och biodling. Men lycka kan också vara att lära sig och att upptäcka. Om trädgård och om biodling.

Personligen så är jag fruktansvärt klåfingrig!  Hela tiden som biodlare så har testat olika sätt att göra saker inom biodlingen. Det har kostat några bisamhällen och drottningar men förvånande få. Jag har alltid legat långt under den statistik om dödlighet som har presenterats.

För ett år sedan så fick jag två kommentarer. Dels en av en mycket känd profil inom biodlingen som när jag kommenterade en artikel i Bitidning skrattade och sa lite retfullt: Jag ser fram mot en artikel från dig, för du är ju trots allt skrivkunnig!

Den andra kommentaren var så här. Om det du provat inte fungerar, så är det dags att prova att göra tvärt om.  Och fortsatte personen att vad han hade sett så var biodlingen lite prylfixerad och det ställde han mot att bina överlevt i miljontals år i typ trädstammar. 

Jag måste erkänna att det låg en hel del i bådas kommentarer! Och lite irriterad blev jag. Skulle jag skriva den där artikeln? Men det borde ju i så fall vara någon substans i det jag ville skriva.

Och den där personen som såg träden som en bostad för binas överlevnad, han hade ju också helt rätt! 

Så mitt jobb det här året har varit att göra tvärt om. Det har varit underbart spännande och lärorikt. Och nu funderar jag om det jag lärde mig räcker till för att skriva den där artikeln eller kanske det är mer läge för att skriva om det här på bloggen. Men då måste jag testa om det är substans i det jag testade i år. Gidde

fredag 31 oktober 2014

Vi laddar för marknader..........Spännande!


Vi närmar oss den tid på året då det är flest marknader. Och varje år så funderar man hur årets skörd har blivit. Det spännande är när kunderna kommer och provsmakar. Och jag minns med lite skräck  det året då honungen från den här trakten i stort sett från den första droppen  var typ hösthonung. För egen del så smakar jag gärna en sked hösthonung då och då men när hela skörden i stort sett har den lite brända karamellsmaken som jag upplever att hösthonung smakar då blir det helt enkelt för mycket. Jag vill att honung ska smaka lite av de blommor som bina har flugit på och ha en frisk och lagom söt smak.

 I år så har jag för första gången en bra lindhonung att erbjuda. Jag är lite tveksam när det gäller priserna, nog är det rimligt att ta en tia extra för en utpräglad sorthonung. Dels är den speciell och dels så tar det tid att informera om vad vi erbjuder.  

Och så är det detta med konsistensen. Jag säljer alltid bredbar honung. För det är så jag själv vill ha den. Finns det något mer underbart än morgonmackan med en smakrik ost med ett lite lagom honung  bredd över. Det finns egentligen bara ett fel med det här: Det är starkt beroendeframkallande!  Gidde

söndag 26 oktober 2014

Jag läste ett gammalt inlägg.....Och tänkte på min far som en gammal man!

Jag läste ett gammalt inlägg som jag skrev för flera år sedan. Och tänkte på min far som en gammal man. Då tänkte jag inte på att jag personligen nu, är mycket äldre än han var då. Menen annan sak som jag ofta tänker på, det är att det mesta omkring oss har utvecklats enormt, men biodlingen har inte haft samma utveckling. Och..... tyvärr mina vänner! Med den styrning som vi har nu så kommer inget att hända. Vi hade en möjlighet när Svensk Bi Avel startades, men det fuskades bort. I all verksamhet som ska ha möjlighet att utvecklas så måste det finnas någon typ av "riskkapital" och entrepenörer som får ganska fria händer. men inom biodlingen i Sverige så har vi inte ens tanken på något sådant.  Gidde

Min fars kokkonst!!



Det var inte ofta som vi såg Far stå vid spisen hemma. Men det inträffade på hösten varje år. Far kokade sockerlag till bina. Ja kokade är lite fel uttryck. Först kokades vattnet upp och sedan rördes sockret ner lite i taget så att det inte skulle kyla ner allt för mycket. Och mor stod intill och kollade när amatören jobbade. När sockerlagen var blank, som man sa, så var den klar. Men att den inte fick koka det var helt klart redan då. När lösningen svalnat något så fylldes den på en matare av glas. För öppningen bands det sedan en bommulls-duk. Det var så man gjorde innan matarbrickorna kom till.  Sedan placeras mataren på halmkupan med en trasa över för att hålla värmen.  Struten av tjärpapp skyddade sedan för vätan.
För oss ungar så var det en underbar tid på året. Det låg flera kilo honungskakor nere i matkällaren om man vågade smyga sig dit och tjuvsmaka. Det fick inte vara för stor bit som man tog för då skulle man bli ertappad.

lördag 18 oktober 2014

Vilket spännande biår....så lättade jag på foderbrädan och ni kan inte ana hur vansinnigt snabbt min underbara skrivning om snälla bin försvann.

