söndag 29 november 2015

Jag tror på att allt kommer att gå bra.......För mig själv och för er andra!

Bland de nya  biodlarnas stora problem är detta  med hypokondriska  tankar kring sina bin. Efter att klarat mina bins första invintring så ringde jag min mentor når det gått några veckor på våren. Jag sa att nu är det klippt. ”Bina minskar i antal!” ”Nu på våren så ska det ju bara gå uppåt”! Mentorn höll färgen och sa ungefär så här; att det verkar verkligen att vara något allvarligt. När jag gått igenom alla bisjukdomar som jag hunnit lära mig så började min mentor skratta. Du har läst på bra men det är fullt normalt förklarade han. ”Det dör mer gamla bin än det kläcks nya”!

Det är det här fenomenet som gör att utökningen på våren kan och bör ske lite mer restriktivt än senare på året.  Vid den här tiden så är andelen nya bin i kupan proportionellt mycket liten och          mängden vinterbin är stor. Och om det blir bra flygväder så dör vinterbina bort mycket snabbt. Och husbina får verkligen kämpa för att ynglet ska hållas varmt och skötas på bästa sätt. Hur det här fungerar är också beroende på hur naturen ser ut och vilka dragväxter som bina kan nå. Men det här gör att det som gäller hos mig det fungerar inte hos er fullt ut. Kanske mycket små skillnader , men i alla fall.

Att låta bina i lugn och ro städa ut nedfallet på bottnen har jag praktiserat i många år. Och mina vänner gör de inte det så ligger drottningen i det tröga samhället illa till. Så mitt biår börjar med en förströdd koll att bina flyger efter rensningsflykten. Ofta så sitter en del kloss ganska så länge så det gäller att ta det lugnt. En hand över matarhålet ger i så fall ett säkert besked. Är det behagligt varmt, så kopplar jag av ett tag till.  Gidde
En hand över trasan här berättar om yngelsättningen är igång till glädje för en väntande biodlare!

lördag 21 november 2015

Honung är honung om än i gyllne dosor.............

För många år sedan så skulle honung vid bedömningen testas vad det gäller dels det som vi testar nu vad det gäller renhet och smak o konsistens. Men dessutom så var det, det så kallade kon provet. Där en mässingskon med en viss vikt och en speciell vinkel på konspetsen placerades i honungsburken och den fick inte sjunka ner mer än ett visst mått i honungen. Om konen sjönk ner för lång så fick man inte honungen godkänd. Det här hände på den tid då alla skedar böjdes i desperation när man skulle få loss en sked honung ur burken.. Tur att vi tänker annorlunda nu!

Men jag blir lika beklämd när det på våra forum diskuterar vad det är för fenomen när det uppstår rimfrost på burkens sidor. Enkelt förklarat så har honungen krympt så att det blivit en spalt mellan honungen och burkens insida. Sockerkristallerna på honungens yta får då en möjlighet att kristallisera och då blir de vita. Detta fenomen uppträder bara vid låg vattenhalt och lite fastare honung.

Om man vill få bort socker strimmorna så ställer man burken i rumstemperatur några dagar. Och ibland så går det då fort men ibland så tar det längre tid.

Som besökare på olika marknader så får man möjlighet att bedöma andra biodlares hantverk. Vi har en här omkring en odlare som år efter år säljer honung som skiktar sig. Och ni kan inte ana hur många timmar som jag fått spilla på att förklara att det inte ska se ut på det sättet. Men tyvärr så räcker inte min kompetens till för att lista ut hur den biodlaren åstadkommer det här fenomenet.

En sak som jag däremot alltid gör är att jag vänder burkarna jag träffar på upp o ner. Ser jag då diverse partiklar typ bi-ben liggande på bottnen i burken så ställer jag frågan om vilken sil-utrustning
som de använder. Elakt? Nej inte så värst!  Det är livsmedel som vi hanterar!  Gidde


Även bina har en viss förkärlek för honung, Burken blir som slickad trots nätet.
 

söndag 15 november 2015

Giddes tumme..... drottningodling.... fortsättning!


Giddes tumme: Fortsättning!!

