tisdag 29 december 2015

Högbotten för stående spärrgaller.....

Spärrgaller på metervara

Botten utan spärrgaller o botten

Sidstyckena

Bottnen sedd framifrån/bakifrån
Bottnen låter bina flyga in både framifrån o bakifrån. Spärrgallret fästes i överlisten med krampor men kan naturligtvis också fästas i underlisten. Bör säkras på något sätt! En god Vän har en del tankar på ännu en variant. Gott Nytt år! hälsningar Gidde

tisdag 22 december 2015

Jag bommar en del kommentarer.... och det är verkligt retfullt!!!

Jag är ingen mästare på alla funktioner i bloggen och det som verkar svårast är detta med kommentatorsfältet. Men ska försöka att bättra mig!

Jag skrev om att bina hade miljontals år mer erfarenhet än vad vi biodlare har. Vi brukar skämta om att bin har bara 13 hjärnceller, men det är naturligtvis fel. Men det är klart att om vi lägger ihop alla kupans bins hjärnceller så blir det under högsäsong ganska imponerande. Ett kollektivt geni!!

Men detta åsido. Det skrevs en kommentar om hösthonung och för min del så låter jag den vara kvar i kupan om den inte är typ kanderad. Och det som alltid stör mig är den så kallade cementhonungen. Den klarar inte bina och inte heller slungan. Men om den dyker upp, så brukar jag sälja de ramarna till "finsmakare" av honung. Tänk en liten bit utskuren till kvällsfikat. Toppen!

I år så var det ett tråkigt honungsår. Inte bara en låg skörd utan dessutom så var det mörk honung nästan från första slungningen. Smaken från den honungen tröttnar i varje fall jag fort på! Annars så brukar hösthonungen dyka upp de sista tre veckorna före slutskattningen.

Och så detta med övervintring/överlevnad. Det finns ingen redovisad skillnad på att bin i träkupor övervintrar sämre än de i isolerade frigolit lådor. Men låt oss konstatera en annan sak. Kan jag snickra, så har jag ett enklare och billigare biodlarliv. Det är inga stora pengar som kupor har kostat mig under mina biår. Lådor, ramar,bottnar, tak pallar det mesta gör jag själv. Men ska jag kommentera något så blir konstruktionerna enklare för varje år som går.

Det som retar mig mest är att jag inte tidigare löste problemet med drottningodling. Tänk om jag förstått för 20 år sedan hur enkelt det egentligen är. Och här gör jag avkall på min bygga själv ambition, Apideor är egentligen ganska så billiga och hanterbara!
Ger två drottningceller, där bina väljer den ena.

Får jag nu önska er: En God Jul och ett Gott nytt År!   Hälsningar Gidde


Två små kakbitar och en kaffekopp med bin

måndag 21 december 2015

Flera miljoner års beprövad erfarenhet..........

När vi talar om biodling så överskattar vi vår egen betydenhet. Låt oss ställa frågan så här: Bin har klarat många miljontals år utan oss, vad gör att vi tror oss veta hur bina ska ha det för att må bra? Naturligtvis så har det dött enorma mängder bin under utvecklingen till det bi som vi har idag, men vi bör inte glömma att bina fortfarande lever trots allt.

Det fanns inga isolerade lådor för miljontals år sedan! Och växlingarna i klimatet har säkerligen varit stora. Men bina lever och har utvecklats. Och kom ihåg vår deltagande i biskötseln är mycket marginell och diskutabel. Det är bara omkring hundra år som vi har förstått något om hur bina fungerar.

Så bina har många miljontals år av utveckling till det som nu är dagens bi och frågan är om vi på några år kan påverka på ett sätt som ändrar binas beteende i grunden.

Så frågan är om vi inte ska låta bina bestämma hur de vill ha det vid invintringen för att överleva.
Och det rimliga vore att vi backar tillbaka till noll och börjar med grundforskning. Klipp bort påverkan från alla redskapshandlare och börja på nytt. Det finns gamla stötar inom biodlingen som har låg vinterdödlighet låt oss lyssna! Man lär sig inte biodling på några få år, det fodras mer! Gidde



Översnöad eller insnöad, välj själv!
 

torsdag 10 december 2015

Getingbo och vinterklot........... Likheter.

Om... man ser hur vinterklotet fungerar så slås man av hur sinnrikt bina hanterar sin övervintring. Och om vi sedan tittar på hur getingboet är konstruerat så slås man av att det finns stora likheter.
Getingboet består av flera skikt papper och binas vinterklot består av många många skikt av bin som håller värmen från nästan frysgrader i de yttre skikten in till mitten där temperaturen är nästan mänsklig. I båda fallen så är det luftens isolerande egenskaper som påverkar.

Alla vet vi att fuktig luft leder värme/kyla mycket mer effektivt än torr luft!

Det talas ofta om att fukt som kondenseras mot kupans väggar avger värme när fukten övergår till flytande form. Men i min sinnevärld så måste detta vara en förlustaffär från binas sida sett. Vinterklotets genomsnittliga värme är så mycket högre än den i kupan omgivande luften så det borde vara så  att den fuktiga luften leder bort mer värme från klotet än vad bina tjänar på fuktens övergång till vatten.

Om vi har torrare luft så inbillar jag mig att värmeförlusten för binas del blir mindre. En fysiskt utbildad person borde kunna utveckla det här bättre.


Att bina sedan mår bättre i en miljö utan mögel o jäsning som genereras av fukten, det är en annan historia.  Gidde
Getingboet i kuptaket är ett konstverk som jag inte vill förstöra


tisdag 8 december 2015

Andras och eget misslyckande! Så här kan det också bli.........

Ibland så vill man skriva lite utanför det mer seriösa och det var så här! Min broder Lennart var bland de första med direktimporterat avelsmaterial från Buckfast. En dag när han och en god biodlarvän hade svängt en och annan bägare  så kom tanken att de borde ordna en ordentlig drottningodling. Och sagt och gjort! Utrustning saknades, men för händiga män så får inte det vara några problem. En putsad pinne och lite smält vax fixade snart till ett fyrtiotal cellkoppar. Några ramlister fick bli fäste för kopparna och sedan så letade de efter omlarvningsnålen som hade försvunnit. Men det ordnade sig med en tandpetare där spetsen tuggades till rätt form. En ordentlig kakbit hämtades från den bästa kupan och efter förstärkt kaffedrickning så satte de igång med omlarvningen. Och enligt min sagesman så fungerade det över förväntan. Den bästa kökshanduken fuktades så att inte cellerna skulle torka och efter förhållandena så blev resultatet av omlarvningen gott. Bina i startkupan de hade valt var lite griniga. men det kanske inte var så konstigt med tanke på att det hunnit bli lite sent på kvällen. Det blev en trevlig kväll och de gjorde stora planer för alla drottningar som de räknade med att få. Och så dagen efter! Morgonfikat intogs under spänd förväntan och så var det ut för att kolla resultatet. Och det blev.... inte en enda cell antagen! Och varför...... Jo min broder Lennarth var snusare så att när han tuggade till tandpetare/omlarvningsnålen så blev det inte så bra och dessutom så gjorde han som de flesta andra drottningodlare, han slickade ren tandpetaren mellan larverna. Tablå! Nästa vecka så blev det bättre 30 antagna av 32 omlarvade, men det är en helt annan historia! Gidde
En bild från mitt eget misslyckande, Dessa Apidea-ramar klarar inte kokning.

söndag 29 november 2015

Jag tror på att allt kommer att gå bra.......För mig själv och för er andra!

Bland de nya  biodlarnas stora problem är detta  med hypokondriska  tankar kring sina bin. Efter att klarat mina bins första invintring så ringde jag min mentor når det gått några veckor på våren. Jag sa att nu är det klippt. ”Bina minskar i antal!” ”Nu på våren så ska det ju bara gå uppåt”! Mentorn höll färgen och sa ungefär så här; att det verkar verkligen att vara något allvarligt. När jag gått igenom alla bisjukdomar som jag hunnit lära mig så började min mentor skratta. Du har läst på bra men det är fullt normalt förklarade han. ”Det dör mer gamla bin än det kläcks nya”!

Det är det här fenomenet som gör att utökningen på våren kan och bör ske lite mer restriktivt än senare på året.  Vid den här tiden så är andelen nya bin i kupan proportionellt mycket liten och          mängden vinterbin är stor. Och om det blir bra flygväder så dör vinterbina bort mycket snabbt. Och husbina får verkligen kämpa för att ynglet ska hållas varmt och skötas på bästa sätt. Hur det här fungerar är också beroende på hur naturen ser ut och vilka dragväxter som bina kan nå. Men det här gör att det som gäller hos mig det fungerar inte hos er fullt ut. Kanske mycket små skillnader , men i alla fall.