Det var helt klart vad jag skulle börja det här inlägget med: Hur kommer det sig att bina har varit så snälla i år. För så har det varit! Mot slutet på året så har jag inte behövt några handskar om det inte har varit skattning. Helt underbart! Men jag har läst på flera inlägg i fb att många har haft griniga bin. I går med i stort sett det sista ingreppet kvar så lättade jag på foderbrädan och ni kan inte ana hur vansinnigt snabbt min underbara skrivning om snälla bin försvann. Snabbt som en avlöning en fredagskväll! Ingen spray och inga handskar. Helt tvärt emot vad jag hela tiden predikar. Så det blev att ta det lite lugnt, och invänta att det lugnade ner sig, skit, men jag skulle bara titta. Två stick senare så var matarbrädan på plats men min skrivning blev sämre.

Men om jag ska säga mer om min biodling i år så har det hänt en massa. Skörden blev lite över medel och jag har träffat en massa underbara människor både på internet och fysiskt. Men kanske det häftigaste är att jag vid mogen ålder upptäcker att många saker ska göras enklare för att fungera bäst.Så nästa år det kommer att bli det året då jag kollar om det verkligen blir så bra som det verkade. För det är så här: En gång är ingen gång, men två gånger, då kan det vara något att berätta!  Gidde

måndag 13 oktober 2014

En konstig tingens ordning.............

En konstig tingens ordning............ Jag har jobbat som produktutvecklare typ uppfinnare och där var det normalläge att kunna disponera lite så kallat riskkapital. En gång så var jag i det läget att vi tillverkade verktyg för klippning av hårdvalsat rostfritt stål. Det är normalt inte klippbart! Efter över 8 år så sa jag till kunden att det var från vår sida kändes pinsamt att inte lyckas tillverka verktyg som klarade mer än några tusen bitar innan de gick sönder och måste repareras. Kunden såg på mig och skrattade: Om... Du hade förstått alternativen så hade du inte haft så dåligt samvete! Det var svaret jag fick. Ett år senare så löste jag problemet! Och fick bygga ett testverktyg som fungerade hur bra som helst. Det var nio år och många hundra tusen innan lösningen kom!

När det gäller biodling/drottningodling så har vi också ett stillastående. Och jag garanterar att en liten insats på säg en halv miljon om året, det skulle rätt hanterat ge fler dubbelt igen redan efter bara något år. Men att tänka så långt det är helt utanför spelplanen! Gidde

söndag 5 oktober 2014

Om jag ska ställa krav på hur mina bin ska vara så måste jag veta vad jag rimligtvis kan begära! Jag har höjt mina krav ... de senaste åren


Om jag ska ställa krav på hur mina bin ska vara så måste jag veta vad jag rimligtvis kan begära!

Hanterbara är ett bekvämt ord när det gäller humöret på bina. Jag ska kunna öppna samhället och lyfta någon ram utan rök.

Att jobba utan handskar är något som jag gör mer och mer. Att hämta bin i skattlådor det ska jag inte behöva handskar till. Men över halsen vill jag inte ha några stick, så därför är det slöja på som gäller.
Röken är alltid med och nästan alltid tänd med en grillbrikett som hjälp att hålla fyr längre.  

Produktiva: 40 kilo är mitt normalvärde här i kust klimatet för ett samhälle. Lite mer när det är sjönära, men lite mindre hemma där kor och annat blomningsbefrämjande saknas.

Utsot och kalkyngel är lite beroende på miljön där samhällena står, men oavsett så vill jag inte se det i mina samhällen. Och har jag problemet med det här, så blir inte heller skördarna som jag vill ha dem.

Och... Så funderar jag! Kan jag göra mer när det gäller drottningarna? Och jag tror det! Det ska gå att maxa damerna, det är jag helt säker på! Gidde
 

lördag 4 oktober 2014

Det ska ni veta att jag har verkligt bra bin! Det är ett påstående som ofta dyker upp i biodlarkretsar. Men hur vet min omgivning att det är rätt som jag säger!


Det ska ni veta att jag har verkligt bra bin! Det är ett påstående som ofta dyker upp i biodlarkretsar.  Men hur vet min omgivning att det är rätt som jag säger!  Och det är här som det stora problemet är i Sverige i dag. Om… jag inte kan visa oberoende redovisade testresultat så är det i stort sett skitsnack som jag kommer med. Hur ska de övriga i biodlar-Sverige veta om de bin jag har är verkligt bra.  Testresultat som inte görs på rätt sätt de är inget värda! Om… jag testar mina egna bin så är det upp till mig själv att bedöma om det är plus eller minus på samhällena som gäller. Men vad vet ni andra?
Att oberoende tester är det enda som har något värde det fattade vi inom Carnica för nästan 20 år sedan. Men när varroan dök upp så fick vi problem. Att skicka drottningar för test blev något som bara inte fungerade.
Men nu är vi sedan flera år på banan igen! Vi testar enligt Svensk Biavels normer men har också anslutit oss till den Tyska databasen (www.beebreed.eu). Det här innebär att våra drottningodlare inom Carnica Gruppen kan svara på hur deras bin är enligt både den Tyska och den Svenska normen. Och kom ihåg att de värdena som vi redovisar det är värden som är helt öppna för alla att ta del av. Inte några fejkade resultat från egna önskedrömmar. Och sedan har vi den ännu mer obehagliga frågan.
Hur bra är jag själv som biodlare? Vi skapade en enkät i början på det här året. Enkäten bildade underlag för ett kursavsnitt och jag är helt övertygad om att det här var väl använd tid. Både med enkäten och med den fördjupning som kursen innebar.Har ni bra bin? Ok! Testa och bevisa det!  Gidde
    

tisdag 30 september 2014

Så fungerar det!

Om.....jag tar på mig en regncape och går ut i svampskogen så känns allt behagligt till en början, men allt efter som jag rör mig och kanske till och med svettas så blir det obehagligt. Plaggen under capen börjar bli fuktiga och kylan från omgivningen börjar göra sig påmind. Men om jag från starten av promenaden hade haft öppet i runt halsen så hade det här inte blivit lika obehagligt. Mycket av fukten hade ventilerats bort för det är så här att fuktig luft leder kyla men torr luft isolerar. Det är med utgångspunkt från detta som vi bygger våra hus.

När det gäller bin så fungerar det i stort sett lika.

Vi kan skapa en spalt runt om klotet/ramarna och den spalten fångar upp fukten så att den sjunker ner mot bottnen utan att kondenseras mot ramar eller kupväggarna. Säkerligen så skulle det vara möjligt att mattematiskt beräkna storleken på spalten och höjden från vinterklotet ned till bottnen.

Eller vi kan som jag gör, låta en del av den fuktiga luften försvinna uppåt och en del försvinner nedåt i samma sorts spalt som jag beskrev tidigare åt bottnen och ventileras bort där.

Bägge de här sätten fungerar!

Och så bör vi nämna det tredje sättet som var vanligt förr.
Där "packade" man bina på en låda direkt över bottnen. Vid invintringen så har bina inga tomma ramar att sitta på, så det kan dröja veckor innan bina lämnar flustret och kryper in. Jag har ingen personlig erfarenhet från den här tekniken. Men i kombination med högbotten så är det säkerligen möjligt att invintra utan fuktproblem. Men när det gäller foderåtgång så har jag ingen aning.

Och så frågan om vilket sätt som är bäst och där är svaret att det fungerar på alla tre sätten, men den enskilda biodlaren måste prova sig fram. Egen erfarenhet är den bästa hjälpen, när det gäller övervintring!  Gidde

torsdag 25 september 2014

Vem ska jag lita på egentligen? Jag känner mig faktiskt dum!

Under i stort sett hela mitt liv så har jag varit i kontakt med bin. Och under flera decennier så har jag personligen varit biodlare. Det som jag lärt mig under alla år är att när bina är invintrade så har jag gjort mitt och sen är det bina som ska klara jobbet med de förutsättningar som jag har gett dem. Mina vänner som många är yrkesbiodlare har samma tankegångar. På mina raka frågor till mina vänner om att jag funderar kring att öppna för att se hur bina har det så får jag en blick ungefär som om jag hade tappat förståndet. Du ska fan inte röra bina, för du kan inget göra vid den tiden!
Nu försiggår en kampanj fb att biodlarna ska öppna kuporna för att se och lära sig "gubevars"!
Mina vänner och jag personligen har ett antal 10 tusen invintringar bakom oss.(det är många år) Och vi bör rimligtvis veta ganska så bra vad som ger tryggast invintring.
Det spännande är att vi använder olika tekniker vid invintringen och resultatet blir i alla fall mycket låg dödlighet.
Mina vänner sätt att uttrycka sig är inte så speciellt höviskt mot en gammal man. Uttryck som detta som jag citerar nu är mer regel än undantag: "Har du blivit helt idiot!"
Så nu ställer jag frågan?
Vem ska jag lita på egentligen?
Jag känner mig faktiskt lite dum!
Om.. några biodlare öppnar sina samhällen, och samhället utvintrar vem har då ansvaret.
Jag skulle inte vilja vara i den sitsen att ta det ansvaret att ha gett de råden. Gidde

tisdag 23 september 2014

Det haglade intensivt i dag...... Och det påminner mig om mitt första år som biodlare.

