tisdag 24 februari 2015

Min mentor Joel sa att..o Kerstin Ebbersten sa...Hypotes: Varroatolerans

Svensk biodling sitter i en knipa. Våra framsteg inom varroatolerans går framåt men stegen är små. Inom produktutveckling o uppfinnande som jag har en del erfarenhet av så säger man när läget är som nu inom biodlingen att: "Vi försöker göra helt tvärt om!" För om vi gör det så får vi en helt annan vinkel på problemet. Men det gäller att ta till så långt på andra sidan i problematiken så att vi inte riskerar att hamna i gamla spår igen. Så jag kommer här att presentera min;
Hypotes; varroatolerans!

Min mentor Joel sa att bin vet bara om;"lyckliga slut". För allternativet var brännugnen. Och Kerstin Ebbersten sa så här att; bisamhällena har ett minne. Men vad man förstod så menade både Joel o Kerstin att samhället som helhet hade ett ska vi kalla det ett erfarenhetsminne.

Om vi köper det resonemanget så skulle det i samhället finnas en kollektiv information som inte har med drottningens gener att göra. Bina har då sin egen kunskap som då säkerligen är olika från samhälle till samhälle för allt är ju föränderligt även i binas värld.

Och så kommer då frågan vad detta har med varroatolerans att göra?  Ja som jag ser det så är varroan på den här kontinenten en ganska så ny företeelse. Och jag tror inte varroatoleransen hamnar hos drottningens gener förän vi haft bin med varroatolerans något hundratal år. Så enligt mitt resonemang så är det inte så hoppfullt.

Men... när det gäller gener så har en vän (Marie) försökt förklara för mig att det ibland blir hopp i skeendet. Det har ett vackert namn som jag glömt nu. men som jag fattade det så går generna in på ett sidospår och det är det som skapar utveckling. Och vad är det som säger att inte binas erfarenhetsminne gör också det en vinkling.

Så mitt avelsarbete kommer att se annorlunda ut! Mina drottningar kommer jag att omvärdera. Min drottningodling kommer att se annorlunda ut! Och på det hela så kommer jag att tänka annorlunda. Det är säkerligen inte mycket att förlora på att tänka lite utanför "Boxen" som man säger. Gidde
Men snälla! Kopiera inte det jag gör så där utan vidare. Det här är långt utanför beprövad vetenskap o erfarenhet! Det är en vild chansning och jag gör det bara för att jag är så nyfiken!

lördag 21 februari 2015

Möte om NP- programmet.....Det måste finnas någon form av riskkapital så vi hittar nya vinklingar på jobbet.

Det var möte på RLF- huset i fredags. Det var intensiva diskussioner om NP- programmet. Och redovisningarna om projekten kom lite vid sidan om. Helt klart så har SJV en hel del att leva upp till. Och kanske vi som söker NP-medel bör fundera. Ska vi verkligen lägga tid på en organisation (SJV) som i första hand lägger energi på att undvika kritik från EU och i tredje eller fjärde led tänker på att hjälpa biodlingen framåt. Det finns ingen vilja att hjälpa till, bara att kräva redovisning in till den sista kaffekoppen. Och observera!! Det finns ingen och jag betonar det verkligen ingen framtidssyftning inom Svensk biodling. Det jobbas med gammal skåpmat hela vägen från gräsrötterna upp till toppen. Och SJV förstår inte att deras uppdrag rimligtvis har flera sidor. Att de är tillsynsmyndighet är en sak. Men rimligtvis så bör de hjälpa till i utvecklingarbetet och där agerar de stoppkloss. Det måste finnas någon form av riskkapital så vi hittar nya vinklingar på jobbet.

Om vi ska lyckas att utöka antalet bisamhällen så måste vi utöka antalet odlade drottningar. Det måste skapas utrymme/möjlighet att sortera bort en massa av de sämsta. Vi måste få biodlarna att förstå att det är helt nödvändigt med bra avelsmaterial. Och det är här min teknik med drottningodling bör kunna få en plats. Alla som kan hantera en kniv kan odla drottningar med den tekniken.

En annan sak att tänka på! Vi har i långt över 20 år arbetat med varroaproblemet här i Sverige. Och vi har inte kommit så långt framåt. OK vi får de flesta samhällena till att överleva men det måste vara så att vi är lite på ett villospår när vi inte fått något riktigt genombrott på alla dessa år. Det är dags att att backa tillbaka och försöka göra lite tvärt om. Vi måste hitta andra metoder för att kolla varroastatusen och vi måste få många fler drottningodlare och fler bisamhällen. Och varför inte satsa på något helt vansinnigt för att vinkla probemet.  Gidde

onsdag 18 februari 2015

Det är nu som den stora ängslan börjar............


