onsdag 13 december 2017

En vettig människa skulle vara livrädd.............

Jag bor omkring 3 kilometer från den närmaste bonden som besprutar sina ägor. Men... läs nu noga! Trots avståndet så var detta år hur insektsfattigt som helst. Mina 20 fingrar/tår räcker till för de humlor/getingar som jag sett. Förstår ni alla läsare om den katastrof som vi är på väg mot!! Mina parningskupor hängde 500 meter från den sprutande bonden ( Korkat av Gidde). och jag hade 4 bommar på 30 kupor och det är för mycket. Förstår ni hur illa det här är! Normalt så skulle 1 felflygning vara för mycket. Jag är beredd att låta varenda insekt överleva det år som kommer. Jag har hört om getingattacker mot bin, Men jag hoppas att slippa döda några insekter.

Till det kommande året så tänker jag så här! Jag behöver omkring 30 drottningar även 2018. Det behövs 2 drönaravläggare med 4 drottningar/drönargivare för varje. Det bör räkna med två omgångar med sexton  Apideor i varje omgång. Och jag kommer att köra det jobbet i min hembigård. Jag hoppas att mina damer har förmågan att hitta hem till Husse!

Man kan se det här från olika sidor. Och jag försöker att tänka realistiskt. Om jag flyttar de samhällen som står inom "sprutzonen" så blir det på områden där det är mest höstdrag. Den totala skörden blir med säkerhet lite lägre och med tanke på drottningodlingen och parningen så har jag ett sämre läge. Och...Ett bra drag är önskvärt vid drottningodling. Jag sitter lite i rävsaxen! Alla kupor på obesprutade områden skulle kännas bra, men... sprider sig besprutningen med vinden? Ja då hjälper varken böner eller Fader Vår!/Gidde
Jag känner mig så nästan fjantigt lycklig när jag ser att bina har skött jobbet och dragit fram drottningar. På bilden så ser ni två celler, men i verkligheten så kläcks bara den ena. Bina dödar den ena före kläckningen när man odlar i en Apidea.

onsdag 6 december 2017

Utveckling..........Evolution?

För hundra år sedan så var det en brytningstid mellan bistock och halmkupa men trots min nu höga  ålder så var det min far som berättade om detta.
I början på 40-talet så var det halmkupor som gällde hemma hos oss. Det var krigstid och biodlare kunde ansöka om extra socker för bina. Den här tilldelningen var låg, jag tror det var 6 kilo i början men höjdes till 8 mot slutet. Det här var en låg tilldelning och det säger sig själv att om man inte tajmade skattningen rätt så blev det för lite vinterfoder. Skattningen skedde med trumning och det var i sig själv ingen snabb procedur. Var man för intensiv så fick man en massa stick särskilt om bina var lite vassa. Och var man för försiktig så hände ingenting, då tog det hela dagen. Det var nog ganska så normalt med att förlora ett samhälle av tre eller ett av två. Och det var dels foderbrist och dels att det inte är så enkelt att byta drottning i en halmkupa.

Men så tillbaka till detta med fodret.Mina föräldrar var starkt religiösa och då är det detta med bibelorden som gäller: Giv åt kejsaren vad som honom tillhör och giv åt Gud vad han ska ha. Och om man lever efter detta så blir det bina som ska ha det som kriskommissionen sagt, något annat var inte tänkbart. Så pappa som annars inte kokade kaffe han stod vid spisen och lagade sockerlag. Och den får som ni vet inte koka så det var pekfingret som gällde som termometer. Att vi grabbar slickade grytan efteråt, det var lite fest för oss.En stor honungsskörd på den tiden var omkring 10 kilo och ibland så blev det ingen skörd, så lönsamheten var låg, eller ingen!
Det var över 70 år sedan och det här hände och bina ser likadana ut men vi har ett annorlunda förhållande till dem. På gott och ont!  Gidde

Låt mig lägga till en kommentar! Om...... vi inte hade varit med o rotat så hade varroan varit världens minsta parentes i bihistorien. Men.. nu har vi gjort det och kan bara hoppas att vi klarar upp problemet. Fot not: Man ska aldrig ge sig på det som man inte ser hela problembilden av!
Under taket på den här lite udda skapelsen så finns det ett livaktigt samhälle. Bin klarar även lite udda konstruktioner bara de slipper fukten. 

torsdag 30 november 2017

Att köpa bin är som......... att köpa resårband på löpmeter!

Det skrivs mycket på sociala medier om folk som vill bli kollegor till oss och visst är det roligt! De goda råden haglar och mycket är bra av det som skrivs, men..... snälla var kritiska när ni läser. Och ett av de bättre råden det bjuder jag på här nedan! Men läs även det här kritiskt!
Avläggare för eget bruk för några år sedan

Det var länge sedan som jag skrev det här inlägget.....Att köpa bin!

Är det svåraste som finns för en nybörjare. Oftast är ”fyndet” det dyraste och sämsta du kan köpa. Du ska vara kritisk!!
Fråga säljaren om bina är besiktade och vilken bitillsynsman som har gjort det. Be om telefonnumret till den personen och ring sedan upp. Är de här frågorna  besvärande för säljaren så bör du bli tveksam. Det är ont om bin men dåliga bin är värre än att leta ett tag. Fråga bitillsynsmannen och ägaren om varroan. En dålig behandling gör ett köp tveksamt. Smutsiga och dåliga ramar ger också tveksamma signaler. Liksom gamla drottningar.

Tveksamma samhällen bör man vara erfaren för att ta hand om. Det är inget för nybörjaren!

Det är många biodlare som i starten fått betala dyrt för bin som kommer från skorstenar och gamla murkna trädstammar. Det säger sig själv att sådana bin har ingen kvalitetsstatus. Så om ni ska skaffa bin så är det läge att redan nu ta kontakt med en seriös biodlare och beställa för leverans till försommaren.  Lycka till!  Gidde

Att köpa bin...........Är som att köpa resårband per löpmeter! Det fodras karraktär från säljaren!



lördag 18 november 2017

Kompromisser eller ..........feltänk?



Kompromisser ?


 Om man ser på biodlingen så är det mesta en form av kompromisser. I varje fall så upplever jag det så. Det som är bekvämt för biodlaren är inte det som är optimalt för binas överlevnad. Låt oss fundera omkring bikuporna! Det som är enkelt att tillverka för biodlarens leverantör är inte det optimala för bin. Plastkupor är lätta att tillverka och det är lätt att övertyga biodlare om att isolerade kupor det är det som bina verkligen behöver. Isolering där det verkligen behövs är nästan något av en slogan. Men verkligheten är att bin är insekter med helt andra livsbetingelser än oss människor. Det blir ingen stor skillnad om du övervintrar bin på träkupor eller plastkupor. Bin värmer det som de behöver värma! Det talas om värmeförluster och kondenszoner och en hel massa annat tjafs som inte har med verkligheten att göra när det gäller insekters överlevnad.
Problemet för bin är fukten och det som följer på det nämligen möglet och jäsning i foder. Det är detta som är det stora problemet i ett bisamhälle. Men om man inte vill förstå orsak och verkan då är det problem.
Om man väljer att testa med några samhällen så kommer man att upptäcka att det som skrivs i biböcker mycket väl kan ifrågasättas. Se till att det som ni nu upplever som problem i framtiden mer och mer kan upplevas som något positivt. Det är på det sättet som utveckling skapas! 
Bina utveckling kan följas med ett enda ord! "Överlevnad"! Klarar de att överleva så utvecklas de på den platsen. Och de bin som en gång utvecklades någonstans vid ekvatorn de skulle inte överleva här i Norden. Men evolutionen skapar överlevare! Gidde
Det här är en del av kompromisserna! Inte optimala för bina men rimligt bra för biodlaren. Och så ser biodlingen ut! 
 

lördag 4 november 2017

Näringskedjan...insekter...getingar.....bin!!