Att låta bina i lugn och ro städa ut nedfallet på bottnen har jag praktiserat i många år. Och mina vänner gör de inte det så ligger drottningen i det tröga samhället illa till. Så mitt biår börjar med en förströdd koll att bina flyger efter rensningsflykten. Ofta så sitter en del kloss ganska så länge så det gäller att ta det lugnt. En hand över matarhålet ger i så fall ett säkert besked. Är det behagligt varmt, så kopplar jag av ett tag till.  Gidde
En hand över trasan här berättar om yngelsättningen är igång till glädje för en väntande biodlare!

lördag 21 november 2015

Honung är honung om än i gyllne dosor.............

För många år sedan så skulle honung vid bedömningen testas vad det gäller dels det som vi testar nu vad det gäller renhet och smak o konsistens. Men dessutom så var det, det så kallade kon provet. Där en mässingskon med en viss vikt och en speciell vinkel på konspetsen placerades i honungsburken och den fick inte sjunka ner mer än ett visst mått i honungen. Om konen sjönk ner för lång så fick man inte honungen godkänd. Det här hände på den tid då alla skedar böjdes i desperation när man skulle få loss en sked honung ur burken.. Tur att vi tänker annorlunda nu!

Men jag blir lika beklämd när det på våra forum diskuterar vad det är för fenomen när det uppstår rimfrost på burkens sidor. Enkelt förklarat så har honungen krympt så att det blivit en spalt mellan honungen och burkens insida. Sockerkristallerna på honungens yta får då en möjlighet att kristallisera och då blir de vita. Detta fenomen uppträder bara vid låg vattenhalt och lite fastare honung.

Om man vill få bort socker strimmorna så ställer man burken i rumstemperatur några dagar. Och ibland så går det då fort men ibland så tar det längre tid.

Som besökare på olika marknader så får man möjlighet att bedöma andra biodlares hantverk. Vi har en här omkring en odlare som år efter år säljer honung som skiktar sig. Och ni kan inte ana hur många timmar som jag fått spilla på att förklara att det inte ska se ut på det sättet. Men tyvärr så räcker inte min kompetens till för att lista ut hur den biodlaren åstadkommer det här fenomenet.

En sak som jag däremot alltid gör är att jag vänder burkarna jag träffar på upp o ner. Ser jag då diverse partiklar typ bi-ben liggande på bottnen i burken så ställer jag frågan om vilken sil-utrustning
som de använder. Elakt? Nej inte så värst!  Det är livsmedel som vi hanterar!  Gidde


Även bina har en viss förkärlek för honung, Burken blir som slickad trots nätet.
 

söndag 15 november 2015

Giddes tumme..... drottningodling.... fortsättning!


Giddes tumme: Fortsättning!!

En bra sak att ha är den så kallade bisnurran. Den blir inte bara till nytta när man arbetar med drottningodlingen den blir också lite pedagogisk för oss som vill slippa räkna dagar.
Startade du med ägg så ställer du in det på snurran. Var det larver så blir det det som gäller. Det bästa är att kolla när täckningen av drottningen ska vara och justera kläckdagen efter det. En sak att komma ihåg är att cellerna är lite olika känsliga vid olika stadier av utvecklingen det här gäller kyla och skakningar. För egen del så vill jag satsa på att cellen ska vara täckt men det går också bra om det fortfarande är lite kvar att täcka. De första dagarna efter täckningen så är cellen ganska så tålig liksom de sista dagarna men tiden där emellan bör man vara försiktig.

Men ta alltid det säkra före det osäkra både när det gäller skakningar och kyla. En brytbladskniv är ett bra verktyg när det blir läge för att skära ut de celler som blir ”över” på odlingsramen. En eller två celler lämnar jag kvar och övriga skär jag ut. Ofta så sätter jag en lagom stor kakbit i en Apidearam.

Tunna buntband använde jag förr att hänga upp kakbiten. Men nu så använder jag trådbyglar.         Och glöm inte: Aldrig mer än en kaffekopp med bin till en Apidea. För mycket bin kan skapa svärmning.
Om jag ska ha drottningen direkt i ett samhälle så skär jag in den direkt i en ram. Lägger kakbiten på rätt ställe på ramen och skär runt om så jag kan sätta den på plats.  

 Kom ihåg!! Det är fegt att inte försöka!!

Men en mycket vänlig varning: Drottningodling är mycket beroendeframkallande! Det är så enormt spännande!  Gidde


Perfekt att hänga kakceller med!



fredag 13 november 2015

Det är underbart att drömma om vad som går att göra......Drottningodling!

Giddes tumme 1!
Ofta så hör man bland biodlare att de har en drottning som de skulle vilja odla efter. Men… så kommer det här; då måste man omlarva, och det är ju så svårt. Men.. det behöver inte vara svårt. Det går att gå enklare vägar! De flesta av oss har ju två tummar och det räcker om man använder en av dem på rätt sätt.
Det bästa är att göra en yngelavläggare, det vill säga man tar en alternativt två yngelramar från några samhällen. Det bör vara fyra yngelramar, plus foderram, plus pollenram och mellanvägg. Men akta så du inte får med någon drottning!
En av ramarna ska vara från den drottningen som du vill odla efter. Den ramen bör ha skiktat yngel. Sök efter mycket späda larver alternativt ägg. Ofta så ligger det som en krans kring det större ynglet. När man hittat lämpliga larver/ägg så trycker man in tummen ända in till mellanväggen. Kolla att det är små larver alternativt ägg som friläggs.(Är det för stora larver så tryck sönder dem med en tändsticka). Det är bra att ta bort några i mitten så att det blir avstånd mellan larverna. Gör den här proceduren på omkring 6 till 8 ställen på ramen med ett avstånd emellan tryckningarna.
Hur många drottningar som det blir på de här tryckningarna är svårt att sia om. Det kan bli en! Men oftast en 5-6 stycken. Efter två dagar så kollar du hur många som antagits. Och samtidigt så river du alla inte önskade på de andra ramarna. Om.. du hade  nylagda ägg från start på ramen så kan du riva allt runt om och starta om igen.
Nästa gång jag skriver så ska jag berätta hur du kan hantera det i fortsättningen.  Gidde



 
Visst är det underbart med en drottningcell, Det är början till ett nytt samhälle! Livet går vidare! Härligt! 

måndag 9 november 2015

Man kan älska husdjur!...... Kan man älska bin??

Det här är en rolig fundering, men den har verkligen en verklighetsbakgrund. Jag har upptäckt att till vissa samhällen får man en relation.  För många år sedan så kom det en svärm till mig som ny grön biodlare. Och allt eftersom bina och jag utvecklades så utvecklades det en känsla som pendlade mellan en varm samhörighet och lite typ hatkärlek. När jag slog gräset med trimmern runt den kupan så var de binas reaktion enbart hat med luften full av stingsliga arga bin. Och min egen reaktion var synnerligen reserverad under min reträtt.

I år så har jag gjort ett antal avläggare av det samhället som kollapsade
i våras och de jag ser fram mot att testa nästa år. Jag tror inte att relationen till vart och en av de här avläggarna blir lika ska vi säga innerlig som den varit till "Gammelmor" som jag kallat det samhället jag berättar om. Men tänk om: "Delad glädje är större glädje!"  Gidde
Jag letade varroor i det här drönarvaxet, men hittade inga 

fredag 6 november 2015

Vissa saker ska ni absolut inte testa......Om jag bär mig dumt åt, så behöver inte ni göra det!!

För 16 år sedan så var det ett regnigt år och jag och min fru murade grunden till vårt hus i Roslagen. På grund av fukten och kylan så fick jag ordentligt ont i ryggen. Det gjorde så ont att jag funderade på om jag skulle trilla ner från byggställningen om jag flyttade fel fot åt fel håll. Det var verkligt kämpigt! Så kom då huset och solen! Det var den 6 juli det året! Med solen så kom också svärmarna ! Och som bitillsynsman så var det bara att gilla läget! Det var fem svärmar i mitt närområde. Och ingen annan som ställde upp och hjälpte till. Den sista svärmen satt högt upp i en gran så den tog jag ner med hink på en stång. Bi-jackan gled upp i ryggen och det hittade bina. Säkerligen över 20 stick just i svanken. Men svärmen kom ner och även jag från stegen. Väl hemma så var min fru arg! Att ta så många stick helt i onödan, det var enligt henne helkorkat. (Helt riktigt!) Efter gaddborttagning och sprittvätt av sticken så blev det sängen på direkten. Efter en natts sömn så vaknade jag till en tillvaro utan smärta i ryggen. Det var helt underbart! Det råder ingen tvekan om att det var sticken som tog bort ryggvärken, men mina vänner jag rekommenderar inte att ni prövar. Det kan gå helt snett med allergi och annat elände. Gidde

För att minska risken med ljusen, så använder vi polkagrisar. Tror inte de brinner?  Ska kolla! 

söndag 1 november 2015

Invintring och övervintring... eller Överlevnad välj själv!


Det var en biodlare i föreningen som fick frågan; hur invintringen hade gått. Frågan var lite av en psykning, inte helt snällt.  Biodlaren fundera ett tag och vi väntade spänt på svaret. Och så kom det lite eftertänksamt det här svaret; invintringen den gick hur bra som helst men övervintringen den blev sämre. Han hade förlorat fem samhällen av åtta. Det kanske är så det händer ibland. Och vi kommer inte att komma med några stora pekpinnar om vad som kan göras men vi kommer att berätta om hur vi själva gör och vad vi hört att andra har provat. Det intressanta är att det finns så många olika sätt att tänka övervintring. 

Varroa! Ja visst! Den skapar problem. Men med dagens bekämpningsmedel så går det att hålla den under kontroll.
Kupor och kupmaterial?  Påverkar men med lite hjälp från erfarna biodlare så brukar inte problemen vara så stora.

Den här listan kunde jag göra hur lång som helst, men sanningen är som jag skriver här ovan: Mycket påverkar, men det finns ingen absolut sanning. Och hela tiden så försöker biodlare att utmåla enskilda orsaker till att deras bin har dött.

Men låt oss vara realister: Om jag förbereder invintringen på rätt sätt så klarar sig bina oftast bra.

Vi har många biodlare som var och en på sitt sätt lyckas att få låg vinterdödlighet. Och när de berättar så är det viktigt att beskrivningen blir heltäckande.
Så när ni läser eller lyssnar till hur man ska göra, så kolla alltid att ni uppfattat rätt. Fråga o fråga igen för det finns ingen som betalar ert samhälle som dör om ni gör fel. Det får ni göra själv!

Ett viktigt råd kan jag ge som gäller oavsett vem ni lyssnar till. Rensa samhället på hösten från ramar som kan spärra binas rörelse under vintern.  Gidde

2010 så gav snön ett bra skydd för bina.

onsdag 28 oktober 2015

Jag blir lika förbannad varje gång...........Det händer igen o igen!

Det skrivs lika varje år om att nybörjare har köpt dåliga bin och helt enkelt blivit lurade. Och naturligtvis så ska ska ett samhälles styrka korrespondera med priset. Och det är säkerligen så att det säljs mycket skit när det gäller bin.
Men det kan också vara så som det händer för mig om inte varje år så i alla fall ofta.

Jag hade för några år sedan ett bra övervintrat samhälle som stod på två lådor LN, det var säkert en 14 till 15 ramar med yngel mer eller mindre täckta och en synnerligen vital dam från förra året.

En erfaren biodlande dam ringde och ville köpa bin och jag såg en möjlighet att göra en god gärning och hade själv ingen drottningodling nära i planeringen.

Jag betonade gång på gång till biodlaren att hon måste göra en avläggare redan under samma vecka. För som jag sa samhället kommer att explodera om du inte gör något.

När jag besökte biodlarföreningen fjorton dagar senare så får man kommentaren att det var skitbin som damen hade köpt, för de hade svärmat.

Och när jag ringde biodlaren så hade hon tyckt att hon kunde vänta någon vecka med att göra avläggaren.

Så jag får skit kommentarer trots att jag berättat vad som var att vänta om det inte gjordes rätt sak i rätt tid.

Mina vänner!  Det här händer gång på gång! I år var det två mycket starka samhällen som hamnade fel. Och jag ställer frågan: Ska vi sälja bin med "säkerhetsnivå"  för att slippa dumma kommentarer i efterhand?  Gidde

En sommarbild, när det var varmt i luften. 

söndag 25 oktober 2015

Trimmerdags.......Typ flintskallig gubbe! Obehöriga gäster!

I dag var det helt perfekt väder för att ta med trimmern till bigårdarna. En snabbkoll först att inte bina dragit in i ytterkuporna och sedan var det dags att starta. Jag slår gräset ända ner till rotnivå för att inte det ska finnas något gräs som håller upp snötäcket. Möss har ju en benägenhet att krypa under snön  och komma under kuporna där det är mindre snö. Förr i tiden så brukade biodlare trampa samman snön så att de tog bort den möjligheten för mössen att nå kuporna.   Och vi får se om orken räcker för en insats från min sida på det spåret.

Det är ju så att möss helst inte visar sig ovanför snön på grund av risken att bli bytesdjur.

När man som jag gjort i dag slår gräset ända ner mot marken så ser man att mössen redan har byggt gångar i del långa gräset, så arbetet jag gjort i dag var säkerligen viktigt.

Ett annat obehagligt bekymmer är att jag haft andra besök både i och intill mina kupor. Vid två av mina bigårdar så hittar jag klädnypor både av plast och trä vid några kupor. Och jag personligen har aldrig haft dit något sådant. Att personerna varit in i kuporna ser jag på att mina "markeringar" har rubbats.

Kuporna står intill mindre byvägar, men med mycket trafik från markägare. Så nu blir det som en gång tidigare en vädjan till markägaren att de ska hålla koll på identiteten på personer vid kuporna.

Gidde

söndag 18 oktober 2015

Fantasi eller verklighet.........vad tror ni?? TBH kupa för en gammal man?

I mitt biodlarliv så har jag ofta fantiserat kring vad som går att göra inom biodlingen. Drottningodling i Apideor var ett sådant projekt som efter många år blev något realistiskt fungerande.

Många av mina biodlarvänner kommer med kommentarer och funderingar och det som har "tuggats" mest om är TBH kupor eller svartingkupor som jag sa innan detta blev ett skällsord. Jag har inte haft så mycket över för den tekniken, men nu när jag blivit äldre så funderar jag på om det går att skapa en teknik där man kan stå i en bekväm arbetsställning och umgås med bina.

Arbetshöjden måste vara bekväm och tekniken får inte vara allt för annorlunda mot att arbeta på konventionellt sätt.

Och så det som kanske är det som hindrar mest: Det får inte kosta för mycket att testa!
Och bygget ska vara klart på mindre än två dagar.

Jag tänker så här, att jag gör ett besök på brädgården och köper ett antal löpmeter av bräder troligen entum x 4 tum råplanat. Översatt till normalspråk så borde det vara 22 tjockt och 95 millimeter brett.

Spik o skruv har jag hemma och lite skivor till tak o botten borde finnas i gömmorna.

Måttmässigt så måste bredden korrespondera med LN så att eventuella skattlådor kan användas av befintliga. En annan faktor är att kunna transportera eventuella produkter från dessa kupor. Och inte att förglömma när kupan ska befolkas så borde en avläggare på LN eller HLS format vara enklast att implementera ovanpå.

Mina vänner: Jag säger inte att jag kommer att göra det här, men det är vansinnigt spännande att spekulera omkring vad som kan göras fungerande enkelt. Egentligen så skulle jag skriva  att gratis är gott för det är så jag tänker, men så bra kommer det inte att bli. Men man kan ju drömma! Gidde

Det här är en pallramskupa på temat: Gratis är gott! Pallramarna var hittegods liksom plåten till taket. Och maskiner var tillgängliga för jobbet.



torsdag 15 oktober 2015

Ängslan är vår arvedel.... skrev någon. Minns inte vem!!

Nu om några dagar så stänger jag den sista avläggaren för det här året. Och samtidigt så funderar jag om jag har gjort allt helt rätt.  Jag hade ett antal typ avelsdrottningar som jag mycket väl kunde ha låtit gå ett år till, men det var läge för att bestämma sig. Jag har inga planer på att satsa på drottningodling, så varför spara allesammans. Döttrarna till de här damerna är lovande om än inte renrasiga, så beslutet blev att vara helt radikal. Jag rensade rakt av när jag dessutom fick mig en avelsdrottning tillsänd i slutet av Juli.

Så här gör jag fram mot vintern: Från vårgenomgången och framåt mot slutskattningen så plockar jag ramar som bör bytas ut. Vid slutskattningen och höstgenomgången så rensar jag ut det sista. En halv pollenram med pollenet placerat i mitten brukar jag spara men absolut inte en heltäckt ram med pollen. Antalet ramar är i de flesta fall 9 i en tioramarslåda, men antal lådor, det kan skilja hur mycket som helst. En låda LN. eller 2 lådor HLS, det kan bli lite hur som helst. Det mesta tycks fungera när man ser tillbaka på mer än 20 års seriöst biodlande. Några gånger så har det blivit övervintring på 4 lådor LN. Och det fungerade! Och om man sammanfattar så ska man rensa bort ramar som på något sätt spärrar binas förflyttning under vintern.

