onsdag 28 december 2016

"Vilken ”mackapär”......Det här är lögn och förbannad dikt!!

Innovation!


När det gäller bins kärleksliv så framstår en Midsommardans i Bromma eller Roslagen som rena rama nunneklostret.  Det är därför som jag blev så vansinnigt lycklig när en person ringde mej i veckan och berättade om en ”mackapär” som en forskare i ”Vitryssland” arbetade med. Vissa prototyper verkade redan ha hittat hit till Sverige. Vi har ju en hel del pryltokigt folk här i landet.
Enligt min källa så hade man analyserat vingindex och Davinotekniken och fått fram en vibrationsanalysator som direkt genom en enda knapptryckning gav besked om vilken ras ett bi tillhörde. DNA släng dig i väggen!! Som referensmodul så använde man Buckfast rasen då den genom sin blandning av olika raser gav ett lagom utspritt resultat. Men för att klara de sista kalibreringarna så hade uppfinnaren planerat att helt slumpmässigt ringa en helst amatörmässig Buckfastodlare. Om uppfinnaren valt en av de verkligt kunniga av Buckfastfolket (som det finns många av) så kunde projektet helt spårat ur. Uppfinnaren trodde att han med sitt upplägg  skulle ha störst möjlighet att hitta kalibrerings tolkens referensmodul.  Och det tror jag är rätt tänkt!
Den närmaste planeringen enligt min sagesman vart att skapa appar för de smarta mobilerna så att även vi vanliga biodlare kunde ta del av det som Brommabiodlaren redan hade haft förmånen att testa. Vilken härlig ”Mackapär”.  
Nästa projekt till test är en parameterackumulator som via indexreglering och brytpunktsanalys lätt avgör om man ska ha plastramar och vilket rammått som är mest applicerbart i en teoretisk biodlingsmodell. Även denna underbara mackapär kommer som app till den nya smarta mobilen. /Gidde
Tack för i år! Var rädda om er!
 Hälsningar

tisdag 27 december 2016

Ett riktigt skitår......Men jäkligt intressant!


  Det började så bra. Inga dödsfall! Fin utveckling på samhällena. och försommardraget gav tankar på en god skörd. Drottningodlingen fungerade bra liksom parningen. Men sedan så tog det stopp Värmen gjorde att binas inte fick loss nektarn från blommorna och ett lovande linddrag blev noll.Men så är det med biodlandet!

Men.... det var en massa diskutioner som blev intressanta under året. Janos övervintring av småsamhällen med ramarna på högkant är intressant. Och kommer säkert att testas av flera.
Erik Österlund skriver mycket intressant om varroatolerans och är en bra källa för information kring den här problematiken. Och det här är värdefullt!

Och mycket småroligt var det när vi debatterade  både om att använda vaxkakor utan cellprägling och med mindre och större avstånd mellan ramarna.

Vi har fördelen att vi har areor på fb som tillåter oss att glida lite i ämnena. En eloge till admin på de olika areorna för att de tillåter det. För varje gång som debatten glider iväg så kommer den nya vinklingen skapa nya tankar hos någon biodlare som läser och tänker. Och det är viktigt!
En hel ram med drönarpuppor som jag kollade förförra året. Hittade ingen varroa.

Och mina vänner: Naturligtvis så har det varit mycket som jag inte nämner här som debaterats på fb.

Min egen biodling gav för liten skörd, det blev för lite regn. Drottningodlingen med Apideor fungerade fint. Och testerna om varroatolerans blev ömsom vin och ömsom vatten. Men det är så som biodling ska vara. Om det var enkelt så skulle jag inte hålla på!!/ Gidde  

Gott nytt år på er allesamman!!

fredag 16 december 2016

Stora alternativt små ramavstånd? Fråga för fackidioter!



Det påstås att man med större ramavstånd i skattlådan ökar skörden. Typ 8 till 9 ramar i en 10 ramarslåda. Men det påstås också att man kan genom kortare avstånd än 10 millimeter kan förbättra yngel sättningen i yngelrummet. 

Vem vet något?

Jag lägger frågan här på bloggen eftersom den läset runt om i världen?

Vem har information??
God Jul!
Önskar
Gidde_

fredag 9 december 2016

Det här är "skitväder" .......för bin!

Det här är "skitväder" .......för bin!

I dag så hamnade termometern på +9 grader och jag gillar det verkligen inte. Vi har haft ned till -8 och dessemellan så har temperaturen pendlat upp och ner hela tiden.

Det är ett känt faktum för äldre biodlare att den bästa vintertemperaturen är omkring -4 grader. Vid den temperaturen så sitter bina stilla med låg foderförbrukning och risken för yngelsättning är nästan noll. När temperaturen stiger en del över nollan så vidgas vinterklotet och drottningen blir mer rörlig och kan få möjlighet att lägga ägg. Normalt så tar bina bort äggen allteftersom, men risken finns att äggläggningen blir för omfattande med ökad foderåtgång och mer fukt. Fortsätter det så stiger risken för utsot.

Så mina vänner! Jag vill ha kallare väder och bin som sitter "kloss" / Gidde

tisdag 6 december 2016

Så här ser årets dörrkrans ut, hemma hos oss ............

Vi brukar vara på marknaden på Blidö lördagen före den andra advent. Men i år så tog det stopp!!


Så här ser årets dörrkrans ut hemma på vår dörr

Och så här såg "Lillskitens" tårtor ut några dagar tidigare
Det var det 23-årets julmarknad på Blidö vi har varit med från starten. Men i år så fick vi backa ur. Honungen räckte inte till. Så det blev lugnare. Inte så många kransar att göra. Och lite mer tid över att umgås med familjen. Allt i livet har sin tid, men det finns alltid ett visst vemod när inte tillvaron ser lika ut som den gjort i många år. /Gidde

torsdag 24 november 2016

Vi väntar på snön och sommaren!


Vi hade snö och jag fick skotta tre gånger på samma dag. Men den töade bort och vi fick det sämsta väder som våra bin kan ha så här års. Fukt är det sämsta för bina under vinterhalvåret. Hur trist som helst!  Men trots allt så tror jag på sommaren! Men 2014 så skrev jag det här och livet gick vidare trots att det slaskade även den hösten här i Roslagen.




Vi väntar på snön och sommaren!

Det här är två kontrast-bilder. Och vi är verkligen långt ifrån vädermässigt just nu. Vinterbilden visar att binas ventilation tinar snön framför flustret och oavsett om så hade risken för kvävning varit noll. Men... Ännu inte någon snö i sikte!

Och den pampiga tallen. Den är vårt landningsmärke på en av våra parningsplatser Västra Högholmen

Gidde

tisdag 22 november 2016

I år så backar jag ur! Har inte honung så att det räcker.............

I år så backar jag ur! Har inte honung så att det räcker och en marknad är trots allt ganska så jobbig./Gidde
Det här var en biodlare på julmarknaden i Riga som gjort allt det här
Blidö Marknad!
Det här var det tre år sedan jag skrev! Det har hänt så mycket roligt på den här marknaden. Det är som på alla marknader en blandning av besökare. Låt mig beskriva en: Vi kallar honom "Roslagsgubben" Han kommer med händerna djupt nedkörda i fickorna för att inte frestas att ta upp plånboken. Blicken stelt framåt med tunnelseende! Han har hur mycket honung hemma som han inte ännu har ätit upp. Och föresten så tycker han inte om honung. Men... när jag talat om att det är gratis
avsmakning så kommer ofta pengarna fram till både en och två burkar.
En ganska så spännande kund!

Det var dags för Blidö julmarknad. Det var tjugo år sedan som vi var med och startade den här marknaden så här är vi verkligen etablerade. På den här marknaden så har vi stått i alla väder.  Det har varit allt från strålande sol  med bitande köld. till ösregn och snöstorm. I år så blev det nordvästlig vind med pudersnö som pinade hela dagen. Inte världens bästa väder att sälja honung i, men allt går om man är tillräckligt tjurig. Men nog värmer det en hel när kunder kommer och säger att hade det inte varit  för att köpa honung så hade dom inte kommit i år. För er alla som inte vet var Blidö ligger så är det en ö i Roslagen som man behöver åka två färgor för att komma till. Det är bara några mil hemifrån men det tar i alla fall nästan tre kvart att åka. Och det blir alltid en viss väntan i färjeköerna.

Och så den fråga som ni nog ställer! Hur  gick det? Jo tack! Ganska så bra! Det var i alla fall klass två varning! Gidde

torsdag 17 november 2016

En sjuk historia.............Men visst är den rolig!

En lite sjuk historia................!

På den tiden under kriget som bisamhällen gav extra sockertilldelning så hade en torpare i Småland ett bisamhälle. Gubben var väl inte den smartaste och hans son var väl också lite, ska vi säga efter. Men det hade  blivit läge för att göra en vårgenomgång och efter mycket tjat så lovade sonen att hjälpa till. I början så gick allt bra, men sedan i nervositeten så tappade gubben en ram rakt ner på marken. Det steg ett moln av bin mot de stackars biodlarna som försökte att vifta bort anfallarna. Modet svek sonen och han rusade in i torpstugan, och hann att stänga dörren efter sig. Gubben var lite långsammare och kom något efter. Men grabben hade gripits av panik så han höll emot i dörrhantaget. Och där stod gubben och bankade och bankade på dörren, men sonen lätt inte det påverka sig han bara höll emot. Och efter ett tag så avtog bankandet för att till slut upphöra. Efter någon timma så vågade sonen kika ut och se att bina återvänt till kupan. Den tillkallade barnmorskan tog hand om gubben som såg ut som en nåldyna och tog bort gaddar o baddade med universalmedlet vätesuperosid som användes till allt och som slutbehandling så blev det tjock grädde på sticken från bonden i byn. Gubben överlevde och biodlarna blev en historia rikare.

Det fanns en protokollbok i den lokala biodlarföreningen där skeendet beskrevs mycket målande och där läste min Broder Joel det.

Jag vet att vid paniksituationer så gör vi vansinniga saker. Biodlare tar av sig "slöjan" när de får för många bin innanför utan att tänka på att det finns många fler utanför och det är viktigt att i alla lägen tänkt igenom vad som kan hända. Det kan bli verkligt tokigt när stressen slår till. Ha en bra fortsättning!  Hälsningar Gidde

måndag 7 november 2016


Drönaravläggare!!!!!

Som jag skrev tidigare så är drönarutskärning ett stort slöseri. Och varför har jag den åsikten! Jo enligt mej  så har bina gjort ett ganska så stort arbete när bina först byggde ut vaxet till ramen som drottningen sedan bestiftade. Sedan så har ägg och larverna hållits varma för att inte tala om att larverna matats väsentligt mer än vad en arbetsbi larv görs. Dessutom så har bina försökt att skydda larven  mot attack från varroaparasiten.
Nog förtjänar drönarramen ett väsentligt bättre öde än att skäras ut och smältas ner. Och detta görs även  om ramen kommer från det bästa avelsamhället.
Vi inom Carnica pläderar för att göra drönaravläggare. En utförlig beskrivning finns på hemsidan (carnica.se) men kortfattat så kan man säga att man gör en avläggare med drönarramar och vanliga yngelramar plus ramar blandat med foder och pollenramar. Lämpligt är omkring 4 drönarramar från olika samhällen. Till detta så behövs det antingen  några omlarvade celler eller att någon av yngelramarna kommer från samhällen värda att odla från. Detta senare  med ynglet är för att bibehålla samhällsbildningen. /Gidde
Så här ser det ut på en av våra parningsplatser. Som regel så fylls det på med drönar och yngelramar. Det ska vara mycket drönare för att säkra en bra parning! 


Drönaravläggare!!!!!

Som jag skrev tidigare så är drönarutskärning ett stort slöseri. Och varför har jag den åsikten! Jo enligt mej  så har bina gjort ett ganska så stort arbete när bina först byggde ut vaxet till ramen som drottningen sedan bestiftade. Sedan så har ägg och larverna hållits varma för att inte tala om att larverna matats väsentligt mer än vad en arbetsbi larv görs. Dessutom så har bina försökt att skydda larven  mot attack från varroaparasiten.
Nog förtjänar drönarramen ett väsentligt bättre öde än att skäras ut och smältas ner. Och detta görs även  om ramen kommer från det bästa avelsamhället.
Vi inom Carnica pläderar för att göra drönaravläggare. En utförlig beskrivning finns på hemsidan (carnica.se) men kortfattat så kan man säga att man gör en avläggare med drönarramar och vanliga yngelramar plus ramar blandat med foder och pollenramar. Lämpligt är omkring 4 drönarramar från olika samhällen. Till detta så behövs det antingen  några omlarvade celler eller att någon av yngelramarna kommer från samhällen värda att odla från. Detta senare  med ynglet är för att bibehålla samhällsbildningen. /Gidde
Så här ser det ut på en av våra parningsplatser. Som regel så fylls det på med drönar och yngelramar. Det ska vara mycket drönare för att säkra en bra parning! 


Drönaravläggare!!!!!

Som jag skrev tidigare så är drönarutskärning ett stort slöseri. Och varför har jag den åsikten! Jo enligt mej  så har bina gjort ett ganska så stort arbete när bina först byggde ut vaxet till ramen som drottningen sedan bestiftade. Sedan så har ägg och larverna hållits varma för att inte tala om att larverna matats väsentligt mer än vad en arbetsbi larv görs. Dessutom så har bina försökt att skydda larven  mot attack från varroaparasiten.
Nog förtjänar drönarramen ett väsentligt bättre öde än att skäras ut och smältas ner. Och detta görs även  om ramen kommer från det bästa avelsamhället.
Vi inom Carnica pläderar för att göra drönaravläggare. En utförlig beskrivning finns på hemsidan (carnica.se) men kortfattat så kan man säga att man gör en avläggare med drönarramar och vanliga yngelramar plus ramar blandat med foder och pollenramar. Lämpligt är omkring 4 drönarramar från olika samhällen. Till detta så behövs det antingen  några omlarvade celler eller att någon av yngelramarna kommer från samhällen värda att odla från. Detta senare  med ynglet är för att bibehålla samhällsbildningen. /Gidde
Så här ser det ut på en av våra parningsplatser. Som regel så fylls det på med drönar och yngelramar. Det ska vara mycket drönare för att säkra en bra parning! 

onsdag 2 november 2016

Blir det lika mycket snö i år?

Så här var snö-läget år 2010

Den här bilden är tagen på flustersidan av huven och observera att snön har smält bort ända ner mot flustret. Och så fungerar det. Snön är så lätt att den släpper igenom luft tillräckligt för bina, men värmen från bina smälter bort snön.

Egentligen så säger bilderna tillräckligt, men låt mig ändå förklara. Det är helt onödigt att skotta, tvärtom så ger skottning en störning  som verkligen inte är bra. /Gidde

tisdag 25 oktober 2016

Vax är en bristvara..... Och man kan hantera det på olika sätt

Jag byggde en provisorisk "Ramsmältare! som jag kopplade till min något rostiga ångpanna. Som ni ser så håller jag ångan uppe. Den naturfärgade lådan överst är en bilåda som jag byter mot en med ramar som ska smältas ur. 



Täckvax som ska smältas ner
Den färgen som det är på klumparna till höger blir det av avtäckningsvax efter smältning

/  Gidde/

söndag 16 oktober 2016

Rapport från ett matarhål..................

Jag funderade på hur och när bina verkligen går i vinterklot. Och det finns bara en lösning på att få det klarlagt och det är att kolla hur det ser ut.

Matningen och varroabehandlingen är klar sedan flera veckor och det var ett ytterst fåtal bin som man såg flyga ute. Temperatur 6 till 8 grader och växlande vind och molnighet kanske med lite övervikt på molnighet.
Jag lyfte på taken till tre kupor och resultatet var enstämmigt.
Bina satt i ett lite löst klot rakt under matarhålet. Mycket liten aktivitet som ökade något när jag kom och tittade men verkligen inget som jag inte förväntat mig. De enstaka bin som provade på en flygtur och landade vid sidan av matarhålet de stelnade på någon sekund och blev helt passiva. När jag lyfte ner dem till sina kompisar så tog det kanske 3 sekunder innan de var fullt rörliga igen. Temperaturen ute var omkring 6 grader så det är redan då som binas motorik stannar av.

När nu temperaturen går ner ytterligare någon grad så kommer vinterklotet krympas ännu något och det kommer inte att vara några bin som flyger upp. En intressant iakttagelse var att klotet hade en viss tendens till att dra sig något snett bakåt vänster i lådan och konstigt nog så var det åt samma håll i de tre samhällen som jag kollade. Och i slutet på januari så skulle jag gissa att bina har nått nästan till den sista ramen. Lite förvånande var att inte bina hade gått ner mot botten på lådan där de kunnat sitta på tomma ytor av biramen där inte fodret kyler så mycket. Men kanske ventilationen från matarhålet gjorde att de stannade kvar där uppe.

När jag nu lagt på locket så är bisäsongen slut för min del. Jag kan bara kolla att ingen kupa blåser omkull men för övrigt så får bina klara sig själv. Visserligen så har det hänt att kupor rasat mitt i vintern och jag har plockat upp dem efter någon dag med snö och allt. Och tro det eller ej: Samhället var det bästa i den bigården sommaren efter! Gidde
Så här ser det ut, och sedan bara en tunn bomullsfilt över.
Kom ihåg att bin är en insekt som lärt sig att överleva under miljontals år!

lördag 8 oktober 2016


Den dagen som jag fyllde 83 år så råkade jag se att det var för mycket mossa på tegeltaket. Tre jobbiga dagar senare så var mossan bortskrapad och mosshämmare sprutad på taket. Visst jag hade kunnat vänta till våren, men jag ville inte ha flygande bin i luften med risk för förgiftning. Jag litar aldrig på informationen när det gäller bekämpningsmedel. Typ mosshämmare! Min kompis Lasse sa att gubbar i vår ålder ska inte gå på tak! Men sa jag: Jag är ju bara 83! Gidde

onsdag 28 september 2016

Så här hände det sedan!


Vid vårgenomgången samma år (1996) som jag skrivit ”Hypotes utsot” så såg jag hur illa det egentligen går om man har tätslutande plast på en oisolerad trälåda. Med gott minne för alla gliringar som jag fått för skrivningen om utsot så fanns det en viss desperation i min tankegång. Och satsningen blev att byta till täckbräder till hösten. Stressen gjorde att två av tio samhällen inte fick något täckt matarhål, och det visade sig till våren att de två samhällena mådde absolut bäst. När jag berättade om det här för en äldre biodlare så skrattade han och talade om att det jag gjort kallades för toppventilation. Och så kom nästa gliring: Snart så ska du väl börja med högbotten också! Men jag fick inte ihop det. Mössen skulle ju kunna gå rakt in och det är ju inte vad man önskar sig. Två år senare så byggde jag min första högbotten och hade till hösten ingen botten att byta till, så det blev ett spärrgaller framför för att hindra mössen. Och egentligen så är det sedan bara historia! Ett nät och en trasa över matarhålet är ingen stor innovation. Och inte heller att sätta krampor på spärrgallret så att det går att öppna och stänga.

Men så såg jag ett år att jag hade svärmceller i en kupa. Jag stängde igen och helt enkelt glömde saken. Efter lite drygt en månad så kom jag lite skamsen på min fadäs och öppnade spärrgallret och vid genomgången av mitt ”Kvaddade” samhälle så hittade jag en Dam i full aktion med flera ramar spätt yngel. Carnica Damer bli så små efter någon vecka efter födseln så de tar sig ut genom spärrgallret med lite hjälp av bina. Och det här händer ibland fortfarande, det är ingen katastrof om jag inte öppnar. Ibland medvetet när jag har flera celler och inte vill leta. Då hindrar det svärmning.Men varning mina vänner, det fungera inte på liggande spärrgaller!!  Så här ser mitt biliv ut! Jag gör tabbar liksom alla andra, men kanske jag ser möjligheterna i misstaget ganska så lätt. Och livet fortsätter liksom tabbarna
Gidde



Så här ser det ut inför vintern. Inte glamoröst, men det fungerar för mig.

måndag 26 september 2016

Jag skrev det här 1996 på våren och sedan dess så har jag försökt förstå om jag hade rätt eller fel i min tankegång/Gidde

Denna skrivning gjorde jag 1996 på våren ( om jag minns rätt). Sedan dess så har mycket hänt men i huvudsak så kan jag fortfarande stå för det mesta som står här. 
Det är spännande att läsa det man skrev för så många år sedan!

UTSOT

Hypotes  om  hur den uppkommer .... 

Och  detta är min  hypotes  om utsot.

Utsoten uppkommer  som regel inte av en enda orsak utan  utvecklas genom en hel rad samverkande fenomen.

För att förstå det hela så måste man följa hela kedjan och värdera varje sak för sig och sätta in den i  sitt  sammanhang just då och  även längre fram.

Det talas  om att  hösthonungen är farlig att invintra på Orsaken skulle vara att den innehåller större mängder av en del för binas mage olämpliga ämnen. Det kan kanske vara rätt. Men det kan också  vara enligt nedan. .

Mot hösten  har många blommor och frukter inte bara mognat utan också börjat  mögla och eller jäsa. Det finns med  andra ord mycket gott om mögelsporer och jästsvampar. Det som går genom binas mage  är det  i detta sammanhang ingen  större fara med.
Men .. Ett bi är ganska så ludet . Så  nog  hänger det med en hel del hem till kupan.
Med detta vill jag säga att  honungen är säkerligen  ren och fin men i kupan och på bina finns det en hel del ämnen som i förlängningen kan ställa till problem. Visst putsar  bina  sig  själv , varandra  och  kupan men att detta  skulle skapa en livsmedelsmiljö i kupan har jag  svårt att tro. 
Detta  tror jag  är det som händer!

En omtänksam och skötsam biodlare täcker in sina kära bin . Inte bara för att de  ska ha det varmt det ska vara tätt också. Det är här som det farliga börjar. Det kan gå bra men det  kan det lika väl gå som i många år.

För att förstå min tankegång så måste vi ta med en del andra faktorer.

Bina äter med vissa intervaller . Hur ofta ... styrs av flera   faktorer och några av  dessa  kommer vi  till senare. 
För att kunna äta  måste bina höja temperaturen i kupan. Varm fuktig luft kondenseras mot den kalla honungsytan och honungen blir  varm och mjuk så  att bina kan ta för sig. Hur varm honungen måste vara vet jag inte. Bina  måste  ha en
viss temperatur för att att bli rörliga. Troligtvis står  dessa två saker i relation till varandra.  
En annan faktor är fukten ; vattnet ; rimfrosten ; isen .  I vilken form och mängd  vattnet finns i kupan  bestäms  av temperaturen  och ventilationen. Och det är här det börjar gå snett. 

När bina ätit och är mätta så sjunker  temperaturen i kupan igen. all luft kan inte hålla så mycket fuktighet bunden     Överskottet kondenseras mot närmaste kalla yta. I detta fall mot botten och nedre delen på väggarna. Nästa gång bina ska äta så måste först en viss del
av isen/rimfrosten tina innan temperaturen blir rätt. Men all is hinner inte smälta under den tid som det tar att värma upp kupan . Och  för varje gång bina äter så tar det längre tid att få upp temperaturen Och nästa gång tar  det ännu längre tid. Mer is som ska smälta. Och nästa.. och nästa..... För hur bra en kupa än är isolerad så finns det ändå något ställe som är kallare där fukten kondenseras och kanske  fryser. Med dagens täta kupor
får man till sist en ordentlig  minuskvot. Den allt längre tiden gör emellertid också  att en allt större mängd vatten hinner kondenseras mot honungen  och detta kan också  vara en fara i sammanhanget.En utspädd  foderlösning kan verka laxerande samtidigt som den blir mer jäsningsbenägen.

Man kan tycka att så länge bina har foder  borde det inte vara så farligt. Och det är helt  rätt om inte jästsvampar , mögel  och  andra   sporer fanns. Genom binas fläktande för att höja temperaturen alternativt att vädra ut  koldioxid  sprids dessa i luften i kupan och hamnar bland annat i det öppna fodret. Ju längre tid som bina behöver för uppvärmning och ju högre fuktighet det  blir desto gynsammare för jästsvamparna. I detta sammanhang så kanske vi också ska nämna  noseman.  Också den sprids genom sporer. Har vi inte smittade bin så kanske vi har fläckar av utsot som vi inte har observerat  vid rambyte .

Om man sedan  känner till  att fuktig luft kan bära små partiklar i storlek med sporer och  jästsvampar så är det hög tid att bli nervös . (Partiklarna svävar som i små ballonger av fukt). Att bakterier  har lufttransport det vet vi  alla.  
Det vi har nu i kupan är en mer och mer farlig bomb som bara väntar på att detonera.  
Till sist kommer smällen. Bina är så dåliga i magen så de har inte någon möjlighet att hålla sig. Katastrofen är ett faktum. 

Ja !!! Så här tror jag att det kan gå till när ett samhälle drabbas av total utsot. Självfallet finns det  också andra orsaker men de som nämts här är säkert  de farligaste. Om vi ska ta en jämförelse med oss själva så blir det väl närmast det som populärt kallas för : Sjuka hus.  I stort är det samma sak men bina kan ju inte flytta mitt i vintern. Tänk er att leva i högsta möjliga fuktighet med en luft som är jobbig att andas varje rörelse du gör för att få upp värmen eller ör att få  bättre luft ökar risken att den mat du behöver för att överleva  ska ge dej mycket allvarliga magproblem .

Det ska f-n  vara bi under sådana förhållande !!!



 Jag skrev det här 1996 på våren och sedan dess så har jag försökt förstå om jag hade rätt eller fel i min tankegång/Gidde

onsdag 21 september 2016

Så här fungerar det för mig!

För några år sedan så skrev jag det här inlägget. Det är giltigt fortfarande, det ser man när man läser inlägg på diverse forum. Just i dagarna så är det läge att avsluta den aktiva delen av biåret i kuporna. Jag har toppventilation på mina kupor så bina sätter sig ganska så fort stilla vid matarhålet. Och när det blir lite kallare så går de rakt ner och sätter sig på de tomma kakorna under fodret, men nära så de kan ta för sig när hungern kommer. Så fungerar det i mina kupor när bina startar sin resa mot nästa års vår!

Så här skrev jag!
I dag var det helt perfekt väder för att ta med trimmern till bigårdarna. Jag slår gräset ända ner till rotnivå för att inte det ska finnas något gräs som håller upp snötäcket. Möss har ju en benägenhet att krypa under snön  och komma under kuporna där det är mindre snö. Förr i tiden så brukade biodlare trampa samman snön så att de tog bort den möjligheten för mössen att nå kuporna.   Och vi får se om orken räcker för en insats från min sida på det spåret.

Det är ju så att möss helst inte visar sig ovanför snön på grund av risken att bli bytesdjur.

När man som jag gjort i dag slår gräset ända ner mot marken så ser man att mössen redan har byggt gångar i del långa gräset, så arbetet jag gjort i dag var säkerligen viktigt.

Kuporna står intill mindre byvägar, med trafik från markägare. Så nu blir det en vädjan till markägaren att de ska hålla koll på kuporna. Kommer ingen signal så kan jag ta det lugnt!

Gidde

torsdag 15 september 2016

Jag läste en bok......Binas Historia av Maja Lunde !

Visst är persikorna underbara! Men utan bin inga persikor i min trädgård.

Maja Lunde en Norsk författare har skrivit boken Binas historia och jag har läst den under några kvällar. Funderar lite omkring det jag läst.

Som biodlare så letar man naturligtvis efter sakfel, men det verkar som de flesta grodorna hållit sig utanför kuporna. Men eftersom det i stort sett är en fiktion så måste man fundera på om det som händer i boken är troligt och tyvärr så är det så att det som berättas om framtiden kan till stor del bli möjligt. Och mina tankar går till våra barnbarn som kommer att möta en förgiftad miljö. Och jag funderar hur mycket bina klarar i fråga om gifter. Det känns lite tveksamt att fundera omkring att när vi fått bin som klarar varroan så är det feta män i riskkapitalbolagen som är våra fiender när de producerar gifter.

Men jag tror att vi biodlare bör läsa boken. Den öppnar för diskussion mellan varandra och kanske lika viktigt det kan få utomstående att förstå att vi är på fem i tolv för att agera! Gidde

lördag 10 september 2016

TBH- kupa..... men jag hann inte med att bygga den klar i år!


Så här ser det ut när jag odlar drottningar.
Jag började att bygga en TBH under sommaren, men jag hann inte bygga den klar. Men jag förstår att kakras är en vanlig företeelse. Mina egna tankar kring det här är att säkra bygget mot överlisten med trådbyglar av den modell jag använder vid drottningodling. Om jag börjar med mindre byglar så borde jag sedan kunna öka längden på bygeln och sätta in dessa allt eftersom bina bygger ut vaxet. Jag räknar med att det kommer att sitta minst fyra byglar på varje list. I kanterna på överlisten så måste jag göra urtag så trådbygeln inte hindrar att listerna kan tryckas ihop mot varandra./ Gidde

onsdag 7 september 2016

Den stora drottningmassakern!

Det har på många forum dykt upp skrivningar om att samhällen blivit drottninglösa nu fram emot hösten. Och för egen del så fick jag samma problem. Inget yngel och ingen drottning!  Visst är det en katastrof! Jag har flera andra drottningar att tillgå i Apideor, men då ringer det varningsklockor. Det är helt klart så, att jag inte tappar alla drottningar i samhällen som står i en rad bredvid varandra. Vi måste komma ihåg att det är olika mödrar på alla tre samhällena. Och att de då skulle tappa sina drottningar allesamman det är för otroligt. Men det är en sak som samhällena har gemensamt, de står lite skuggade av buskage och en hägg som fått växa lite för stor.


Jag gjorde slutskattningen på alla tre och i samband med detta så drog jag ner på ordentligt på utrymmet. Två av samhällena hamnade på en LN låda, så det blev ordentligt med bin i de lådorna. Efter en vecka så var det tid att börja vinterfodra och då kollade jag läget och i bägge LN-samhällena var det ordentligt med yngel. Så det var som det ofta blir: Om det inte finns något för bina att dra på så drar de ner på matningen av drottningen så hon inte kan lägga några ägg. Och det var så det blev här i höstas. Det var för varmt medan blomningen var igång och när det blev svalare så fanns det ingen blomning kvar. Bistert men så såg verkligheten ut!

Om vi sammanfattar så blev det så här: Mina bin fick för kort flygtid. När det var svalt på morgonen och de hade kunnat flyga så stod de fortfarande i skuggan och när solen nådde flustren så blir det för varmt för att få loss någon nektar ur blommorna och utan ett nektarinflöde så  blir det ingen riktig matning av drottningen. Och den lilla äggläggning som Damen presterar den tar bina bort för enligt dem så är det på väg mot höst och då ska det inte ynglas.

Hade jag satt till nya drottningar utan att hitta de gamla så hade mina nya damer blivit dödade per omgående.  Det hade blivit den stora Drottningmassakern, bistert! / Gidde

Att odla drottningar med min metod i Apideor är enkelt!



Den stora drottningmassakern!

Det har på många forum dykt upp många skrivningar om att samhällen blivit drottninglösa nu fram emot hösten. Och för egen del så fick jag samma problem. Inget yngel och ingen drottning!  Visst är det en katastrof! Jag har flera andra drottningar att tillgå i Apideor, men då ringer det varningsklockor. Det är helt klart så, att jag inte tappar alla drottningar i samhällen som står i en rad bredvid varandra. Vi måste komma ihåg att det är olika mödrar på alla tre samhällena. Och att de då skulle tappa sina drottningar allesamman det är för otroligt. Men det är en sak som samhällena har gemensamt, de står lite skuggade av buskage och en hägg som fått växa lite för stor.


Jag gjorde slutskattningen på alla tre och i samband med detta så drog jag ner på ordentligt på utrymmet. Två av samhällena hamnade på en LN låda, så det blev ordentligt med bin i de lådorna. Efter en vecka så var det tid att börja vinterfodra och då kollade jag läget och i bägge LN-samhällena var det ordentligt med yngel. Så det var som det ofta blir: Om det inte finns något för bina att dra på så drar de ner på matningen av drottningen så hon inte kan lägga några ägg. Och det var så det blev här i höstas. Det var för varmt medan blomningen var igång och när det blev svalare så fanns det ingen blomning kvar. Bistert men så såg verkligheten ut!

Om vi sammanfattar så blev det så här: Mina bin fick för kort flygtid. När det var svalt på morgonen och de hade kunnat flyga så stod de fortfarande i skuggan och när solen nådde flustren så blir det för varmt för att få loss någon nektar ur blommorna och utan ett nektarinflöde så  blir det ingen riktig matning av drottningen. Och den lilla äggläggning som Damen presterar den tar bina bort för enligt dem så är det på väg mot höst och då ska det inte ynglas.

Hade jag satt till nya drottningar utan att hitta de gamla så hade mina nya damer blivit dödade per omgående.  Det hade blivit den stora Drottningmassakern, bistert! / Gidde

Att odla drottningar med min metod i Apideor är enkelt!



lördag 3 september 2016

Jag testade med florsocker i början av April..... och kolla hur det ser ut nu!

I början av April så testade jag varroaläget med florsocker i en avläggare från förra året. Av olika anledningar så varroabehandlade jag inte den här avläggaren i höstas så testen i våras var mycket intressant. Det blev 4 varroor i testet och det är en för mycket om man följer Carnicas normer för behandling. Men jag var nyfiken: Hur skulle det se ut mot invintringen på hösten? Naturligtvis så fanns risken att förlora avläggaren, men jag ville veta hur det skulle se ut fram på hösten.

Och visst ser det svårt ut! Antalet varroor hade ökat väsentligt. lite slarvräknat så är det över hundra. Och nu förstår jag resonemanget om att ett samhälle kommer att kollapsa under tredje året.

Jag kommer att testa olika behandlingar för att se hur bina reagerar eller kanske mer rätt hur varroan klarar sig. Det man bör komma ihåg är att bina naturligtvis är skadade av det stora varroatrycket så oavsett vad jag gör så blir det inte en optimal start för binas överlevnad.  Gidde

lördag 27 augusti 2016

Min fars kokkonst..........mitt första år som biodlare.


Min fars kokkonst!!

Jag läste ett gammalt inlägg som jag skrev för flera år sedan. Och tänkte på min far som en gammal man. Då tänkte jag inte på att jag personligen nu, är mycket äldre än han var då.

Det var inte ofta som vi såg Far stå vid spisen hemma. Men det inträffade på hösten varje år. Far kokade sockerlag till bina. Ja kokade är lite fel uttryck. Först kokades vattnet upp och sedan rördes sockret ner lite i taget så att det inte skulle kyla ner allt för mycket. Och mor stod intill och kollade när amatören jobbade. När sockerlagen var blank, som man sa, så var den klar. Men att den inte fick koka det var helt klart redan då. När lösningen svalnat något så fylldes den på en matare av glas. För öppningen bands det sedan en bomulls-duk. Det var så man gjorde innan matarbrickorna kom till.  Sedan placeras mataren på halmkupan med en trasa över för att hålla värmen.  Struten av tjärpapp skyddade sedan för vätan.
För oss ungar så var det en underbar tid på året. Det låg flera kilo honungskakor nere i matkällaren om man vågade smyga sig dit och tjuvsmaka. Det fick inte vara för stor bit som man tog för då skulle man bli ertappad.

Jag tänker ibland på mitt första år som biodlare. Som aktiv dansare/ båtägare/ radhusägare.... m.m. så räckte inte tiden till så när det började bli kallare hade bina  inte fått sitt vinterfoder. Min mentor Joel tog ett allvarligt samtal med mig och på en vecka så var det fullt fokus på bina. Provisorisk kupa och foderballong som fylldes före jobbet på morgonen och kollades på kvällen samma dag. Innan fodringen var klar så kom den första snön, och det var kallt om fötterna när jag matade bina före att åka till jobbet. 
Två matare in i snömoset så åt inte bina mer, så då var det bara att överlämna till Vår Herre att hjälpa bina över vintern. Och helt klart så var han en bättre biodlare än vad jag var. För bina överlevde!  Gidde

torsdag 18 augusti 2016

Det är under tusentals år som vi har haft biodlare....

2012 så skrev jag detta...

Det känns ibland lite svampigt inom biodlarorganisationerna, Lite halvmjukt, Mycket snyggt på bild, men liksom svampen här så vet ingen hur den kommer att se ut till slut.

Jag skrev om samarbete och utveckling. Men vad menar jag helt konkret! Jo jag menar att vi måste se till att respektive Organisation har sina klara ansvarsområden . Avel, värvning av nya biodlare utveckling av yrkesbiodlingen och så vidare. Och varje organisation ska sköta det som ligger inom deras ansvarsområde.  Och det är först när det här fungerar fullt ut som vi kan satsa på att få till en stabil utveckling.
Det är under tusentals år som vi har haft biodlare och bina är inte mycket annorlunda nu än när det var ler och halmkupor. Det är inte läge för att påstå att det är stora framsteg när vi gör ramarna av plast. Och det är inte säkert att bina mår bättre i cellplastkupor. Vi har isolerade kupor egentligen helt i onödan. Möjligtvis så påverkas foderåtgången något. De gamla typ-Smålandskuporna hade flera kilo mindre foderåtgång än en Nackakupa men de hade inte mindre dödlighet. Halmkuporna var i många avseende bra kupor för bina men besvärliga att jobba med.
Jag påstår att kuporna ännu inte har den maximala utformningen. Biodlare fortsätter i gamla fotspår och tar inte till sig möjligheterna att koppla samman gammal erfarenhet med nytänkande. Och det finns inte så stor slägga så att vi kan ändra på detta. Samtidigt så kan vi testa och bedöma drottningars egenskaper så  vi vet att de i alla avseende ligger över snittet men det ger ingen garanti för att det är de drottningarnas avkommor som vi köper.
Om vi påstår att vi är seriösa biodlare så bör vi också uppträda så att vi lever upp till det. 
Hälsningar
Gidde
Uppfinnaren Håkan Lanz sa en gång att även ett misslyckande är ett resultat att ta till sig. Vi kanske ska satsa lite mer på att riskera att misslyckas så att vi ser problemen från en annan vinkel!

onsdag 10 augusti 2016

Jag skrev om 105%-ts överlevnad i våras......nu kommer mer, mycket mer!

I våras så skrev jag lite vitsigt om 105%-ts överlevnad när en miniavläggare mot förmodan hade överlevt. Avläggaren står lite vid sidan om så det är inget samhälle som jag blir påmind om. Visst de har fått lite lådor då och då och jag har plockat av lite honung  inga mängder men i förhållande till läget så gläds man över varje kilo. I går så fick jag för mig att jag måste kolla hur det såg ut. Jag har testat varroaläget med florsocker under två tillfällen och efter övervintringen så var det 4 varroor och en månad senare så var det fem. Egentligen så har jag inte funderat kring bistyrkan i samhället. Om man övervintrar ( fel ordval, jag har egentligen inte gjort något) och tänker att det kommer att gå åt skogen så kan det ju knappast gå annat än fel! Fem lådor KLS hade det hunnit bli och jag räknade med att det skulle vara ganska så tomt och ödsligt. Men verkligheten var helt annorlunda! Det var smockfullt med bin ända upp i femte lådan! Och jag gjorde ett fruktlöst försök att hitta drottningen. Att hitta en drottning på ramar som täcks av centimetertjocka lager bin, det går ju bara inte. Och om man skulle se henne ett ögonblick så är hon borta i nästa. Så när jag lämnade bisamhället i går så var det med en medvetenhet om att bina levererat väsentligt mer än vad jag själv gjort. Jag vet att jag på något vis måste minska bimassan till slutskattningen och invintringen men frågan är hur jag gör det! Jag varroabehandlade inte förra hösten, så det måste jag troligtvis göra i år. Och mina vänner:         Var F-n är Damen någonstans?  Gidde


Så här såg det ut i våras!


PS: Kanske ska berätta att Damens moder har gått lika intensivt under året, så sådan mor sådan Dotter!  Det var det samhället som jag odlade drönare i av misstag som jag berättade om för ett tag sedan. DS

onsdag 3 augusti 2016

Det här är hur viktigt som helst! Gör jobbet så ni vet hur varroaläget är!

Det går att göra en varroatest både med florsocker och majsstärkelse. Men snälla!! Gör det så att ni inte förlorar samhällen för att ni är för lata att göra jobbet. Gå in på Carnica.se  Carnicabladet så att ni ser hur man gör. Bilderna här på bloggen är inte helt kompletta!  Gidde 






tisdag 26 juli 2016

Det här borde jag inte berätta....Och om ni inte för det vidare så är det lugnt..!

Det här borde jag inte berätta......!  Jag har ett bisamhälle som är ganska så bra. Och när jag invintrade i höstas så var det ett av de sista. Jag vet att jag bytte en låda som hade lite för "åldrade" ramar. I hastigheten så observerade jag inte att det var en drönarram i varje låda lite grann mot mitten. På försommaren så skulle jag sätta in drönarramar i alla samhällen, men när jag kom hit så var ramarna slut. så jag levde i flera månader med tron att det inte fanns någon drönarram i det samhället och varje gång jag kom dit så hade jag glömt att ta dit någon ram. Skit! När jag slängde på den tredje LN lådan förutom tre HLS så skulle jag kolla att bina inte använde nedre lådan som tomlåda. Och då hittade jag två fulla drönarramar. Pinsamt!  Jag hade odlat varroa i minst två omgångar!!!Med andra ord  något tusental. Och det är klart att om man bedriver sådan odling, så är det helt emot biodlingens idéer om drönarramar. Ytterst frusterande!  Men varför gnälla! Ramarna hamnade som förstärkning av drönaravläggarna hemma! Snälla berätta inte det här för någon! Sådant här får inte hända och om ni inte berättar, så är det mesta lugnt!  Gidde
Det var så här många drönare fyra gånger om som hamnade i samhället

onsdag 20 juli 2016

Visst blir man besviken på det kvinnliga könet............ Ibland!

Jag gjorde två drönaravläggare på försommaren. Det var tre drönarramar i den ena och fyra i den andra. Det blev en hel matta av drönare på många av ramarna. Verkligen häftigt för alla förhoppningsfulla unga Damer. När så parningen var över och bägge drönaravläggarna hade varsin ordentligt äggläggande drottning så passade jag på att förstärka avläggarna. Och tro det eller ej: De sveksamma Damerna i bägge kuporna bara sparkade ut de inte förbrukade drönarna. Och att det var helt tomt på manliga polare när jag kollade i går. Visst är livet tufft ibland för oss av det manliga könet! Gidde
Så här ser drönaravläggare ut på en parningsplats

söndag 17 juli 2016

Mördarsniglar i kuporna...............??