En bra sak att ha är den så kallade bisnurran. Den blir inte bara till nytta när man arbetar med drottningodlingen den blir också lite pedagogisk för oss som vill slippa räkna dagar.
Startade du med ägg så ställer du in det på snurran. Var det larver så blir det det som gäller. Det bästa är att kolla när täckningen av drottningen ska vara och justera kläckdagen efter det. En sak att komma ihåg är att cellerna är lite olika känsliga vid olika stadier av utvecklingen det här gäller kyla och skakningar. För egen del så vill jag satsa på att cellen ska vara täckt men det går också bra om det fortfarande är lite kvar att täcka. De första dagarna efter täckningen så är cellen ganska så tålig liksom de sista dagarna men tiden där emellan bör man vara försiktig.

Men ta alltid det säkra före det osäkra både när det gäller skakningar och kyla. En brytbladskniv är ett bra verktyg när det blir läge för att skära ut de celler som blir ”över” på odlingsramen. En eller två celler lämnar jag kvar och övriga skär jag ut. Ofta så sätter jag en lagom stor kakbit i en Apidearam.

Tunna buntband använde jag förr att hänga upp kakbiten. Men nu så använder jag trådbyglar.         Och glöm inte: Aldrig mer än en kaffekopp med bin till en Apidea. För mycket bin kan skapa svärmning.
Om jag ska ha drottningen direkt i ett samhälle så skär jag in den direkt i en ram. Lägger kakbiten på rätt ställe på ramen och skär runt om så jag kan sätta den på plats.  

 Kom ihåg!! Det är fegt att inte försöka!!

Men en mycket vänlig varning: Drottningodling är mycket beroendeframkallande! Det är så enormt spännande!  Gidde


Perfekt att hänga kakceller med!



fredag 13 november 2015

Det är underbart att drömma om vad som går att göra......Drottningodling!

Giddes tumme 1!
Ofta så hör man bland biodlare att de har en drottning som de skulle vilja odla efter. Men… så kommer det här; då måste man omlarva, och det är ju så svårt. Men.. det behöver inte vara svårt. Det går att gå enklare vägar! De flesta av oss har ju två tummar och det räcker om man använder en av dem på rätt sätt.
Det bästa är att göra en yngelavläggare, det vill säga man tar en alternativt två yngelramar från några samhällen. Det bör vara fyra yngelramar, plus foderram, plus pollenram och mellanvägg. Men akta så du inte får med någon drottning!
En av ramarna ska vara från den drottningen som du vill odla efter. Den ramen bör ha skiktat yngel. Sök efter mycket späda larver alternativt ägg. Ofta så ligger det som en krans kring det större ynglet. När man hittat lämpliga larver/ägg så trycker man in tummen ända in till mellanväggen. Kolla att det är små larver alternativt ägg som friläggs.(Är det för stora larver så tryck sönder dem med en tändsticka). Det är bra att ta bort några i mitten så att det blir avstånd mellan larverna. Gör den här proceduren på omkring 6 till 8 ställen på ramen med ett avstånd emellan tryckningarna.
Hur många drottningar som det blir på de här tryckningarna är svårt att sia om. Det kan bli en! Men oftast en 5-6 stycken. Efter två dagar så kollar du hur många som antagits. Och samtidigt så river du alla inte önskade på de andra ramarna. Om.. du hade  nylagda ägg från start på ramen så kan du riva allt runt om och starta om igen.
Nästa gång jag skriver så ska jag berätta hur du kan hantera det i fortsättningen.  Gidde



 
Visst är det underbart med en drottningcell, Det är början till ett nytt samhälle! Livet går vidare! Härligt! 

måndag 9 november 2015

Man kan älska husdjur!...... Kan man älska bin??

Det här är en rolig fundering, men den har verkligen en verklighetsbakgrund. Jag har upptäckt att till vissa samhällen får man en relation.  För många år sedan så kom det en svärm till mig som ny grön biodlare. Och allt eftersom bina och jag utvecklades så utvecklades det en känsla som pendlade mellan en varm samhörighet och lite typ hatkärlek. När jag slog gräset med trimmern runt den kupan så var de binas reaktion enbart hat med luften full av stingsliga arga bin. Och min egen reaktion var synnerligen reserverad under min reträtt.