Det kom nästan en centimeter hagel i dag och det påminner mig om mitt första år som självständig biodlare. Jag hade tre samhällen,två inköpta och en svärm. Ett av de inköpta stod i en Smålandskupa och de andra hade bara sin lådor med provisoriskt tak. Min mentor hörde av sig och påminde mig om att det gällde att sätta fart och fixa något. Han skickade lite grejor typ pallkragar och en stor plåt plus en enkel skiss.
Och Jag satte fart och på några kvällar så hade jag skapat någon form av kupor. Inte vackra men i alla fall Kommen så långt så var det problemet med vintermatning. Och när första givan foder skulle på, så kom snön, så ni förstår att jag var lite sent ute. Men bina drog ner ganska så bra första ballongen och halva den andra, men sedan blev det trögare. Det blev så här att jag på väg till jobbet så åkte jag förbi bina med ljummen sockerlösning. På kvällarna så var det samma resa! Bina tuggade ner en till två liter om dagen. Tänk er att rusa iväg till bina med foderballongerna morgnar o kvällar bara för att jag gjort allt annat än att sköta det jag borde ha gjort. Till sist så tog det stopp. Bina lät den sista skvätten av sockerlösning vara kvar och jag täckte in dem för vintern. Och så undrar ni kanske hur det gick! Jo hur bra som helst, men jag såg på våren mycket som följt mig genom åren. Men jag måste erkänna att jag ofta hamnar i lite sen vintermatning. Men i år så är det faktiskt så att hinkarna ska av och diskas under veckan och jag lovar att det här året har varit intensivt och lärorikt!  Gidde  

torsdag 18 september 2014

Jag undrar om jag lyckats........100.000 ( hundra tusen)

Det går att fortlöpande följa hur många läsare som man har på en blogg. Och det är spännande att se vilka saker som väcker intresse. Det som ligger lägst i det avseendet är om man skriver om avel och genetik. Och ledsamt nog så borde just detta vara det som borde vara viktigast. Högst på skalan ligger om man skriver i lite kåserande stil om företeelser inom biodlingen där den enskilda biodlaren kan känna igen sig. Och mina vänner....... Jag förstår varför det ser ut på detta sätt men min erfarenhet säger mig att det borde vara på ett annat sätt. Om vi ska lyckas att komma framåt och jag menar verkligen framåt så måste vi öka vår drottningodling med minst 50% . Och i det sammanhanget så är genetiken väsentlig. Tyvärr så har de styrande inte mina åsikter om det som skulle föra biodlingen framåt. Men det hindrar inte att jag ännu en gång säger! Vi måste tillskapa en väsentligt större drottningodling  och vi måste selektera och åter selektera bland de drottningar som vi producerar. Som det är nu så tillkommer det drottningar varje år som borde haft tummen på sig redan första året.
Gidde

måndag 15 september 2014

Vi skapade en enkät .... Och använde svaren för att ge en kurs ett innehåll!

Enkäten som vi skapade bildade underlag för eftermiddagens kurs när vi hade vår testbiodlar o kalibreringsdag. Vi hade skillnad på hur överlevnaden såg ut beroende på erfarenhet hos de enskilda biodlarna eller så kan det vara att en del av våra odlare hade tagit lite av en rövare när det gäller några samhällen. Det som för min del var spännande var att våra mentorer helt slog fast att utsot det var inte en orsak från start för att samhällena dör det var i stället resultatet av i de flesta fall felbedömningar från biodlarens sida. Just detta påstod jag för snart 25 år sedan och ni kan inte ana hur verbalt misshandlad jag blev då på alla möjliga forum. Min egen åsikt om en problemskapande orsak är fukten i bikuporna. Och fukten kan man behärska på många olika sätt. En bra konstruktion på botten är en sak att börja med men det finns många andra saker att ha med i bedömningen. Och så naturligtvis bin o drottningar som är så vitala att det finns grund för att de överlever vintern! Gidde

måndag 8 september 2014

20+ är mitt äldsta samhälle.............Högt älskat... men mycket självmedvetet!

För lite drygt 20 år sedan så fick jag tre drottningar av mina vänner Hans o Inger. En försvann vid tillsättningen men två fanns kvar. Den jag hade här hemma var i flera år min avelsdrottning och den andra fanns på en av mina ut-bigårdar. Jag hade samtidigt en linje som jag kallade "Gammelmors". Och odlingen av drottningar var omväxlande från den ena eller den andra. Men så trillade Gammelmors av genetiskt sett och så slocknade drottningen hemma och så var det bara min drottning i ut-bigården kvar av det gamla gardet. Produktions o humörmässigt var det på plussidan så det var ett tryggt kort att använda den damen som avelsdrottning. Hela tiden så har det varit "stilla byten" som gällt. Ofta så har drottningarna pressat sig ut genom stående spärrgaller på min högbotten när jag inte observerat att det var byte på gång. Så har det fungerat år efter år. Drottningbyte vart tredje år och bra skördar. Men en sak händer när jag är för närgången. Jag har två gånger fått för mig att jag ska märka den aktuella drottningen, så även i år. Och då händer detta! Drottningen byts omgående! Av en tillfällighet så observerade jag svärmcellerna i år och det var bara att godta samhällets egen vilja.  Den nya drottningen blev parad och för några veckor sedan så var där 8 ramar yngel. Jag började mata nu i veckan och då såg man att det var full fart med många bin.
Kerstin Ebbersten sa en gång att bisamhällena har ett eget "minne" som inte har med drottningen att göra. (Om jag fattade henne rätt). Och jag funderar så här. Om... jag odlar damer från detta samhälle med samhällets bin i Apidean och sedan hela tiden låter samhället bin vara med i det jag gör, så undrar jag blir dessa drottningar mer lika "Orginalet"? Gidde

onsdag 3 september 2014

Jag undrar om jag tänker rätt......???