Mördarsniglar i kuporna är tyvärr en verklighet och hör och häpna jag har hittat mördarsniglar i parningskupor som hänger i träden i snören. Mycket förvånande! Jag har gjort en snigelplockare som syns på bilderna. Röret är lite drygt en meter så att jag kan gå rak. Sniglar har den egenheten att de drar ihop sig vid beröring och det gör att en snigel som jag fångar mellan tänderna drar ihop sig och kan lyftas för transport till en salthink. Det är inte svårt att plocka flera hundra på en timma. Och en plastpåse i hinken gör det lätt att hantera fångsten. Ett lätt slag mot kanten på hinken gör att snigeln faller ner i plastpåsen/hinken, Gidde





lördag 9 juli 2016

Rapport från en skakburk!.........Så här blev testbiodlarkursen!

Svenska Carnica Gruppen hade sin testbiodlarkurs/Kalibreringsträff nu i dag lördagen den 8/7. Och det här är ett årligt evenemang. Under årens lopp så har det varit många träffar och det spännande är att det aldrig har varit två lika träffar. För mig personligen som älskar att ge akt på mina medmänniskor så är det spännande när vi går ifrån teorisnacket kring konferensbordet och ut till verkligheten ute i bigården. Vi öppnar en bikupa och går hela vägen med allt som hör till bedömningen. Det som görs ska ge underlag för nya testbiodlares bedömning men också för de erfarna testbiodlarnas ska bibehålla rättvis bedömning för sitt arbete. Och det är detta senare som vi kallar för kalibreringsträffen. Det är alltså inte bina som ska kalibreras, det är testbiodlarens bedömning som ska säkerställas att den blir  lika oavsett vem som gör testjobbet.

Egentligen så är en testbiodlarkurs en form av allmänbildning för en biodlare. För hur ska den vanliga biodlaren veta vilka krav som man bör ställa på bisamhällen. När bina går i luften och försöker att sticka alla runt om så är det inte OK. Och för att ta ett annorlunda exempel så har vi den alltid närvarande varroan. Vi gör den testen på två sätt. Dels genom att kolla hur bina rensar ut skadat yngel på 24 timmar. Vi testar genom att nåldöda 50 yngel och att sedan kolla 24 timmar senare hur många yngel som bina bommat att rensa ut. Om..... bina har hunnit att rensa ut alla, så är tiden för lång och det är det som vi närmar oss. Bakgrunden till detta test är att bin med hög utrensning även ska rensa ut varroaskadat yngel. Det är den förhoppning som vi har!
Och så detta med skakburken! Vi testar med florsockermetoden och vi kunde också ha valt att testa med spritmetoden. Men det skulle ha inneburit att bina i testen skulle ha dödats och av känslomässiga skäl så valde de som skapat normerna för testverksamheten florsockret. Och  just detta säger mycket om Carnica Gruppen. Vi är rädda om våra bin! Så vi pudrar med florsocker för varroatestet och bina i kupan slickar ren sina kompisar efteråt.

Och visst är det spännande att ge akt på nya och äldre testbiodlare. De närmar sig problematiken från så olika förutsättningar och det är spännande att se!  Gidde

Och hur gick det för samhället i dag? Ja egentligen ganska så bra! Vi väntar på utrensnings testet i morgon.
Varroatestet

torsdag 7 juli 2016

Bladlusår?...... och jag gnetskattar!!

Vi har här i Roslagen ett så kallat bladlusår. På en del växter/träd så är det ordentligt svart med bladlöss. Och jag har ingen aning om ifall det är den sortens bladlöss som skapar det vi kallar lushonung! Men en sak är jag helt säker på och det är det att jag personligen inte väljer smaken från hösthonung/lushonung. Men när det gäller smaker så är det som med en viss kroppsdel, den är kluven. Det finns länder där hösthonungen har ett väsentligt högre pris än den honung som vi nu möter på butikshonungen. Att jag sedan ser en stor skillnad på den honungen som skickliga honungsproducenter  skapar och den honung som kommer från den mer industriellt producerade honungen. Men det är min personliga åsikt!

Och så detta med att jag gnetskattar! För jag vill ha en möjlighet att skapa den honung att sälja som jag verkligen gillar. Många gånger så blir en blandning av hösthonungen/lushonungen  och den mer blomnära honungen en fin smakupplevelse. För som jag många gånger har sagt: Honung är en naturprodukt som har många likheter med vin. Så det gäller för oss biodlare att lyfta fram honungens naturliga smaker. Och jag vill ha så mycket vanlig honung som möjligt innan bina till äventyrs flyger in sig på bladlössens produkter Gidde
Det här är en hink honung som jag är stolt över! Smakmässigt och i konsistens.
. Gidde
Men jag måste berätta en historia. En av våra biodlares son gick i en skola i Järfälla. Och en av de andra eleverna givetvis påhejad av föräldrar hemifrån ställde den här frågan. "När det gäller den där lushonungen". Hur gör ni med lössen då?  Biodlarsonen tittade på frågaren med ett överseende leende. "Det är verkligen inget problem"! Lössen de bara silar vi bort!

Att jag personligen aldrig har observerat någon bladlus i någon honung före eller efter silningen det är en annan historia! 

onsdag 6 juli 2016

Jag ska på Testbiodlarkurs... Häftigt och spännande!

Nu på lördagen den 9/7 klockan 10 så ska jag på testbiodlarkurs och vi har fått låna lokal och bisamhällen hos Sundbybergs o Spångaortens biodlarförening på Eggeby Gård. Det här är en återkommande begivenhet varje år och även om jag inte arbetar som testbiodlare så åker jag på de här träffarna.

Det spännande med det här är att varje gång så får jag någon ny vinkling när det gäller biodling. Ofta så är det något som jag inte just nu kan använda, men det händer gång efter gång att jag efter något år så har jag anpassat det jag lärt mig till mitt sätt att arbeta.

 Kunskap sägs det är inte svårt att bära och få sanningar är så sanna som detta! Och om ni har något års erfarenhet av biodling så är det inte fel att bredda kunnandet med ett besök. För många år sedan så sa Josef Stark att biodling är ett livslångt lärande. Det är så sant som det är sagt!  Alla behöver inte sila drönare, men det finns mycket annat att lära sig! Gidde

När vi var hos Robert 2010 så visade han hur han silade bort drönare som inte ska vara med i parningskuporna. Spännande!