söndag 1 januari 2017

Lata biodlare får bättre honung.....Men hur blir det med varroan?

Jag får ofta frågan på marknader varför mina bins honung smakar så mycket mer än den honung som kunderna köper i affären. Och mitt svar har i många år varit: "Det beror på att jag är så lat." Och det ligger mycket i min kommentar. Honung är en produkt som i mycket liknar vin. Om produkten utsätts för för mycket luft så oxiderar smakämnena och det känner man på honungens smak. Så min teknik med att ympa honungen det gör precis det jag vill uppnå. Honungen blir exponerad för fri luft under kortast möjliga tid. Undantagandes hösthonungen som har en speciell smak så vill jag att sommarhonungen ska ha en smak av de blommor som bina flyger på. Att få ett antal kilo lindhonung är i det sammanhanget lite av en gudagåva.

Om ett samhälle inte behandlas mot varroan en höst så ser det ut så här en månad in på sommaren. Ett år till utan behandling så skulle samhället dö!

Men...det har
dykt upp lite åsikter om hur närheten till andra bisamhällen påverkar varroaproblematiken. Och det här är spännande! Säkerligen så finns det en hel del i påståendet att varroan från ett belastat samhälle på grund av felflygning belastar samhällen som står nära. Men det är också så att samhällen som klarar varroan bra sprider en del av den kompetensen till närastående samhällen. Inför det här året så har jag tillgång/möjligheter till att testa bägge sakerna.

Och den krassa verkligheten är att jag som gammal biodlare kan kosta på mig att riskera något eller några bisamhällen, men den nya biodlaren ska inte ta den risken. Så ser verkligheten ut! Normalt sett så ska min erfarenhet räcka till så att mina samhällen överlever. Men under tiden vi arbetar så får vi erfarenheter som kommer oss alla till del./ Gidde

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar