tisdag 26 december 2017

En bi- historia........

Under krigstiden så fick biodlare en extra tilldelning av socker för att kunna mata bina inför vintern. Det innebar att det fanns bin hos en del personer som för sitt liv aldrig skulle ha bin, men som deklarerade biinnehav. Men det fanns också de som skaffade ett bisamhälle trots att de i sig själv var livrädda för bina. Kalle hemomkring hörde till den sista gruppen som skaffat bin. Och säljaren hade garanterar att det var världens snällaste bin när han enligt överenskommelse ställt samhället på plats. Men Fan trot! En del bistick under sommaren gjorde Kalle lite tveksam. Kalles son var minst lika tveksam även han efter några stick. Men....Att man måste skatta bina på hösten, det hade biodlare berättat och måste man så måste man.  Så... Kalle tjatade på sonen och lovade jag vet inte vad om han bara var med och lyfte på den övre lådan.

Slokhattar och gamla gardiner blev till skyddsutrustning och skyddshandskarna var vinterns typ Lovikavantar. Och så gick de till verket! Den gamla röken Kalle köpt fungerade riktigt bra, men frågan är om inte de själva fick mer rök i sig än bina.

Men den övre lådan satt bergfast och någon kniv att bryta isär med ingick inte i utrustningen. Men skam den som ger sig! Kalle med son koncentrerade sig på ena sidan och rök o slet. Och bina blev mer och mer irriterade. Så med ens så släppte överlådan och for iväg åt sidan, underlådan får iväg åt andra håller. Och bina........... dom for rakt upp rakt emot sina plågoandar!Sonen flydde direkt och slog nytt rekord mot farstudörren. Kalle linkade efter med en svans av bin runt huvudet. När sonen hunnit in och stängt dörren så såg han efter någon halvminut hur vredet på dörren började röra sig.......... och sonen greppade vredet och höll emot.

Kalle stod utanför  med bina överallt som stack och stack, bankade på dörren och kämpade med vredet. Och innanför stod sonen och höll emot helt desperat: "Bina skulle, ta mig fan inte öppna dörren! Efter ett tag så avtog knackningarna och någon timma senare så smög sig sonen ut verandavägen och hittade Kalle liggande framför farstudörren.

Barnmorskan tog hand om Kalle och kylde ner sticken och baddade med Salubrin. Han låg för ankar nästan en vecka men tvingades upp av sonens klimpvälling. Och bina: Ja gubben som sålt dem hämta dem alldeles gratis! Och enligt honom så var de världens snällaste! /Gidde 


Förra årets dörrkrans Nästan lika snygg som årets som jag inte hunnit plåta ännu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar