fredag 27 januari 2017

Jag vet inte var denna skrivning kommer ifrån.....Men den är verkligen intressant!

Jag vet inte var denna skrivning kommer ifrån.....Men den är verkligen intressant!
Om någon känner igen den så skriv till mig!
Jag har inte ändrat något i skrivningen, Troligtvis så har den som skrivit utländsk härkomst. 

I Sverige finns en muntlig tradition om att carnicabin
svärmar. Man tänker inte på att förr i tiden visste man ingenting
om drottningodling och svärmar var det enda sättet
att utöka antal kupor. Eftersom biodling som fenomen började
expandera vid samma tidpunkt när man upptäckte
carnica biets fördelar och började ersätta mellifera biet
med carnica biet då heter det än idag – carnica biets
främsta egenskap är att det svärmar. Man vet inte heller
om att det redan förut har inte alltid varit så.
Stammen tillblivelse
Guido Sklenar föddes i Kroatien 1871. Som en ung lärare
beslutade han sig 1895 att ägna sig åt biavel. Han
övertog sin svärfars 36 bisamhällen. Under det första årets biodling uppmärksammade
han ett av sina 50 samhällen som hade den högsta honungsavkastning. Även under
följande år i konkurrens med övriga 71 samhällen. Eftersom detta rekordsamhälle
var placerat i den äldsta bikupan fick det som belöning en nyförvärvad kupa (med nr
47).
Egenskaper
Detta samhälle utmärkte sig med sin beskedlighet, väderstabilitet och bra övervitring.
Detta samhälle hade även sina svagheter. Det proppoliserade starkt och gick
inte att fortplanta på den tidens vanliga sätt. Det svärmade aldrig och på den tiden
kände man inte till vår tids drottninguppfödning. Sklenar har ändå lyckats med att
avla på detta samhälle och det som hjälpte till var att drottningen var mycket långlivad.
Hon uppnådde sju års ålder. Sklenar:s metod att odla drottningar påminner om
senare utvecklat ”bågsnitt”. 1898 uppnådde han de första resultaten och har kommit
fram till att avel är det viktigaste för biodlingens framsteg. Han var med sitt sätt att
tänka långt före sin tid. Han grundade nya linjer genom målmedvetet urval och genom
satsningar på vissa drönare. Fram till 1905 skapade han 54 olika avelslinjer.
Bara en del av de uppfyllde de krav man ställde på dem.
Urlinjer
Sklenar lämnade efter sig 7 stycken avelslinjer.
47/P/1 – En mycket gammal linje som samlade stora mänger pollen (därför ”P” i linjenamnet).
Denna linje var viktig för kombinationslinje vid parningar.

47/9/26 – Ytterligare en mycket gammal linje som utmärkte sig med drottningar
med lång livslängd. Sklenar kallade de för ”Hüngler”. Mycket god självförsörjning för
vintern. Andra kännetecken – uttalat ovilja att svärma, hög honungsavkastning och
bin var mycket lugna. Medelstarka samhällen. Mörka bin.

47/19/48 – En mycket gammal linje. Mycket lugna bin. Låg svärmvillighet, bra honungsavkastning, bra yngelsättning.

47/ 9/15 - Gammal linje, gråa bin, raska bin med temperament. Stark yngelsättning.

47/9/24 – Medelstarka samhällen, Lugna bin, stark yngelsättning, hög honungsavkastning.
På hösten bildade den mycket starka samhällen.

47/H/47 – Tillägnat till Sklenar:s dotter Hannerle. Betecknades som oförstörbar.
Mycket härdig bi med väl utvecklat putsförmåga. Medelstarka samhällen med mera
temperament än 47/G/10. Samhällen presterar bra och är bra självförsörjare. Små
tendenser till svärmning. Denna linje kallas för ”tidigt uppvaknande”.

47/G/10 – Denna linje presenterades vid 10:e årsdagen av Sklenar:s död (han dog
1953). Enormt lugna och snälla bin (det lugnaste av alla Sklenar:s linjer). Mycket
starka samhällen, lagrar väldigt lite honung i yngelrummet, låg svärmdrift, hög honungsavkastning.  

Tänk om vi hade fått träffa den mannen!
/Gidde  

onsdag 25 januari 2017

Pekaren blir en förlängning av mitt eget energifält............det är min hypotes!

Pekaren blir en förlängning av mitt eget energifält............det är min hypotes!