Men det viktigaste har jag inte nämnt, bina! Att invintra för små samhällen är inte smart. Så mot hösten så kollar jag hur många ramar bina täcker. Om det sitter bin på mindre än 4 LN ramar så blir jag tveksam. Och så är det detta med drottningarna. Att invintra en drottning som är äldre än tre år är på gränsen till tveksamt  om det inte är en avelsdrottning med bra egenskaper.

När det gäller kupmaterial så är det lite annorlunda i mina kupor än hos de flesta andra. Jag använder toppventilation. För enligt mig så är det viktigt att undvika fukt i kuporna under vintern. Bin dör inte av kylan under vintern. Det är de problem som kan härledas till fukt som slår ut bina. Fukt kan trigga igång mögel o jäsning.

Och så till rubriken: Förr så fanns det hos mej en ängslan att inte bina skulle klara vintern. Nu för tiden så tänker jag så här: JAG HAR GJORT SÅ BRA SOM JAG KAN, NU FÅR BINA SKÖTA RESTEN!  Gideon

söndag 11 oktober 2015

Min fars kokkonst..........mitt första år som biodlare.


Min fars kokkonst!!


Jag läste ett gammalt inlägg som jag skrev för flera år sedan. Och tänkte på min far som en gammal man. Då tänkte jag inte på att jag personligen nu, är mycket äldre än han var då.

Det var inte ofta som vi såg Far stå vid spisen hemma. Men det inträffade på hösten varje år. Far kokade sockerlag till bina. Ja kokade är lite fel uttryck. Först kokades vattnet upp och sedan rördes sockret ner lite i taget så att det inte skulle kyla ner allt för mycket. Och mor stod intill och kollade när amatören jobbade. När sockerlagen var blank, som man sa, så var den klar. Men att den inte fick koka det var helt klart redan då. När lösningen svalnat något så fylldes den på en matare av glas. För öppningen bands det sedan en bomulls-duk. Det var så man gjorde innan matarbrickorna kom till.  Sedan placeras mataren på halmkupan med en trasa över för att hålla värmen.  Struten av tjärpapp skyddade sedan för vätan.
För oss ungar så var det en underbar tid på året. Det låg flera kilo honungskakor nere i matkällaren om man vågade smyga sig dit och tjuvsmaka. Det fick inte vara för stor bit som man tog för då skulle man bli ertappad.

Jag tänker ibland på mitt första år som biodlare. Som aktiv dansare/ båtägare/ radhusägare.... m.m. så räckte inte tiden till så när det började bli kallare hade bina  inte fått sitt vinterfoder. Min mentor Joel tog ett allvarligt samtal med mig och på en vecka så var det fullt fokus på bina. Provisorisk kupa och foderballong som fylldes före jobbet på morgonen och kollades på kvällen samma dag. Innan fodringen var klar så kom den första snön, och det var kallt om fötterna när jag matade bina före att åka till jobbet. 
Två matare in i snömoset så åt inte bina mer, så då var det bara att överlämna till Vår Herre att hjälpa bina över vintern. Och helt klart så var han en bättre biodlare än vad jag var. För bina överlevde!  Gidde

torsdag 1 oktober 2015

Invintring/överlevnad. Så här tänker jag!

2010 i Mars så var det mycket snö
Jag läser på alla olika forum om detta med invintringen och det är mycket som stör mig! Ett uttryck som jag ofta använder är detta: Utvintrade samhällen får man om summan av belastningen blir för hög!
Och vad är nu detta? Jo så här. Om mängden bin är för liten, så är det en faktor som minskar binas möjligheter att överleva. Är det för lite mat? Blir det fuktigt? Är det drag? Är där en massa pollen som spärrar binas möjligheter att nå nytt foder? Allt det här är saker som bina klarar om det är bara det problemet enskilt, men som sammantaget ger för hög belastning så att bina dör.
För att klara det här så börjar min planering för övervintring mitt i sommaren. Gör jag en svag avläggare så har jag en planering för var jag ska sätta till den. För som jag ser det så producerar den vinterbin samtidigt som det samhälle som den ska slå samman med gör samma sak.

Drottningar går aldrig i Apideor mer än till jag ser hur äggläggningen är OK.  Och när jag ser det så följer ramarna från Apidean med till min mini avläggare.

Mycket av det jag gör är inte så förnuftsmässigt, men det känns bra. En kakbit med yngel och en bit bibröd ger mig i kombination med en kaffekopp bin en ny drottning. Om jag ser att damen inte håller högsta tempo så har hon inte kostat mig något att gråta för.

Så mot hösten så letar jag damer att byta, ramar att plocka bort och så slår jag samman till övervintringsbara samhällen. Men det brukar bli ett problem! Det blir ofta lite för många samhällen!

Gidde

söndag 27 september 2015

Trappa för bina!

Trappa för bina!

Ibland så är bina tröga med att ta ner vinterfodret. I år så såg jag när jag tippade omkull hinken för att kolla hålen i locket att det bara var omkring 10 bin som var uppe och jobbade med att ta ner fodret. Och det förstår vem som helst att då händer det för lite!

Helt klart så är det ett avstånd mellan där bina normalt finns (ramarna) och upp till hålen i matar locket.

Jag tänkte då så här att om jag får bina till att gå upp närmare locket så bör det vara fler bin som deltar i aktiviteterna. Så det blev en konstruktion enligt bilden. Jag ställer den på ramarna i hålet på matarbrädan. Den ska vara så hög att den når upp till locket på hinken eller i varje fall nästan upp.

När jag sätter på hinken så låter jag sockerlagen rinna ganska så ymnigt över "trappan" (några matskedar) och sedan så sätter jag på hinken i vanlig ordning.

 Vad jag kunnat bedöma så verkar det att fungera hur bra som helst. Det är nu flera hundra bin som jobbar upp mot hålen i locket. Och det är full aktivitet nedåt precis som det ska vara! Om bina tätar hålen eller att något annat händer det vet jag inte ännu, men det rapporterar jag framdeles i så fall.

Ibland så jobbar vi biodlare annorlunda, med hinken direkt mot ramarna och då får man lägga en sträng av vax mellan ramarna o locket. Det fungerar också.  Lycka till!  Gidde

fredag 11 september 2015

Tok gjorde som tok sa.... säger man....Pollenramar.!

Vi hade en biodlarfantom som snurrade runt på olika forum under olika namn. Han propagerade för att man skulle spara ordentligt med pollen i kuporna vid invintringen för enligt honom så var pollenåtgången för ett samhälle väsentligt över 20 kilo så det skulle vara fel att rensa.
Här var det viktigt med pollen (Bibröd) Men inte på vintern i kupan
 Det här påståendet testade jag på en av mina vänner som är och var yrkesbiodlare med en enorm erfarenhet. Hans fnysning skulle göra Tjuren Ferdinand avundsjuk! Om man är så jäkla dum att man spar en massa pollen i samhällena så kan man "Fan i mig" skylla sig själv om bina dör under vintern! Pollenramarna bildar stoppklossar för bina under vintern och om du har otur så klarar sig kanske inte bina att ta sig förbi utan blir sittande på fel sida av hindret och svälter ihjäl.

Personligen så rensar jag mycket hårt på pollenramarna. Utspritt på flera ramar så blir det väl oftast max en hel pollenram. Och absolut inte en heltäckande pollenram. Och mycket av detta bottnar förutom min kompis åsikt i mitt sätt att arbeta med mina bin.

 När bina har fått sitt vinterfoder och varroabehandling så stänger jag butiken. Enligt mig så har jag gjort mitt jobb och nu är det bina som ska göra sitt. Jag går omvägar kring kuporna för att inte frestas att lyfta och lyssna. När våren har kommit och jag över olika sociala medel förstår att de flesta har öppnat sina kupor och kollat då börjar jag att röra på mig.

Vid det laget så har bina rensningsflugit och rensat bottnarna. Förr om åren så kollade jag efter utsotsfläckar, men det problemet har jag inte haft på många år.

Men den här lite slappa sättet att att agera gör att bina ofta har yngel i både den övre o undre lådan.
Så om jag lämnat någon pollenram så skulle den kanske ha hamnat i vägen för drottningens verksamhet.  Gidde

tisdag 8 september 2015

Ett plus ett övervintring......

2013 så testade jag att övervintra två småsamhällen ovanpå starkare samhällen. Det fungerade bra. Samhällena var vinterfodrade och hade gått i vinterklot när jag satte samman dem med spärrgaller med förhöjning på 15 millimeter emellan samhällena. En sak som jag observerade var att det undre samhället rensade bort vinterfodret på den sista ramen (den nionde ramen) jag invintrar på nio ramar. På våren så hade jag kvar 4 drottningar, men en av småsamhällena var fortsatt lite svagt. (Som det var på hösten). Det fick stå kvar en månad och blev normaltstarkt.

2014 så gjorde jag på samma sätt med den skillnaden att jag fodrade till en del det övre samhället. Det blev så att de övre drottningarna var kvar på våren. De undre var borta.

Miniavläggare i skogsgläntan hemma
 Visserligen så var de undre drottningarna ett år äldre, men jag tror att det som fällde utslaget var att bina var aktiva i och med matningen på hösten.
I år så kommer jag inte att kunna testa för jag har bytt drottningar mer radikalt. Mina funderingar är så här att testa med dubbla spärrgaller med distans emellan.

Man måste komma ihåg att det finns gott om drottningar och bin vid typ skattningen och vi behöver en bra teknik för att övervintra små avläggare. En övervintrad avläggare representerar ett väsentligt högre värde än om man klarar att övervintra en drottning.  Gidde

onsdag 26 augusti 2015

Röveri... o lite mer!

Stilla röveri! Det borde vara på sin plats att förklara att röveri kan ta sig mycket olika former! Om ett litet svagare samhälle utsätts för ett regelrätt röveri så behöver man inte tveka så mycket på det som händer. Det är hård flygning in och bin forsar ut ur det drabbade samhället och om du skulle lyfta på locket så forsar det ut bin. Inget att tveka om!

Men stilla röveri är inte lika lätt att upptäcka men nästan lika farligt! Du kan om du är uppmärksam se bin som kommer fram till det svagare samhället och tigger en fodergiva av bina på flustret. Du kan om du har nätbotten observera en massa bin som sitter under nätbotten och blir matade av kupans bin. Och ofta så utvecklas detta stilla röveri till verkligt röveri därför att detta med fodergivorna suddar ut kupindentiteten hos bina.Det gör till slut att det drabbade samhällets bin hjälper till att bära ut den egna kupans honung, och det här kan vara slutet för det rövade samhället på någon timma.
Det här beteendet är lite rasbetingat, det finns hos alla raser men mest hos de gula bina:
Och frågan är då vad man gör för att undvika det här. Det viktigaste är att aldrig starta upp det här! Aldrig kupknivar med kladd på som bina kommer åt. och aldrig, aldrig kakbitar som bina får tugga ur. För det är så här att om du eller jag gör lite fel ibland så händer det till sist att jag gör det vid fel tillfälle.
Och hur avslöjar jag om det verkligen är "stilla röveri"? Jo jag gör så här! Jag öppnar det samhälle som jag tror är drabbat och så strör jag florsocker över bina. i nedre lådan. Ibland så räcker det att lyfta några ramar för att komma åt. Sedan är det bara att kolla de andra samhällena. Kommer det några pudrade bin flygande så vet jag vilka som är syndare. Bina ser ut som små änglar fast egentligen så är det "Bänglar".

Jag skrev om hur stilla röveri skapade problem. Men jag gled förbi ett stort problem. Och det är varroan! Stilla röveri och även vanligt röveri kan ändra varroatrycket både i det rövade och det rövande samhället. Och det speciella är att många gånger så märker inte biodlaren att något är på tok förrän på våren då samhällena har dött. Det vore bra om så många som möjligt gick in på Carnica Gruppens hemsida och kollade hur man kollar hur hårt varroatryck ni har i samhällena med den så kallade florsockermetoden. Det är viktigt att veta vad man håller på med och det blir garanterat mer överlevande bisamhällen! 

Om ni drabbas av ett röveri som ni inte får hejd på trots minskat fluster, så prova med att blöta ett lakan ordentligt. Vrid ur det hjälpligt och lägg det över kupan. Oftast så räcker det om det ligger där omkring ett dygn, men det kan ligga längre om det behövs. Det går att variera det här så att kupans bin kan komma ut vid sidan om problemet är svårt. Huvudsaken är att dina bin får luft och inte kvävs när du försöker skydda dem för röveri. Gidde


lördag 22 augusti 2015

Nu är det rövartid................

Så här års så är det lätt att råka ut för röveri, det kan inträffa helt spontant men det kan också startas av biodlaren. Jag personligen försöker att lägga avläggare på mer undanskymda ställen och helst i en riktning där jag inte tror att bina söker efter blommor, typ skogsgläntor. Apideor hänger jag inne i buskage.
Om jag måste stödfodra så väljer jag noga vilket foder som jag använder. Om... det fungerar med strösocker så är det det som minst triggar igång röveri. Och om vi rangordnar de andra möjligheterna så är foderdeg också ganska bra. Sockerlösning som kommer som nästa har lite högre risk, men det kan till en del kompenseras om man fodrar på sena kvällen med små givor som bina gör slut på under natten.
Honung i olika former är det som skapar den största risken för röveri. Håll alltid små fluster så att även det lilla samhället kan försvara sig.
Och så är det detta med stilla röveri. Det kan ske så slugt så att inte biodlaren har någon som helst möjlighet att se det. Nät botten är från den synpunkten farligt på avläggare för där kan rövarbina sitta och tigga ända tills avläggaren kollapsar. Om ni ser för mycket aktivitet i förhållande till hur stark avläggaren är så kolla. Och om ni får ett starkt röveri, så släng ett vått lakan över så ni får stopp på problemet.   Gidde

Matning med Honung på vårsidan! 

 
Så här ren blir burken trots att bina inte kommer in i den

torsdag 20 augusti 2015

Jag planerar .....och bina saboterar!!

Det har varit ett skitår för min del! Min fru och bästa biodlarkompis har haft en defekt i ryggen som hon fått vänta på att få opererad. Jag har haft dålig framförhållning så att just i år så föll en del damer för åldersstrecket och det borde jag fixat redan förra året. Jag satsade på att kompensera det i år och gjorde ett antal avläggare. Innan min fru blev opererad och jag blev anhörigvårdare så kollade jag runt och mycket riktigt så såg jag att det fanns en del "Viselösa samhällen".  Och allt verkade passa in perfekt efter min planering. Underbart! Och jag frågade mina vänner på facebook  om hur de tyckte jag borde slå samman samhällena/avläggarna. Allt var så positivt!

I dag så började jag kolla. Det blev ett mellanstick  med att hjälpa min fru! Jag har hitintills kollat tre "vicelösa" samhällen. I samtliga så går det en ung o vital dam som har för sin tid som äggläggande en imponerande mängd yngel. Så av min planering så är det hitintills blivit 100% bom. Nu har jag ett antal samhällen som ska gås igenom där drottningarna bör kunna bytas. Och mina vänner, det fattas bara att jag i dem hittar utkrupna viceceller och äggläggande unga damer.  Som sagt mina vänner: Jag planerar och bina saboterar! Och att det produktionsmässigt varit ett skitår det gör mig inte gladare!  Gidde

söndag 16 augusti 2015

Övervintring............

Vi diskuterar invintring/överlevnad på facebook. Så här ser min ut!

Min egen invintring är verkligen inte glamorös. Täckplasten åker av vid slutskattningen och över vintern så är det foderbräda o täckbräder som gäller. Foderbrädan vill jag som regel ha liggande något framför centrum.  Ramarna står på varmbygge. Det vill säga parallellt med flustret.  Sparad  honung minst fem kilo. Fodergiva 15 kilo. Jag matar med biforhink i två omgångar första givan en full hink. Och i andra en halv hink. Det vill säga omkring 15 kilogram totalt. Till varje hink så tillsätter jag en halv deciliter 12% ättika. Efter slutmatningen så täcks matarhålet med ett plastnät med en trasa över för att skydda täckningen. Som endast består av en hopviken filt. Jag invintrar på en till fyra lådor LN och det fungerar lika bra.
Det fungerar så här att den fuktiga  luften ”sipprar” igenom nätet med trasan och in i täckningen där den frystorkar bort. Täckbräderna som blir fuktiga böjer sig och släpper på det sättet också ut fukt vid kanterna.
Jag får nästan aldrig en möglig ram och mycket få utsots-fläckar.
Men jag  väntar på den stora smällen med stora vinterförlusten Jag tror inte att någon som har hållit på ett tag har sluppit detta. Den kanske kommer i år. Gidde

torsdag 6 augusti 2015

Vilka damer ska jag byta...................?

Det skrevs på facebook att det var en massa dåliga bin som svultit ihjäl på grund av den dåliga sommaren. Men jag är inte säker på att det är rätt. Kanske så är det så att de samhällen som startade starkast i våras också var de som fick det mest kritiskt.


