lördag 21 november 2015

Honung är honung om än i gyllne dosor.............

För många år sedan så skulle honung vid bedömningen testas vad det gäller dels det som vi testar nu vad det gäller renhet och smak o konsistens. Men dessutom så var det, det så kallade kon provet. Där en mässingskon med en viss vikt och en speciell vinkel på konspetsen placerades i honungsburken och den fick inte sjunka ner mer än ett visst mått i honungen. Om konen sjönk ner för lång så fick man inte honungen godkänd. Det här hände på den tid då alla skedar böjdes i desperation när man skulle få loss en sked honung ur burken.. Tur att vi tänker annorlunda nu!

Men jag blir lika beklämd när det på våra forum diskuterar vad det är för fenomen när det uppstår rimfrost på burkens sidor. Enkelt förklarat så har honungen krympt så att det blivit en spalt mellan honungen och burkens insida. Sockerkristallerna på honungens yta får då en möjlighet att kristallisera och då blir de vita. Detta fenomen uppträder bara vid låg vattenhalt och lite fastare honung.

Om man vill få bort socker strimmorna så ställer man burken i rumstemperatur några dagar. Och ibland så går det då fort men ibland så tar det längre tid.

Som besökare på olika marknader så får man möjlighet att bedöma andra biodlares hantverk. Vi har en här omkring en odlare som år efter år säljer honung som skiktar sig. Och ni kan inte ana hur många timmar som jag fått spilla på att förklara att det inte ska se ut på det sättet. Men tyvärr så räcker inte min kompetens till för att lista ut hur den biodlaren åstadkommer det här fenomenet.

En sak som jag däremot alltid gör är att jag vänder burkarna jag träffar på upp o ner. Ser jag då diverse partiklar typ bi-ben liggande på bottnen i burken så ställer jag frågan om vilken sil-utrustning
som de använder. Elakt? Nej inte så värst!  Det är livsmedel som vi hanterar!  Gidde


Även bina har en viss förkärlek för honung, Burken blir som slickad trots nätet.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar