lördag 31 januari 2015

Svenska Carnica Gruppens enkät gav ganska intressanta resultat! Drottningodling ger lägre vinterdödlighet

Sammanställning!
Drottningtillsättning med sprit, Fungerar men bättre att dricka den själv
(80%)

Svaren omfattade 590 samhällen. Och antalet förlorade samhällen var 53 samhällen, det vill säga en förlust på 9%.
Men mina vänner! Om vi räknar på de samhällen som 2 storbiodlare redovisat så var det 8 förlorade av 366 samhällen. Det vill säga en förlustprocent på omkring 2,2%  Och bägge odlarna hade i stort sett samma % - tal.
Om vi ser till orsaken till vinterdödligheten så var det en övervikt mot ”utsot” som angetts som orsak, men detta är inte giltigt. Utsot utan inslag av Nosema är i sig själv ingen orsak det är resultatet av andra problem. (Enligt mig oftast fukt).
Nästa orsak som angavs var problem med drottningar. Och här måste vi betona att det är enormt viktigt att hålla koll på om drottningarna är på väg att ta slut. Det är enormt viktigt att hålla koll på hur gamla damer som vi har i kuporna. Är det avelsdamer så kan en övervintring vara försvarbar, men om damen inte har sådana värden då är det bättre att slå samman. Vinterfoder kostar pengar och ramar o lådor är inte det roligaste att göra rent. Så selekteringen på samhällena bör vara hård inför vintern!
Som sammanfattning så kan vi konstatera att storbiodlarnas erfarenhet är värdefull och vi bör ställa frågor och utnyttja deras kunnande! Men det finns också en annan faktor att läsa in sig på. Och det är erfarenheten som drottningodlare. Och där kan man säga att om du är en erfaren drottningodlare så har du alltid drottningar att ta till om du blir tveksam på någon dam.

Sammanställning.


Gideon Önnestam

onsdag 28 januari 2015

Drottningar är för billiga ........och för dyra!!

Om vi läser rubriken så stämmer det inte, det är omöjligt att en drottning både kan vara för billig och för dyr! Men i det här fallet så är det helt riktigt. Låt oss räkna! Drottningodlaren har mycket arbete att göra innan han kan märka damen och skicka henne till biodlaren.  Och låt oss hålla oss till det som vi kallar för bruksdrottningar.

 Först och främst så gäller det att välja avelsdrottning. Och så naturligtvis detta som är lika viktigt nämligen drönarna. Det sägs att det behövs femtio drönare för varje drottning som ska paras och det är inte vilka herrar som helst. En seriös drottningodlare väljer noga! Och naturligtvis så får det inte hända att det blir inavel eller kanske lika illa kombatenterna passar inte humörmässigt för varandra. Och mina vänner allt det här måste drottningodlaren ha klart för sig innan det är en enda drottning odlad.
Och så kommer vi till produktionen av drottningar. Det kan göras på hur många sätt som helst. Från bågsnitt med olika tekniker eller omlarvning. Spektrat kan vara hur stort som helst. Bågsnittet är oftast den äldre drottningodlarens teknik. Starten är relativt enkel men lite fnuligt när det gäller att ta hand om cellerna.
Och så den mer proffsiga tekniken, med omlarvning, startsamhälle, ruvningssamhälle och värmeskåp.
Och mellan de här olika teknikerna så finns det hur många varianter som helst.
Och kommen så här långt så är vi bara halvvägs oavsett vilken teknik som vi använder. Efter kläckning så ska drottningen paras. Och det kan vara i parningskupa eller direkt till samhälle. Så det är mycket som ska klaffa!

En drottningcell som byggts där cellbygget tryckts ner, så bilarven frilagts

Men oavsett hur odlaren jobbar så måste tidena för drottningens utveckling  noggrant passas. Någon timma fel så kan en hel serie drottningar vara kaputt. Fråga mig! Jag har gjort de där tabbarna.

Och så detta med att drottningarna är för dyra. Låt oss räkna. Varje bruksdrottning bör kosta omkring 300 kronor + frakt + moms och då är du nära 400 kronor. Har du 10 samhällen och räknar med att byta vart tredje år så är 12-15 hundra och då har du kommit billigt undan, men det är i alla fall mycket pengar. Men här har vi en stor orsak till den stora vinterdödligheten. Det är helt enkelt för dyrt att byta drottningar så ofta som skulle behövas. Men... oavsett vad som är riktigt så är det viktigt att jag kan säga att mina bin är hur bra som helst! Gidde

söndag 25 januari 2015

Är det snack eller verklighet......................? Bra bin eller skit.??