Jag är skrämd, verkligen skrämd! Under de sista åren så hör vi mer och mer om att getingar attackerar bisamhällen och det är ett beteende som var mycket mer sällsynt för några tiotal år sedan. Om det hände förr i tiden så var det mot samhällen som var på väg att helt klappa ihop inte mot normalstora samhällen. Bollgetingar kunde för all del skapa problem men egentligen ytterst sällan. Men.....varför märker vi en förändring? Vi talar om bin som markörer, men kanske de mindre insekterna är känsligare och tydligare.

Låt mig spekulera i lite olika scenarier. 1-an. Småinsekterna har genom giftbesprutningen nästan helt slagits ut så att getingarnas basföda har försvunnit. Då måste getingarna söka andra möjligheter. Och bina blir förlorarna.  Samtidigt så blir det allt mer vanligt med getingbillor modell större. 

Scenarie 2-an  Binas förmåga att försvara sig har minskat. Orsak avel, gifter, mindre aggressivitet.


Eller allt detta i kombination.   Kan vi påverka?

Det som är verkligt skrämmande är en tanke som jag har att vi är på väg mot en långsam förgiftning. Giftiga ämnen följer med luftströmmarna och sprids runt jordklotet. Från besprutning här och globalt. Doserna är så låga att forskarna negligerar dom, men de slår ut småkrypen och på sikt så kryper det närmare oss i näringskedjan. Vi ser mindre av insekter, våra bin skadas och snaran dras sakta åt kring vår egen hals. Och mina vänner! Det här går snabbare och snabbare! /Gidde 
Den här storleken på getingbo är inget att oroa sig för, men blir det storlek typ fotboll så är det värre!

fredag 27 oktober 2017

Biodling och ont i fingrar...........!

I Augusti så blev helt plötsligt vänster lillfinger och höger ringfinger röda och ömma omkring lederna. Och att hantera ramar blev helt plötsligt lite problematiskt. Avtäckning var ett kämpande med att hålla gaffeln rätt så att det inte smärtade i fingrarna. Gikt skulle min föräldrar kallat det, men nu tror jag det heter artros.  Så det blev att ta tag i problemet! En klick Voltaren på de aktuella lederna och en remsa hushållsplast skapade ett förband som jag säkrade med en tapebit. Jag ville inte att förbandet skulle glida av och jag skulle få salva i ögonen om händerna skulle hamna där. Efter en natt så var rodnaden borta på bägge fingrarna men höger ringfinger behövde en  natt till. Nu jobbar jag med att få tillbaka rörligheten och jag är nästan där. Högerhandens finger smärtar lite fortfarande när jag rättar det men inte i övrigt. Så mina vänner jag kan jobba i stort sett lika som tidigare, men............. ni kan inte ana vad jag håller koll på händerna nu. Konstigt nog så verkar kylan nu vara bra för smärtan i lederna.
För några år sedan så hade jag en hög med tvättade ramar. I år så blir det mer spikning!

Och.... så de där jäkla fästingarna, säkert över 20 som plockats bort och sprittvättats sticket efter! /Gidde

lördag 21 oktober 2017

Vilket skitår....igen!

När man nu summerar biåret så blir det fruktansvärt negativt, ännu ett år där det inte blir det utbyte som det borde ha blivit. Nu har vi tre år i rad här i Roslagen där bina inte har kommit till sin rätt. Det var segt i starten och temperaturen kom inte upp till maximalt flygväder. I sammanhanget så är det också så att när bina inte kan flyga på nektar så blir det lite för mycket pollendrag. För pollen får bina loss vid lägre temperatur än nektarn. Så för min del så blev det många pollenramar att rensa ut nu till hösten. Jag låter inte bina ha mer än en pollenram kvar till invintringen.

Och det finns ett antal pollenramar att smälta ur nu till hösten. Jag hoppas att jag får nog energi att lägga ramarna i regnvatten före ursmältningen. Gör man det så drar kokongerna till sig vatten och vaxet fastnar inte i kokongerna. Ok skillnaden blir inga mängder, men lite gör det.

Min gamla klyvsåg har fått en ny klinga, knappt 200 på biltema, det är mindre än hälften mot vad en omslipning kostade för 10 år sedan. Stackars de som tillverkar!!

Egentligen så lönar det sig inte att tvätta ramar. Tiden för att tvätta ramar mot att göra nya är helt marginell. En tryckluftsdriven spikpistol och en hyfsad mall hjälper till och framför allt så blir måtten så bra som det bara går.

Och nästa år så kommer jag att byta drottningar ännu ett år tidigare på en del av samhällena för trots allt så skiljer det mycket på den tid som en del drottningar har full produktion och de som är minst ett år sämre.

Och oavsett att det varit ett skitår ur perspektivet honung och avläggarproduktion så börjar jag förstå vad som händer när drottningar i avläggare/bisamhällen inte "blir äggläggande". I min sinnesvärld så är det fel uttryck! Mer rätt skulle vara "det förvirrade samhället"!! Drottningen får inte lugn att skapa en plats för äggläggning. / Gidde
Omsmältning!

Den här brädan, blev


till de här ramlisterna som räcker till omkring 40 LN ramar eller några fler HLS ramar



onsdag 11 oktober 2017

Hur mycket kan vi lita på information.......Min eller andras?

I Bitidningen och på olika forum så har det cirkulerat en skrivning om "Binas drömbostad". Jag ifrågasätter starkt resonemanget! Som jag ser det så är bina och allt annat levande i ständig utveckling. Det bi som en gång lämnade Afrika eller var nu "Vaggan" stod någonstans är inte samma bi som vi har i våra kupor. Allt eftersom bina flyttade så anpassade de sig till vad de klarade i fråga om överlevnad. Och min mentor Joel påstod att för honom så var detta det vackraste ordet i universum. Och när vi läser Hannes Bonhoff  skrivning så verkar det som om att det bara skulle vara att skapa en kupa med den modellen och bina skulle vara glada och lyckliga. Men..... jag tror inte på det. Bina har anpassat sig till att gå i vinterklot! De har anpassat sig till det sättet att överleva och att komma med något annat det tar tid för bina att anpassa sig till.

Bevisa gärna att jag har fel!!!

Men jag skulle vilja att vi biodlare diskuterade och försökte skapa något helt annat. Vi har väl alla hört talas om så kallad"stadsbiodling" och det är ett intressant projekt. Och om vi flyttar ner det till trädgårdarna runt om i städernas villabebyggelse så hade vi något helt nytt. Men vi behöver mindre utrymmeskrävande kupor och delvis andra bin.  Och kom nu inte och snacka om TBH kupor, de kräver för mycket utrymme.

Kom ihåg Komikern Birgitta Andersson hon sa apropå höghus: Det är väl ingen konst att få statarlängor att stå upp! / Gidde

Vi kan skämta om det här, men på sikt så hamnar vi där. Vi behöver pollinering i trädgårdarna och grönare områden runt städerna.

Det här är maximalt längst ifrån "Binas Drömbostad", men bin är lite knäppa. De överlever och mår bra!
 

tisdag 3 oktober 2017

Det här jobbet har jag kvar............

Att fixa till marken intill och under kuporna det gör jag med grästrimmern och det jobbet är kvar i bigårdarna.
 Jag slår gräset ända ner till rotnivå för att inte det ska finnas något gräs som håller upp snötäcket. Möss har ju en benägenhet att krypa under snön  och komma under kuporna där det är mindre snö. Förr i tiden så brukade biodlare trampa samman snön så att de tog bort den möjligheten för mössen att nå kuporna.

Det är ju så att möss helst inte visar sig ovanför snön på grund av risken att bli bytesdjur.

När man slår gräset ända ner mot marken så ser man att mössen har byggt gångar i del långa gräset, så arbetet är säkerligen viktigt.

Jag vädjar varje år till markägaren att de ska hålla koll på kuporna. Blåsten och busgrabbar kan lyfta taken och det kan dröja flera veckor mellan mina besök. Vildsvin finns men inte så frekvent just här och i så fall är grävling ett större hot. Det har hänt att grävling dragit loss spärrgaller som jag har som musspärr, men sedan inte kommit längre./ Gidde

Snön är inga problem för bina. Så länge den inte töar och fryser till is i flustret. Med huvar och toppventilation så har det aldrig varit något problem för mig. 



torsdag 21 september 2017

Palett för flytt av kupor

Om man måste hantera paletten på ett vanligt släp så bör den se ut så här. 

Pallett  för flytt av kupor observera öglan för vinschen



måndag 18 september 2017

Fula kupor... men lyckliga bin

En av mina läsare ville se hur det såg ut under taken.



Inte så vackra, men det mesta är material som jag fått gratis

Flustret i nivå med bottenplattan. 10 millimeters bigång







Det är så här det ser ut. Lådorna står direkt på högbottnen.( Stående spärrgaller fram o bak)  Bottenplattan som pallramarna står på med distans på 10 millimeter är en helt slät plyfaskiva 12 till 16mm tjock. Det behövs ingen bigång. Flustret sitter direkt på den nedre pallramen Eller som jag också gjort, på en ram med med flustret på. Foderbrädan med sitt hål på 80-85 mm täcks av ett insektsnät och den trasa som ni ser på bilden. /gideon


  



måndag 11 september 2017

Årets härligaste bild! Nu slipper jag kladdet! (Nästan)!

Varje år vid denna tiden så är jag fruktansvärt trött på allt vad honung heter. Jag säger som min mycket goda vän Tommy. "Det gick väl ann med biodlingen bara man slapp kladdet"! Men kanske så är det ännu värre med rensningen av ramar o vax som också måste göras framöver./ Gidde

Det här är årets härligaste bild. Det är årets sista honungshink som jag ympat. Men observera att den måste röras tills den har jämn färg och detta även ute mot hinkens sidor. Och en gummiskrapa är viktig i sammanhanget.


tisdag 29 augusti 2017

Också något av en flusterobservation....

Jag letar som regel inte drottningar så här vid slutskattningen. Det räcker med att jag ser yngel i olika ålder. Det är så mycket bin i samhällena så att det viktiga är att under ordnade former minska ner utrymmet till vinterformatet. För min del så är det två lådor LN med nio ramar i varje eller tre lådor HLS. Sena avläggare kan i undantagsfall få en LN och en HLS.

Men... om man inte klarar att leta Damerna så gör jag som de gamla biodlarna gjorde förr jag kollar flustret efter en kvart. Om det inte finns några bin som virrar runt och verkar att söka något så vet jag att drottningen är på plats och allt är OK!

Jag har sett på olika forum att drottningar har försvunnit då särskilt för nybörjare och vid flytt till andra kupmodeller. Och lösningen är inte alltid att rota igenom samhället flera gånger. Det kan fungera med att kolla flustret eller för den delen att ge akt på binas beteende inne i kupan. / Gideon
Hinkar med täckvax att ta hand om!
För att inte tala om alla ramar som ska smältas ut!

tisdag 15 augusti 2017

Slutskattning......Deprimerande!

Som vanligt så skjuter jag upp slutskattningen. Det är så jäkla slutgiltigt, förra året så sköt jag upp drottningbytena och slutskattningen och det blev inte bra. Men... jag lär mig aldrig något så jag är sen även i år. Men kanske lindhonungen, om det blir någon, kan sägas vara en ursäkt om än dålig!

Men tänk er alla ramar som ska slungas oavsett hur lite de ändå innehåller! Skittråkigt, deprimerande!

Låt oss glömma eländet! Trots allt så tar det slut till sist. Ramarna hamnar på lagret och bina får sockerlösningen som en liten ersättning för allt jobb. /Gidde

Det här är en bild från maj 2013. Den här bigården lämnar jag i år för det blir för tungt att bära. Perfekt parningsbigård men inte för honungsproduktion.

torsdag 3 augusti 2017

Inte äggläggande damer.......Irriterande..frustrerande!!

När jag jobbade med att testa med drottningodling i Apideor så var det egentliga problemet att bina som var med från start var för gamla att mata upp den parade drottningen till äggläggning. Lösningen var att tillsätta en halv kaffekopp med ungbin från en skattlåda rakt ner i foderfickan på Apidean.

När det gäller att avläggare/samhällen som inte kommer igång med äggläggning så har vi samma problem! Visst så kan bin gå bakåt i utvecklingen så att även äldre bin kan mata drottningar men det krävs en samlad grupp av bin med de egenskaperna på rätt ställe i kupan där det finns utrymme för drottningens äggläggning. Och just där på det stället ska drottningen hamna tillsammans med den "uppvaktande" gruppen. Och förhoppningsvis så ska inte den honungssamlande "maffian" av bin ha en annan åsikt. För har "maffian" det så blir drottningens ägg bortplockade.

Sammantaget så tar det tid innan drottningen fått ihop den "Hovstat" som hon behöver. Hon behöver en fri plats för sin äggläggning. Och hon måste ha den pondus att det här kan skapas! Och ibland så sker det och ibland inte.

