tisdag 29 december 2015

Högbotten för stående spärrgaller.....

Spärrgaller på metervara

Botten utan spärrgaller o botten

Sidstyckena

Bottnen sedd framifrån/bakifrån
Bottnen låter bina flyga in både framifrån o bakifrån. Spärrgallret fästes i överlisten med krampor men kan naturligtvis också fästas i underlisten. Bör säkras på något sätt! En god Vän har en del tankar på ännu en variant. Gott Nytt år! hälsningar Gidde

tisdag 22 december 2015

Jag bommar en del kommentarer.... och det är verkligt retfullt!!!

Jag är ingen mästare på alla funktioner i bloggen och det som verkar svårast är detta med kommentatorsfältet. Men ska försöka att bättra mig!

Jag skrev om att bina hade miljontals år mer erfarenhet än vad vi biodlare har. Vi brukar skämta om att bin har bara 13 hjärnceller, men det är naturligtvis fel. Men det är klart att om vi lägger ihop alla kupans bins hjärnceller så blir det under högsäsong ganska imponerande. Ett kollektivt geni!!

Men detta åsido. Det skrevs en kommentar om hösthonung och för min del så låter jag den vara kvar i kupan om den inte är typ kanderad. Och det som alltid stör mig är den så kallade cementhonungen. Den klarar inte bina och inte heller slungan. Men om den dyker upp, så brukar jag sälja de ramarna till "finsmakare" av honung. Tänk en liten bit utskuren till kvällsfikat. Toppen!

I år så var det ett tråkigt honungsår. Inte bara en låg skörd utan dessutom så var det mörk honung nästan från första slungningen. Smaken från den honungen tröttnar i varje fall jag fort på! Annars så brukar hösthonungen dyka upp de sista tre veckorna före slutskattningen.

Och så detta med övervintring/överlevnad. Det finns ingen redovisad skillnad på att bin i träkupor övervintrar sämre än de i isolerade frigolit lådor. Men låt oss konstatera en annan sak. Kan jag snickra, så har jag ett enklare och billigare biodlarliv. Det är inga stora pengar som kupor har kostat mig under mina biår. Lådor, ramar,bottnar, tak pallar det mesta gör jag själv. Men ska jag kommentera något så blir konstruktionerna enklare för varje år som går.

Det som retar mig mest är att jag inte tidigare löste problemet med drottningodling. Tänk om jag förstått för 20 år sedan hur enkelt det egentligen är. Och här gör jag avkall på min bygga själv ambition, Apideor är egentligen ganska så billiga och hanterbara!
Ger två drottningceller, där bina väljer den ena.

Får jag nu önska er: En God Jul och ett Gott nytt År!   Hälsningar Gidde


Två små kakbitar och en kaffekopp med bin

måndag 21 december 2015

Flera miljoner års beprövad erfarenhet..........

När vi talar om biodling så överskattar vi vår egen betydenhet. Låt oss ställa frågan så här: Bin har klarat många miljontals år utan oss, vad gör att vi tror oss veta hur bina ska ha det för att må bra? Naturligtvis så har det dött enorma mängder bin under utvecklingen till det bi som vi har idag, men vi bör inte glömma att bina fortfarande lever trots allt.

Det fanns inga isolerade lådor för miljontals år sedan! Och växlingarna i klimatet har säkerligen varit stora. Men bina lever och har utvecklats. Och kom ihåg vår deltagande i biskötseln är mycket marginell och diskutabel. Det är bara omkring hundra år som vi har förstått något om hur bina fungerar.

Så bina har många miljontals år av utveckling till det som nu är dagens bi och frågan är om vi på några år kan påverka på ett sätt som ändrar binas beteende i grunden.

Så frågan är om vi inte ska låta bina bestämma hur de vill ha det vid invintringen för att överleva.
Och det rimliga vore att vi backar tillbaka till noll och börjar med grundforskning. Klipp bort påverkan från alla redskapshandlare och börja på nytt. Det finns gamla stötar inom biodlingen som har låg vinterdödlighet låt oss lyssna! Man lär sig inte biodling på några få år, det fodras mer! Gidde



Översnöad eller insnöad, välj själv!
 

torsdag 10 december 2015

Getingbo och vinterklot........... Likheter.

Om... man ser hur vinterklotet fungerar så slås man av hur sinnrikt bina hanterar sin övervintring. Och om vi sedan tittar på hur getingboet är konstruerat så slås man av att det finns stora likheter.
Getingboet består av flera skikt papper och binas vinterklot består av många många skikt av bin som håller värmen från nästan frysgrader i de yttre skikten in till mitten där temperaturen är nästan mänsklig. I båda fallen så är det luftens isolerande egenskaper som påverkar.

Alla vet vi att fuktig luft leder värme/kyla mycket mer effektivt än torr luft!

Det talas ofta om att fukt som kondenseras mot kupans väggar avger värme när fukten övergår till flytande form. Men i min sinnevärld så måste detta vara en förlustaffär från binas sida sett. Vinterklotets genomsnittliga värme är så mycket högre än den i kupan omgivande luften så det borde vara så  att den fuktiga luften leder bort mer värme från klotet än vad bina tjänar på fuktens övergång till vatten.

Om vi har torrare luft så inbillar jag mig att värmeförlusten för binas del blir mindre. En fysiskt utbildad person borde kunna utveckla det här bättre.


Att bina sedan mår bättre i en miljö utan mögel o jäsning som genereras av fukten, det är en annan historia.  Gidde
Getingboet i kuptaket är ett konstverk som jag inte vill förstöra


tisdag 8 december 2015

Andras och eget misslyckande! Så här kan det också bli.........

Ibland så vill man skriva lite utanför det mer seriösa och det var så här! Min broder Lennart var bland de första med direktimporterat avelsmaterial från Buckfast. En dag när han och en god biodlarvän hade svängt en och annan bägare  så kom tanken att de borde ordna en ordentlig drottningodling. Och sagt och gjort! Utrustning saknades, men för händiga män så får inte det vara några problem. En putsad pinne och lite smält vax fixade snart till ett fyrtiotal cellkoppar. Några ramlister fick bli fäste för kopparna och sedan så letade de efter omlarvningsnålen som hade försvunnit. Men det ordnade sig med en tandpetare där spetsen tuggades till rätt form. En ordentlig kakbit hämtades från den bästa kupan och efter förstärkt kaffedrickning så satte de igång med omlarvningen. Och enligt min sagesman så fungerade det över förväntan. Den bästa kökshanduken fuktades så att inte cellerna skulle torka och efter förhållandena så blev resultatet av omlarvningen gott. Bina i startkupan de hade valt var lite griniga. men det kanske inte var så konstigt med tanke på att det hunnit bli lite sent på kvällen. Det blev en trevlig kväll och de gjorde stora planer för alla drottningar som de räknade med att få. Och så dagen efter! Morgonfikat intogs under spänd förväntan och så var det ut för att kolla resultatet. Och det blev.... inte en enda cell antagen! Och varför...... Jo min broder Lennarth var snusare så att när han tuggade till tandpetare/omlarvningsnålen så blev det inte så bra och dessutom så gjorde han som de flesta andra drottningodlare, han slickade ren tandpetaren mellan larverna. Tablå! Nästa vecka så blev det bättre 30 antagna av 32 omlarvade, men det är en helt annan historia! Gidde
En bild från mitt eget misslyckande, Dessa Apidea-ramar klarar inte kokning.