Det ska ni veta att jag har verkligt bra bin! Det är ett påstående som ofta dyker upp i biodlarkretsar.  Men hur vet min omgivning att det är rätt som jag säger!  Och det är här som det stora problemet är i Sverige i dag. Men om… jag inte kan visa oberoende redovisade testresultat så är det i stort sett skitsnack som jag kommer med. Hur ska de övriga i biodlar-Sverige veta om de bin jag har är verkligt bra.  Testresultat som inte görs på rätt sätt de är inget värda! Om… jag testar mina egna bin så är det upp till mig själv att bedöma om det är plus eller minus på samhällena som gäller. Men vad vet ni andra?
Att oberoende tester är det enda som har något värde det fattade vi inom Carnica för nästan 20 år sedan. Men när varroan dök upp så fick vi problem. Att skicka drottningar för test blev något som bara inte fungerade. 
Men nu är vi sedan flera år på banan igen! Vi testar enligt Svensk Biavels normer men har också anslutit oss till den Tyska databasen (www.beebreed.eu). Det här innebär att våra drottningodlare inom Carnica Gruppen kan svara på hur deras bin är enligt både den Tyska och den Svenska normen. Och kom ihåg att de värdena som vi redovisar det är värden som är helt öppna för alla att ta del av. Inte några fejkade resultat från egna önskedrömmar. Och så är det detta med tekniken vid tester! Vi behöver inte skapa några egna normer! Vi kan använda Svensk Biavels eller kanske som är bättre de Tysk/Österrikiska. Kanske det senare är mer att föredra för då kan vi ställa det mot de resultaten som vi kan få på den Tyska databasen. Men det kanske är så som en god vän (inte biodlare) påstod. Om biodlarna ställer upp på tester så kanske det visar sig att deras bin är kass! Och då måste jag fundera själv! Och det är spännande!
Hälsningar
Gidde
    

lördag 17 januari 2015

Jag är avundsjuk på er yngre som är i början på er biodling. Ni har en spännande resa framför er?

Det har varit spännande under alla år!

Det är en liten evighet sedan jag stod med en nyinköpt bislöja och dito hanskar med min mentor vid sidan av. Vi gick igenom ett av hans bisamhällen. Det blev lite fumligt från min sida som det alltid blir i början. Och mentorn kom med lite små kommentarer under tiden vi jobbade.När vi var färdiga så frågade han lite provokativt: “Vad såg du!” Mitt svar minns jag inte. Men händelsen hänger med. Och är det viktigaste som hänt i min biodling. Men frågan bör vara mer komplett. Så min fråga blir. Vad hör ni. Ljudet i kupan säger mycket. Vad ser ni på fluster och inne i kupan. och hur luktar det inne i kupan. I början så tittar man varje vecka i kupan men alla dessa “tittar” drar ner på honungsskörden. Det tar tre dagar för bina att återställa det ni ändrar. Jag själv  går igenom kuporna en till två gånger om året. I övrigt är det skattlådor på och av. En eller två max tre ramar lyfts för att kolla yngelsättningen men i övrigt ingen störning om jag inte måste “låna”  ramar för avläggare då det blir lite mer omfattande.  I övrigt så är det det fluster observationerna som gäller. Det är en fördel för bina att biodlaren har åldrats. Han har inte samma lust att rota runt för att "hjälpa" bina! Gidde

torsdag 15 januari 2015

Trumma bin… det var skattning förr!

 Det var för mer än 70 år sedan som jag som åskådare såg på när min Pappa skattade bina genom trumning.  Det var halmkupetider och onekligen lite planering före . Först så behövdes en svärmbräda där man la upp halmkupan som skulle skattas. Sedan så placerades den tomma halmkupan några decimetrar längre in på brädan med öppningen mot den kupan som skulle skattas och bägge kuporna säkrade med pinnar för att inte rulla och krossa bin.
Några lätta slag med handen på skattningskupan och lite lätt rök i matarhålet. Sedan lite hårdare slag med handen. Men inte så hårt att bina flyger upp förklarade Far. Efter några minuter så valde en del bin att gå ner på svärmbrädan och lite bort från ljudet. Då var det dags att börja använda pinnar . Tjocklek med trumpinnar. Lättare slag i början men sedan hårdare och mer intensivt. De första bina började gå in i den nya kupan. Allt eftersom så ökade far frekvensen på trumningen men bina verkade stanna upp. Bina var inte argsinta men man förstod att ljudet från trumningen var störande för bina. Drottningen kommer strax sa Far och mycket riktigt. Damen kom flankerad av sin uppvaktning och går utan brådska in i den nya kupan.  Resten är enkelt att berätta om. Lite hårdare rökning och trummning för de sista bina och den kupan kan flyttas undan.  Den nya kupan godtas direkt och en foderballong ger den första starten och vi ungar hjälpte gärna till att ta hand om honungen i den skattade kupan. 
Hälsningar Gidde

söndag 11 januari 2015

Det här är en del av det som jag funderar på.............Och det går att göra så mycket mer!

Det är helt underbart att tänka på drottningodling så här års! För då är det sommar och hela (nästan) biåret ligger framför mig.

De flesta av oss har väl upplevt att vi fått ett antal drottningceller som vi gärna skulle vilja spara. Och att skära ur en cell och sedan binda fast den till exempel i en Apidea ram det går, men är som regel besvärligt. Jag har löst det på mitt eget sätt och det fungerar och går fort. Och det är viktigt med tanke på att cellerna inte ska bli kylda. Som kniv använder jag en brytbladskniv av den lilla storleken. Och när ni ser bilderna så förstår ni hur jag gör. Jag skär ut en kakbit som är helst lite större än den på bild. Tidigare så har jag gjort krokar som ser ut som på bilden. Jag använder som regel minst två krokar till varje kakbit. Det blir stadigast på det sättet. Det bästa är att hänga kakbiten med stöd från ena sidolisten. Så jag skär ut kakbiten och trycker igenom krokarna och sedan hänger jag den på plats.
Observera lilla kroken upptill. Den säkrar att kakbiten
inte trillar när du flyttar Apidean.

 Det är inte fel att en del yngel följer med. Men håll
 koll när  drottningen är parad så det inte blir för trångt.
Då kan ni få svärmning.













 Men det finns ett litet problem och det är när jag fyller i bin. Jag måste fylla ovanifrån. Jag har alltid kakbiten på den mittersta ramen och lyfter den ramen som är närmast foderfickan när jag fyller i bina. Och det är alltid en kaffekopp med bin. Varken mer eller mindre: Lycka till!  Gidde

Och naturligtvis så fungerar det här med krokarna både på vanliga biramar och även direkt i en yngelkaka om jag skär ett hål så kakbiten får plats. Det är bara att anpassa storleken på krokarna.
Så här sitter krokarna och med två krokar är det lätt att få
kakbiten på rätt plats.

onsdag 7 januari 2015

Försent ska syndarn vakna.........

 Lutkokade dubbelsköljda ramar
I höstas så dök det upp en del ramar typ bra att ha om jag måste. Nu så tog jag tag i det och smälte ur dem och så blev det lutkokning o sköljning. Lite vinsyra i det sista sköljvattnet för att neutralisera sodan. Men.... det var mycket på gång så ramarna blev kvar ute. Det innebar att ramarna blev sköljda och åter sköljda i det väder som vi haft denna höst.

Att göra så, att låta ramarna ligga kvar ute det är det många äldre biodlare som gör. Men för min del så är det första gången. Men onekligen så ser ramarna bra ut. Nu så ligger ramarna inomhus så att de torkar till före justering av trådningen. Så det blir terapijobbet att bränna ur lådor och fylla på med nytrådade ramar.

 Jag har kollat lite i en del samhällen och jag gillar inte det jag ser. Bina är för rörliga och det är bara att hoppas att de sitter på rätt ställe om kylan kommer och bina går i klot på riktigt. Gidde

söndag 4 januari 2015

En lite sjuk historia................!

På den tiden under kriget som bisamhällen gav extra sockertilldelning så hade en torpare i Småland ett bisamhälle. Gubben var väl inte den smartaste och hans son var väl också lite, ska vi säga efter. Men det hade  blivit läge för att göra en vårgenomgång och efter mycket tjat så lovade sonen att hjälpa till. I början så gick allt bra, men sedan i nervositeten så tappade gubben en ram rakt ner på marken. Det steg ett moln av bin mot de stackars biodlarna som försökte att vifta bort anfallarna. Modet svek sonen och han rusade in i torpstugan, och hann att stänga dörren efter sig. Gubben var lite långsammare och kom något efter. Men grabben hade gripits av panik så han höll emot i dörrhantaget. Och där stod gubben och bankade och bankade på dörren, men sonen lätt inte det påverka sig han bara höll emot. Och efter ett tag så avtog bankandet för att till slut upphöra. Efter någon timma så vågade sonen kika ut och se att bina återvänt till kupan. Den tillkallade barnmorskan tog hand om gubben som såg ut som en nåldyna och tog bort gaddar o baddade med universalmedlet vätesuperosid som användes till allt och som slutbehandling så blev det tjock grädde på sticken från bonden i byn. Gubben överlevde och biodlarna blev en historia rikare.

Det fanns en protokollbok i den lokala biodlarföreningen där skeendet beskrevs mycket målande och där läste min Broder Joel det.

Jag vet att vid paniksituationer så gör vi vansinniga saker. Biodlare tar av sig "slöjan" när de får för många bin innanför utan att tänka på att det finns många fler utanför och det är viktigt att i alla lägen tänkt igenom vad som kan hända. Det kan bli verkligt tokigt när stressen slår till. Ha en bra fortsättning!  Hälsningar Gidde