Jag har varit lite slarvig så att jag fått några avläggare som är lite för svaga men de har drottningar med högt avelsvärde. (Enligt mig själv). Samtidigt så har jag ont om LN ramar. Så jag har den här iden! HLS lådor/ramar har jag hyfsat av och uppmärksamma läsare har säkert läst att jag avråder från att övervintra på det rammåttet. HLS formatet har det felet att fodermängden i en låda inte räcker till. Bina hamnar mot bakre kup-väggen när maten är slut och där svälter de ihjäl. Orsaken är att bina inte klarar att byta låda. Men, skulle det fungera om jag sätter en LN ram som ram 1 respektive 10 i överlådan och tar bort motsvarande ram i lådan under för att ge plats. Visst det blir bara 8 ramar i lådan under. Men det borde innebära att när bina kommer till ram 1 eller 10 (LN ramen) så borde de följa den ramen ner i lådan under och hitta mer foder. Verkar tanken helt vansinnig?  Vad tror ni? Gidde  

måndag 1 september 2014

En försummad möjlighet....att flytta samhällen!

Många gånger så upptäcker man att bina står på ett fel ställe på tomten. Det borde kanske flyttas ett litet stycke, men det är ofta inte så enkelt. Ett sätt som jag testar i år är att göra flygbiavläggare. Yngel-delen flyttas till den nya platsen och på den gamla platsen så hamnar en låda med ramar och den nya drottningen hänges in där. Om det är hyfsat flygväder så är det mesta klart på några dagar. Men det är viktigt att se till att det blir tillräckligt med bin som håller drottningen varm de första timmarna. Så ibland får man hjälpa till och slå av någon ram framför flustret till den nya drottningen. När den nya damen är etablerad, så är det bara att slå samman på gammalt beprövat sätt med tidningspapper. Men kom ihåg att ta bort gamla drottningen först. Gidde

torsdag 28 augusti 2014

Bin värmer exakt det utrymme som de behöver värma!

Bin värmer exakt det utrymme som de behöver värma! Och det gäller både sommar som vinter.
Men samtidigt så är bina ventilationens mästare! Men låt oss se realistiskt på det här. Under sommaren så gäller det att hålla ynglet lagom varmt och vid rätt fuktighet. Samtidigt så ska nektarn torkas och utetemperaturen svängningar kompenseras. Och detta dag som natt.
Vintertid så är det till störst del självcirkulation som gäller. Om bina måste fläkta för att klara jobbet så blir det snabbt en katastrof. Det som bina har tillgängligt är att öka och minska storleken på vinterklotet. Och därmed reglera värmen i centrum där drottningen sitter. Om de måste göras något annat så stiger foderåtgången och fukten ökar. Och tillgängligt vatten är frestande för ett törstigt bi. Kanske till och med blir det så att tarmen på biet inte klarar av det utan det blir utsot i samhället. Det är egentligen ganska så enkelt. Och observera! Utsot är ingen sjukdom det är resultatet av andras orsaker som ofta är biodlarens fel. Gidde

lördag 23 augusti 2014

Om vi ser på den biologiska mångfalden och ställer den mot biodling.....

Om vi ser till den biologiska mångfalden och ställer den mot biodlingen så blir man fundersam för att inte säga beklämd. Ett av våra stora problem med vinterdödlighet är att vi måste göra hårdare selektering på våra bin. Och gör vi en enkät så ser vi att det fungerar så här. Men helt följdriktigt så måste vi då har en hårdare satsning på drottningodling. Biodlarna måste förstå att en satsning på kvalitetsdrottningar i längden är lönsam. Testbiodling måste in i medvetandet i alla biodlarföreningar. Och testbiodling gäller inte bara en hög honungsproduktion. Det är minst lika viktigt alla andra egenskaper. Humöret, så att vi överlever besöken i kuporna. Städningen, så vi slipper mögel o annat. Och naturligtvis detta med en låg kvalsternivå. Plus en hel del annat.  Allt det här måste biodlarna lära sig att förstå. Vi behöver bra mentorer som ger nya biodlare en stabil grund att bygga på. Och vi måste få till drottningodling som är värt namnet. Vi skulle behöva minst tre gånger så hög produktion av kvalitetsdrottningar och att biodlarna förstår att en bra drottning måste få ha ett lite högre pris. Biologisk mångfald bland bin innebär realistiskt sett en ordentlig överproduktion av drottningar där vi selekterar bort en ganska så stor del mot hösten. Men det förutsätter att vi har en stabil produktion av drottningar ända från biodlare upp till biavlaren. Gidde

tisdag 19 augusti 2014

Det kom en spännande sammanställning på mitt bord!!