Ibland så har jag berättat om att jag går omvägar omkring mina kupor så här års! Och det har sina förklaringar. Om jag gick nära så skulle jag känna mig frestad att titta. Ja ni vet: Bara så där lite, absolut inte störa. Men om jag inte ser några bin så frestas jag att öppna lite mer, och lite mer ända tills jag ser antingen döda bin eller bin i högönsklig välmåga.

Oavsett vad jag ser så kan jag inte hjälpa bina ännu. Så det är bättre att inte störa. Blir bina störda så kanske de dör längre fram på våren. Och detta bara för att jag var klåfingrig. Så blåser inte kuporna omkull så har jag ordentligt avstånd till mina bin vintertid och tidig vår. Det är bättre att känna lite ängslan än att ställa till det. Så den stora ängslan har börjat, men är under kontroll! 

Men just nu idag så är jag i en gråzon. Idag så har jag lyft lite i ena kanten på mina kupor. Det är svintungt, på alla utom en och det ger två möjligheter. Antingen så dog alla bin i höstas efter infodringen eller också har invintringen fungerat helt perfekt så bina sitter kloss och har gjort av med minimalt med foder. Och jag kollar noga! Jag vill inte se några strimmor av bibajs på den snö som fortfarande ligger kvar. Får jag det så har bina problem med magen

Om det är mycket foder kvar så kommer vi till det som jag är sämst på. Nämligen att plocka bort så mycket vinterfoder att bina får plats för yngelsättning.  För mycket och för lite skämmer allt.  Gidde
Det är bara några veckor bort

lördag 14 februari 2015

Giddes Drottningodling 5

Många av er har hört om eller använt bågsnitt. Och det jag gör är att jag skapar en genväg mellan den urgamla metoden med bågsnitt och till en ganska så modern parningskupa.

Om du kan hantera en kniv och lite biodling så kan du odla drottningar. Lycka till!  Gidde



Det borde vara full ägglägning i Apidean omkring den 31 dagen och ramarna skulle se ut som bilden. Men det finns ett problem att ta hänsyn till. I kupan så finns det inget skiktat yngel. Om vi granskar så finns det bin sedan starten och till det de förstärkningsbina som jag satte till. Det kommer att gå omkring 20 dagar innan det föds några nya bin i kupan. Och frågan här är om det är tillräckligt att utöka mängden förstärkningsbin eller om jag ska hantera det på ett annat sätt. Jag har ännu inte svaret. Helt klart så stiger risken för röveri med mindre bimängd i kupan.

Test nr:2.
Här blev det enkare. Ramen på bilden kommer från test nr:1 och den uppmärksamme ser att det är yngel med olika ålder på den. Så foderfickorna i Apideorna i test:nr 2 lyftes ur och i stället så sattes det dit en eller två ramar med avborstade bin från test nr:1. På det sättet så fick jag dels förstärkningsbin till test nr:2 samhällena och så var dessa bin av olika ålder och det ger fördelar för drottningens utveckling som äggläggande dam. För att säkerställa fodertillgången så tömde jag ner några matskedar strösocker längst bak.

Sammanfattning: Metoden ger mig äggläggande drottningar med mycket lite arbete. Ingreppen i avelssamhällen begränsas till att hämta avelsmaterial, Pollen/bibröd kan jag ta var som helst i bigården. Det åtgår marginellt med bin till produktionen av drottningar. Och tekniken kräver i stort sett ingen passning av tider. Men helt naturligt så finns det en hel del att utveckla vidare.                            © Gidde                                                                               Copyrigth Gideon Önnestam

fredag 13 februari 2015

Så här tänker jag......Om drottningodling o annat!

Jag har under några dagar berättat på bloggen om mitt sätt att odla drottningar. Kort beskrivet så kopplar jag samman det gamla bågsnittet till den mer moderna parningskupan Apidea.

Och mina vänner det här fungerar om man gör det på ett speciellt sätt!

Men! Jag kommer säkerligen att få höra att den gamla tekniken med omlarvning var väsentligt bättre och den ståndpunkten respekterar jag. Och från en del håll så kommer säkerligen påståendet att min teknik inte fungerar detta utan att själva provat.

Men låt mig berätta en historia!  Jag hade en vän och fiskekompis och ett år så vinterfiskade vi. När vi hade ätit ett antal gäddor och hade ett tiotal i frysen så ville vi ha en lake till en god vän. men det blev ingen. På min frus förslag och mot den goda Vännens åsikt så släppte vi ner betet helt till bottnen. Och vännen förklarade att ändringen var bland det dummaste han varit med om.