Men om....... man kommer med en hypotes så måste man i varje fall komma med en rimlig förklaring till påståendet. Och jag skrev i mitt förra inlägg om varför jag är noga med placeringen av kupor just för att jordens energifällt stör binas egna energifält.

I min sinnesvärld så skapar vi alla levande ett energifält omkring oss. Mycket beroende på att vi till en mycket stor del består av vatten och en massa mineraler och annat jox som vi får i oss ända sedan vi var ett litet embryo. Mycket av de här mineralerna är såväl magnetiska och elektriskt ledande. Och hela tiden så utsätts vi för påverkan från vår omgivning. Oftast inte så stor men ibland ganska så brutal beroende på hur livsmiljön är för organismen på just den platsen. Så det är ett stort spektra av händelser och miljöer som påverkar den enskilda individen.

Och låt oss syna min hypotes! Med en pekare så kan jag kartlägga en del av min omgivning. Jag kan hitta källådror, elledningar, currylinjer och en massa annat. Men för att min hypotes ska ha relevans så måste jag kunna stänga av funktionen!

Jag gjorde så här: En pappersrulle appliserades runt handtagsdelen så att pekarens rörelser bibehölls, men min hand som höll i pappersrullen kom några centimeter ut sett från pekarens koppartråd. och det fungerade som jag hoppats. Pekaren gjorde inga utslag!   Noteras kan att pekaren gjorde utslag till datorer; skrivare och hushållsmaskiner.

Så mina vänner! I min sinnesvärld så är pekaren en förlängning av mig själv! Och jag förstår varför jag i vissa lägen får mer eller mindre tydliga utslag med pekarna. För helt naturligt så kan jag personligen vara olika laddad beroende på från vilken miljö jag kommer från just då./ Gidde

torsdag 19 januari 2017

Det här tror ni inte på en del av er.......Men varför inte??



Att den här kupan står fel hade jag en känsla av. Bina var lite smågriniga trots en drottning av god härstamning. Och produktionen var för låg. Så jag flyttade kupan lite framåt; lite kakåt; och åt väster respektive höger. Men inget gjorde att det blev påtagligt bättre. Jag brukar leka med pekare för att se Curry linjerna och det fanns ingen anledning att inte testa det på det här samhället. Och här blev det mycket intressant! Det här samhället stod på linjen precis som det skulle när jag kollade första gången. När jag flyttade så gjorde jag det också efter linjerna. Samtidigt så såg jag att rötterna från den gamla furan också gav markering till pekarna.
När det blev en ledig plats i bigården så blev det sedan en flytt av samhället. !0 meter snett bakåt höger. Och... det blev ett helt nytt samhälle! Mycket mer yngelproduktion Och väsentligt mer honung.
Naturligtvis så är det här "dravel" Ett samhälle är ju inte någon bevisning! Och jag har inte tänkt att påstå något som inte går att bevisa. Men.. det här är lite spännande. Så jag kollar Curry-linjerna när jag flyttar samhällen och när jag har problem med något. För som en biodlarkolega sa en gång: "Det finns platser där man inte ska ställa några kupor"! Gidde
Posted by Picasa

fredag 13 januari 2017

Det här är nostalgi! Jag hade som biodlare några få år på nacken...

Det här är nostalgi! Jag hade som biodlare några få år på nacken....... Men trots allt så är det mycket som jag fortfarande tycker är rätt. Tidsmässigt på året så var det försommar och många biodlare hade förlorat samhällen, men inte jag: Ett samhälle av fem var lite "nedskitna" men det var enligt mina vänner i biodlarkretsat helt normalt.


 Det var för många år sedan som jag skrev : Hypotes Utsot! Det var inte meningen att det skulle gå i tryck, men en kompis till mig skickade iväg det till det forum som vi hade på den tiden. Sedan så hamnade det i Bitidningen och även Gadden. Efter ett tag så kom reaktionen från en bror duktig ( Inga namn), som verkligen sågade mig efter fotknölarna. Jag fick möjlighet att bemöta i Gadden men redaktören i Bitidningen gav mig inte den möjligheten. Och det är jag fortfarande sur över!! Påhopp har man alltid rätt att bemöta!!
När det gäller artikelns innehåll så tycker jag det inte är så fel när jag läser den i dag och det kan vara av intresse för er att läsa. Hälsningar Gidde

UTSOT

Hypotes...  om  hur den uppkommer .... 
I år har ett stort antal samhällen dött i utsot. Många  har förlorat
en stor del av sin biodling. Jag har svårt att acceptera att
detta skulle vara normalt även om vintern var besvärlig.
Men som uppfinnare och produktutvecklare så analyserar man
det mesta som händer .

