onsdag 27 maj 2015

Jag måste bara berätta...........!!!!

Jag hade för flera år sedan ett samhälle som blev puckelynglande som stod på två lådor. Och samtidigt så hade jag en avläggare med en årets drottning. Jag tog en rövare och satte avläggaren ovanpå det puckelynglande. I sådana sammanhang så lägger jag ett spärrgaller och en plast med ett 5 centimeters hål emellan. Detta för att avläggarens bin ska kunna försvara sig. Min fru förklarade att det var kört det skulle inte fungera och det såg ut som om hon skulle få rätt. Bin i det puckelynglande flyttade på en halv dag ner all honung som fans i deras överlåda. Så i det läget hade jag en övre låda med avläggaren och en undre med puckelynglande bin. Och mellan dem en helt tom låda utan honung o utan bin. Samtidigt så hade jag en fru som lite skadeglatt påpekade: "Vad var det jag sa"!!  Jag lovar att de grå cellerna snurrade intensivt! Skulle jag erkänna att jag misslyckats? Nej o nej, absolut inte! Jag kom på lösningen! En honungsburk ovanpå avläggaren löste problemet. På en dag så hade alla bin gått upp till avläggaren och de puckelynglande bina gick ensamma längst ner. Som jag skrivit tidigare: Gratis är gott (och bra)! Det fungerade hur bra som helst att övervintra det nygamla samhället och min självkänsla hade klarat sig. Skönt!  Gidde

måndag 25 maj 2015

Biborste..... Naturell.......Superb!


För min del så använder jag biborste "naturell". Jag fick lära det från min start som biodlare och har upptäckt att det är det bästa. En biborste av konventionellt stuk har nylonborst som blir elektriskt när den möter vaxet och bina men de här naturmaterialen har inte den nackdelen. Men observera använd de spädaste tistlarna respektive ormbunkarna och ta bort knoppar och topparna för dessa har en tendens att sprätta iväg bina.

Och framför allt, blir den här "borsten" kladdig så gör man en ny. Och oftast så är tillgången på det ena eller det andra råmaterialet obegränsat. Drömmen skulle vara att honungsskörden skulle bli så stor att tistlarna tog slut vid bigården! En gummisnodd  eller en snörstump är det enda som behövs för att hålla samman stjälkarna. Gidde

tisdag 19 maj 2015

Om jag skulle tillåta att det blev mögel i kuporna.........

Om jag skulle tillåta att det blev mögel i kuporna.........ja då skulle jag bevisa att jag alternativ varit slarvig eller hemska tanke: Att jag inte har lärt mig jobbet!

För omkring 20 år sedan så hade jag på vårsidan mögel på ram 10 i mina kupor och till och med att det förekom på kanten av ram 9. Jag har ett förflutet inom livsmedelsbranschen så det här var störande. Det är inte bara en kostnad med att förlora 2 till 4  utbyggda ramar per samhälle när jag invintrade på två lådor. Samtidigt så såg jag att de samhällen som hade mest mögel där var det mest nedfall och sämst kondition på bina. Så det var läge för att läsa på!

Det fanns på den tiden inte så mycket att läsa om de här problemen utan det var att fråga och lyssna och fråga igen. Min broder David var kemist kom med den bästa lösningen. Hans förklaring var så här: Mögel behöver fukt för att utvecklas på bästa sätt. Olika mögel behöver olika temperatur och fuktighet. Men kära bror sa David: Oturligt nog för dig så finns det alla de här faktorerna i en bikupa på vintern.

Det var i det läget som jag började med toppventilation och senare med högbotten. Redan första året så såg jag förbättringar och sedan så har det rullat på. Så nu jag vet ganska så mycket om den här problematiken. Och jag vet också att det går att använda andra tekniker och få bra resultat.

Och mina vänner: Det finns ingen ursäkt för en biodlare när det gäller mögel i kuporna!
Och att ha ättika i fodret ökar dessutom säkerheten ännu mer!  Gidde
Ett av fyra hörn på min bibotten. Inläggsskivan är inte på plats!

söndag 17 maj 2015

Det är nu hög tid att planera nästa Övervintring.