Dagen efter så var den första kroken tom, på den andra o tredje så var det en vacker lake en på varje.
Komna så långt så tittade min Vän upp mot himlen o säger: "Det här är fel, det fungerar inte!" Lakarna sprattlade på isen, men enligt Polarn så fungerade det inte. Han är död sedan flera år och jag saknar honom mycket.

Detsamma kommer att hända med min teknik att odla drottningar. Enligt en del av våra biodlarkollegor så är det fel det jag gör det är helt enkelt för enkelt.                                                 Men glöm inte talesättet: "Det enkla är det vackra!"

Jag har en del kvar att berätta om drottningodlingen, men jag vet inte ännu när det blir.

Gidde


torsdag 12 februari 2015

Giddes Drottningodling 4

Dag 30 så kollade jag efter äggläggning. Dag 34 ny koll, 38 ännu en gång.  Men inga ägg. Så här långt så började jag bli desperat. Allt hade gått så bra, men drottningarna la inga ägg. Skit, katastrof, jäkla dynga!!
Dag 40: Så observerade jag att bina i kuporna såg slitna ut. Drottningarna som jag observerade var helt klart parade, men inte äggläggande. Mycket bekymmersamt. Att byta bin i kuporna var otänkbart. Att sätta till drottningar har alltid vissa problem. Och tekniken skulle vara enkel!
Dag 41 Så kom tanken. Jag hämtade en knapp liter bin från skattlådorna i ett bisamhälle på tomten. Jag sockerpudrade bina för att få dem mindre flygbara och sedan tillsatte jag en deciliter bin rakt ner i foderfickan på alla Apideorna. Förstärkningsbina var så unga att de kunde ge drottningarna det foder som är nödvändig för en äggläggande dam. Och efter tre dagar så var samtliga drottningar äggläggande.
                                                                                                                              
Det var över 20 års ansträngningar som gav resultat!

Men.......det är här som min teknik särskillt måste testas och utvecklas. Om kakbiten med odlingsmaterial hade varit större så hade det funnits ungbin som kunnat mata drottningen. Men då hade det behövt mer bin från start som hållit det ynglet varmt. Vid något läge så kan det att bli så mycket bin i Apidean så att det skapar svärmlust. Samtidigt så är den deciliter bin som jag tillsatte för lite med tanke på att bina från start ganska snart dör ut. Men var gränsen går.... det kan jag inte svara på ännu. Varje lösning på problem skapar ett antal nya!

Men det hade inte varit jag om jag inte funderat om den fortsatta utveckligen.

 © Gidde       Gideon Önnestam                                                                                                       Forts.

onsdag 11 februari 2015

Giddes Drottningodling 3

Här finns det två celler De är just täckta.
Observera mängden bin i foderfickan. Det gäller att få energi
efter matningen av drottningarna
Dag fem, så kollade jag vad som hänt. I tre av kuporna så var det 2 celler under full byggnation och i en så var det tre. Bibrödet var ordentligt nedtuggat men det fanns en betryggande mängd kvar. En sak jag observerade var att kakbitarna/byglarna var ordentligt säkrade, men inget som helst vaxbygge i övrigt var gjort. Observera också de arbetsbicellerna som är lika gamla som drottningarna.

Dag 10 så var nästa koll och det var två celler i alla Apideorna och alla utom en var fullt täckta.

Dag 17 så kollade jag att drottningarna krupit ut. Och det var helt OK. Att observera att det nu fanns bara en cell i varje kupa. Jag observerade drottningarna i alla kuporna. Och de såg helt normala ut  allesamman. Här började bina bygga ut lite mer av vaxet, men inte med full energi. Hitintills verkar allt fullt OK!

 © Gidde  
En rakt avkapad cell visar att det fungerat bra



tisdag 10 februari 2015

Giddes Drottningodling 2

Det är enklast att använda en "brytbladskniv" när jag kapar bitarna.
Om man råkar att deformera lite så har det ingen betydelse.
Huvudsaken är att larverna är oskadade.
 Första frågan var! Vad behövs för att starta upp det här? Först och främst, bin. Och jag valde samma som jag använder normalt vid parning. Det vill säga, en kaffekopp. Dessutom, kakbit/odlingsmaterial av rätt ålder och en ordentlig kakbit pollen/bibröd som vi kallar det. Apidean bör ha 1/2 kilo foderdeg i foderfickan. Tveksamt med honung på grund av risk för röveri.
                                                                
Det fanns 4 Apideor klara att befolka så starten blev redan samma dag.En kaffekopp med bin i vardera och så ner i källaren för att bina skulle acklimatisera sig till den nya bostaden. Efter tre dagar så har bina godtagit sitt nya hem.


Efter 3 dagar så var det dags för fas 2. Odlingsmaterialet/kakbit plus Kakbiten/bibrödet hängdes på en tomram med trådbyglar. En eltape säkrade att kakbitarna inte skulle trilla ner under hanteringen. Kakbiten med färskt yngel/ägg hade storleken som två frimärken och en dubbel så stor kakbit med så kallat bibröd. Bilderna visar hur  det såg ut. Efter de tre dagarna så sitter bina lugnt på ramarna och det var bara att trä ner yngelramen som mittenram i Apideorna. 

Här är odlingsramen på  plats.

Här har odlingsramen just satts på plats. Och det gör att det är ganska många bin i foderfickan. Oavsett om det är parning eller som här drottningodling så blir det normalt få bin i foderfickan, för bina behövs för jobbet med drottningen. Så en blick genom plastskivan ner i foderfickan säger om det fungerar i kupan.

 Apideorna hängdes direkt ut i några träd på tomten. Men senare erfarenhet visar att Apideorna bör hängas längre in i buskaget dels på grund av risken för röveri. Och dels så kan blåst skaka ner drottningarna i cellerna så att drottningarna dör.

Häng Apidean längre in i buskaget.Blåst och röveri kan skapa problem!
Och glöm inte säkringspinnen för skjutluckan


 © Gidde

Hälsningar Gideon Önnestam 

Om ni ger akt på snöret som håller Apidean så ser ni att det är en löpsnara runt kupan. När man gjort det här några gånger så upptäcker man hur enkelt det är att hänga upp på det här sättet. När bina har ätit en del av foderdegen så tippar kupan lite, men som regel så hinner drottningen bli parad innan det blir störande.

måndag 9 februari 2015

Giddes Drottningodling 1


Jag hade 4 Apideor som var klara att befolka
Jag fick 1995( 20 år sedan) ett av Stockholms stads uppfinnarstipendier. Och det blev några spännande veckor som följde, med bland annat stipendieutdelning i stadshuset av Mats Hult som var borgarråd på den tiden. Det var också en del kurser som följde med stipendiet och det är aldrig fel att lära sig något, så det hängde jag på fullt ut. En av kurserna hade rubriken Patent o Upphovsmannarätt och den var för min del intressant. Det är inte enkelt att söka patent för något inom biodling, men man ska alltid, alltid hävda copyright om man skriver om något man gjort. Det var föredragshållarens raka svar på min fråga. Så för den här skrivningen så gäller detta. Använd och prova gärna men vid all information, skrivning o kopiering så ska mitt namn vara med.
Nu har det gått 20 år och det har varit spännande år. ”Att odla Bidrottningar på ett nytt o enkelt sätt” som motiveringen för stipendiet löd, det är som många vet inte helt enkelt. Men som uppfinnare Håkan Lantz säger. Även ett misslyckande är ett resultat att ta till sig!  Och visst har det varit misslyckanden. Det har blivit många drottningar, men det blev inte enkelt. Och det var en av mina förutsättningar för projektet.Men som det sägs i andra sammanhang: ”Jag nådde/ inte ända fram”! 
Förra året (2014) på försommaren så hade jag släppt tanken på projektet. Svenska Carnica Gruppen gav mig då i uppdrag att skriva en artikel till Bitidningen om att ”befolka” parningskupor( Apideor) och då så visste jag med en gång hur det skulle gå till. Grundpremissen är att det ska vara enkelt. Av Sveriges biodlare ska flertalet klara att odla egna drottningar.

Jag startade redan samma dag med test nummer 1!
Och här följer berättelsen om vad som hände.
Bergshamra 2015-01-07


Gideon Önnestam
Mora byväg 5                                                                                                 © Gidde      
76010 Bergshamra                                                                                        Fortsättning följer!

lördag 7 februari 2015

Kan en kupa se ut hur som helst?

Mycket olika men fungerar lika!