Och  detta är min  hypotes  om utsot. 
Utsoten uppkommer  som regel inte av en enda orsak utan
utvecklas genom en hel rad sammanverkande fenomen.

För att förstå det hela så måste man följa hela kedjan och värdera
varje sak för sig och sätta in den i  sitt  sammanhang just då och
även längre fram.

Det talas  om att  hösthonungen är farlig att invintra på Orsaken skulle
vara att den innehåller större mängder av en del för binas mage
olämpliga ämnen. Detta kan kanske vara rätt. Det kan också  vara
enligt nedan. .

Mot hösten  har många blommor och frukter inte bara mognat
utan också börjat  mögla och eller jäsa. Det finns med  andra ord
mycket gott om mögelsporer och jästsvampar. Det som går genom
bina  är det  i detta sammanhang ingen  större fara med. Men .. Ett bi är ganska så ludet . Så  nog  hänger det med en hel del hem till kupan.
Med detta vill jag säga att  honungen är säkerligen  ren och fin men
i kupan och på bina finns det en hel del ämnen som i förlängningen kan
ställa till problem. Visst putsar  bina  sig  själv , varandra  och  kupan
men att detta  skulle skapa en livsmedelsmiljö har jag  svårt att tro.

Detta  tror jag  är det som händer!!!!

En omtänksam och skötsam biodlare täcker in sina kära bin . Inte 
bara för att de  ska ha det varmt det ska vara tätt också. Det är här
som det farliga börjar. Det kan gå bra men det  kan det lika väl gå
som i år.

För att förstå min tankegång så måste vi ta med en del andra faktorer.

Bina äter med vissa intervaller . Hur ofta ... styrs av flera   faktorer
och några av  dessa  kommer vi  till senare.

För att kunna äta  måste bina höja temperaturen i kupan.
Varm fuktig luft kondenseras mot den kalla honungsytan och
honungen blir  varm och mjuk så  att bina kan ta för sig.
Hur varm honungen måste vara vet jag inte. Bina  måste  ha en viss temperatur för att att bli rörliga. Troligtvis står  dessa två saker i relation till varandra.

En annan faktor är fukten ; vattnet ; rimfrosten ; isen .  I vilken
form och mängd  vattnet finns i kupan  bestäms  av temperaturen  och ventilationen .

Jag tror det är här det börjar gå snett !!

Bina liksom vi ger ju ifrån sig koldioxid .Denna gas är ju normalt något tyngre än luft och borde sjunka till  botten. Men... i blandning med allt annat och med varierande luftfuktighet och temperatur  så  vet  man inte  om
eller hur fort detta går. 

När bina ätit och är mätta så sjunker  temperaturen i kupan igen.
Kall luft kan inte hålla så mycket fuktighet bunden     Överskottet
kondenseras mot närmaste kalla yta. I detta fall mot botten och nedre
delen på väggarna. Nästa gång bina ska äta så måste först en viss del
av isen/rimfrosten tina innan temperaturen blir rätt. Men all is hinner
inte smälta under den tid som det tar att värma upp kupan . Och  för
varje gång bina äter så tar det längre tid att få upp temperaturen Och
nästa gång tar  det ännu längre tid. Mer is som ska smälta. Och nästa..
och nästa.....
För hur bra en kupa än är isolerad så finns det ändå något ställe som är
kallare där fukten kondenseras och kanske  fryser. Med dagens täta kupor får man till sist en ordentlig  minuskvot.

Den allt längre tiden gör emellertid också  att en allt större mängd vatten hinner kondenseras mot honungen  och detta kan också  vara en fara i sammanhanget .
En utspädd  foderlösning kan verka laxerande samtidigt som den blir mer jäsningsbenägen.

Man kan tycka att så länge bina har foder  borde det inte vara så farligt.
Och det är helt  rätt om inte jästsvampar , mögel  och  andra   sporer
fanns. Genom binas fläktande för att höja temperaturen alternativt att
vädra ut  koldioxid  sprids dessa i luften i kupan och hamnar bland annat
i det öppna fodret. Ju längre tid som bina behöver för uppvärmning och ju högre fuktighet  det  blir desto gynsammare för jästsvamparna.
I detta sammanhang så kanske vi också ska nämna  noseman.  Också den
sprids genom sporer. Har vi inte smittade bin så kanske vi har fläckar
av utsot som vi inte har observerat  vid rambyte .