Det är nu som det är dags att planera hur nästa övervintring. Vilka drottningar klarar en säsong till? Och vilken teknik ska jag använda för nästa övervintring? Har jag fukt och mögel i kupan så har jag bommat när det gäller teknik. Mögliga ramar kostar pengar, men det är inte det värsta. Mögliga ramar kostar bin och kupklimat. Bin som sitter torrt och stilla utan drag o störningar förbrukar mycket lite foder. Men onekligen så har bina under denna varma vinter förbrukat mer foder än väntat. Min personliga åsikt är att bina har kvarvarande foder mer utspritt så det kommer att ta ett tag innan binas yngelsättning ser normal ut. Och detta förra kan bero på yttre störningar.
Tekniken för övervintring måste ha som mål att bina sitter utan fuktproblem. och det kan göras på olika sätt.  Min egen favorit är toppventilation (diffution). men det går säkerligen bra med plast på toppen och ordentlig spalt fram o bak. Min egen teknik när det gäller detta är att använda 9 ramar i en 10 ramarslåda. Mina bottnar är typ högbottnar som jag visat här på bloggen. En god vän har modifierat den på ett intressant sätt. Ska testa det i år. Ska också
Toppventilation (diffution)
prova med grovt plastträdgårdsnät för att hindra vildbygge under.  Och så detta med drottningodlingen. Skulle vilja testa lite konstiga linjer, men gubben ska orka och hinna med också. Lycka till mina vänner!  Gidde

onsdag 13 maj 2015

Drottningodling 5..... och lite om hur vi tänker!!

Jag har under några dagar berättat på bloggen om mitt sätt att odla drottningar. Kort beskrivet så kopplar jag samman det gamla bågsnittet till den mer moderna parningskupan Apidea.  Och erfarna biodlare har säkerligen tänkt tanken att det jag gör det är egentligen bara en avläggare i miniatyr. Det roliga är att det är så hela vägen.  Bågsnitt... ja! Miniavläggare...ja! Helt rätt hela vägen. Men det jag gjort är att jag kopplat samman biodlarkunnandet till en helhet och kallat det Giddes drottningodling och varit så fräck att jag satt copyright på det. Det jag önskar är att våra yngre biodlare också vore lite mer fräcka i sin attityd och satsade på att odla drottningar, mycket gärna med min metod. Det är enkelt och framför allt så är det spännande. Men kom ihåg: Det behövs bra avelsmaterial! Köp bra drottningar och kolla döttrarna och naturligtvis drönarna. Samarbeta gärna för då blir det mycket roligare!

Och mina vänner det
fungerar om man gör det på rätt sätt!

Men! Jag kommer säkerligen att få höra att den gamla tekniken med omlarvning var väsentligt bättre och den ståndpunkten respekterar jag. Och från en del håll så kommer säkerligen påståendet att min teknik inte fungerar detta utan att själva provat.

Men låt mig berätta en historia!  Jag hade en vän och fiskekompis och ett år så vinterfiskade vi. När vi hade ätit ett antal gäddor och hade ett tiotal i frysen så ville vi ha en lake till en god vän. men det blev ingen. På min frus förslag och mot den goda Vännens åsikt så släppte vi ner betet helt till bottnen. Och vännen förklarade att ändringen var bland det dummaste han varit med om.

Dagen efter så var den första kroken tom, på den andra o tredje så var det en vacker lake en på varje.
Komna så långt så tittade min Vän upp mot himlen o säger: "Det här är fel, det fungerar inte!" Lakarna sprattlade på isen, men enligt Polarn så fungerade det inte. Han är död sedan flera år och jag saknar honom mycket.

Detsamma kommer att hända med min teknik att odla drottningar. Enligt en del av våra biodlarkollegor så är det fel det jag gör det är helt enkelt för enkelt.                                                 Men glöm inte talesättet: "Det enkla är det vackra!"

Jag har en del kvar att berätta om drottningodlingen, men jag vet inte ännu när det blir.

Gidde
Så här märker man en parningslåda!
Första bokstaven i förnamnet och första och sista bokstaven i efternamnet.
Så GÖM heter jag i dessa sammanhang.
Men drottningen märks dessutom med år och löpnummer på skötselkort o annat


tisdag 12 maj 2015

Giddes drottningodling 4

Dag 30 så kollade jag efter äggläggning. Dag 34 ny koll, 38 ännu en gång.  Men inga ägg. Så här långt så började jag bli desperat. Allt hade gått så bra, men drottningarna la inga ägg. Skit, katastrof, jäkla dynga!!
Dag 40: Så observerade jag att bina i kuporna såg slitna ut. Drottningarna som jag observerade var helt klart parade, men inte äggläggande. Mycket bekymmersamt. Att byta bin i kuporna var otänkbart. Att sätta till drottningar har alltid vissa problem. Och tekniken skulle vara enkel!
Dag 41 Så kom tanken. Jag hämtade en knapp liter bin från skattlådorna i ett bisamhälle på tomten. Jag sockerpudrade bina för att få dem mindre flygbara och sedan tillsatte jag en deciliter bin rakt ner i foderfickan på alla Apideorna. Förstärkningsbina var så unga att de kunde ge drottningarna det foder som är nödvändig för en äggläggande dam. Och efter tre dagar så var samtliga drottningar äggläggande.
                                                                                                                              
Det var över 20 års ansträngningar som gav resultat!

Men.......det är här som min teknik särskillt måste testas och utvecklas. Om kakbiten med odlingsmaterial hade varit större så hade det funnits ungbin som kunnat mata drottningen. Men då hade det behövt mer bin från start som hållit det ynglet varmt. Vid något läge så kan det att bli så mycket bin i Apidean så att det skapar svärmlust. Samtidigt så är den deciliter bin som jag tillsatte för lite med tanke på att bina från start ganska snart dör ut. Men var gränsen går.... det kan jag inte svara på ännu. Varje lösning på problem skapar ett antal nya!

Men det hade inte varit jag om jag inte funderat om den fortsatta utveckligen.

 © Gidde       Gideon Önnestam                                                                                                       Forts.

måndag 11 maj 2015

Giddes drottningodling 3

Dag fem, så kollade jag vad som hänt. I tre av kuporna så var det 2 celler under full byggnation
Här finns det två celler De är just täckta.
Observera mängden bin i foderfickan. Det gäller att få energi
efter matningen av drottningarna
och i en så var det tre. Bibrödet var ordentligt nedtuggat men det fanns en betryggande mängd kvar. En sak jag observerade var att kakbitarna/byglarna var ordentligt säkrade, men inget som helst vaxbygge i övrigt var gjort. Observera också de arbetsbicellerna som är lika gamla som drottningarna.

Dag 10 så var nästa koll och det var två celler i alla Apideorna och alla utom en var fullt täckta.

Dag 17 så kollade jag att drottningarna krupit ut. Och det var helt OK. Att observera att det nu fanns bara en cell i varje kupa. Jag observerade drottningarna i alla kuporna. Och de såg helt normala ut  allesamman. Här började bina bygga ut lite mer av vaxet, men inte med full energi. Hitintills verkar allt fullt OK!

 © Gidde  
En rakt avkapad cell visar att det fungerat bra


Om man ska odla bra drottningar så behöver man bra avelsmaterial, Det är lättare att få tag på det om man är med i en avelsgrupp. Satsa på medlemskap i Carnica. Skicka in medlemsavgiften 100 kronor på plusgiro 1522572-5 Svenska Carnica Gruppen och skriv och berätta vem du är

söndag 10 maj 2015

Drottningodling avsnitt 2

 Första frågan var! Vad behövs för att starta upp det här? Först och främst, bin. Och jag valde samma som jag använder normalt vid parning. Det vill säga, en kaffekopp. Dessutom, kakbit/odlingsmaterial av rätt ålder och en ordentlig kakbit pollen/bibröd som vi kallar det. Apidean bör ha 1/2 kilo foderdeg i foderfickan. Tveksamt med honung på grund av risk för röveri.
                                                                
Det fanns 4 Apideor klara att befolka så starten blev redan samma dag.En kaffekopp med bin i vardera och så ner i källaren för att bina skulle acklimatisera sig till den nya bostaden. Efter tre dagar så har bina godtagit sitt nya hem.


Efter 3 dagar så var det dags för fas 2. Odlingsmaterialet/kakbit plus Kakbiten/bibrödet hängdes på en tomram med trådbyglar. En eltape säkrade att kakbitarna inte skulle trilla ner under hanteringen. Kakbiten med färskt yngel/ägg hade storleken som två frimärken och en dubbel så stor kakbit med så kallat bibröd. Bilderna visar hur  det såg ut. Efter de tre dagarna så sitter bina lugnt på ramarna och det var bara att trä ner yngelramen som mittenram i Apideorna. 

Här är odlingsramen på  plats.

Här har odlingsramen just satts på plats. Och det gör att det är ganska många bin i foderfickan. Oavsett om det är parning eller som här drottningodling så blir det normalt få bin i foderfickan, för bina behövs för jobbet med drottningen. Så en blick genom plastskivan ner i foderfickan säger om det fungerar i kupan.

 Apideorna hängdes direkt ut i några träd på tomten. Men senare erfarenhet visar att Apideorna bör hängas längre in i buskaget dels på grund av risken för röveri. Och dels så kan blåst skaka ner drottningarna i cellerna så att drottningarna dör.

Häng Apidean längre in i buskaget.Blåst och röveri kan skapa problem!
Och glöm inte säkringspinnen för skjutluckan


 © Gidde

Hälsningar Gideon Önnestam 

Om ni ger akt på snöret som håller Apidean så ser ni att det är en löpsnara runt kupan. När man gjort det här några gånger så upptäcker man hur enkelt det är att hänga upp på det här sättet. När bina har ätit en del av foderdegen så tippar kupan lite, men som regel så hinner drottningen bli parad innan det blir störande.

lördag 9 maj 2015

Giddes drottningodling.. Det enkla är det vackra!


måndag 9 februari 2015


Giddes Drottningodling 1


Jag hade 4 Apideor som var klara att befolka
Jag fick 1995( 20 år sedan) ett avStockholms stads uppfinnarstipendier. Och det blev några spännande veckor som följde, med bland annat stipendieutdelning i stadshuset av Mats Hult som var borgarråd på den tiden. Det var också en del kurser som följde med stipendiet och det är aldrig fel att lära sig något, så det hängde jag på fullt ut. En av kurserna hade rubrikenPatent o Upphovsmannarätt och den var för min del intressant. Det är inte enkelt att söka patent för något inom biodling, men man ska alltid, alltid hävda copyright om man skriver om något man gjort. Det var föredragshållarens raka svar på min fråga. Så för den här skrivningen så gäller detta. Använd och prova gärna men vid all information, skrivning o kopiering så ska mitt namn vara med.
Nu har det gått 20 år och det har varit spännande år. ”Att odla Bidrottningar på ett nytt o enkelt sätt” som motiveringen för stipendiet löd, det är som många vet inte helt enkelt. Men som uppfinnare Håkan Lantz säger. Även ett misslyckande är ett resultat att ta till sig!  Och visst har det varit misslyckanden. Det har blivit många drottningar, men det blev inte enkelt. Och det var en av mina förutsättningar för projektet.Men som det sägs i andra sammanhang: ”Jag nådde/ inte ända fram”! 
Förra året (2014) på försommaren så hade jag släppt tanken på projektet. Svenska Carnica Gruppen gav mig då i uppdrag att skriva en artikel till Bitidningen om att ”befolka” parningskupor( Apideor) och då så visste jag med en gång hur det skulle gå till. Grundpremissen är att det ska vara enkelt. Av Sveriges biodlare ska flertalet klara att odla egna drottningar.

