lördag 27 augusti 2016

Min fars kokkonst..........mitt första år som biodlare.


Min fars kokkonst!!

Jag läste ett gammalt inlägg som jag skrev för flera år sedan. Och tänkte på min far som en gammal man. Då tänkte jag inte på att jag personligen nu, är mycket äldre än han var då.

Det var inte ofta som vi såg Far stå vid spisen hemma. Men det inträffade på hösten varje år. Far kokade sockerlag till bina. Ja kokade är lite fel uttryck. Först kokades vattnet upp och sedan rördes sockret ner lite i taget så att det inte skulle kyla ner allt för mycket. Och mor stod intill och kollade när amatören jobbade. När sockerlagen var blank, som man sa, så var den klar. Men att den inte fick koka det var helt klart redan då. När lösningen svalnat något så fylldes den på en matare av glas. För öppningen bands det sedan en bomulls-duk. Det var så man gjorde innan matarbrickorna kom till.  Sedan placeras mataren på halmkupan med en trasa över för att hålla värmen.  Struten av tjärpapp skyddade sedan för vätan.
För oss ungar så var det en underbar tid på året. Det låg flera kilo honungskakor nere i matkällaren om man vågade smyga sig dit och tjuvsmaka. Det fick inte vara för stor bit som man tog för då skulle man bli ertappad.

Jag tänker ibland på mitt första år som biodlare. Som aktiv dansare/ båtägare/ radhusägare.... m.m. så räckte inte tiden till så när det började bli kallare hade bina  inte fått sitt vinterfoder. Min mentor Joel tog ett allvarligt samtal med mig och på en vecka så var det fullt fokus på bina. Provisorisk kupa och foderballong som fylldes före jobbet på morgonen och kollades på kvällen samma dag. Innan fodringen var klar så kom den första snön, och det var kallt om fötterna när jag matade bina före att åka till jobbet. 
Två matare in i snömoset så åt inte bina mer, så då var det bara att överlämna till Vår Herre att hjälpa bina över vintern. Och helt klart så var han en bättre biodlare än vad jag var. För bina överlevde!  Gidde

torsdag 18 augusti 2016

Det är under tusentals år som vi har haft biodlare....

2012 så skrev jag detta...

Det känns ibland lite svampigt inom biodlarorganisationerna, Lite halvmjukt, Mycket snyggt på bild, men liksom svampen här så vet ingen hur den kommer att se ut till slut.

Jag skrev om samarbete och utveckling. Men vad menar jag helt konkret! Jo jag menar att vi måste se till att respektive Organisation har sina klara ansvarsområden . Avel, värvning av nya biodlare utveckling av yrkesbiodlingen och så vidare. Och varje organisation ska sköta det som ligger inom deras ansvarsområde.  Och det är först när det här fungerar fullt ut som vi kan satsa på att få till en stabil utveckling.
Det är under tusentals år som vi har haft biodlare och bina är inte mycket annorlunda nu än när det var ler och halmkupor. Det är inte läge för att påstå att det är stora framsteg när vi gör ramarna av plast. Och det är inte säkert att bina mår bättre i cellplastkupor. Vi har isolerade kupor egentligen helt i onödan. Möjligtvis så påverkas foderåtgången något. De gamla typ-Smålandskuporna hade flera kilo mindre foderåtgång än en Nackakupa men de hade inte mindre dödlighet. Halmkuporna var i många avseende bra kupor för bina men besvärliga att jobba med.
Jag påstår att kuporna ännu inte har den maximala utformningen. Biodlare fortsätter i gamla fotspår och tar inte till sig möjligheterna att koppla samman gammal erfarenhet med nytänkande. Och det finns inte så stor slägga så att vi kan ändra på detta. Samtidigt så kan vi testa och bedöma drottningars egenskaper så  vi vet att de i alla avseende ligger över snittet men det ger ingen garanti för att det är de drottningarnas avkommor som vi köper.
Om vi påstår att vi är seriösa biodlare så bör vi också uppträda så att vi lever upp till det. 
Hälsningar
Gidde
Uppfinnaren Håkan Lanz sa en gång att även ett misslyckande är ett resultat att ta till sig. Vi kanske ska satsa lite mer på att riskera att misslyckas så att vi ser problemen från en annan vinkel!

onsdag 10 augusti 2016

Jag skrev om 105%-ts överlevnad i våras......nu kommer mer, mycket mer!

I våras så skrev jag lite vitsigt om 105%-ts överlevnad när en miniavläggare mot förmodan hade överlevt. Avläggaren står lite vid sidan om så det är inget samhälle som jag blir påmind om. Visst de har fått lite lådor då och då och jag har plockat av lite honung  inga mängder men i förhållande till läget så gläds man över varje kilo. I går så fick jag för mig att jag måste kolla hur det såg ut. Jag har testat varroaläget med florsocker under två tillfällen och efter övervintringen så var det 4 varroor och en månad senare så var det fem. Egentligen så har jag inte funderat kring bistyrkan i samhället. Om man övervintrar ( fel ordval, jag har egentligen inte gjort något) och tänker att det kommer att gå åt skogen så kan det ju knappast gå annat än fel! Fem lådor KLS hade det hunnit bli och jag räknade med att det skulle vara ganska så tomt och ödsligt. Men verkligheten var helt annorlunda! Det var smockfullt med bin ända upp i femte lådan! Och jag gjorde ett fruktlöst försök att hitta drottningen. Att hitta en drottning på ramar som täcks av centimetertjocka lager bin, det går ju bara inte. Och om man skulle se henne ett ögonblick så är hon borta i nästa. Så när jag lämnade bisamhället i går så var det med en medvetenhet om att bina levererat väsentligt mer än vad jag själv gjort. Jag vet att jag på något vis måste minska bimassan till slutskattningen och invintringen men frågan är hur jag gör det! Jag varroabehandlade inte förra hösten, så det måste jag troligtvis göra i år. Och mina vänner:         Var F-n är Damen någonstans?  Gidde


Så här såg det ut i våras!


PS: Kanske ska berätta att Damens moder har gått lika intensivt under året, så sådan mor sådan Dotter!  Det var det samhället som jag odlade drönare i av misstag som jag berättade om för ett tag sedan. DS

onsdag 3 augusti 2016

Det här är hur viktigt som helst! Gör jobbet så ni vet hur varroaläget är!

Det går att göra en varroatest både med florsocker och majsstärkelse. Men snälla!! Gör det så att ni inte förlorar samhällen för att ni är för lata att göra jobbet. Gå in på Carnica.se  Carnicabladet så att ni ser hur man gör. Bilderna här på bloggen är inte helt kompletta!  Gidde