I år så har jag gjort ett antal avläggare av det samhället som kollapsade
i våras och de jag ser fram mot att testa nästa år. Jag tror inte att relationen till vart och en av de här avläggarna blir lika ska vi säga innerlig som den varit till "Gammelmor" som jag kallat det samhället jag berättar om. Men tänk om: "Delad glädje är större glädje!"  Gidde
Jag letade varroor i det här drönarvaxet, men hittade inga 

fredag 6 november 2015

Vissa saker ska ni absolut inte testa......Om jag bär mig dumt åt, så behöver inte ni göra det!!

För 16 år sedan så var det ett regnigt år och jag och min fru murade grunden till vårt hus i Roslagen. På grund av fukten och kylan så fick jag ordentligt ont i ryggen. Det gjorde så ont att jag funderade på om jag skulle trilla ner från byggställningen om jag flyttade fel fot åt fel håll. Det var verkligt kämpigt! Så kom då huset och solen! Det var den 6 juli det året! Med solen så kom också svärmarna ! Och som bitillsynsman så var det bara att gilla läget! Det var fem svärmar i mitt närområde. Och ingen annan som ställde upp och hjälpte till. Den sista svärmen satt högt upp i en gran så den tog jag ner med hink på en stång. Bi-jackan gled upp i ryggen och det hittade bina. Säkerligen över 20 stick just i svanken. Men svärmen kom ner och även jag från stegen. Väl hemma så var min fru arg! Att ta så många stick helt i onödan, det var enligt henne helkorkat. (Helt riktigt!) Efter gaddborttagning och sprittvätt av sticken så blev det sängen på direkten. Efter en natts sömn så vaknade jag till en tillvaro utan smärta i ryggen. Det var helt underbart! Det råder ingen tvekan om att det var sticken som tog bort ryggvärken, men mina vänner jag rekommenderar inte att ni prövar. Det kan gå helt snett med allergi och annat elände. Gidde

För att minska risken med ljusen, så använder vi polkagrisar. Tror inte de brinner?  Ska kolla! 

söndag 1 november 2015

Invintring och övervintring... eller Överlevnad välj själv!


Det var en biodlare i föreningen som fick frågan; hur invintringen hade gått. Frågan var lite av en psykning, inte helt snällt.  Biodlaren fundera ett tag och vi väntade spänt på svaret. Och så kom det lite eftertänksamt det här svaret; invintringen den gick hur bra som helst men övervintringen den blev sämre. Han hade förlorat fem samhällen av åtta. Det kanske är så det händer ibland. Och vi kommer inte att komma med några stora pekpinnar om vad som kan göras men vi kommer att berätta om hur vi själva gör och vad vi hört att andra har provat. Det intressanta är att det finns så många olika sätt att tänka övervintring. 

Varroa! Ja visst! Den skapar problem. Men med dagens bekämpningsmedel så går det att hålla den under kontroll.
Kupor och kupmaterial?  Påverkar men med lite hjälp från erfarna biodlare så brukar inte problemen vara så stora.

Den här listan kunde jag göra hur lång som helst, men sanningen är som jag skriver här ovan: Mycket påverkar, men det finns ingen absolut sanning. Och hela tiden så försöker biodlare att utmåla enskilda orsaker till att deras bin har dött.

Men låt oss vara realister: Om jag förbereder invintringen på rätt sätt så klarar sig bina oftast bra.

Vi har många biodlare som var och en på sitt sätt lyckas att få låg vinterdödlighet. Och när de berättar så är det viktigt att beskrivningen blir heltäckande.
Så när ni läser eller lyssnar till hur man ska göra, så kolla alltid att ni uppfattat rätt. Fråga o fråga igen för det finns ingen som betalar ert samhälle som dör om ni gör fel. Det får ni göra själv!

Ett viktigt råd kan jag ge som gäller oavsett vem ni lyssnar till. Rensa samhället på hösten från ramar som kan spärra binas rörelse under vintern.  Gidde

2010 så gav snön ett bra skydd för bina.