Det här året blir för mig det i särklass sämsta sett till de enskilda samhällena. Och det skapar en hel del problem. Jag har en del drottningar typ avelsdrottningar som börjar bli lite för gamla. Flera av dem kommer säkerligen att klara en vinter, med problemet är att bedöma hur skicket kommer att   vara på de samhällena på vårsidan. Visst det förnuftiga skulle vara att slå samman några av samhällena, men det är svårt att bestämma vilka som jag ska slå ut. Jag vill ha kvar speciellt några damer, men problemet är att just dessa damer är äldre. I det här läget så måste jag välja att gå på känslan.  Oftast så blir det rätt! Men förutsättningen är att jag nu inför slutskattningen kollar yngelsättning och humör på just de här samhällena.

Hur tänker ni andra?

Det var en hantverksmarknad på Blidö för några år sedan 

tisdag 21 juli 2015

Vi laddar för marknader..........Spännande!


Det här inlägget skrev jag för en tid sedan men det är lika giltigt i dag! Vi ska på Hantverksdagar på Blidö och det blir tre intensiva dagar. Och honung om något är ju hantverk!

Vi närmar oss den tid på året då det är flest marknader. Och varje år så funderar man hur årets skörd har blivit. Det spännande är när kunderna kommer och provsmakar. Och jag minns med lite skräck  det året då honungen från den här trakten i stort sett från den första droppen  var typ hösthonung. För egen del så smakar jag gärna en sked hösthonung då och då men när hela skörden i stort sett har den lite brända karamellsmaken som jag upplever att hösthonung smakar då blir det helt enkelt för mycket. Jag vill att honung ska smaka lite av de blommor som bina har flugit på och ha en frisk och lagom söt smak.

 I år så har jag för första gången en bra lindhonung att erbjuda. Jag är lite tveksam när det gäller priserna, nog är det rimligt att ta en tia extra för en utpräglad sorthonung. Dels är den speciell och dels så tar det tid att informera om vad vi erbjuder.  

Och så är det detta med konsistensen. Jag säljer alltid bredbar honung. För det är så jag själv vill ha den. Finns det något mer underbart än morgonmackan med en smakrik ost med ett lite lagom honung  bredd över. Det finns egentligen bara ett fel med det här: Det är starkt beroendeframkallande!  Gidde

lördag 11 juli 2015

Vilket skitväder.......Och det mesta har varit sk.....

Ibland så är det så där rent ut sagt sk...  och så har det sett ut i flera veckor! För att inte säga månader! Jag gjorde två avläggare med drönarstuk och då väntade jag mig att det skulle dyka upp parade damer där, men inte sa Nicke, det dröjde mycket över en och en halv månad innan den ena startade lite tveksamt. Jag fixade ett antal viceceller och sedan så gjorde jag ett antal avläggare två dagar före kläckning av damerna. Naturligtvis så ville jag få se fina trevliga trevliga avläggare från det här och jag ville se trevliga drottningar i de Apideor som jag gjorde samtidigt.  Men tiden har gått och det har inte hänt något. Allt verkar ha missat enligt kollen på tiden som jag gjorde i går. Att tjejer i det mänskliga livet går över tiden någon vecka, det vet jag men varför de här. För drygt 10 dagar sedan så hade mitt tålamod tagit slut! Avläggare och Apideor hade mat men på vägen ut när jag skulle kolla så råkade jag få med mig en sockerpaket, för om det behövdes så skulle jag ge avläggarna lite strösocker. Alla hade foder, men för säkerhets skull så fick allesamman en kaffekopp socker vid bakre ramen sedan jag backat bilådan så mycket som gick. Avläggarna står på Nackabotten med nät så kanten bak är inte så bred. I dag så var tanken att gå igenom alla avläggarna och Apideorna för att planera drottningtillsättning. För trots allt så var det långt över tiden för alla och hösten närmar sig. Första avläggaren som närmade sig två månader hade yngel. Inte vansinnigt mycket, men i alla fall. Andra hade yngel... tredje hade.... och så vidare.

Till slut så hade jag äggläggande damer i allt utom en Apidea där det var bom.
Och en tanke som jag fått! Var det strösockret som triggade avläggarna att komma igång?

Jag ska minska ner mitt biodlande, så allt är planerat för egen del och för mina vänner, så att inte få fram avläggare som planerat har varit frusterande, men nu funderar jag omkring! hinner avläggarna att bli så starka att de klarar vintern?

måndag 29 juni 2015

Testbiodling.......

Är det snack eller verklighet......................? Bra bin eller skit.??


Det ska ni veta att jag har verkligt bra bin! Det är ett påstående som ofta dyker upp i biodlarkretsar.  Men hur vet min omgivning att det är rätt som jag säger!  Och det är här som det stora problemet är i Sverige i dag. Men om… jag inte kan visa oberoende redovisade testresultat så är det i stort sett skitsnack som jag kommer med. Hur ska de övriga i biodlar-Sverige veta om de bin jag har är verkligt bra.  Testresultat som inte görs på rätt sätt de är inget värda! Om… jag testar mina egna bin så är det upp till mig själv att bedöma om det är plus eller minus på samhällena som gäller. Men vad vet ni andra?
Att oberoende tester är det enda som har något värde det fattade vi inom Carnica för nästan 20 år sedan. Men när varroan dök upp så fick vi problem. Att skicka drottningar för test blev något som bara inte fungerade. 
Men nu är vi sedan flera år på banan igen! Vi testar enligt Svensk Biavels normer men har också anslutit oss till den Tyska databasen (www.beebreed.eu). Det här innebär att våra drottningodlare inom Carnica Gruppen kan svara på hur deras bin är enligt både den Tyska och den Svenska normen. Och kom ihåg att de värdena som vi redovisar det är värden som är helt öppna för alla att ta del av. Inte några fejkade resultat från egna önskedrömmar. Och så är det detta med tekniken vid tester! Vi behöver inte skapa några egna normer! Vi kan använda Svensk Biavels eller kanske som är bättre de Tysk/Österrikiska. Kanske det senare är mer att föredra för då kan vi ställa det mot de resultaten som vi kan få på den Tyska databasen. Men det kanske är så som en god vän (inte biodlare) påstod. Om biodlarna ställer upp på tester så kanske det visar sig att deras bin är kass! Och då måste jag fundera själv! Vad är det som jag har i kuporna och vad kan jag rimligtvis begära av mina bin, det är spännande!   Gidde

Vi har testbiodlarkurs till helgen!! Vill du vara med?
    

tisdag 23 juni 2015

Den skendöda Damen!


 Det finns en sak som vi äldre biodlare får uppleva i varje fall någon gång i sitt liv. Det är lika frustrerande varje gång men det är läge för att berätta om det så att ni gör på rätt sätt.
Det här kan hända oavsett om man håller drottningen mellan tummen och pekfingret eller har henne i en bur när man märker henne.
Alltnog man fångar drottningen och gör märkningen. Och…… ve och fasa! Drottningen är död!! Du är helt säker på att det inte är något med märkpennan eller färgen. Men något har tydligen gått snett, damen är helt orörlig.
Och vad ska man då göra? Jo ta det lugnt! Hantera henne försiktigt och gör klart det som ska göras i kupan och släpp tillbaka henne där du fångade henne.
Och hitintills så har jag alltid mött de här damerna vid god vigör när jag senare går in i samhället. Så ta det lugnt! Det ordnar sig!! 
Hälsningar
Gidde

onsdag 17 juni 2015

Mata med honung..........på mitt sätt!




Det här är mitt sätt att mata med honung. Ett insektsnät över matarhålet så rinner inte honungen ner i kupan om fukten gör att den blir för lös. Jag behöver inte öppna kupan för att byta burk och som ni ser så blir burken helt ren utan att ett enda bi varit in i den. Smidigt!  Gidde

söndag 14 juni 2015

En gammal sanning....Och jag gråter snart

Bin prioriterar mat före yngel! Det är en gammal sanning som vi får bevisad i år. Första starten var helt OK men sedan så kom kylan och regnet och bina stoppade upp ordentligt. Århundraden av växlande väder har lärt bina vad som gäller för överlevnad.  Yngelrummen ser ganska så bra ut men man märker att bina inte får den värme som de behöver för att flyga. Samtidigt så släpper inte nektarn i blommorna så bra. Frågan som vi ställer oss är om det kan på något kan bli något bättre mot hösten. Som det nu är så blir det dålig parning och lite honung. Snart så faller gubben i Roslagen i gråt!   Gidde

Det var ett annat år och en annan värme

måndag 8 juni 2015

Trumma bin.... Det var skattning förr!