Jag är helt övertygad om att det fungerar så här och det som grämer mig lite att jag inte har en bra lösning på hur man ska påverka det här. / Har ni?  Gidde


I en Apidea så ser det ut så här före kläckningen och här var det inte svårt att få till en äggläggande drottning. Men i en kupa så kan problemet vara mycket större.

fredag 28 juli 2017

Det här var verkligen stressigt...jobbigt!

Vi hade slut i honungslagret för någon vecka sedan och vi skulle på hantverksdagar på Blidö. Men vi hann att skatta, slunga, sila ympa. Och efter en vända i källaren så satt honungen kloss i hinkarna. Tänk att med en bra ymp så tar det mindre än två dygn från flytande till kanderad,  Häftigt!
Vi går den här omvägen därför att vi har som försäljningsargument  att honungen ska vara bredbar och om vi tappade direkt så skulle vi få variationer i "hårdheten" som vi inte vill ha.
 Vi värmde hinkarna försiktigt i värmeskåp så att vi kunde röra upp honungen och så tappades den för att sedan få vår egen etikett.

Vi var på marknaden i god tid men det var kunder redan när vi satte upp marknadsbordet. Och det här blir lite mer spännande för varje gång. Vi är trots allt en mycket liten leverantör men vi har en stor kundkrets. Många och jag menar verkligen många kommer tillbaka år efter år. Och det har blivit en relation där kunderna dyker upp på de tre dagar som hantverksdagarna är eller på Julmarknaden som är på lördagen före den andra advent.

Vissa kunder vill köpa flera lådor, men då måste vi hålla igen lite, för det är många som ringt veckor före och kollat om vi är på plats på marknadsdagarna.

Och för att göra en lång historia kort så hade vi en intensiv torsdag och en lugnare fredag och sedan så fick vi fly fältet för honungen var helt enkelt slut. Och lika slut var väl både min fru och jag! Gidde
Så här såg det ut för några år sedan

onsdag 19 juli 2017

Torrt och deprimerande..............

Delar av Roslagen är som andra delar av Sverige fast i torkans grepp. Men som alltid så är det mycket olika där vissa områden tack vare natur har fördelar. En gammal biodlare sa för många år sedan att jag alltid skulle söka biplatser där bina stod torrt och fint men naturen gav en stor variation av torrare och fuktigare mark. Och under åren så har jag förstått att han hade rätt!

Men torka betyder också eldfara så att hantera röken utan ett skydd i form av en plåt hink när jag inte har den i handen det skulle vara otänkbart för min del.

Torka ger också låga grundvattennivåer och jag testade just i dag hur mycket vatten som spolningen av silar och tunnor tar.

Att spola slungans grov och finsil plus flytsilen med tillhörande honungstunna det gick åt omkring 40 liter vatten. Och den vattenåtgången fick jag om jag snåltvättade men sköljde ordentligt. Och jag minns min verkmästare Jon från min ungdoms arbete i slakteri o charkuteri. Han och jag hade en överenskommelse. Han skulle visa allting i detalj hur han ville att saker skulle göras. Och jag å min sida skulle se till att jag gjorde det på det sättet. Och så blev det under de fyra och ett halvt år som den karriären var. Jon var biodlare och det skulle vara spännande att snacka lite biodling med honom.

Och jag hoppas att min hantering skulle blivit väl godkänd av den gamla hedersmannen. Kanske han läser bloggen över den himmelska uppkopplingen!/ Gidde

Och att vattna persikoträdet och mangolden med sköljvattnet det hoppas jag att Jon förstår att jag gör!!
Persikoträdet dignade av frukter förra året! Över 200 styck! I år tog frosten nästan allt.

onsdag 12 juli 2017

Det naturliga är oftast bäst...............

För min del så använder jag biborste "naturell". Jag fick lära det från min start som biodlare och har upptäckt att det är det bästa. En biborste av konventionellt stuk har nylonborst som blir elektriskt när den möter vaxet och bina men de här naturmaterialen har inte den nackdelen. Men observera använd de spädaste tistlarna respektive ormbunkarna och ta bort knoppar och topparna för dessa har en tendens att sprätta iväg bina.

Och framför allt, blir den här "borsten" kladdig så gör man en ny. Och oftast så är tillgången på det ena eller det andra råmaterialet obegränsat. Drömmen skulle vara att honungsskörden skulle bli så stor att tistlarna tog slut vid bigården! En gummisnodd  eller en snörstump är det enda som behövs för att hålla samman stjälkarna. Gidde

Bäst är när "Borsten" binds ganska så tät så att inte stjälkarna sprätter iväg bina.

måndag 3 juli 2017

Så här ympar jag min honung!


Ympad honung har kvar mer blomsmak än honung som rörts.....Det påstår jag!



Jag tar lite av fjolårets honung. Rör den i omkring fem minuter. Tillsätter omkring dubbelt av nyslungad honung,  Rör till jämn blandning. Och ställer sedan in i kylen. Observera övertäckt, med plast hela tiden. Jag rör fem gånger med kylning 12 timmar emellan.  Observera ingen kylning efter sista körningen. Obs! Akta maskinen när honungen börjar att bli hård!
Det är en sådan här maskin som jag använder

måndag 26 juni 2017

Min bisnurra går för sakta.....

Tiden går beklämmande sakta ibland! Damerna i Apideakuporna hemma var kläckta och på väg att bli könsmogna. Men.... inte ett dugg aktivitet i kuporna. Nästan inte ett enda bi var ute och flög!I slutet av veckan så flyttade jag dem till parningsplatsen. Och i dag så var det verkligen fart på bina i alla Apideorn. Det var helt fullt i flusterhålet! Och jag måste naturligtvis gå förbi mina  två drönaravläggare. Och där var verkligen inte aktiviteten mindre. Delar av flustren var täckta med drönare och flygningen var intensiv. Stackars tjejer! Så många helbrunstiga herrar!

Jag hänger mina Apideor i träden både när det gäller odling o parning Och ge akt på pinnen som säkrar att inte luckan åker ner och stänger flustret.
Innan jag hängde hit Apideorna så yngelförstärkte jag med ungbin denna gång före parningen. Normalt så brukar jag att yngelförstärka först efter parningen men jag var nyfiken på om det fungerar lika bra så här.

Och visst är det spännande att kunna följa drottningars utveckling på bisnurran som är binas motsvarighet till kvinnors graviditetssnurror.

 Det finns två tveksamheter den här gången! Dels som jag skrev tidigare om tiden för yngelförstärkningen. Men även att jag flyttat Damerna så nära brunsten. Det är trots allt lite knappt två dagar  till det magiska datumet. Och avståndet mellan hembigården o parningsplatsen är knappt tre kilometer.

Men om en vecka så vet vi om jag har kommit för nära gränserna! Flyger damerna bort? Eller kommer de att bli parade i god ordning? / Gidde

fredag 23 juni 2017

Där flög Damen.................

Det var midsommarafton för ett antal år sedan och vi skulle iväg på midsommardansen. Apideorna som hängde intill i skogsdungen var befolkade och hade god flygning. Den som hängde närmast hade en dam som jag inte hade hunnit märka så jag tänkte hinna med det innan vi for iväg. Tog fram märkgrejorna och fick min fru Elsie som assistans. Damen gick helt lugn på första ramen som jag lyfte och jag höll ramen i vänsterhanden och letade fångstglaset med höger hand. Just då: Så flög damen! Försökte se var hon landade och trodde att jag kunde hitta henne. Men när jag såg henne på ett grässtrå så hann jag inte med. OK! gick in på en fika och klädbyte! Och väl ute för att åka så såg jag den öppna Apidean lyfte samma ram som tidigare och där gick hon. Fick tag i fångstglaset och fångade henne, men när hon skulle in i märkburen så klanta jag mig och hon flög iväg.

 Jag lämnade allt som det var och åkte iväg på firandet! Och när vi kom tillbaka efter midsommardansen så var det samma visa! Damen satt på samma ram! Och fick jag tag i märkburen satte den rakt över henne och såg hur hon lugnt gick upp i den.

Här borde det varit klart! Jag satte i kolven och letade efter märkpennan. Men... Damen var liten och jag fick se henne trycka sig ut genom märkburens spärrgaller och flyga iväg för en tredje gång.

Då tyckte jag det var läge att svälja både midsommarnubben och förtreten så åter så fick grejerna ligga och jag gick in o käkade middag.

På kvällen så hängde jag upp Apidean samtidigt som jag halade flaggan.

Och sedan i veckan så kollade jag. I Apidean så gick damen hur lugnt som helst! Och jag tror faktiskt att hon småskrattade åt mig! Gullig skitkärring!! / Gidde

Om man odlar från kakbit i en Apidea så ser det ut så här, men det fodras ungbin i två omgångar. Först vid start och sedan efter parningen.

   

onsdag 21 juni 2017

Utseendet har mindre betydelse.......!

Kan en avläggare se ut hur som helst..........??.....Ja nästan!!

Kan en avläggare se ut hur som helst..........??.....Ja nästan!!

I min sinnesvärld så kan man göra avläggare på många olika sätt. Från ordentligt stort till verkligt mini.
1. Det minst kostnadseffektiva är när man delar ett samhälle rakt av och låter den ena halvan dra upp en egen drottning. Resultatet blir oftast bra men det påverkar honungsskörden mycket. Lite drygt halv skörd  är inte orealistiskt.

2. Har man mer än två samhällen så kan man plocka yngelramar med påsittande bin. 2 ramar bin från varje samhälle brukar gå bra på försommaren bara man kollar att man inte får med drottningar. Kan man köpa en drottning så spar man ganska så mycket tid. Helst så ska man flytta undan avläggaren ur binas flygområde.

3. Drönaravläggare är min egen favorit. I enklaste formen 2 till 3 yngelramar med skiktat yngel + en foderram och en pollenram. Och så så mycket drönarramar från de bästa samhällena som får plats. 11 ramar går det ofta att klämma in i en 10 ramars låda. Kollar alltid så att bina har möjlighet att dra upp damer, men det får inte hända för då åker en del drönare ut. Läs mer på Carnica.se!

4. och 5. Och vi börjar med Femman. Den minsta avläggaren som jag gör i en Apidea. En kaffekopp med bin, en bit bibröd (pollen) och en liten bit yngel från mitt bästa samhälle. Foder i foderfickan. Bina drar från start upp två celler, men till kläckning så är det bara en kvar. Efter kläckning så skickar jag in en halv kopp bin i foderfickan för att få ungbin till att mata drottningen. Kom ihåg att det är hela tiden ungbin som gäller. Sök på bloggen om drottningodling!

4. Miniavläggare! Den mest ekonomiska av avläggare. Jag har fått fram en del parade drottningar i Apideor och har en del samhällen som det är dags att plocka lite bin ifrån. Som regel så sammanträffar det med att börja skatta och att minska bimängden för att undvika svärmning. Så jag märker och burar drottningen. Tar Apidearamarna och hänger dem med trådbyglar i tomma HLS ramar. Och så bildar jag en avläggare med några HLS ramar och Apidearamarna. Det är överskottsbin som jag tar och drottningen hamnar så att jag kan bedöma hennes äggläggning. Och tillsättningen av damen blir enkel närmare hösten.  Gidde
Så här ser det ut!

lördag 17 juni 2017

Om.. man vet vad man ska göra så blir det enklare!

Jag bestämde mig för att under den här försommaren kolla olika påstående inom biodlarkretsar. Ett av dem var detta med att hantera bina med vatten eller rök. Och jag lovar att jag har gjort det realistiskt. Och det jag kommit fram till är detta. Att om jag vet vad jag ska göra så vet jag vad jag ska använda!

Ska jag in och hämta ungbin för typ Apideor så behövs det oftast inget alls, det är bara att öppna och lyfta täckplasten och förse sig. Ungbina finns lätt tillgängliga uppe i skattlådorna. Men om jag ska ner i yngellådorna då måste jag bedöma hur jag ska agera. Gäller det att hitta drottningen så blir det ofta lite komplicerat. Ett tryck på rökpusten så flyr damen och möjligheten att hitta henne är oftast borta.

Och jag måste bara berätta en historia. För några år sedan så var det några unga män som var mycket aktiva på forumet Alternativ/biodling. De talade om hur man skulle hantera bina! Utan att äga ett enda bi!!!
Och det var ingen tveksamhet på hur det skulle göras! Att göra avläggare och att hantera honungen det visste de exakt hur det skulle göras. Och naturligtvis så skulle bina hanteras enbart med vatten allt annat var otänkbart. Den största EXPERTEN berättade var han ansåg om en sådan klant som jag när det gäller biodling. Och speciellt då när de förstod att jag använde rök i en del situationer.

OK! Det tar lite tid att berätta alla tokerier som flödade på forumet så det hoppar vi över! Men från att vara expert utan att äga några bin så blev tonen lite mer försiktig när bina hunnit lära herrarna  en del. Och så fick jag läsa vilken rökpust som införskaffades. Naturligtvis en turbomodell! Visst finns det mycket att lära i livet! /  Gidde

Jag testade olika sätt att tillsätta drottningar. Det här var med smaksatt foderdeg. Fungerade men inte 100!

onsdag 7 juni 2017

Ingen besvikelse är så stor som den som startar i stor glädje!

Visst, det verkar det lite provokativt! Men det finns lite substans i frågeställningen i alla fall.

Jag har synnerliga bra erfarenheter av att fånga en bisvärm! När vi började som biodlare så kom det samma vecka en svärm med värdens snyggaste Guldrottning. Och bina efter den damen finns kvar hos mig efter omkring 30 år.

Och jag har världens sämsta erfarenhet av att fånga en bisvärm gånger två? Det kom för omkring femton år sedan två svärmar med underbart gula bin. Och med tanke på de andra gula bina som jag hade kvar så var lyckan stor. Men ingen besvikelse är så stor som den som startar i stor glädje! Jag upptäckte att samhällena i min bigård var utsatta för röveri. Det var intensiv flygning på speciellt två samhällen och jag tyckte mig skymta gult inslag bland bina.

