tisdag 30 september 2014

Så fungerar det!

Om.....jag tar på mig en regncape och går ut i svampskogen så känns allt behagligt till en början, men allt efter som jag rör mig och kanske till och med svettas så blir det obehagligt. Plaggen under capen börjar bli fuktiga och kylan från omgivningen börjar göra sig påmind. Men om jag från starten av promenaden hade haft öppet i runt halsen så hade det här inte blivit lika obehagligt. Mycket av fukten hade ventilerats bort för det är så här att fuktig luft leder kyla men torr luft isolerar. Det är med utgångspunkt från detta som vi bygger våra hus.

När det gäller bin så fungerar det i stort sett lika.

Vi kan skapa en spalt runt om klotet/ramarna och den spalten fångar upp fukten så att den sjunker ner mot bottnen utan att kondenseras mot ramar eller kupväggarna. Säkerligen så skulle det vara möjligt att mattematiskt beräkna storleken på spalten och höjden från vinterklotet ned till bottnen.

Eller vi kan som jag gör, låta en del av den fuktiga luften försvinna uppåt och en del försvinner nedåt i samma sorts spalt som jag beskrev tidigare åt bottnen och ventileras bort där.

Bägge de här sätten fungerar!

Och så bör vi nämna det tredje sättet som var vanligt förr.
Där "packade" man bina på en låda direkt över bottnen. Vid invintringen så har bina inga tomma ramar att sitta på, så det kan dröja veckor innan bina lämnar flustret och kryper in. Jag har ingen personlig erfarenhet från den här tekniken. Men i kombination med högbotten så är det säkerligen möjligt att invintra utan fuktproblem. Men när det gäller foderåtgång så har jag ingen aning.

Och så frågan om vilket sätt som är bäst och där är svaret att det fungerar på alla tre sätten, men den enskilda biodlaren måste prova sig fram. Egen erfarenhet är den bästa hjälpen, när det gäller övervintring!  Gidde

torsdag 25 september 2014

Vem ska jag lita på egentligen? Jag känner mig faktiskt dum!

Under i stort sett hela mitt liv så har jag varit i kontakt med bin. Och under flera decennier så har jag personligen varit biodlare. Det som jag lärt mig under alla år är att när bina är invintrade så har jag gjort mitt och sen är det bina som ska klara jobbet med de förutsättningar som jag har gett dem. Mina vänner som många är yrkesbiodlare har samma tankegångar. På mina raka frågor till mina vänner om att jag funderar kring att öppna för att se hur bina har det så får jag en blick ungefär som om jag hade tappat förståndet. Du ska fan inte röra bina, för du kan inget göra vid den tiden!
Nu försiggår en kampanj fb att biodlarna ska öppna kuporna för att se och lära sig "gubevars"!
Mina vänner och jag personligen har ett antal 10 tusen invintringar bakom oss.(det är många år) Och vi bör rimligtvis veta ganska så bra vad som ger tryggast invintring.
Det spännande är att vi använder olika tekniker vid invintringen och resultatet blir i alla fall mycket låg dödlighet.
Mina vänner sätt att uttrycka sig är inte så speciellt höviskt mot en gammal man. Uttryck som detta som jag citerar nu är mer regel än undantag: "Har du blivit helt idiot!"
Så nu ställer jag frågan?
Vem ska jag lita på egentligen?
Jag känner mig faktiskt lite dum!
Om.. några biodlare öppnar sina samhällen, och samhället utvintrar vem har då ansvaret.
Jag skulle inte vilja vara i den sitsen att ta det ansvaret att ha gett de råden. Gidde

tisdag 23 september 2014

Det haglade intensivt i dag...... Och det påminner mig om mitt första år som biodlare.

Det kom nästan en centimeter hagel i dag och det påminner mig om mitt första år som självständig biodlare. Jag hade tre samhällen,två inköpta och en svärm. Ett av de inköpta stod i en Smålandskupa och de andra hade bara sin lådor med provisoriskt tak. Min mentor hörde av sig och påminde mig om att det gällde att sätta fart och fixa något. Han skickade lite grejor typ pallkragar och en stor plåt plus en enkel skiss.
Och Jag satte fart och på några kvällar så hade jag skapat någon form av kupor. Inte vackra men i alla fall Kommen så långt så var det problemet med vintermatning. Och när första givan foder skulle på, så kom snön, så ni förstår att jag var lite sent ute. Men bina drog ner ganska så bra första ballongen och halva den andra, men sedan blev det trögare. Det blev så här att jag på väg till jobbet så åkte jag förbi bina med ljummen sockerlösning. På kvällarna så var det samma resa! Bina tuggade ner en till två liter om dagen. Tänk er att rusa iväg till bina med foderballongerna morgnar o kvällar bara för att jag gjort allt annat än att sköta det jag borde ha gjort. Till sist så tog det stopp. Bina lät den sista skvätten av sockerlösning vara kvar och jag täckte in dem för vintern. Och så undrar ni kanske hur det gick! Jo hur bra som helst, men jag såg på våren mycket som följt mig genom åren. Men jag måste erkänna att jag ofta hamnar i lite sen vintermatning. Men i år så är det faktiskt så att hinkarna ska av och diskas under veckan och jag lovar att det här året har varit intensivt och lärorikt!  Gidde  

torsdag 18 september 2014

Jag undrar om jag lyckats........100.000 ( hundra tusen)

