onsdag 28 oktober 2015

Jag blir lika förbannad varje gång...........Det händer igen o igen!

Det skrivs lika varje år om att nybörjare har köpt dåliga bin och helt enkelt blivit lurade. Och naturligtvis så ska ska ett samhälles styrka korrespondera med priset. Och det är säkerligen så att det säljs mycket skit när det gäller bin.
Men det kan också vara så som det händer för mig om inte varje år så i alla fall ofta.

Jag hade för några år sedan ett bra övervintrat samhälle som stod på två lådor LN, det var säkert en 14 till 15 ramar med yngel mer eller mindre täckta och en synnerligen vital dam från förra året.

En erfaren biodlande dam ringde och ville köpa bin och jag såg en möjlighet att göra en god gärning och hade själv ingen drottningodling nära i planeringen.

Jag betonade gång på gång till biodlaren att hon måste göra en avläggare redan under samma vecka. För som jag sa samhället kommer att explodera om du inte gör något.

När jag besökte biodlarföreningen fjorton dagar senare så får man kommentaren att det var skitbin som damen hade köpt, för de hade svärmat.

Och när jag ringde biodlaren så hade hon tyckt att hon kunde vänta någon vecka med att göra avläggaren.

Så jag får skit kommentarer trots att jag berättat vad som var att vänta om det inte gjordes rätt sak i rätt tid.

Mina vänner!  Det här händer gång på gång! I år var det två mycket starka samhällen som hamnade fel. Och jag ställer frågan: Ska vi sälja bin med "säkerhetsnivå"  för att slippa dumma kommentarer i efterhand?  Gidde

En sommarbild, när det var varmt i luften. 

söndag 25 oktober 2015

Trimmerdags.......Typ flintskallig gubbe! Obehöriga gäster!

I dag var det helt perfekt väder för att ta med trimmern till bigårdarna. En snabbkoll först att inte bina dragit in i ytterkuporna och sedan var det dags att starta. Jag slår gräset ända ner till rotnivå för att inte det ska finnas något gräs som håller upp snötäcket. Möss har ju en benägenhet att krypa under snön  och komma under kuporna där det är mindre snö. Förr i tiden så brukade biodlare trampa samman snön så att de tog bort den möjligheten för mössen att nå kuporna.   Och vi får se om orken räcker för en insats från min sida på det spåret.

Det är ju så att möss helst inte visar sig ovanför snön på grund av risken att bli bytesdjur.

När man som jag gjort i dag slår gräset ända ner mot marken så ser man att mössen redan har byggt gångar i del långa gräset, så arbetet jag gjort i dag var säkerligen viktigt.

Ett annat obehagligt bekymmer är att jag haft andra besök både i och intill mina kupor. Vid två av mina bigårdar så hittar jag klädnypor både av plast och trä vid några kupor. Och jag personligen har aldrig haft dit något sådant. Att personerna varit in i kuporna ser jag på att mina "markeringar" har rubbats.

Kuporna står intill mindre byvägar, men med mycket trafik från markägare. Så nu blir det som en gång tidigare en vädjan till markägaren att de ska hålla koll på identiteten på personer vid kuporna.

Gidde

söndag 18 oktober 2015

Fantasi eller verklighet.........vad tror ni?? TBH kupa för en gammal man?

I mitt biodlarliv så har jag ofta fantiserat kring vad som går att göra inom biodlingen. Drottningodling i Apideor var ett sådant projekt som efter många år blev något realistiskt fungerande.

Många av mina biodlarvänner kommer med kommentarer och funderingar och det som har "tuggats" mest om är TBH kupor eller svartingkupor som jag sa innan detta blev ett skällsord. Jag har inte haft så mycket över för den tekniken, men nu när jag blivit äldre så funderar jag på om det går att skapa en teknik där man kan stå i en bekväm arbetsställning och umgås med bina.

Arbetshöjden måste vara bekväm och tekniken får inte vara allt för annorlunda mot att arbeta på konventionellt sätt.

Och så det som kanske är det som hindrar mest: Det får inte kosta för mycket att testa!
Och bygget ska vara klart på mindre än två dagar.

Jag tänker så här, att jag gör ett besök på brädgården och köper ett antal löpmeter av bräder troligen entum x 4 tum råplanat. Översatt till normalspråk så borde det vara 22 tjockt och 95 millimeter brett.

Spik o skruv har jag hemma och lite skivor till tak o botten borde finnas i gömmorna.

Måttmässigt så måste bredden korrespondera med LN så att eventuella skattlådor kan användas av befintliga. En annan faktor är att kunna transportera eventuella produkter från dessa kupor. Och inte att förglömma när kupan ska befolkas så borde en avläggare på LN eller HLS format vara enklast att implementera ovanpå.

Mina vänner: Jag säger inte att jag kommer att göra det här, men det är vansinnigt spännande att spekulera omkring vad som kan göras fungerande enkelt. Egentligen så skulle jag skriva  att gratis är gott för det är så jag tänker, men så bra kommer det inte att bli. Men man kan ju drömma! Gidde

Det här är en pallramskupa på temat: Gratis är gott! Pallramarna var hittegods liksom plåten till taket. Och maskiner var tillgängliga för jobbet.



torsdag 15 oktober 2015

Ängslan är vår arvedel.... skrev någon. Minns inte vem!!

Nu om några dagar så stänger jag den sista avläggaren för det här året. Och samtidigt så funderar jag om jag har gjort allt helt rätt.  Jag hade ett antal typ avelsdrottningar som jag mycket väl kunde ha låtit gå ett år till, men det var läge för att bestämma sig. Jag har inga planer på att satsa på drottningodling, så varför spara allesammans. Döttrarna till de här damerna är lovande om än inte renrasiga, så beslutet blev att vara helt radikal. Jag rensade rakt av när jag dessutom fick mig en avelsdrottning tillsänd i slutet av Juli.