Och det var då som jag kom på hur man avslöjar röveri! En florsockerpaket från köket och en ordentlig pudring på bina som fanns närmast flustret i de rövade samhällena. Och det dröjde inte mer än en minut innan de första vitpudrade Rövarna" dök upp på flustret till de gula skitsamhällena.

 Tummen är egentligen ett för milt straff! Men det plus avsättning som regent på livstid.
Men den största skadan var redan skedd! Parningstid och parningskupor hängande i skogen intill.

Och det tog 4 år att rätta till den missen och en jäkla massa jobb!

Vilka problem kan man möta med en svärm? Den kan vara nedlusad med varroa! Den kan dra med sig andra virus än de som dina bin är resistenta mot! Drottningen som svärmat kan vara på sluttampen och klarar inte en övervintring. Ilskna bin och dåligt produktiva! Och naturligtvis en massa annat som jag inte kan räkna upp här.

Och ska man vara riktigt grinig så får inte bisvärmen flyttas förrän bitillsynen kollat den och hur de ska göra det utan yngel det är en fråga för de lärde!/Gidde
En vildapel vid Torpet. Så vansinnigt vacker! Men sura "Pall"

lördag 3 juni 2017

När fick era bin en ny drottning sist....?

Jag har en lite tråkig attityd i mitt liv. Jag frågar och frågar och ifrågasätter! På den tiden som jag arbetade som verkmästare en mekanisk verkstad med verktygstillverkning så var det en tillgång. Frågar man tillräckligt mycket så har man ganska så snart ringat i problemet. Och sedan så gör man det enklaste.

När det gäller biodling och övervintring så är inte problemet lika enkelt för vi vet inte hela problembilden. Men jag tänker tillföra en åsikt som bör diskuteras och det är kvaliten och åldern på drottningarna som vi invintrar med våra bin. Om jag mot förmodan skulle köpa en svärm så skulle det första som jag skulle göra att jag granskade drottningen ingående. Om hon skulle vara färgmärkt så borde det tala kan det om vilken ålder hon har. Men är hon vitmärkt så vet man inte säkert. en del odlare märker vitt under alla år.

Visserligen så kan erfarna biodlare ganska så bra se om en dam är lite till åren men hur ska en nybörjare göra? Det är lätt att låta lura sig! Och alla biavlare är inte riktigt ärliga alla gånger.

Men mina vänner! Fråga och fråga!  En drottning på tredje året ska man inte övervintra med om man inte vet att just den linjen klarar något år längre.

Och OK mina vänner!  Det kan vara en för gammal dam som orsakade bidöden över vintern! Det är inte alltid att den stora syndabocken varroan är orsaken!  / Gidde
I maj 2011 så var den här damen på gång! Hon blev bra!

måndag 29 maj 2017

I den gamla Bondepraktikan...

I den gamla Bondepraktikan... så stod det att en bisvärm som man fick under maj den var lika mycket värd som ett lass hö. Hö i dagens penningvärde har ett pris på omkring en krona kilot. För det är i stort sett bara hästägare och liknande konstiga människor som köper det. Mjölkbönderna måste göra sig självförsörjande av hö annars så blir det KK.
 Jag försökte räkna ut om svärmen eller hölasset hade högst värde, men har inget aktuellt värde på bisvärmar så jag gav upp!  Jag råkade få en svärm där drottningen satt kvar hur högt som helst i en gran. Jag kunde inte åka tillbaka och leta henne dagen efter. Men bina fixa det helt själv och flög över till samhället intill. Hölass flyttar sig vad jag vet inte själv! Gideon

lördag 20 maj 2017

Soldans eller Regndans .............Både och!

En biodlarvän på facebook funderade om hon skulle satsa på att göra en "Soldans" och dagen efter så hade temperaturen stigit till mer än 20 grader. Så det var tydligen effektivt!
Men det är mycket för torrt här i Roslagen så jag funderar på att göra en "Regndans med regncape, trumma och hela köret!" Med ett hyfsat samarbete med vännen så kan vi få regn på nätterna och strålande sol på dagarna.

Men till dess så ska jag leta drönarramar för en drönaravläggare. Jag har lite problem med att ha drönarsamhällena på fel plats. så det kommer att bli diverse flyttande fram och tillbaka. Kylan har gjort att jag inte har kunnat agera tidigare. Måste att hinna med en första varroatest de närmaste veckorna./Gidde
Drönaravläggarna för något år sedan

onsdag 17 maj 2017

Det här inlägget skrev jag för ett år sedan... en månad tillbaka Men ..gäller även i år...Nu!!

 Det är för kallt för att kunna göra någon genomgång så jag får försöka bedöma läget genom flusterobservation och genom att känna på värmen från matarhålet. Det finns samhällen som flyger mycket intensivt och drar in mycket pollen men där jag upplever att värmen från yngelsättningen inte är så intensiv som jag väntat mig. Så jag är orolig!
En sak som jag måste lägga in i bedömningen är att några av mina avläggare kommer från samhällen som alltid varit sena att gå ut på våren, så det är bara att hålla bägge tummarna stenhårt. En annan orosfaktor är om fodret ska räcka. När jag lyfter i kupkanten så vet jag att en del samhällen är egentligen för lätta. Bedömningsmässigt så har de inte foder för mer än 14 dagar om det inte blir flygväder. Kanske läge för att stödfodra med strösocker. Samtidigt så har jag samhällen som är hur tunga som helst. Telefonen går hur varm som helst med samtal från biodlare som vill köpa samhällen, men hitintills så är det bara funderingar från min sida.Jag vet ännu inte vad jag har ifråga om samhällen.

Jag gjorde en lite lekfull test nu i veckan. Jag har ett antal systersamhällen och jag ställde mig frågan om de olika samhällenas nedfall såg lika ut i respektive. Och det var så! Naturligtvis så var det för få samhällen, men i alla fall intressant. Gidde
Det är en viss desperation som börjar göra sig påmind nu! Vi behöver värme för bina och för växtligheten! Att försöka med drottningodling med detta väder, det är helt dödfött!/ Gidde
Jag har en egen plats för mina avläggare. Det är för riskabelt att ha dem tillsammans med fullstora samhällen på grund av röveririsken

fredag 5 maj 2017

Visst borde jag ha startat upp tidigare...........

Jag har ett samhälle som är mer än 20 år gammalt. Och rimligtvis så borde det varit kaputt för länge sedan, men sist jag tittade så var det full fart. Klarar det några månader till så går det vidare. Och hur bra är det mot varroan?

Det sägs att små celler skulle hjälpa till och sådana mellanväggar har jag skaffat. Bara att smälta in!
Men hjälper det mot varroan?

Det har skrivits på Facebook om att man kan skapa mindre samhällen och de skulle klara varroan bättre.
Fan trot! Hur bra är det mot varroan

Så det finns tre saker som jag borde ha testat men inte gjort fullt ut.  Så egentligen är det lite skämmigt!
Hur blir resultatet?