Det går att fortlöpande följa hur många läsare som man har på en blogg. Och det är spännande att se vilka saker som väcker intresse. Det som ligger lägst i det avseendet är om man skriver om avel och genetik. Och ledsamt nog så borde just detta vara det som borde vara viktigast. Högst på skalan ligger om man skriver i lite kåserande stil om företeelser inom biodlingen där den enskilda biodlaren kan känna igen sig. Och mina vänner....... Jag förstår varför det ser ut på detta sätt men min erfarenhet säger mig att det borde vara på ett annat sätt. Om vi ska lyckas att komma framåt och jag menar verkligen framåt så måste vi öka vår drottningodling med minst 50% . Och i det sammanhanget så är genetiken väsentlig. Tyvärr så har de styrande inte mina åsikter om det som skulle föra biodlingen framåt. Men det hindrar inte att jag ännu en gång säger! Vi måste tillskapa en väsentligt större drottningodling  och vi måste selektera och åter selektera bland de drottningar som vi producerar. Som det är nu så tillkommer det drottningar varje år som borde haft tummen på sig redan första året.
Gidde

måndag 15 september 2014

Vi skapade en enkät .... Och använde svaren för att ge en kurs ett innehåll!

Enkäten som vi skapade bildade underlag för eftermiddagens kurs när vi hade vår testbiodlar o kalibreringsdag. Vi hade skillnad på hur överlevnaden såg ut beroende på erfarenhet hos de enskilda biodlarna eller så kan det vara att en del av våra odlare hade tagit lite av en rövare när det gäller några samhällen. Det som för min del var spännande var att våra mentorer helt slog fast att utsot det var inte en orsak från start för att samhällena dör det var i stället resultatet av i de flesta fall felbedömningar från biodlarens sida. Just detta påstod jag för snart 25 år sedan och ni kan inte ana hur verbalt misshandlad jag blev då på alla möjliga forum. Min egen åsikt om en problemskapande orsak är fukten i bikuporna. Och fukten kan man behärska på många olika sätt. En bra konstruktion på botten är en sak att börja med men det finns många andra saker att ha med i bedömningen. Och så naturligtvis bin o drottningar som är så vitala att det finns grund för att de överlever vintern! Gidde

måndag 8 september 2014

20+ är mitt äldsta samhälle.............Högt älskat... men mycket självmedvetet!

För lite drygt 20 år sedan så fick jag tre drottningar av mina vänner Hans o Inger. En försvann vid tillsättningen men två fanns kvar. Den jag hade här hemma var i flera år min avelsdrottning och den andra fanns på en av mina ut-bigårdar. Jag hade samtidigt en linje som jag kallade "Gammelmors". Och odlingen av drottningar var omväxlande från den ena eller den andra. Men så trillade Gammelmors av genetiskt sett och så slocknade drottningen hemma och så var det bara min drottning i ut-bigården kvar av det gamla gardet. Produktions o humörmässigt var det på plussidan så det var ett tryggt kort att använda den damen som avelsdrottning. Hela tiden så har det varit "stilla byten" som gällt. Ofta så har drottningarna pressat sig ut genom stående spärrgaller på min högbotten när jag inte observerat att det var byte på gång. Så har det fungerat år efter år. Drottningbyte vart tredje år och bra skördar. Men en sak händer när jag är för närgången. Jag har två gånger fått för mig att jag ska märka den aktuella drottningen, så även i år. Och då händer detta! Drottningen byts omgående! Av en tillfällighet så observerade jag svärmcellerna i år och det var bara att godta samhällets egen vilja.  Den nya drottningen blev parad och för några veckor sedan så var där 8 ramar yngel. Jag började mata nu i veckan och då såg man att det var full fart med många bin.
Kerstin Ebbersten sa en gång att bisamhällena har ett eget "minne" som inte har med drottningen att göra. (Om jag fattade henne rätt). Och jag funderar så här. Om... jag odlar damer från detta samhälle med samhällets bin i Apidean och sedan hela tiden låter samhället bin vara med i det jag gör, så undrar jag blir dessa drottningar mer lika "Orginalet"? Gidde

onsdag 3 september 2014

Jag undrar om jag tänker rätt......???

Jag har varit lite slarvig så att jag fått några avläggare som är lite för svaga men de har drottningar med högt avelsvärde. (Enligt mig själv). Samtidigt så har jag ont om LN ramar. Så jag har den här iden! HLS lådor/ramar har jag hyfsat av och uppmärksamma läsare har säkert läst att jag avråder från att övervintra på det rammåttet. HLS formatet har det felet att fodermängden i en låda inte räcker till. Bina hamnar mot bakre kup-väggen när maten är slut och där svälter de ihjäl. Orsaken är att bina inte klarar att byta låda. Men, skulle det fungera om jag sätter en LN ram som ram 1 respektive 10 i överlådan och tar bort motsvarande ram i lådan under för att ge plats. Visst det blir bara 8 ramar i lådan under. Men det borde innebära att när bina kommer till ram 1 eller 10 (LN ramen) så borde de följa den ramen ner i lådan under och hitta mer foder. Verkar tanken helt vansinnig?  Vad tror ni? Gidde  

måndag 1 september 2014

En försummad möjlighet....att flytta samhällen!

Många gånger så upptäcker man att bina står på ett fel ställe på tomten. Det borde kanske flyttas ett litet stycke, men det är ofta inte så enkelt. Ett sätt som jag testar i år är att göra flygbiavläggare. Yngel-delen flyttas till den nya platsen och på den gamla platsen så hamnar en låda med ramar och den nya drottningen hänges in där. Om det är hyfsat flygväder så är det mesta klart på några dagar. Men det är viktigt att se till att det blir tillräckligt med bin som håller drottningen varm de första timmarna. Så ibland får man hjälpa till och slå av någon ram framför flustret till den nya drottningen. När den nya damen är etablerad, så är det bara att slå samman på gammalt beprövat sätt med tidningspapper. Men kom ihåg att ta bort gamla drottningen först. Gidde