 Det var för mer än 70 år sedan som jag som åskådare såg på när min Pappa skattade bina genom trumning.  Det var halmkupetider och onekligen lite planering före . Först så behövdes en svärmbräda där man la upp halmkupan som skulle skattas. Sedan så placerades den tomma halmkupan några decimetrar längre in på brädan med öppningen mot den kupan som skulle skattas och bägge kuporna säkrade med pinnar för att inte rulla och krossa bin.
Några lätta slag med handen på skattningskupan och lite lätt rök i matarhålet. Sedan lite hårdare slag med handen. Men inte så hårt att bina flyger upp förklarade Far. Efter några minuter så valde en del bin att gå ner på svärmbrädan och lite bort från ljudet. Då var det dags att börja använda pinnar . Tjocklek med trumpinnar. Lättare slag i början men sedan hårdare och mer intensivt. De första bina började gå in i den nya kupan. Allt eftersom så ökade far frekvensen på trumningen men bina verkade stanna upp. Bina var inte argsinta men man förstod att ljudet från trumningen var störande för bina. Drottningen kommer strax sa Far och mycket riktigt. Damen kom flankerad av sin uppvaktning och går utan brådska in i den nya kupan.  Resten är enkelt att berätta om. Lite hårdare rökning och trummning för de sista bina och den kupan kan flyttas undan.  Den nya kupan godtas direkt och en foderballong ger den första starten och vi ungar hjälpte gärna till att ta hand om honungen i den skattade kupan. För det blev trots allt en del kladd kvar i halmkupan när honungskakorna skars ut. Gidde

måndag 1 juni 2015

Stående eller liggande spärrgaller.....?

Spärrgaller för att förhindra svärmning diskuteras ofta. Och det är bra att veta vad som de olika alternativen innebär. Det är så här!  Om man har ett liggande spärrgaller så kan drottningen vid parning ta sig ut men.... tar sig sällan in igen. Hon fastnar under gallret där hon inte kan lägga ägg. Har du ett stående spärrgaller typ högbotten,så tar sig drottningen ut med lite hjälp av bina och hon tar sig också in också med hjälp av bina. Är det en biras med något mindre drottningar typ Carnica så skapar det här inga problem. Drottningen blir inte skadad. När hon väl är uppmatad så kan hon inte bantas ner så mycket att hon kan svärma. Men hon blir dödad av en ny drottning. Det finns samhällen som på detta sätt byter drottning var annat eller vart tredje år. Biodlaren ser ofta inte sin drottning men märker ett stopp i äggläggningen!

Ett problem kan vara om man inte hanterar det rätt är drönarna.Med utskärning vid varroabehandling så minskas väsentligt mängden drönarna i spärrgallret. För min egen del så gör jag drönaravläggare dels för att ha många drönare vid parningen och dels så hjälper drönarna till att hålla värmen i avläggarna. Genom att yngelförstärka drönaravläggarna fram emot hösten så får jag bra övervintringsbara avläggare. Den lilla större foderåtgången som drönarna ger i avläggarna den tycker jag inte betyder något. Och visst betyder väl den manliga delen något för trivseln i samhället!
På övre bilden här under så visar jag hur min botten ser ut utan bottenplatta. Med en sådan botten så tar sig damen ut och in.
På den nedre bilden så har jag vikit upp lådan så ni ser vad jag skriver om i texten om liggande spärrgaller. En drottning som går ut här vid parning kommer inte tillbaka upp i samhället, Gidde


onsdag 27 maj 2015

Jag måste bara berätta...........!!!!

Jag hade för flera år sedan ett samhälle som blev puckelynglande som stod på två lådor. Och samtidigt så hade jag en avläggare med en årets drottning. Jag tog en rövare och satte avläggaren ovanpå det puckelynglande. I sådana sammanhang så lägger jag ett spärrgaller och en plast med ett 5 centimeters hål emellan. Detta för att avläggarens bin ska kunna försvara sig. Min fru förklarade att det var kört det skulle inte fungera och det såg ut som om hon skulle få rätt. Bin i det puckelynglande flyttade på en halv dag ner all honung som fans i deras överlåda. Så i det läget hade jag en övre låda med avläggaren och en undre med puckelynglande bin. Och mellan dem en helt tom låda utan honung o utan bin. Samtidigt så hade jag en fru som lite skadeglatt påpekade: "Vad var det jag sa"!!  Jag lovar att de grå cellerna snurrade intensivt! Skulle jag erkänna att jag misslyckats? Nej o nej, absolut inte! Jag kom på lösningen! En honungsburk ovanpå avläggaren löste problemet. På en dag så hade alla bin gått upp till avläggaren och de puckelynglande bina gick ensamma längst ner. Som jag skrivit tidigare: Gratis är gott (och bra)! Det fungerade hur bra som helst att övervintra det nygamla samhället och min självkänsla hade klarat sig. Skönt!  Gidde

måndag 25 maj 2015

Biborste..... Naturell.......Superb!


För min del så använder jag biborste "naturell". Jag fick lära det från min start som biodlare och har upptäckt att det är det bästa. En biborste av konventionellt stuk har nylonborst som blir elektriskt när den möter vaxet och bina men de här naturmaterialen har inte den nackdelen. Men observera använd de spädaste tistlarna respektive ormbunkarna och ta bort knoppar och topparna för dessa har en tendens att sprätta iväg bina.

Och framför allt, blir den här "borsten" kladdig så gör man en ny. Och oftast så är tillgången på det ena eller det andra råmaterialet obegränsat. Drömmen skulle vara att honungsskörden skulle bli så stor att tistlarna tog slut vid bigården! En gummisnodd  eller en snörstump är det enda som behövs för att hålla samman stjälkarna. Gidde

tisdag 19 maj 2015

Om jag skulle tillåta att det blev mögel i kuporna.........

Om jag skulle tillåta att det blev mögel i kuporna.........ja då skulle jag bevisa att jag alternativ varit slarvig eller hemska tanke: Att jag inte har lärt mig jobbet!

För omkring 20 år sedan så hade jag på vårsidan mögel på ram 10 i mina kupor och till och med att det förekom på kanten av ram 9. Jag har ett förflutet inom livsmedelsbranschen så det här var störande. Det är inte bara en kostnad med att förlora 2 till 4  utbyggda ramar per samhälle när jag invintrade på två lådor. Samtidigt så såg jag att de samhällen som hade mest mögel där var det mest nedfall och sämst kondition på bina. Så det var läge för att läsa på!

Det fanns på den tiden inte så mycket att läsa om de här problemen utan det var att fråga och lyssna och fråga igen. Min broder David var kemist kom med den bästa lösningen. Hans förklaring var så här: Mögel behöver fukt för att utvecklas på bästa sätt. Olika mögel behöver olika temperatur och fuktighet. Men kära bror sa David: Oturligt nog för dig så finns det alla de här faktorerna i en bikupa på vintern.

Det var i det läget som jag började med toppventilation och senare med högbotten. Redan första året så såg jag förbättringar och sedan så har det rullat på. Så nu jag vet ganska så mycket om den här problematiken. Och jag vet också att det går att använda andra tekniker och få bra resultat.

Och mina vänner: Det finns ingen ursäkt för en biodlare när det gäller mögel i kuporna!
Och att ha ättika i fodret ökar dessutom säkerheten ännu mer!  Gidde
Ett av fyra hörn på min bibotten. Inläggsskivan är inte på plats!

söndag 17 maj 2015

Det är nu hög tid att planera nästa Övervintring.

Det är nu som det är dags att planera hur nästa övervintring. Vilka drottningar klarar en säsong till? Och vilken teknik ska jag använda för nästa övervintring? Har jag fukt och mögel i kupan så har jag bommat när det gäller teknik. Mögliga ramar kostar pengar, men det är inte det värsta. Mögliga ramar kostar bin och kupklimat. Bin som sitter torrt och stilla utan drag o störningar förbrukar mycket lite foder. Men onekligen så har bina under denna varma vinter förbrukat mer foder än väntat. Min personliga åsikt är att bina har kvarvarande foder mer utspritt så det kommer att ta ett tag innan binas yngelsättning ser normal ut. Och detta förra kan bero på yttre störningar.
Tekniken för övervintring måste ha som mål att bina sitter utan fuktproblem. och det kan göras på olika sätt.  Min egen favorit är toppventilation (diffution). men det går säkerligen bra med plast på toppen och ordentlig spalt fram o bak. Min egen teknik när det gäller detta är att använda 9 ramar i en 10 ramarslåda. Mina bottnar är typ högbottnar som jag visat här på bloggen. En god vän har modifierat den på ett intressant sätt. Ska testa det i år. Ska också
Toppventilation (diffution)
prova med grovt plastträdgårdsnät för att hindra vildbygge under.  Och så detta med drottningodlingen. Skulle vilja testa lite konstiga linjer, men gubben ska orka och hinna med också. Lycka till mina vänner!  Gidde

onsdag 13 maj 2015

Drottningodling 5..... och lite om hur vi tänker!!