Om man sedan  känner till  att fuktig luft kan bära små partiklar i storlek med sporer  och  jästsvampar så är det hög tid att bli nervös . (Partiklarna svävar som i små ballonger av fukt).Att bakterier  har lufttransport det
vet vi  alla. 

Det vi har nu i kupan är en mer och mer farlig bomb som bara väntar
på att detonera.

Till sist kommer smällen. Bina är så dåliga i magen så de har inte någon
möjlighet att hålla sig. Katastrofen är ett faktum. 

Ja !!! Så här tror jag att det kan gå till när ett samhälle drabbas av total
utsot. Självfallet finns det  också andra orsaker men de som nämts här är
säkert  de farligaste. Om vi ska ta en jämförelse med oss själva så blir det väl närmast det som populärt kallas för : Sjuka hus.  I stort är det samma sak men bina kan ju inte flytta mitt i vintern. Tänk er att leva i högsta möjliga fuktighet  med en luft som är jobbig att andas varje rörelse du gör för att få upp värmen eller för att få  bättre luft ökar risken att den mat du behöver för att överleva  ska ge dej mycket allvarliga magproblem . 
Det ska f-n  vara bi under sådana förhållande !!! 
Men det går att med tämligen enkla medel förbättra kuporna och därmed
överlevnaden.     
Att varm fuktig luft stiger uppåt det vet de flesta.

Att honung är hydroskopisk , det vill säga den tar åt sig vatten , det vet
väl även de flesta . Att det är just i gränsen mellan vatten och honung
som det lättast startar jäsning det är kanske mer obekant. Det som behövs
är jästsvampar och rätt temperatur. 
För bin med utsot rekommenderas tunn foderlösning  som laxermedel
på våren. (Många bin överlever inte den kuren).

JAG TROR ATT DETTA HÄNDER!!!!
Honung respektive sockerlösning förändras genom en del samverkande
faktorer så att bina inte klarar av  att hålla magen i styr.

1. Jästsvampar : mögelsporer och kanske annat påverkar  det foder som bina just har öppnat.

2. Hög luftfuktighet gör att fodret blir för tunnflytande och därmed laxerande.

3. Vi har skapat motsvarigheten till sjuka hus problemet  för bina.

4.Säkerligen finns det flera  lösningar  på det här problemet . Om vi för en öppen diskussion  om problemet  kommer vi redan till  nästa övervintring  ha kommit en lång bit på väg . För egen del har jag inte förlorat något
samhälle. Men om rensningsflykten dröjt fjorton dagar till  hade säkerligen något samhälle förlorats.
Självfallet har jag en del ideer om vad som bör göras. Men detta är allas
problem ...  alla och jag menar verkligen alla bör  ställa upp  och stötta
de biodlare som kan tänkas ha något att tillföra för att få grepp på detta.
Helt klart kommer det att kosta en hel del både i pengar och arbete
men det måste göras och i år har vi ett bra tillfälle med mycket underlag
för att bedöma vad som är bra eller mindre bra vid invintring. 

Att det kostar pengar med samhällen som dör stör mej mycket mindre
än att vi genom slarv och nochalans låter något levande fara illa.
Det var en gammal biodlare som sa så här till mej: OM JAG  HAR   BIN BARA FÖR ATT KUNNA SÄLJA HONUNG SÅ SKA JAG INGA BIN HA.  Jag instämmer till fullo. 

Mina vänner! Det finns saker i den här skrivningen som jag skulle ha uttryckt annorlunda nu i dag med några decenniers erfarenhet av biodling.... Men att ändra nu och börja diskutera med sig själv, det skulle vara fel. 

Ha det bra!/ Gidde 

                                                  












                                     

onsdag 11 januari 2017

Det diskuteras smaken på honung här på fb biodlare....

Det diskuterades på Facebook om smaken på honung som hanterats på olika sätt. Intressant! för det bekräftade mycket av det jag skrivit om många gånger. Det är underbart att detta diskuteras därför att det ger den lilla biodlaren möjlighet att ta rimligt betalt för sitt arbete.

2011 så skrev jag om som så många andra gånger om honung Och varför inte! Allt är sig likt Nu som då!