Det är spännande att se utveckling oavsett vad det gäller. Inom Carnica Gruppen så har vi under flera år arbetat för att bygga ut vår parningsverksamhet. Och alla kanske inte vet att det var på Carnicas initiativ som den nomenklatur vi har kom till. Vårt förslag för flera år sedan var att parningsstationer var en plats där inflygning från andra drönare var i stort sett omöjlig. Och drönarna kom från testade systerserier (Carnica krav). Parningsplatser är en plats där viss inflygning från främmande drönar till en del är möjlig och drönarna kan komma från olika linjer. Vi såg det som synnerlige viktigt att helt klart veta vad som vi talade om. När det gäller uttrycket renparnings-område så är det ett mer diffust begrepp som ibland används utan att ett riktigt regelverk finns för hur det bör se ut.
Och så till sammanställningen! Den omfattade de fem parningsstationer/parningsplatser som vi inom Carnica har. Geografiskt så täcker vi området från Vättern i söder till Värmland o Tierp norrut.
Vi har på de här platserna parat 387 drottningar. Jag har ännu inte fått något besked om parningsprocenten, men den ska enligt min sagesman vara hög. Mycket spännande och roligt!
Det här är drottningar som till stor del är till avsalu. Men vi diskuterar nu också om att starta upp parningsstationer/parningsplatser för varroatolerans. Frågan är från vilken nivå av tolerans som vi ska börja. Gidde    

söndag 17 augusti 2014

Kup-miljön är inte någon steril miljö så här års!

Kupmiljön är inte någon steril miljö så här års. Där finns jästbakterier och mögelsporer som är möjliga faror för sjukdom i samhället. Om vi till det lägger honungs och sockerpartiklar i kombination med den tidigare omskrivna fukten så har vi i mycket grova drag riskmomenten för bina.

Fukten bildar små ”ballonger” kring partiklar och mögelsporer som följer med luftströmmarna i kupan.  När fukten träffar mot kallare ytor så ”slår den an” och bildar i fortsättningen droppar. Om …. miljön  för jäst respektive möglet bli gynnsam  för just den art av jästbakterier respektive mögelsporerna så börjar det hända saker som vi helst inte vill ha. Jäsning  och mögel är inte bra för oss människor och inte heller för bina.
Min erfarenhet är att ättika i fodret är viktigt för att bromsa den här utvecklingen. En halv deciliter till en Bifor-hink sockerlösning är min dosering. Allt eftersom åren går så verkar det här lite bättre. Nu har jag mycket sällan några stora problem. Och dyker det upp något så är det oftast andra orsaker.Jag har inte slutskattat och det finns fortfarande en del avläggare som saknar vinterplats. Enligt min fru: Allt för många avläggare!!  Gidde

onsdag 13 augusti 2014

Det som börjar nu är ett skitjobb!

Jag har skattat av det mesta för året och ligger på en låg normalskörd. Nu är det det tråkiga plockandet med samhälle efter samhälle. Är drottningarna i respektive bra nog för övervintring. Jag har egentligen alldeles för många avläggare av olika dignitet, så det är inget problem på det sättet. Men frågan jag ställer mig är vilka som jag ska bygga min framtida biodling på. Två av mina avelssamhällen har bytt drottningar och jag vet inte ännu hur yngelsättningen i de samhällena är. Ett samhälle som snittat över 80 kilo per år måste jag flytta på grund av husförsäljning och avläggarna från detta samhälle kommer inte att ge lika mycket. För det är som jag skrivit tidigare naturen runt ett samhälle som till störst del styr produktiviteten. Jag ska minska ännu en bigård och då gäller det att skatta så hårt att jag orkar flytta de samhällena som jag har där.
Och skitjobbet!! Det är alla ramar med lite lite honung som ska slungas och bedömmas. Ska den ramen smältas ner eller klarar den ett år till i yngelrummet. Som regel så är min bedömning lite väl hård så det blir brist under åren till avläggarna. Så nu börjar allt bärande med halvfulla lådor och griniga bin i luften när jag snor deras mat  Gidde

torsdag 7 augusti 2014

Att styra bina till rätt plats... Toppventilation.. Vad annars!!

Samhälle på vårsidan!
Det berättas ofta om att bina har ätit sig åt fel håll och på det sättet svultit ihjäl därför att de inte kunnat nå fodret. De har så att säga ätit sig in i ett hörn. Detta har aldrig hänt mig sen jag började med toppventilation. Matarhålet som finns under trasan gör att där finns bina under invintringen och det är där som de finns på våren. Och hitintills så har detta inte bommat. Men jag ber er att titta på en annan sak. I höstas så var bräderna helt plana och låg helt tätt ihop. Men om ni tittar på bilden så är bräderna ganska så skeva och ligger inte alls dikt mot lådan. Ni ser också att det är ganska så stora springor emellan bräderna. Och allt detta är resultatet av fukten under vintern. Lådorna är enkla plyfalådor (12 mm)och täckningen över det här är bara en dubbelvikt filt. Taket över pallramarna är gjort så att uppstigande fukt ska slå an mot takets insida och rinna ut utanför kupan. Bilden är från förra året och jag garanterar att det inte fanns någon som helst mögel någonstans.  Gidde

tisdag 18 februari 2014

Det här är nostalgi! Det var för länge sedan..........