Men jag lovar! Jag ska bättra mig!/ Gidde

Apideorna kommer att få jobba på under den här säsongen.






onsdag 3 maj 2017

Bistick...... Ska hanteras med förnuft!

Det är beklämmande att inte ens läkarna förstår hur bistick ska hanteras! Ingen har ännu kunnat berätta hur man bör göra.  I många fall så blir det en massa dunderkurer när det rör sig om helt normala reaktioner. Att få svullnad och hudrodnad är i verkligheten helt normalt. Men när det börjar hetta i ansiktet och personen börjar bli yr då är det läge för omgivningen att sätta högsta fart. Allergireaktioner är inget att leka med, men vi bör  hålla koll på vilket som det rör sig om! Och vi ska naturligtvis aldrig nonchalera en reaktion.

Men... låt mig berätta om vad jag själv gör och har gjort när jag får stick. Först så ska gadden tas bort på rätt sätt. En nagel eller en kniv gör att jag kan skapa bort gadden utan att giftblåsan får pumpa in giftet i min kroppsdel. Som gammal biodlare så är jag ganska immun för giftet men får jag många stick så kan även jag reagera. Och då gäller det att plocka bort gaddar och sedan spola med rikligt med kallt vatten och när jag skriver rikligt så menar jag det också. Vattnet sköljer bort en del av giftet och kyler vävnaden så att kroppen hinner ta hand om giftet under längre tid.

En historia att berätta i sammanhanget!   Min fru och jag skulle på en finare middag och några timmar före att vi skulle åka så gick jag en runda till bisamhällena. Ett bi råkade flyga mot kinden på mig och slog naturligtvis in gadden. Elsie hade verkligen en del åsikter, men hjälpte mig bort med gadden. Och så tog jag isbitar i en bomullsduk och lät isen smälta mot sticket. Jag lovar!! Det var jobbigt, men när isen smält så var jag som ny!  Ingen tendens till svullnad.

Och mina vänner var försiktiga! Har ni en annan infektion i kroppen så är det inte läge att få ett enda stick.
Klädesplagg och all nötning mot sticket sätter igång en reaktion. så se upp med stick mot anklar handleder o hals. Ett bagatellartat stick kan triggas igång så att det blir mycket obehaglig reaktion. Som gammal biodlare så vet jag att stick på ankel eller hals kan för min del ge både rodnad och en irriterande svullnad. Och då kan ni förstå hur en biodlare med ett färskare immunförsvar än mitt reagerar./Gidde

onsdag 26 april 2017

Vår..........?? NU!

Våren för en biodlare kan se ut på olika sätt. Och här i Roslagen idag så har hagelskurarna avlöst varandra under eftermiddagen. Och flygningen på samhällena är naturligtvis noll.

Jag tog en vända upp till Norrtälje på eftermiddagen för att hämta det vaxet som jag lämnat hos Norrtälje biodlareförening som samlar ihop medlemmars vax för rensning och valsning hos Töreboda biredskap. Jag har fått iden att försöka bygga ner en del samhällen på mindre cellstorlek så det blev ett antal olika paket i leveransen. Visst måste jag uppskatta att killarna i Långgarn letade reda på alla paketen och kollade att det blev rätt. Och inte att förglömma allt jobb som de här killarna/tjejerna gör som jobbar i våra biodlarföreningar. Det betyder hur mycket som helst!

Betalningen för valsningen krävde den lite större plånboken, men det får man inte gnälla om. Det är skönt att ha vax så det räcker under hela säsongen. Och visst är det häftigt att kunna sätta sig vid kaffebordet och snacka runt om bina utan att ha dåligt samvete för bijobbet hemma. Och!OK! Vi löste inte alla problemen när det gäller bin, men nog kom vi en bra bit på väg!  Trevligt!/ Gidde


En annan lite kylig dag så flög inte det här samhället. Men så fort solen lyser så är det full fart. Jag och bina vill ha riktig vår  NU!
 

lördag 22 april 2017

TBH kupa på höjden!

Det var ett ungt par som ville ha en bikupa för att få pollinering på sitt lantställe. och jag föreslog att de skulle testa med en TBH kupa. Men så här några timmar senare så blir jag fundersam. Kanske en uppstaplingskupa trots allt är ett bättre alternativ. Det kommer många främst utrikesfödda och vill köpa biramar med honung. Och då avtäcker de ramarna och låter honungen rinna ur på typ en stekplåt.

Har man har en TBH kupa så finns hela tiden risken för kakras vid aldrig så lite fel hantering. Om man istället har en kupa med ett antal HLS lådor med konventionella ramar så borde man med tidningar emellan lådorna kunna skapa en högkupa. Om man ska ha mellanväggar eller en strimma vax i ramarna det kan man säkerligen testa sig fram till. Huvudsaken är att antalet lådor/ramar är tillräckligt så att bina aldrig slår i taket.
Ock att skörda honungen någonstans i stapeln kan inte vara värre än att ge sig på att skära i en TBH kupa.

Att spara honung så att bina övervintrar på den borde inte heller vara svårt och ge bina lite socker som hjälp det går att göra med mycket enkla prylar./Gidde

Jag vet att det har testats något liknande så skriv och berätta. Var ligger problemet??

Här eller på fb beekeeper!

En huvkupa borde fungera perfekt. Och bygga upp den redan på våren tillräckligt högt. Avslappnad biodling!

måndag 17 april 2017

Ännu mer bekymmer.............!!!!!!!!!!!

Jag skrev om mina funderingar kring lådformatet för min framtida biodling. Naturligtvis så har jag en rätt bra koll på vad jag ska göra, men det är många aspekter från andra biodlare som jag ville ta till mig. Och det här kommer att bli spännande att implementera i framtiden.

Men det som händer nu är ett större problem! Vi hade ett verkligt skönt vårväder för någon vecka sedan. Bina flög intensivt och rensningsflykten var ett minne blott. En koll i några samhällen visade att yngelläggningen var igång men kanske lite mindre än vad jag väntade mig. I det starkaste samhället var det 2 halva ramar med yngel. Och ........ då kom kylan med upp till 6 minusgrader på nätterna och ett fåtal plusgrader på dagarna. I veckan nu så kommer temperaturen att stiga, men inte tillräckligt för ett ordentligt pollendrag. Vattenbina kommer jag att se på flustret men inne i kupan så kommer husbina ha fullt jobb med att hålla värmen på det befintliga ynglet. Hur bra det går det visar sig om några veckor Har jag kylt yngel eller har bimassan räckt till för att klara värmen på yngelramarna./Gidde   Och......... räcker fodret?

Honung är en bristvara just nu, men om det behövs så måste jag offra några burkar, Med ett nät under så droppar inte honung ner kupan, men som ni ser så blir burken som ordentligt diskad. 
   

lördag 15 april 2017

Jag har bekymmer!!