/2011/
Det talas mycket om att smaken på honungen ska ha kvar så mycket som möjligt av blommans  doftämnen. Och naturligtvis är det så att varje del i hanteringen tar bort sin del av den ursprungliga smaken. Men vi kan ju inte be bina att lägga honungen direkt i mun på oss. Vi har ju tyvärr inte traditionerna med kakhonung här i landet. Våra vänner från andra länder köper med förtjusning hela kakor. Men ofta så försöker dom sedan att få ut honungen med självrinning och då har dom inte vunnit något ur smakhänseendet. Nästa tempo som jag förstår att används i sammanhanget  är att honungen fryses och det intressanta är att när vi frös nyslungad honung  för något år sedan så var den helt perfekt i konsistensen när den tinade upp efter ett knappt år men smaken hade helt ”dött”. Kanske beroende på vilken sorts honung det var. Men jag vet inte.Bäst är att frysa kakhonung  3-4 dagar för att ta bort risken för vaxmal i den färdiga förpackningen. Och att sedan förvara den torrt, mörkt o svalt. Säkerligen kommer den att kristallisera olika beroende på vilken honung som det är i kakan./ Gidde

Jag testade att ympa på olika sätt, Och att röra sönder kristallerna i kanderad honung och ympa med den direkt ger ett sämre resultat än att ympa med traditionell ymp.Bilden här är från den testen.


  

torsdag 5 januari 2017

Det här är skit........ Verkligt mycket skit!

Vädret nu i kväll vid 8.30 på kvällen är 11 grader minus. För några dagar sedan så var det 10 grader plus. Så vi har en skillnad på över 20 grader.

Och det här gillar jag verkligen inte! Jag är tacksam att de flesta av mina bin sitter på två lådor LN oisolerat så förhoppningsvis så hinner de inte med i vädersvängningarna. Men om de skulle göra det, då skulle jag ha anledning att vara bekymrad. Jag tänker så här: Om bina sitter kloss i övre lådan så hinner förhoppningsvis inte plus temperaturen att göra sig fullt påmind för bina så att de börjar vidga vinterklotet för mycket.
För kom ihåg mina vänner! Varje rörelse som bina gör genererar foderåtgång och därmed mer fukt i samhället. OK! Mycket, mycket lite men... kom ihåg att vi hade en mycket varm höst. Så att rimligtvis så har foderåtgången varit hög om man jämför med det som varit om vi haft nollgradigt eller lägre.
2015 års gran var mycket vackrare än 2016, Men...allt var mycket bättre förr!!
Det sägs bland gamla biodlare att utomhus drömtemperaturen är minus 4 grader och att det någon gång under början på februari kommer några dagar med upptill +12 grader. Och att sedan temperaturen går ner under minus igen.

Men mina vänner: Hur ofta har vi det så bra? Och kom ihåg! Jag var en gnällspik på det gamla året och varför lämna en sådan vana! Och visst lever de flesta bina trots mitt gnäll! /Gidde  

söndag 1 januari 2017

Lata biodlare får bättre honung.....Men hur blir det med varroan?

Jag får ofta frågan på marknader varför mina bins honung smakar så mycket mer än den honung som kunderna köper i affären. Och mitt svar har i många år varit: "Det beror på att jag är så lat." Och det ligger mycket i min kommentar. Honung är en produkt som i mycket liknar vin. Om produkten utsätts för för mycket luft så oxiderar smakämnena och det känner man på honungens smak. Så min teknik med att ympa honungen det gör precis det jag vill uppnå. Honungen blir exponerad för fri luft under kortast möjliga tid. Undantagandes hösthonungen som har en speciell smak så vill jag att sommarhonungen ska ha en smak av de blommor som bina flyger på. Att få ett antal kilo lindhonung är i det sammanhanget lite av en gudagåva.

Om ett samhälle inte behandlas mot varroan en höst så ser det ut så här en månad in på sommaren. Ett år till utan behandling så skulle samhället dö!

Men...det har
dykt upp lite åsikter om hur närheten till andra bisamhällen påverkar varroaproblematiken. Och det här är spännande! Säkerligen så finns det en hel del i påståendet att varroan från ett belastat samhälle på grund av felflygning belastar samhällen som står nära. Men det är också så att samhällen som klarar varroan bra sprider en del av den kompetensen till närastående samhällen. Inför det här året så har jag tillgång/möjligheter till att testa bägge sakerna.

Och den krassa verkligheten är att jag som gammal biodlare kan kosta på mig att riskera något eller några bisamhällen, men den nya biodlaren ska inte ta den risken. Så ser verkligheten ut! Normalt sett så ska min erfarenhet räcka till så att mina samhällen överlever. Men under tiden vi arbetar så får vi erfarenheter som kommer oss alla till del./ Gidde