Jag har under några dagar berättat på bloggen om mitt sätt att odla drottningar. Kort beskrivet så kopplar jag samman det gamla bågsnittet till den mer moderna parningskupan Apidea.  Och erfarna biodlare har säkerligen tänkt tanken att det jag gör det är egentligen bara en avläggare i miniatyr. Det roliga är att det är så hela vägen.  Bågsnitt... ja! Miniavläggare...ja! Helt rätt hela vägen. Men det jag gjort är att jag kopplat samman biodlarkunnandet till en helhet och kallat det Giddes drottningodling och varit så fräck att jag satt copyright på det. Det jag önskar är att våra yngre biodlare också vore lite mer fräcka i sin attityd och satsade på att odla drottningar, mycket gärna med min metod. Det är enkelt och framför allt så är det spännande. Men kom ihåg: Det behövs bra avelsmaterial! Köp bra drottningar och kolla döttrarna och naturligtvis drönarna. Samarbeta gärna för då blir det mycket roligare!

Och mina vänner det
fungerar om man gör det på rätt sätt!

Men! Jag kommer säkerligen att få höra att den gamla tekniken med omlarvning var väsentligt bättre och den ståndpunkten respekterar jag. Och från en del håll så kommer säkerligen påståendet att min teknik inte fungerar detta utan att själva provat.

Men låt mig berätta en historia!  Jag hade en vän och fiskekompis och ett år så vinterfiskade vi. När vi hade ätit ett antal gäddor och hade ett tiotal i frysen så ville vi ha en lake till en god vän. men det blev ingen. På min frus förslag och mot den goda Vännens åsikt så släppte vi ner betet helt till bottnen. Och vännen förklarade att ändringen var bland det dummaste han varit med om.

Dagen efter så var den första kroken tom, på den andra o tredje så var det en vacker lake en på varje.
Komna så långt så tittade min Vän upp mot himlen o säger: "Det här är fel, det fungerar inte!" Lakarna sprattlade på isen, men enligt Polarn så fungerade det inte. Han är död sedan flera år och jag saknar honom mycket.

Detsamma kommer att hända med min teknik att odla drottningar. Enligt en del av våra biodlarkollegor så är det fel det jag gör det är helt enkelt för enkelt.                                                 Men glöm inte talesättet: "Det enkla är det vackra!"

Jag har en del kvar att berätta om drottningodlingen, men jag vet inte ännu när det blir.

Gidde
Så här märker man en parningslåda!
Första bokstaven i förnamnet och första och sista bokstaven i efternamnet.
Så GÖM heter jag i dessa sammanhang.
Men drottningen märks dessutom med år och löpnummer på skötselkort o annat


tisdag 12 maj 2015

Giddes drottningodling 4

Dag 30 så kollade jag efter äggläggning. Dag 34 ny koll, 38 ännu en gång.  Men inga ägg. Så här långt så började jag bli desperat. Allt hade gått så bra, men drottningarna la inga ägg. Skit, katastrof, jäkla dynga!!
Dag 40: Så observerade jag att bina i kuporna såg slitna ut. Drottningarna som jag observerade var helt klart parade, men inte äggläggande. Mycket bekymmersamt. Att byta bin i kuporna var otänkbart. Att sätta till drottningar har alltid vissa problem. Och tekniken skulle vara enkel!
Dag 41 Så kom tanken. Jag hämtade en knapp liter bin från skattlådorna i ett bisamhälle på tomten. Jag sockerpudrade bina för att få dem mindre flygbara och sedan tillsatte jag en deciliter bin rakt ner i foderfickan på alla Apideorna. Förstärkningsbina var så unga att de kunde ge drottningarna det foder som är nödvändig för en äggläggande dam. Och efter tre dagar så var samtliga drottningar äggläggande.
                                                                                                                              
Det var över 20 års ansträngningar som gav resultat!

Men.......det är här som min teknik särskillt måste testas och utvecklas. Om kakbiten med odlingsmaterial hade varit större så hade det funnits ungbin som kunnat mata drottningen. Men då hade det behövt mer bin från start som hållit det ynglet varmt. Vid något läge så kan det att bli så mycket bin i Apidean så att det skapar svärmlust. Samtidigt så är den deciliter bin som jag tillsatte för lite med tanke på att bina från start ganska snart dör ut. Men var gränsen går.... det kan jag inte svara på ännu. Varje lösning på problem skapar ett antal nya!

Men det hade inte varit jag om jag inte funderat om den fortsatta utveckligen.

 © Gidde       Gideon Önnestam                                                                                                       Forts.

måndag 11 maj 2015

Giddes drottningodling 3

Dag fem, så kollade jag vad som hänt. I tre av kuporna så var det 2 celler under full byggnation
Här finns det två celler De är just täckta.
Observera mängden bin i foderfickan. Det gäller att få energi
efter matningen av drottningarna
och i en så var det tre. Bibrödet var ordentligt nedtuggat men det fanns en betryggande mängd kvar. En sak jag observerade var att kakbitarna/byglarna var ordentligt säkrade, men inget som helst vaxbygge i övrigt var gjort. Observera också de arbetsbicellerna som är lika gamla som drottningarna.

Dag 10 så var nästa koll och det var två celler i alla Apideorna och alla utom en var fullt täckta.

Dag 17 så kollade jag att drottningarna krupit ut. Och det var helt OK. Att observera att det nu fanns bara en cell i varje kupa. Jag observerade drottningarna i alla kuporna. Och de såg helt normala ut  allesamman. Här började bina bygga ut lite mer av vaxet, men inte med full energi. Hitintills verkar allt fullt OK!

 © Gidde  
En rakt avkapad cell visar att det fungerat bra


Om man ska odla bra drottningar så behöver man bra avelsmaterial, Det är lättare att få tag på det om man är med i en avelsgrupp. Satsa på medlemskap i Carnica. Skicka in medlemsavgiften 100 kronor på plusgiro 1522572-5 Svenska Carnica Gruppen och skriv och berätta vem du är

söndag 10 maj 2015

Drottningodling avsnitt 2

 Första frågan var! Vad behövs för att starta upp det här? Först och främst, bin. Och jag valde samma som jag använder normalt vid parning. Det vill säga, en kaffekopp. Dessutom, kakbit/odlingsmaterial av rätt ålder och en ordentlig kakbit pollen/bibröd som vi kallar det. Apidean bör ha 1/2 kilo foderdeg i foderfickan. Tveksamt med honung på grund av risk för röveri.
                                                                
Det fanns 4 Apideor klara att befolka så starten blev redan samma dag.En kaffekopp med bin i vardera och så ner i källaren för att bina skulle acklimatisera sig till den nya bostaden. Efter tre dagar så har bina godtagit sitt nya hem.


Efter 3 dagar så var det dags för fas 2. Odlingsmaterialet/kakbit plus Kakbiten/bibrödet hängdes på en tomram med trådbyglar. En eltape säkrade att kakbitarna inte skulle trilla ner under hanteringen. Kakbiten med färskt yngel/ägg hade storleken som två frimärken och en dubbel så stor kakbit med så kallat bibröd. Bilderna visar hur  det såg ut. Efter de tre dagarna så sitter bina lugnt på ramarna och det var bara att trä ner yngelramen som mittenram i Apideorna. 

Här är odlingsramen på  plats.

Här har odlingsramen just satts på plats. Och det gör att det är ganska många bin i foderfickan. Oavsett om det är parning eller som här drottningodling så blir det normalt få bin i foderfickan, för bina behövs för jobbet med drottningen. Så en blick genom plastskivan ner i foderfickan säger om det fungerar i kupan.

 Apideorna hängdes direkt ut i några träd på tomten. Men senare erfarenhet visar att Apideorna bör hängas längre in i buskaget dels på grund av risken för röveri. Och dels så kan blåst skaka ner drottningarna i cellerna så att drottningarna dör.

Häng Apidean längre in i buskaget.Blåst och röveri kan skapa problem!
Och glöm inte säkringspinnen för skjutluckan


 © Gidde

Hälsningar Gideon Önnestam 

Om ni ger akt på snöret som håller Apidean så ser ni att det är en löpsnara runt kupan. När man gjort det här några gånger så upptäcker man hur enkelt det är att hänga upp på det här sättet. När bina har ätit en del av foderdegen så tippar kupan lite, men som regel så hinner drottningen bli parad innan det blir störande.