Jag funderar på hur jag ska göra! Bilådor är i LN formatet ganska så tunga och med ålderns rätt så vill jag inte lyfta så tungt. HLS formatet är mer hanterbart men det har andra nackdelar. Jag upplever ( kan vara inbillning) att drottningens äggläggning blir en aning sämre i HLS än i LN formatet. Och övervintringen blir som jag har upplevt det sämre på HLS än på LN om man inte tar till speciella arrangemang.

Så min vår har varit helt inriktad på att försöka bestämma mig för vilken väg som jag ska välja. Om jag väljer HLS så klarar jag att hantera lite fler samhällen och kan mönstra ut de flesta LN ramarna. ( Jag har inte så många kvar efter höstens radikala rensning).
En annan fördel är att jag kan få ett enhetligt rammått.
En nackdel är att om jag ska sälja samhällen/avläggare så är önskemålet i de flesta fall LN formatet. Men bredden är ju samma på LN och HLS så eventuella köpare kan lätt konvertera till LN.

Så mina vänner: "Jag har bekymmer som jag måste lösa inom de närmaste veckorna"! När nästa yngellåda ska sättas på så måste beslutet vara taget. För att backa tillbaka senare det tror jag inte fungerar.

Vikten på skattlådorna skiljer omkring 10 kilo LN mot HLS. Och visst är det stor skillnad när man ska lyfta i axelhöjd! / Gidde
Man tänker så bra med en kaffebricka i trädgården!






fredag 31 mars 2017

Det är vår på gång!


Jag skulle inte kunna berätta...
Det som min mentor sa om just detta med övervintringen och om att mata på våren. Det är inte tryckbart. Så vi får ta till en väsentligt nedtonad översättning. Som inte är fullt så kärnfull.

Vi måste förstå att binas vinterklot det innehåller mycket bin av olika åldrar. Allt efter ålder så hamnar dom också i klotet. Och allt efter den värme som dom får i klotet så blir deras aktivitet  olika. Aktivitet är detsamma som foderintag. Matning skapar aktivitet. Och  det som kommer in i ena ändan det ska ut i den andra i sinom tid. Och om det stannade upp med detta så vore det enkelt.
Men när rensningsflykten kommer så är redan kupan på gång med yngelsättning kanske inte några stora mängder men i alla fall. Ynglet och drottning måste hållas varmt fullt ut men det blir bara på de ramar det finns yngel på. Det här skapar en balansgång som vi inte bör störa. Bina själva måste hantera den här problematiken och det kan ta dagar eller veckor beroende på flygvädret. Och som sagt det som kom in det ska ut, helst under ordnade former.
Det som har hänt under vintern och vårvintern är helt olika för de olika samhällena.Vi biodlare är de i särklass sämsta budbärarna för vad som ska ske i samhället. /Gidde
Inte ett bi på flustret när det inte är ordentligt med sol 

söndag 26 mars 2017



Jag fick mycket över hundra persikor förra året.

Det är bina och jag som i nämnd ordning hjälpte trädet att få till så mycket frukt. Underbart gott! Jag har startat mitt jobb i dag! Vattning och åter vattning! Blommar trädet och bina kan flyga, så får vi se hur skörden blir!  Gidde

torsdag 23 mars 2017



De viktigaste "Svärmödrar" som finns är bidrottningens!

Det som det här handlar om är inte det mest upphetsande som vi har inom biodlingen, men sanningen är att för att bli en bra biodlare så måste vi förstå den här problematiken. Det här är knastrande torrt men så fruktansvärt viktigt. Och mina Vänner: Det gäller i vissa lägen att vara småsnål. Det skulle inte falla mig in att skära bort drönarbyggen för varroa-bekämpning när jag kan göra det lika bra på ett annat sätt. Varje drönare behöver tio bins matning för att bli en stor "pojk" och det är inget som jag kastar bort på slarv.

 Detta med drönaravläggare är en teknik som vi inom Carnica har använt under många år. Tekniken är inte på något sätt svår men den tar stort spaltutrymme att beskriva och om inte beskrivningen blir riktig så tappar den en del av funktionen och blir inte den framgång som man skulle önska.  Men det är den teknik som rätt använd ger absolut bäst parningsresultat.
Fördelarna med tekniken är flera och jag ska dra en del här: Vi får en bättre parning med en bättre genetisk mångfald. Vi kan flytta mindre lättare enheter till platser där störningen av andra drönare är mindre.  Och drönargivarna står kvar i de bigårdar där de producerar mest och det är ju ekonomiskt viktigt.  Att det dessutom är en effektiv varroabekämpning  är väl inte heller något stort fel i sammanhanget.
Och varför envisas vi med att skriva om detta.  Jo som avelsgrupp så vet vi att det måste till en väsentligt bättre hantering av drönarmaterialet. Detta är helt nödvändigt om vi ska få till ordentliga avelsframsteg. Och detta oavsett om vi ser det från horisonten parningsstation eller friparning. Och om ni vill läsa om hur man gör Drönar-läggare så gå in på Carnicas hemsida, där finns en beskrivning.Gidde
Drönaravläggare

Och jag får en bra avläggare gratis att övervintra till hösten med mycket lite jobb!

onsdag 15 mars 2017

Hypotes utsot.................

För omkring 25  år sedan skrev jag ett inlägg som jag kallade ”Hypotes Utsot”.  När jag läser det i dag så känner jag inte det som jag skulle behöva ändra någonting. Det som Lundaforskarna har presenterat fyller emellertid ut en del luckor i min skrivning. Och om jag nu ska göra en sammanfattning av problematiken vid invintring så passar min skrivning bra in mot det Lundaforskarna skriver.
Så här uppfattar jag att det fungerar: Vi kan tala om två olika saker i kupan. Dels hur bina hanterar honungen/fodret vid hösten/invintringen. Dels så kan vi tala om att bin är ludna varelser som på hösten hämtar in det sista i naturen som är på väg att kollapsa. Det är mycket i naturen på hösten som börjat mögla och jäsa men jag tror inte att bin är så nogräknade när det börjar sina i naturens skafferi. Och även om nektarn inte har möglat så är det en hel del i nektarns omgivning som har mögelsporer på sig och hänger med till kupan i binas behåring.  Och naturligtvis så har i vissa fall nektarn börjat att jäsa. Men att bina klarar att hantera detta det har forskarna i Lund visat.
Men när det nu är så bra i cellerna med fodret varför spökar det då till sig i invintringen? Jo det är ju detta med allt detta som hängde med bina till kupan på hösten. Och i kombination med fukten från binas förbränning av fodret så får vi mögel och eller jäsning i kupan.  Och ett bi som käkat sockerlösning i månader är säkerligen inte nödbedda om det dyker upp lite vatten läs fukt att suga i sig. Men är det mögelsporer och jästbakterier i fukten så blir det gärna lite problem med magen på bina.
Den dagen då Sveriges biodlare lär sig att hantera fukten på rätt sätt så kommer vi att komma ner på en vinterdödlighet väsentligt under 5%. 


Om jag vill stödmata med honung så gör jag så här

Nätet hindrar att honungen rinner ner i kupan och kladdar ner bina
Hälsningar
Från ett bra bi:Carnica