Det här är nostalgi! Jag hade som biodlare några få år på nacken....... Men trots allt så är det mycket som jag fortfarande tycker är rätt. Tidsmässigt på året så var det försommar och många biodlare hade förlorat samhällen, men inte jag: Ett samhälle av fem var lite "nedskitna" men det var enligt mina vänner i biodlarkretsat helt normalt.


 Det var för många år sedan som jag skrev : Hypotes Utsot! Det var inte meningen att det skulle gå i tryck, men en kompis till mig skickade iväg det till det forum som vi hade på den tiden. Sedan så hamnade det i Bitidningen och även Gadden. Efter ett tag så kom reaktionen från en bror duktig (ski...v.l) som verkligen sågade mig efter fotknölarna. Jag fick möjlighet att bemöta i Gadden men redaktören i Bitidningen gav mig inte den möjligheten. Och det är jag fortfarande sur över!! Påhopp har man alltid rätt att bemöta!!
När det gäller artikelns innehåll så tycker jag det inte är så fel när jag läser den i dag och det kan vara av intresse för er att läsa. Hälsningar Gidde

Det var många år sedan!! 
UTSOT

Hypotes...  om  hur den uppkommer .... 
I år har ett stort antal samhällen dött i utsot. Många  har förlorat
en stor del av sin biodling. Jag har svårt att acceptera att
detta skulle vara normalt även om vintern var besvärlig.
Men som uppfinnare och produktutvecklare så analyserar man
det mesta som händer .

Och  detta är min  hypotes  om utsot. 
Utsoten uppkommer  som regel inte av en enda orsak utan
utvecklas genom en hel rad sammanverkande fenomen.

För att förstå det hela så måste man följa hela kedjan och värdera
varje sak för sig och sätta in den i  sitt  sammanhang just då och
även längre fram.

Det talas  om att  hösthonungen är farlig att invintra på Orsaken skulle
vara att den innehåller större mängder av en del för binas mage
olämpliga ämnen. Detta kan kanske vara rätt. Det kan också  vara
enligt nedan. .

Mot hösten  har många blommor och frukter inte bara mognat
utan också börjat  mögla och eller jäsa. Det finns med  andra ord
mycket gott om mögelsporer och jästsvampar. Det som går genom
bina  är det  i detta sammanhang ingen  större fara med. Men .. Ett bi är ganska så ludet . Så  nog  hänger det med en hel del hem till kupan.
Med detta vill jag säga att  honungen är säkerligen  ren och fin men
i kupan och på bina finns det en hel del ämnen som i förlängningen kan
ställa till problem. Visst putsar  bina  sig  själv , varandra  och  kupan
men att detta  skulle skapa en livsmedelsmiljö har jag  svårt att tro.

Detta  tror jag  är det som händer!!!!

En omtänksam och skötsam biodlare täcker in sina kära bin . Inte 
bara för att de  ska ha det varmt det ska vara tätt också. Det är här
som det farliga börjar. Det kan gå bra men det  kan det lika väl gå
som i år.

För att förstå min tankegång så måste vi ta med en del andra faktorer.

Bina äter med vissa intervaller . Hur ofta ... styrs av flera   faktorer
och några av  dessa  kommer vi  till senare.

För att kunna äta  måste bina höja temperaturen i kupan.
Varm fuktig luft kondenseras mot den kalla honungsytan och
honungen blir  varm och mjuk så  att bina kan ta för sig.
Hur varm honungen måste vara vet jag inte. Bina  måste  ha en viss temperatur för att att bli rörliga. Troligtvis står  dessa två saker i relation till varandra.

En annan faktor är fukten ; vattnet ; rimfrosten ; isen .  I vilken
form och mängd  vattnet finns i kupan  bestäms  av temperaturen  och ventilationen .

Jag tror det är här det börjar gå snett !!

Bina liksom vi ger ju ifrån sig koldioxid .Denna gas är ju normalt något tyngre än luft och borde sjunka till  botten. Men... i blandning med allt annat och med varierande luftfuktighet och temperatur  så  vet  man inte  om
eller hur fort detta går. 

När bina ätit och är mätta så sjunker  temperaturen i kupan igen.
Kall luft kan inte hålla så mycket fuktighet bunden     Överskottet
kondenseras mot närmaste kalla yta. I detta fall mot botten och nedre
delen på väggarna. Nästa gång bina ska äta så måste först en viss del
av isen/rimfrosten tina innan temperaturen blir rätt. Men all is hinner
inte smälta under den tid som det tar att värma upp kupan . Och  för
varje gång bina äter så tar det längre tid att få upp temperaturen Och
nästa gång tar  det ännu längre tid. Mer is som ska smälta. Och nästa..
och nästa.....
För hur bra en kupa än är isolerad så finns det ändå något ställe som är
kallare där fukten kondenseras och kanske  fryser. Med dagens täta kupor får man till sist en ordentlig  minuskvot.