Så här gör jag fram mot vintern: Från vårgenomgången och framåt mot slutskattningen så plockar jag ramar som bör bytas ut. Vid slutskattningen och höstgenomgången så rensar jag ut det sista. En halv pollenram med pollenet placerat i mitten brukar jag spara men absolut inte en heltäckt ram med pollen. Antalet ramar är i de flesta fall 9 i en tioramarslåda, men antal lådor, det kan skilja hur mycket som helst. En låda LN. eller 2 lådor HLS, det kan bli lite hur som helst. Det mesta tycks fungera när man ser tillbaka på mer än 20 års seriöst biodlande. Några gånger så har det blivit övervintring på 4 lådor LN. Och det fungerade! Och om man sammanfattar så ska man rensa bort ramar som på något sätt spärrar binas förflyttning under vintern.

Men det viktigaste har jag inte nämnt, bina! Att invintra för små samhällen är inte smart. Så mot hösten så kollar jag hur många ramar bina täcker. Om det sitter bin på mindre än 4 LN ramar så blir jag tveksam. Och så är det detta med drottningarna. Att invintra en drottning som är äldre än tre år är på gränsen till tveksamt  om det inte är en avelsdrottning med bra egenskaper.

När det gäller kupmaterial så är det lite annorlunda i mina kupor än hos de flesta andra. Jag använder toppventilation. För enligt mig så är det viktigt att undvika fukt i kuporna under vintern. Bin dör inte av kylan under vintern. Det är de problem som kan härledas till fukt som slår ut bina. Fukt kan trigga igång mögel o jäsning.

Och så till rubriken: Förr så fanns det hos mej en ängslan att inte bina skulle klara vintern. Nu för tiden så tänker jag så här: JAG HAR GJORT SÅ BRA SOM JAG KAN, NU FÅR BINA SKÖTA RESTEN!  Gideon

söndag 11 oktober 2015

Min fars kokkonst..........mitt första år som biodlare.


Min fars kokkonst!!


Jag läste ett gammalt inlägg som jag skrev för flera år sedan. Och tänkte på min far som en gammal man. Då tänkte jag inte på att jag personligen nu, är mycket äldre än han var då.

Det var inte ofta som vi såg Far stå vid spisen hemma. Men det inträffade på hösten varje år. Far kokade sockerlag till bina. Ja kokade är lite fel uttryck. Först kokades vattnet upp och sedan rördes sockret ner lite i taget så att det inte skulle kyla ner allt för mycket. Och mor stod intill och kollade när amatören jobbade. När sockerlagen var blank, som man sa, så var den klar. Men att den inte fick koka det var helt klart redan då. När lösningen svalnat något så fylldes den på en matare av glas. För öppningen bands det sedan en bomulls-duk. Det var så man gjorde innan matarbrickorna kom till.  Sedan placeras mataren på halmkupan med en trasa över för att hålla värmen.  Struten av tjärpapp skyddade sedan för vätan.
För oss ungar så var det en underbar tid på året. Det låg flera kilo honungskakor nere i matkällaren om man vågade smyga sig dit och tjuvsmaka. Det fick inte vara för stor bit som man tog för då skulle man bli ertappad.

Jag tänker ibland på mitt första år som biodlare. Som aktiv dansare/ båtägare/ radhusägare.... m.m. så räckte inte tiden till så när det började bli kallare hade bina  inte fått sitt vinterfoder. Min mentor Joel tog ett allvarligt samtal med mig och på en vecka så var det fullt fokus på bina. Provisorisk kupa och foderballong som fylldes före jobbet på morgonen och kollades på kvällen samma dag. Innan fodringen var klar så kom den första snön, och det var kallt om fötterna när jag matade bina före att åka till jobbet. 
Två matare in i snömoset så åt inte bina mer, så då var det bara att överlämna till Vår Herre att hjälpa bina över vintern. Och helt klart så var han en bättre biodlare än vad jag var. För bina överlevde!  Gidde

torsdag 1 oktober 2015

Invintring/överlevnad. Så här tänker jag!

2010 i Mars så var det mycket snö
Jag läser på alla olika forum om detta med invintringen och det är mycket som stör mig! Ett uttryck som jag ofta använder är detta: Utvintrade samhällen får man om summan av belastningen blir för hög!
Och vad är nu detta? Jo så här. Om mängden bin är för liten, så är det en faktor som minskar binas möjligheter att överleva. Är det för lite mat? Blir det fuktigt? Är det drag? Är där en massa pollen som spärrar binas möjligheter att nå nytt foder? Allt det här är saker som bina klarar om det är bara det problemet enskilt, men som sammantaget ger för hög belastning så att bina dör.
För att klara det här så börjar min planering för övervintring mitt i sommaren. Gör jag en svag avläggare så har jag en planering för var jag ska sätta till den. För som jag ser det så producerar den vinterbin samtidigt som det samhälle som den ska slå samman med gör samma sak.

Drottningar går aldrig i Apideor mer än till jag ser hur äggläggningen är OK.  Och när jag ser det så följer ramarna från Apidean med till min mini avläggare.

Mycket av det jag gör är inte så förnuftsmässigt, men det känns bra. En kakbit med yngel och en bit bibröd ger mig i kombination med en kaffekopp bin en ny drottning. Om jag ser att damen inte håller högsta tempo så har hon inte kostat mig något att gråta för.

Så mot hösten så letar jag damer att byta, ramar att plocka bort och så slår jag samman till övervintringsbara samhällen. Men det brukar bli ett problem! Det blir ofta lite för många samhällen!

Gidde