Jag startade redan samma dag med test nummer 1!
Och här följer berättelsen om vad som hände.
Bergshamra 2015-01-07


Gideon Önnestam
Mora byväg 5                                                                                                 © Gidde     
76010 Bergshamra                                                                                        Fortsättning följer!

söndag 3 maj 2015

Om... man inte ser detaljerna så ser man inte heller helheten...

Det finns ett tema i det vi skriver som vi inte har redovisat. Men som jag ska beröra nu. Och det är detta med att se helheten i biodlingen. Om vi inte lär oss att förstå att vi måste se hela spektrat i arbetet då blir det som om vi ger oss ut i skogen med bara en del av kartan och utan kompass.
Jag ska ta ett exempel. Detta med drönaravläggare är en teknik som vi inom Carnica har använt under många år. Tekniken är inte på något sätt svår men den tar stort spaltutrymme att beskriva och om inte beskrivningen blir riktig så tappar den en del av funktionen och blir inte den framgång som man skulle önska.  Men det är den teknik som rätt använd ger absolut bäst parningsresultat.
Fördelarna med tekniken är flera och jag ska dra en del här: Vi får en bättre parning med en bättre genetisk mångfald. Vi kan flytta mindre lättare enheter till platser där störningen av andra drönare är mindre.  Och drönargivarna står kvar i de bigårdar där de producerar mest och det är ju ekonomiskt viktigt.  Att det dessutom är en effektiv varroabekämpning  är väl inte heller något stort fel i sammanhanget.
Och varför envisas vi med att skriva om detta.  Jo som avelsgrupp så vet vi att det måste till en väsentligt bättre hantering av drönarmaterialet. Detta är helt nödvändigt om vi ska få till ordentliga avelsframsteg. Och detta oavsett om vi ser det från horisonten parningsstation eller friparning.  
Vi har flera sådana här skrivningar om andra ämnen som vi skulle vilja göra men de har alla det felet att det blir för stor textmassa. Tyvärr!!!  Och så naturligtvis så måste jag betona det viktigaste! Tekniken gör det möjligt att selektera på alla önskade egenskaper!!  Gidde 

fredag 1 maj 2015

Jag fick några frågor!

Jag fick några frågor..


FRÅGOR & UNDRINGAR angående Gideon Önnestams artikelhttp://carnicagruppen.blogspot.se/…/mata-honsen-och-fa-samr…
Observera att detta är inte ett försvar för drönarram som behandlingsmetod, jag har själv aldrig praktiserat detta med drönarramsbortskärning. Jag säger inte att artikeln inte kan ha poänger, men den skapar fler frågor än svar och den behöver förklaras, i synnerhet för nya biodlare.
Va bra att Stig Åke har börjat tänka på nybörjare, som han noga betonar. För min del så tänker jag mer på talesättet om en viss potentat som läser bibeln. Han fick inte heller till det så bra!
Men här är svaren på SÅG-s frågor:

Du skriver: "10 ambin behövs för att mata upp en drönare och samtidigt så får vi puckelyngel och förlorade drottningar under vintern. Och jag undrar, ser ni hur sammanhanget med detta ser ut? "
Fråga 1: Var finns sambandet mellan pucklande drottningar och att arbetsbin matar upp många drönare?  Om jag sysslar med drönarutskärning och matar hönsen med det vaxet så gör jag mig skyldig till ett stort resursslöseri. Det finns avsevärt billigare foder än drönarvax för höns! Vi behöver många bra drönare till parning.