Vi har här tre olika kupor och det finns hur många som helst.  Men dessa tre arbetar efter samma princip. De här kuporna har samma typ av botten och har vintertid toppventilation genom matarhålet och dessutom täckbräder.  Täckbräder av vanligt trä fungerar som öppnings-spalter för fukt. De böjer sig av fukt. Bin har inget minne för orsak och verkan så därför så kittar de igen spalter. Visst-- du kan isolera tak så att fukten går ut mot sidorna  men det innebär att fukt +sockerkristaller + bakterier o byggplasten i taket + mögelsvampar det skapar problem.
Låt oss börja från början! I honungen och sockerlösningen i kupan så finns det något under 20% vatten. Därför att risken för jäsning ska vara låg. Grovt räknat lite mindre än en femtedel av fodret är vatten. Men bin omvandlar socker/honung till bland annat vatten. Vattnet (läs fukt) stiger med den varma luften från klotet och kondenseras på närmaste kalla yta. Nästan hundra byggplasten i taket. Dessutom så följer det med mögelsvampar och bakterier av olika slag. När fukten bildat tillräckligt stora droppar så orkar inte ytspänningen hålla kvar droppen längre så den faller ner mot vinterklotet. Helt underbart för ett törstigt bi!! Men det innehåller bakterier och annat!! Vatten + bakterier + bajs i binas mage det är ingen bra kombination. Ibland så går det bra men ibland så hinner verkligheten ifatt och då dör samhället eller skadas mer eller mindre allvarligt. Resultatet kan se olika ut men verkligheten från start är den jag beskriver. Varroan... ja visst
men det är bara en sak till som påverkar. Så om vi bromsar utvecklingen lite så klarar sig fler bin. Det är bara en fråga om att sätta sig in i orsak och verkan! Efter flera år så har även jag börjat med att ta bort den tionde ramen och det verkar ha possitiva effekter. Verkligheten ser ut så att jag vill verkligen inte han några grå eller mögliga ramar och det har jag inte haft tidigare heller men jag upplever att marginalerna ökat.
Hälsningar
Gidde

onsdag 4 februari 2015

En vårbild..... varför är det inte vår nu?

Att styra bina till rätt plats... Toppventilation.. Vad annars!!

Samhälle på vårsidan!
Det berättas ofta om att bina har ätit sig åt fel håll och på det sättet svultit ihjäl därför att de inte kunnat nå fodret. De har så att säga ätit sig in i ett hörn. Detta har aldrig hänt mig sen jag började med toppventilation. Matarhålet som finns under trasan gör att där finns bina aktiva under invintringen och det är där som de finns på våren. Och hitintills så har detta inte bommat. Var bina har varit under mellantiden det ser jag på foderåtgången Men jag ber er att titta på en annan sak. I höstas så var bräderna helt plana och låg helt tätt ihop. Men om ni tittar på bilden så är bräderna ganska så skeva och ligger inte alls dikt mot lådan. Ni ser också att det är ganska så stora springor emellan bräderna. Och allt detta är resultatet av fukten under vintern. Lådorna är enkla plyfalådor (12 mm)och täckningen över det här är bara en dubbelvikt filt. Taket över pallramarna är gjort så att uppstigande fukt ska slå an mot takets insida och rinna ut utanför kupan. Bilden är från förförra året och jag garanterar att det inte fanns någon som helst mögel någonstans. Bina står på högbotten så någon risk för kvävning finns inte. Men jag är dålig på att kolla hur mycket nedfall som det blir för jag väntar till bina flyger innan jag öppnar och tittar och då är bottnen städad. Om... inte så är det drottningbyte som gäller på det samhället.   Gidde

måndag 2 februari 2015

Pallramskupor........billigt vindskydd.

Pallramskupa med brutet tak
Pallramskupor är mycket enkla att göra. Det behövs en bottenplatta av PLYFA 800x600 gärna 16 millimeter tjock. Högbottnen står direkt på bottenplattan med spärrgaller fram o bak. Flustret kan skruvas mot den nedre pallramen eller också så gör man en särskilld bottenram. Pallramarna som jag använder är så kallade halvpallramar med mått 800x600.

Taket här är ett brutet tak, men man kan lika gärna ha ett lätt lutande platt tak. men oavsett vilket man väljer så bör man ha en spalt på omkring 5 millimeter fram o bak. Detta för att fukt från kupan ska luftas bort. Och naturligtvis så bör det vara droppkant fram o bak!


Bilden här är från en vårdag och täckbräderna ligger kvar sedan vintern. Filten som hänger på taket bakom till vänster är all isolering som har använts under vintern. Trasan som ligger på matarbrädan täcker ett nät över matarhålet. Vid arbete i kupan så ställer jag ner biramar på högkant mellan bilådan och pallramen. Jag är noga med att inte damen hamnar här. Om det händer så bygger bina vildbygge utanför bilådan eller mot pallramen och det blir lite jobbigt.

Det här är en bekväm kupa för nybörjare. Möjligheten att ställa ifrån sig ramar är underbar. Lite negativt är plockandet med pallramarna, men fördelarna är större än nackdelarna. Gidde

Bilådorna på bottenplattan Högbottnen med spärrgaller är mustät
 i stängt läge.