Den allt längre tiden gör emellertid också  att en allt större mängd vatten hinner kondenseras mot honungen  och detta kan också  vara en fara i sammanhanget .
En utspädd  foderlösning kan verka laxerande samtidigt som den blir mer jäsningsbenägen.

Man kan tycka att så länge bina har foder  borde det inte vara så farligt.
Och det är helt  rätt om inte jästsvampar , mögel  och  andra   sporer
fanns. Genom binas fläktande för att höja temperaturen alternativt att
vädra ut  koldioxid  sprids dessa i luften i kupan och hamnar bland annat
i det öppna fodret. Ju längre tid som bina behöver för uppvärmning och ju högre fuktighet  det  blir desto gynsammare för jästsvamparna.
I detta sammanhang så kanske vi också ska nämna  noseman.  Också den
sprids genom sporer. Har vi inte smittade bin så kanske vi har fläckar
av utsot som vi inte har observerat  vid rambyte .

Om man sedan  känner till  att fuktig luft kan bära små partiklar i storlek med sporer  och  jästsvampar så är det hög tid att bli nervös . (Partiklarna svävar som i små ballonger av fukt).Att bakterier  har lufttransport det
vet vi  alla. 

Det vi har nu i kupan är en mer och mer farlig bomb som bara väntar
på att detonera.

Till sist kommer smällen. Bina är så dåliga i magen så de har inte någon
möjlighet att hålla sig. Katastrofen är ett faktum. 

Ja !!! Så här tror jag att det kan gå till när ett samhälle drabbas av total
utsot. Självfallet finns det  också andra orsaker men de som nämts här är
säkert  de farligaste. Om vi ska ta en jämförelse med oss själva så blir det väl närmast det som populärt kallas för : Sjuka hus.  I stort är det samma sak men bina kan ju inte flytta mitt i vintern. Tänk er att leva i högsta möjliga fuktighet  med en luft som är jobbig att andas varje rörelse du gör för att få upp värmen eller för att få  bättre luft ökar risken att den mat du behöver för att överleva  ska ge dej mycket allvarliga magproblem . 
Det ska f-n  vara bi under sådana förhållande !!! 
Men det går att med tämligen enkla medel förbättra kuporna och därmed
överlevnaden.     
Att varm fuktig luft stiger uppåt det vet de flesta.

Att honung är hydroskopisk , det vill säga den tar åt sig vatten , det vet
väl även de flesta . Att det är just i gränsen mellan vatten och honung
som det lättast startar jäsning det är kanske mer obekant. Det som behövs
är jästsvampar och rätt temperatur. 
För bin med utsot rekommenderas tunn foderlösning  som laxermedel
på våren. (Många bin överlever inte den kuren).

JAG TROR ATT DETTA HÄNDER!!!!
Honung respektive sockerlösning förändras genom en del samverkande
faktorer så att bina inte klarar av  att hålla magen i styr.

1. Jästsvampar : mögelsporer och kanske annat påverkar  det foder som bina just har öppnat.

2. Hög luftfuktighet gör att fodret blir för tunnflytande och därmed laxerande.

3. Vi har skapat motsvarigheten till sjuka hus problemet  för bina.

4.Säkerligen finns det flera  lösningar  på det här problemet . Om vi för en öppen diskussion  om problemet  kommer vi redan till  nästa övervintring  ha kommit en lång bit på väg . För egen del har jag inte förlorat något
samhälle. Men om rensningsflykten dröjt fjorton dagar till  hade säkerligen något samhälle förlorats.
Självfallet har jag en del ideer om vad som bör göras. Men detta är allas
problem ...  alla och jag menar verkligen alla bör  ställa upp  och stötta
de biodlare som kan tänkas ha något att tillföra för att få grepp på detta.
Helt klart kommer det att kosta en hel del både i pengar och arbete
men det måste göras och i år har vi ett bra tillfälle med mycket underlag
för att bedöma vad som är bra eller mindre bra vid invintring. 

Att det kostar pengar med samhällen som dör stör mej mycket mindre
än att vi genom slarv och nochalans låter något levande fara illa.
Det var en gammal biodlare som sa så här till mej: OM JAG  HAR   BIN BARA FÖR ATT KUNNA SÄLJA HONUNG SÅ SKA JAG INGA BIN HA.  Jag instämmer till fullo. 

Mina vänner! Det finns saker i den här skrivningen som jag skulle ha uttryckt annorlunda nu i dag med några decenniers erfarenhet av biodling.... Men att ändra nu och börja diskutera med sig själv, det skulle vara fel. 

Ha det bra!/ Gidde