Du skriver: "Det ska vara en härligt vital drottning som drar iväg på parningsflykt med ett moln av rent ut sagt kåta drönare efter sig."
Fråga 2: Är inte alla ungdrottningar vitala? Blir ungdrottningarna mindre vitala med drönarram i samhället?
Nej!! Verkligen inte! Det går säkerligen att göra mycket när det gäller det här Det går åt 100 bin för att mata upp en drottning. Enligt gamla bedömningar. Om vi kan få 150 bin till att jobba med detta med god fodertillgång så tror jag det kan bli bättre. Och jag vet att det går att göra! Utan att berätta det här!
Du skriver: "Vi skär ut drönarvaxet och talar om att vi gör varroabehandling. Javisst!! Men till vilket pris? Enligt mig så är det ett verkligt högt pris! Vi får en negativ utveckling på bina!"
Fråga 3: Vad är det verkligt höga priset? Vad består den negativa utvecklingen av?
Det behövs 50 drönare tillgängliga för att para varje drottning, så nog behövs det ett moln av drönare. Drönarna behövs bättre vid parningen än som hönsmat. Och… läs nu noga Stig Åke! För varje generation av drottningar med försämrad parning, så blir det en negativ utveckling!
Du skriver: "Om en parningsplats "befolkas" på rätt sätt så är det verkligen inte något negativt med den parningen." Läs nedan!

Fråga 4: Hur vet vi biodlare vilka drönare som är "bäst"? Är det inte utifrån våra egoistiska parametrar?
Om drönarna kommer från testade mödrar så är det inga slumpens skördar, det är inte egoistiskt att testa bin. Det är en fråga om att försöka skapa bättre bin, för alla. Och bin som dör har inte haft det bra.
Du skriver: "Om vi arbetar med drönaravläggare så kan vi ha en mycket stor bredd på det genetiska arvet. Vi använder systerserier som drönargivare och det är inte troligt att alla damerna har parat sig med samma drönarkonstellation. Så nog blir det bredd på genetiken." Detta gäller på parningsstationerna. Hemma så gäller det flera systerserier.
Fråga 5: Hur många systerserier skall man använda för att det "nog" skall bli en tillräcklig bredd på genetiken? Blir det inte en större genetisk bredd med friparningar i ett område med "bra" bin? ”
Bra bin”  är en subjektiv bedömning om det inte har sin bakgrund i testade drottningar. Och det är en fördel om man vet vad tester och selektering innebär. Och det vet vi inom Carnica. Så även våra friparade drottningar har stor genetisk bredd.

Du skriver: "Och kom ihåg att när det gäller Carnica så är det testade mödrar för drottningar och drönare."
Fråga 6: Hur vet man att dessa "tester" är bra för bistammen i ett längre perspektiv? Är inte dessa "tester" subjektiva utifrån biodlarens egna åsikter om vad som är bra?
Svenska Carnica Gruppen är ansluten till den Tyska bidatabasen beebreed.se. Det innebär att våra drottningar testas och bedöms mot 7000 drottningar från flera länder. Av dessa är omkring hälften från varrotoleransprojekt i flera länder. Våra importerade drottningar kommer från parningsstationer med den inriktningen. Ställ gärna något bättre emot detta!  Och tror ni på fullt allvar att vi kan detta bättre i Sverige än de på kontinenten?
Du skriver: "Och om tendensen med puckelynglande/förlorade drottningar samhällen består eller tilltar så måste vi verkligen ta ta tag i problematiken."
Fråga 7: Är det drönarbortskärningen som är utgör problematiken att drottningar blir pucklande eller dör? Eller är det att de inte paras på en parningsplats med drönarsamhällen som orsaker detta?
Kan vi säkra att tillräckligt med drönar deltar så stiger möjligheten att få en bra parning. Men det gäller år från år! Med tillräcklig bredd på det genetiska arvet.

Kan det inte vara varroabekämpningen med syror eller andra kemikalier som orsakar att drottningen dör och att den nya drottningen inte blir parad eftersom det är för sent för att den skall kunna bli parad?
Kan inte orsaken till att ett samhälle är drottninglöst vara att varroabehandlingen utförts när det inte finns varken yngel eller ägg?
Det finns inte bara en orsak! Det måste arbetas på alla fronter. Typ mildare bekämpningar eller som jag skriver parning med vitalare förtecken! Det är att göra det enkelt för sig att påstå att det bara är en orsak. Det finns många!  Hälsningar Gidde